Tällberg Forum 2009

The Tällberg Forum for 2009 is over and I must summarise four intensive days, my expectations, what I experienced and how this year’s forum influenced me and my future activities. The Tällberg Forum has been held on a lesser scale for many years. However, 5 years ago the forum grew to become a meeting place for around 400 people from all over the world. Politicians, industry leaders, researchers from various disciplines, representatives of international organisations and representatives from various NGOs (Non-Governmental Organisations). We all mixed together in an environment where casual clothing is donned and the formal wear from our baggage is left dangling on coat hangers in our rooms. The fact that the name tags only state ones name and that we are then thrown together promotes the possibility of interesting meetings. As an example I can cite the concluding round table discussion where one of my Ph.D. students discussed the future with Kenya’s ambassador to Sweden, a meeting that would never have happened under conventional protocol.

The lake Siljan from Tällberg

The organiser’s hopes can be summarised in the following lines from what they call the “Tällberg Forum Companion”, “The objective for this year’s forum is to help participants get new insights about the word today and the converging crises we see. These insights and the ever-deepening understanding of the human and natural systems we live in can then influence our practical ideas for policy, strategy and institutional development.” Tällberg is a place where nature, culture and humanity is combined in an positive way. This year the forces of nature had decided to place a shining sun in the sky every day for 20 hours. It felt like a “thank you” for everything that the Tällberg Forum is trying to do for Mother Earth.

(Detailed program for the Tällberg Forum of 2009)

We who came to Tällberg on Wednesday afternoon could enjoy Mattias Klum’s wonderful photographs, some of them portraying the beauty of nature but also images that showed how we humans can be destructive and forever after leave our mark on nature. We who read National Geographic always enjoy our Swedish photographer’s fantastic photojounalism.

Bo Ekman

When Bo Ekman opened his year’s forum the theme was “How on Earth can we live together, within the planetary boundaries?” The first one to describe the limits within we live was Emanuel Mori, the President of the Federated States of Micronesia, an island group spread over an area the size of the USA but only two metres above sea level. What will happen when the sea-level rises? In the last 100 years it has risen by 20 centimetres but if the coming 100 years brings a rise of one metre it will be a catastrophe. The current rate of sea-level rise is actively discussed in the research world. Many believe that it is human activity that has caused an increase in the world’s temperature and that this causes the glaciers to melt and the sea-level to rise.

For many of the world’s inhabitants it is current political activities that are more devastating than future catastrophes. A clear example is Rwanda. For us it is incomprehensible that, during such a short interval, so many could be so cruelly tortured and slaughtered. Now they are trying to build a new Rwanda and Rosemary Museminali, Rwanda’s foreign minister described this work. You will note that Rwanda came to be a personal theme for me during this year’s forum.

Dancers from Rwanda at Tällberg Forum

It is not possible to describe everything that was discussed and that happened in Tällberg, but if you want to spend a few hours listening to the plenary activities you can go to the website for “video on demand” and experience what I experienced. There you will find, among other things, the two speeches that I mentioned above. (link to webpage)

What is not documented is all the work that went on in about 40 workshops. The first lot of workshops were “Reality Check Sessions” and, the one I participated in was, (not entirely unexpectedly) Energy. The moderator for Energy was Ged R. Davis, Co-President, Global Energy Assessment, IIASA, Vienna. Since our research group had just concluded an analysis of the International Energy Agency’s future oil production scenario described in their “World Energy Outlook 2008” report, I was keen to show some of our images and discuss the results. Ged suggested that I should show only two images during the 100 minutes that the workshop would occupy. I explained that I needed to show more but did not receive any sympathy. The most important thing was the agenda that he and Global Energy Assessment had prepared. Any other energy future did not seem plausible. The basic theme was BAU, “Business As Usual” and what reductions were required to break that trend.

After about an hour and many attempts I was finally allowed to show my “two pictures”. While one cannot review the world’s future oil production with only two images the presentation went a little longer. It was interesting to study Gus’ reaction. First he sat a little nonchalantly and could not see my images but suddenly he moved and positioned himself right at the front and began to ask questions. What I showed was that BAU is not a future possibility. From now on we will have decreased carbon dioxide emissions from oil. We have reached the Peak of the Oil Age. During those final minutes left to me the real future was discussed.

If you ask the participants in this year’s forum what was the high point then most will cite the presentation that John Liu made on Friday evening. (If you have time I recommend that you watch his 20 minute presentation.) I have known John for almost 20 years. When he was a TV cameraman for CBS and was documenting what was happening around the planet, I was a nuclear physicist studying interactions important for understanding how the chemical elements of our planet were formed. In the autumn of 2006 we met once again in Beijing and we discovered that, during the previous 15 years we had developed towards the same goal of trying to do something meaningful for our planet’s future.

In 2006 John was putting together 10 years of documentation on “China’s Loess Plateau Watershed Rehabilitation Project” and I was researching the global energy system. To my surprise those involved in the Loess Plateau project had not made a study of the changes in that area’s energy system and the idea for a new project was born. The next summer my student Kersti Johansson travelled to China and did a fantastic job. She succeeded in showing that it was new possibilities to mine coal locally that gave the people a new energy source during the construction phase of the project. When nature in that area could once again generate biomass, then coal use decreased. The conclusion was that, in all similar projects, one must first study the local energy system and plan for provision of an alternative source of energy during the implementation phase. (Read report to SIDA conference 2008) At the end of his presentation John mentioned the work that we are planning together in Rwanda and it is therefore that Rwanda is a principal theme for me.

On Saturday and the morning of Sunday we had two workshops. The first was about “Integrated Poverty Eradication and Large-scale Ecosystem Rehabilitation”. The invitation said this, “Functional models of integrated poverty eradication and large-scale ecosystem rehabilitation have been found and documented. New development projects are being designed and implemented based on this thinking. This workshop is designed to share information and experiences to expand on the theoretic basis for integrated poverty eradication and large-scale ecosystem rehabilitation.”

Sunday’s workshop concerned “Restoring Rwanda’s Ntoruko Highland Wetlands”, the Rwandan project that we had discussed for two years. The invitation had the following text, “The Ntoruko highland wetlands in Rwanda feed the headwaters of the White Nile and Congo Rivers. Farming activity in the mountains puts pressure on the ecosystem, substantially damaging the wetlands. Conditions suggest potential for successfully restoring ecosystem function, bringing prosperity to the area. Political will and technical understanding of the challenges indicate that the Ntoruko highland wetlands could become a prototype for integrated projects worldwide. This workshop seeks to inform a blueprint for restoration of the wetlands that will engage and employ local people rather than displace them, altering both the development trajectory and ensuring the restoration of this unique and important ecosystem.”

John showed films from the area and we saw that there were similarites with the Loess plateau. Then Kersti, Kristofer and Karin, my students, reviewed the various projects that we have undertaken and that impact on the Rwanda project.

When Bo Ekman summarised this year’s forum he referred to John’s presentation and suggested that we should try to recreate the Garden of Eden as a project for peace in the Middle East. It felt wonderful to be a part of that recreation. Now it remains to be seen whether all of those that sit on the boards of funds and research councils do what they promised in Tällberg.

The day ended with food, drink and music at the hotel Klockargården. Just as I was leaving I saw that Ged R. Davis was sitting in a discussion at a table so I plonked myself down to discuss energy with him. I could not resist taking up his introductory remarks on future energy reality. I mentioned that we also have different views on natural gas and coal compared with what was discussed. During the conversation Ged Davis mentioned that he was the father of the IPCC scenarios A1, A2, B1 and B2. According to the results from our research, these scenarios are completely unrealistic. In 2007 I was commissioned by the OECD to write a report and before this year is out I hope that everything we have done on this topic will be documented in the peer-reviewed literature. My report to the OECD is available to read on the internet.

In summary I can say that the main theme of this year’s forum was “Copenhagen in December 2009” and “350 ppm CO2”. I would have liked to have seen discussions on increased food production with reduced oil use since the world’s population is still growing. I would have liked to have seen discussions on how to we can get increased economic growth (globalisation) with reduced transport and, in particular, the future problems that aviation is facing. I realise that one cannot discuss all the world’s important issues in just a few days and my final judgement is that it was a successful forum.

(The Special Report on Emissions Scenarios can be found at http://www.grida.no/publications/other/ipcc%5Fsr/?src=/climate/ipcc/emission/, and I now can see that Ged Davis is author number three on the report. In figure 6.5 you have the total emission from the different scenarios (http://www.grida.no/publications/other/ipcc%5Fsr/?src=/climate/ipcc/emission/). In the report they claim that all scenarios has the same probability to be right. The starting year is 1990 and the end year is 2100. These scenarios have been handed over to the climate researchers and from these emissions temperature changes have been calculated. The 6 degree (Celsius) increase requires an increase with a factor of 5 in emissions. Nothing is said about the enormous reserves that are needed to come down from the high emissions in 2100. I feel sorry for the climate researchers that got this unrealistic data to work with.)

(Swedish))
Tällberg Forum 2009 är till ända och fyra intensiva dagar skall summeras, mina förväntningar, vad jag upplevde, och hur årets forum påverkar mig och min framtida verksamhet. Tällberg Forum har pågått i mindre skala under många år, men för 5 år sedan växte forumet till en mötesplats för cirka 400 personer från hela världen. Politiker, industriledare, forskare från olika discipliner, representanter för internationella organisationer och representanter från olika NGO:s (Non Government Organisations). Vi blandas alla i en miljö där fritidsdressen plockas fram och bagagets formella attribut blir hängande på en galge i rummet. Det faktum att namnskylten bara anger namn och att vi sedan blandas ger möjligheter till intressanta möten. Som exempel kan jag nämna den avslutande rundabordsdiskussionen där en av mina doktorander diskuterar framtiden med Kenyas ambassadör i Sverige, ett möte som aldrig hade skett med konventionella skiljelinjer.

Arrangörernas förhoppningar kan sammanfattas i följande rader från vad man kallar för ”Tällberg Forum Companion”; “The objectives for this year’s forum is to help participants get new insights about the word today and the converging crises we see. These insights and the ever-deepening understanding of the human and natural systems we live in can then influence our practical ideas for policy, strategy and institutional development.” Tällberg är en plats där natur, kultur och människa blandats på ett positivt sätt. I år hade naturens makter dessutom bestämt sig för att varje dag placerat en skinande sol på himmelen under 20 timmar. Det kändes som ett tack för allt det som Tällberg Forum försöker göra för moder jord.

(Detaljerat program för Tällberg Forum 2009)

Vi som kommit till Tällberg på onsdag eftermiddag kunde njuta av Mattias Klums fantastiska fotografier, dels naturens skönhet men också bilder som visade hur vi människor förstör och lämnar efter oss fotspår som för alltid förändrar vår natur. Ni som läser National Geographic får ständigt njuta av vår svenske fotografs fantastiska reportage.

Då Bo Ekman öppnade årets forum var temat ”How on Earth can we live together, within the planetary boundaries?” Den som först fick beskriva gränsvillkoren var Emanuel Mori, President of the Federated States of Micronesia, en ögrupp som är utspridd på en yta av USA:s storlek men bara två meter över havet. Vad händer om havsytan stiger? De senaste 100 åren har ytan stigit med 20 centimeter men om de kommande 100 åren medför en ökning med en meter blir det en katastrof. Den ökning som vi ser diskuteras i forskarvärlden och för flertalet är det mänsklig aktivitet som orsakat en temperaturökning och att denna ökning medför att glaciärer smälter och havsytan stiger.

För många av jordens invånare är politiska aktiviteter i närtid mer förödande än framtida katastrofer. Ett tydligt exempel är Rwanda. För oss är det ofattbart att så många under så kort tid kunde så grymt plågas och dödas. Nu försöker man bygga upp ett nytt Rwanda och Rosemary Museminali, Rwandas utrikesminister, beskrev detta arbete. Ni kommer att märka att Rwanda kommer att bli ett personligt tema under årets forum.

Det finns ingen möjlighet att beskriva allt som diskuterades och hände i Tällberg, men om ni vill tillbringa några timmar med att lyssna till planaraktiviteterna kan ni gå till sidan för ”Videao on demand” och uppleva det jag fick uppleva. Där finns bland annat de två tal som jag nämnde här ovan. (länk till demandsidan).

Vad som inte finns dokumenterat är allt arbetet i cirka 40 workshops. Första omgångens workshops gällde ”Reality Check Sessions”, och för min del blev det inte helt oväntat energi. Moderator för energy var Ged R. Davis, Co-President, Global Energy Assessment, IIASA, Vienna. Då vår forskningsgrupp just avslutat en analys av framtida oljeproduktion i World Energy Outlook 2008, Internationa Energy Agency, ville jag gärna visa några bilder och diskutera resultatet. Ged föreslog att jag skulle visa två bilder någon gång under de 100 minuter som workshopen skulle vara. Jag förklarade att det behövdes fler, men fick inte gehör för det. Vad som gällde var den agenda som han och Global Energy Assessment hade förberett. Någon annan energiframtid verkade inte möjlig. Grundtemat var att BSU, ”Business as Usual” och vad som krävdes i reduktion för att bryta denna trend.

Efter drygt en timma och flera försök fick jag till sist visa mina ”två bilder”. Då man inte kan redovisa världens framtida oljeproduktion med två bilder blev presentationen något längre. Det var intressant att studera reaktionen från Gus. Först satt han lite nonchalant så att han inte såg mina bilder, men helt plötsligt flyttade han sig och satte sig längst fram och började ställa frågor. Vad jag visade var att BSU inte var en framtida möjlighet. Vad det gäller koldioxidutsläpp i framtiden kommer vi från och med nu att ha ett minskat utsläpp från olja. Under de minuter som fanns kvar blev det verklighetens framtid som diskuterades.

Om man frågar deltagare i årets forum om årets höjdpunkt kommer de flesta att nämna den presentationen som John Liu gjorde på fredagskvällen. (Om ni har tid rekommenderar jag att ni tittar på hans presentation som tar 20 minuter.) Jag har känt John sedan snart 20 år tillbaka. Då var John TV-fotograf för CBS och dokumenterade vad som hände runt om på jorden, jag var kärnfysiker som i min forskning studerade reaktioner som var av betydelse för att förstå hur grundämnena på vår jord bildats. Hösten 2006 träffades vi på nytt i Beijing och vi upptäckte att vi under 15 år utvecklats mot samma mål, att försöka göra något betydelsefullt för vår planets framtid.

John höll 2006 på och sammanställa tio års dokumentation av ”China’s Loess Plateau Watershed Rehabilitation Project” och jag forskade om globala energisystem. Till min förvåning hade man inte gjort en studie av förändringar av energisystemet under projektets gång och iden till ett nytt projekt föddes. Nästa sommar åkte min student Kersti Johansson över till Kina och gjorde ett fantastiskt arbete och lyckades befästa att det var nya möjligheter att bryta kol lokalt som gav folket en ny energikälla under projektets uppbyggnad. Då naturen på nytt kunde ge biomassa minskade kolförbrukningen. Slutsatsen är att man i alla liknande projekt först måste studera det lokala energisystemet och planera för ett alternativ under uppbyggnad. I slutet av sin presentation nämner John det projekt som vi tillsammans planerar i Rwanda och det är därför som Rwanda är en röd tråd för mig.

På lördag och söndag förmiddag hade vi två workshops och den första behandlade ”Integrated Poverty Eradication and Large-scale Ecosystem Rehabilitation” och så här löd inbjudan: ”Functional models of integrated poverty eradication and large-scale ecosystem rehabilitation have been found and documented. New development projects are being designed and implemented based on this thinking. This workshop is designed to share information and experiences to expand on the theoretic basis for integrated poverty eradication and large-scale ecosystem rehabilitation.”

Södagens workshop behandlade “Restoring Rwanda’s Ntoruko Highland Wetlands”, det project som vi diskuterat under två år och inbjudan hade följande text: “The Ntoruko highland wetlands in Rwanda feed the headwaters of the White Nile and Congo Rivers. Farming activity in the mountains puts pressure on the ecosystem, substantially damaging the wetlands. Conditions suggest potential for successfully restoring ecosystem function, bringing prosperity to the area. Political will and technical understanding of the challenges indicate that the Ntoruko highland wetlands could become a prototype for integrated projects worldwide. This workshop seeks to inform a blueprint for restoration of the wetlands that will engage and employ local people rather than displace them, altering both the development trajectory and ensuring the restoration of this unique and important ecosystem.”

John visade filmer från området och vi fick se att det fanns likheter med Loess platån. Sedan redogjorde Kersti, Kristofer och Karin om olika projekt som vi gjort och som är av betydelse för projektet.

Då Bo Ekman sammanfattade årets forum blev Johns presentation åter aktuell och han föreslog att vi skulle återskapa Edens lustgård. Det känns fantastiskt att vara en del i detta. Nu återstår det att se om alla de som sitter på fonder och forskningsmedel håller vad man lovade i Tällberg.

Dagen avslutades med mat, dryck och musik på hotell Klockargården. Alldeles då jag skulle gå såg jag att Ged R. Davis satt och diskuterade vid ett bord och jag slog mig ner för att diskutera energi. Kunde inte låta bli att ta upp den inledande kontrollen av energins verklighet. Nämnde att vi har andra åsikter om naturgas och kol jämfört med vad som diskuterades. Under diskussionen nämnde Ged Davis att det var han som var pappa till IPCC-scenarierna A1, A2, B1 och B2. Dessa scenarier är enligt de resultat som vi har från vår forskning helt orealistiska. År 2007 fick jag i uppdrag av OECD att skriva en rapport och innan året är slut hoppas jag att allt finns dokumenterat i artiklar som är ”peer reviewed”. Min rapport till OECD finns att läsa på nätet.

Sammanfattningsvis kan man säga att huvudtemat för årets forum var ”Köpenhamn i december 2009” och ”350 ppm CO2”. Jag saknade diskussioner om ökad matproduktion med minskad oljeanvändning, världens befolkning ökar. Jag saknade diskussioner om hur man skulle få ökad tillväxt med minskade transporter, och då framförallt problem med framtidens flyg. Jag vet att man inte kan diskutera alla världens viktiga frågor på några dagar och slutomdömet är ändå att det var ett lyckat forum.

Tällberg Forum – day one/dag ett

When one hears the word “Forum” one commonly thinks of the Davos Forum where the world’s economic future is discussed. The world’s future and future economy is also discussed at the Tällberg Forum, but the focus is not the world’s leading economies rather than the world’s future from the perspective of the common man. Simply, one can say that the Tällberg Forum is a meeting place for the world’s NGOs (Non-Governmental Organisations). When, more than 20 years ago, Bo Ekman started his discussions on globalisation and other questions there was a limited group that met in Tällberg. Today we are more than 400 that meet to discuss the common man’s perspective as we face the future.

When Bo Ekman opened this year’s forum he noted that the time factor for the progression of various events had changed, “The Change of Change”. One hundred years ago changes in nature were something that took a long time. Today we see changes of, for example, the Greenland ice sheet over a time period measurable in years. Today it is human structures – everything from nation states to infrastructure – that are more stable than natural world.

A simplified picture of reality is that the world today is organised so that the USA, Europe, Russia and China are the lead players in the global game. They do not allow new members into the Security Council and they guard their positions. An important driving force for the Tällberg Forum is to fight to see that other interest groups and nations are not excluded. Bo Ekman also noted that new technology is not a source of security but, rather, indicates change – change that can sometimes radically alter our reality. The future requires increased integration between relationships and technology and everything is needed to create increased freedom. On the horizon is a dream of a new nation, “Freedomia”.

Bo Ekman also asserted that global fiascos exist and the greatest are the Kyoto Treaty, the Middle East and the financial crisis. Simultaneously, the future maybe requires projects where we must artificially reduce the world’s average temperature, fix the global economy and undertake a massive storage of carbon dioxide. For me this is an impossible agenda. What may be closer to reality is that we must, in future, have a solar-driven economy.

(Follow the first day)

(In Swedish)

Då man hör ordet “Forum” är det vanligt att man tänker på Davos Forum där världens framtida ekonomi diskuteras. Världens framtid och framtida ekonomi diskuteras även på Tällberg Forum, men fokus är inte världens ledande ekonomier utan snarare världens framtid utifrån den lilla människans perspektiv. Förenklat kan man säga att Tällberg Forum är en mötesplats för världens NGO:s (Non Government Organisations). Då Bo Ekman startade sina diskussioner om globalisering och andra frågor för mer än 20 år sedan var det en begränsad skara som träffades i Tällberg. Idag är vi över 400 som träffas för att diskutera den lilla människans perspektiv iför framtiden.

Då Bo Ekman öppnade årets forum markerade han att tidsfaktorn för olika förlopp hade ändrat sig, The Change of Change. För hundra år sedan var förändringar i naturen något som hade en lång tidsfaktor. Idag ser vi förändringar av till exempel Grönlandsisen som har tidsfaktorer som är mätbara i år. Idag är det mänskliga konstruktioner allt från statsbildningar till infrastruktur som är stabilare än de naturliga miljöerna.

En förenklad bild av verkligheten är att världen idag är organiserad så att USA, Europa, Ryssland och Kina är huvudpersoner i det globala spelet (man släpper inte in nya medlemmar i säkerhetsrådet) och man bevakar sina positioner. En viktig drivkraft för Tällberg Forum är att kämpa för att andra aktörer och länder inte lämnas utanför. Bo Ekman markerade också att ny teknolog inte var en trygghet utan snarare markerade förändringar, förändringar som ibland radikalt förändrar vår verklighet. Framtiden krävde en ökad integration mellan relationer och teknologi och allt behövs för att skapa ökad frihet. Vid horisonten fanns en dröm om landet Freedonia.

Bo Ekman konstaterade också att det fanns globala fiaskon och de största var Kyotoavtalet, Mellanöstern och finanskrisen samtidigt som det i framtiden kanske krävs projekt där det krävdes att vi måste artificiellt måste sänka jordens medeltemperatut, fixa den globala ekonomin och ha en massiv lagring av koldioxid, för mig en agenda bortom verkligheten. Vad som ändå var närmare verklighet är att vi i framtiden måste ha en soldriven ekonomi.

Norwegian oil, Tällberg och Mid-summer / Norsk olja, Tällberg och midsommar

The flow of data on the internet is enormous. The trickle that finds its way to my electronic mailbox grows day after day. Most of it is junk mail but there is always something that is relevant and some messages that must be answered. The relevant mail is also growing continuously and will soon reach the ceiling! I gave up looking through the list of spam mail long ago and I only wish that there was more mail that was caught there. We are approaching our holiday time and the question is if one should close the mailbox or not.

I want to highlight a message of interest from yesterday’s stream and it is from The Norwegian Petroleum Directorate (NPD): The NPD will not award its IOR Prize for improved oil recovery for 2008. According to the IEA, an important feature of future oil production will be increased “oil recovery” through anticipated technology development. In 2030 the new technology will give an additional 6.8 million barrels per day from old oil fields. Saudi Arabia’s large reserve numbers are based on the assumption that their “oil recovery” will increase to 70%. Today, the global average lies at around 30%. Is what we see in Norway a new trend?

We are approaching mid-summer and here in Uppsala it seems that the weekend will be cold and wet. In these times when global warming is being discussed one can only state that Sweden has not had a colder June in the past 50 years. At the moment it is 14ºC and the growth in my vegetable patch has stalled. For me, a summer day is when the temperature exceeds 25ºC. At the moment I long for summer!

Next week it is time for the Tällberg Forum and I look forward to some days in Dalarna. ((The Tällberg Forum: The picture lowest down to the left is from last year when, together with Chief Jake Swamp from the Akwesasne Mohawk tribe, we discussed ”What lifestyles without oil?” Blog June 2008.) The theme for this year’s forum is “How on Earth can we live together within the planetary boundaries?”. On Sunday (28 June) we have a workshop on energy system change in Africa. Before I report on the activities at the Tällberg Forum it will be time for the mid-summer break and I wish you all Happy Mid-summer!

(Swedish)
Dataflödet på internet är enormt och den rännil som letar sig fram till min elektroniska brevlåda ökar ständigt. Det mesta är skräppost, men det finns hela tiden något som är relevant och några brev som kräver svar. Summan av detta flöde ökar också och är på väg att nå taket. Att undersöka listan med spampost har för länge sedan passerats och jag kan bara beklaga att det inte är fler som fastnar där. Vi närmar oss semestertider och frågan blir om man kan stänga brevlådan eller inte.

Ur gårdagens flöde vill jag plocka fram ett meddelande av intresse och det är från The Norwegian Petroleum Directorate (NPD): The NPD will not award its IOR Prize for improved oil recovery for 2008. En viktig post i framtida oljeproduktion enligt IEA är ökad ”oil recovery” genom ny förväntade teknik. År 2030 skall sådan ny teknik ge ytterligare 6.8 miljoner fat om dagen från gamla oljefält. Saudiarabiens stora reserver bygger på att man skall komma upp till 70% vad det gäller ”oil recovery”. Det globala medeltalet ligger idag runt 30%. Är det vi nu ser i Norge en ny trend?

Vi närmar oss midsommar och här i Uppsala verkar det som om helgen kommer att bli kall och blöt. I dessa tider då global uppvärmning diskuteras är det bara att konstatera att Sverige inte har haft en kallare junimånad på 50 år. Just nu är det 14 grader och växtligheten i mitt grönsaksland går på tomgång. En sommardag är för mig en dag då temperaturen passerar 25 grader och just nu längtar jag efter sommaren.

Nästa vecka är det Tällberg Forum och jag ser fram mot några dagar i Dalarna (Tällberg Forum: Bilden längst ner till vänster är från förra året då jag tillsammans med Chief Jake Swamp från stammen Akwesasne Mohawk diskuterade ”What lifestyles without oil?” Blog June 2008.). Temat för årets forum är ”How on earth can we live together within the planetary boundaries?” På söndag (28 juni) skall vi ha en workshop om energisystem förändringar i Afrika. Fram till det att det är dags att rapportera om aktiviteterna runt Tällberg blir det midsommar ledigt och jag önskar er alla en Glad Midsommar.

The Smart 2009 conference in Sydney

Six months ago, when I was invited to speak at the Smart 2009 conference, my knowledge of “Just in Time” logistics was fairly limited. Now an entire new window has been opened and I must confess that it is quite fascinating. We do teach something on logistics in our curricula called Energy Systems at Uppsala University but the question now is whether we need to increase the logistic part.
The introductory speaker was Tim Costello and it was very nice to get to know him. His organisation World Vision does fantastic work and I hope that we will find a platform for future collaboration. He described the world as a being like a waterbed and those that have ever lain in a water bed together with someone will know what he means. Today’s globalisation means that events such as the economic meltdown in the USA affect everyone on Earth in some way. There are many other questions that find themselves on the same bed. I will return to the waterbed later.

Tim Costello thought that, during President Obama’s brief time in his role, he has shown that he is the leader of the world. No one else can gather the world together towards the same goal. It is easy for me to agree with this because, since 26 January, I have often quoted President Obama’s views on energy that he expressed on that day, “No single issue is as fundamental to our future as energy”. Most others have other issues higher up on their agendas but we at Global Energy Systems share President Obama’s opinion.

Tim Costello’s description of today’s slavery was clear. He described the family father that is forced to loan money from his employer so that his family can eat and then must work his entire life to pay back the debt with extortionate interest. The debts of these wage slaves are inherited by their children and the entire family becomes wage slaves. This is a part of what we call globalisation. His organisation strives to give the world’s children that work as slaves on e.g. cocoa plantations in Africa the possibility to go to school. According to World Vision there are today 12 million children that do not go to school because they are forced to work. Now it is time to take fair trade marking of produce seriously since the difference it would make for the price of our chocolate is minimal.

He was critical of growing grain for biofuel. During the question time after his talk I asked him if he should not be critical of the enormous crop growing areas that are now being transformed into vineyards around the world. How much more food would France and other nations be able to produce otherwise? From a global perspective is it not more important to grow ethanol for our cars than to grow ethanol for our bodies? It was noticeable that he was not ready for that question and one of the reasons was, as he expressed it, that he occasionally took a glass of wine. Finally the answer came straight and clear – wine growing should also be called into question. We live in a complex world and working to support every human’s dignity should be more important for the world’s leaders. Tim Costello is definitely a leader that the world needs.

John Pattullo represented one of the sponsors of the conference. When I listened to his description of the flows for all the components that comprise a final manufactured product I was nearly speechless. This is usually described as efficiency. Efficiency is also the word on the lips of all politicians when they discuss the future. They want to produce the same number of products with less energy. In the systems described individuals seemed insignificant. Despite this, it is, of course, important that we learn to plan our future production to be as efficient as possible but we also need a way of measuring the human value of a product. Whether environmental certification or “humanity certification” should be most important is a question for the future.

After a coffeebreak it was time for my presentation. The most difficult part of a presentation is the opening but Tim’s waterbed gave me a wonderful opportunity, i.e., “Tim Costello described the world as a waterbed and I understand exactly what he means. When I arrived in Berkeley in California as a postdoc my wife and I rented a house that had a waterbed. When one of us got out of bed the other one experienced a wave surge. I remember also the poster that sat above the bed ‘Too much sex makes you seasick’ and that which I will now discuss, Peak Oil, has the potential to make the entire world seasick.”

My presentation is accessible on the homepage of ASPO Australia. It is a summary of our research focussing on transport. For Australia, transport by air is enormously important and our work on the future of aviation shook many. An article in the Sydney Morning Herald partially summarises my presentation. The comments that I received later during the conference show that it was a disturbing but appreciated presentation.

Bruce Robertson is the spider in the web for the various ASPO groups in Australia. Together with ASPO members in Sydney he had planned a full program for me. Instead of the sponsored conference lunch I had a sandwich with Sydney’s planning group for electric vehicles. For my part I did not even get a chance for a sandwich since time was very restricted. On our way back to the conference we stopped in Sydney’s Chinatown for a working lunch.

Later in the evening I had a meeting with ASPO Sydney. It began with an afternoon coffee at the hotel and then contined into the evening until a few of us ended the evening with a little food. It was very enjoyable and interesting to discuss Peak Oil with very engaged members. When I get time I will look a little more closely at some of their calculations.

The late morning’s specialist presentations on details in logistics were of less interest for me. Instead, Bruce and I took a longer stroll through Darling Harbour in Sydney to one of the stations of Sydney’s monorail to then travel to a lunchtime presentation for a number of investors. The host for the event was Gordon Ramsay, Head of Energy Research for USB Securities Australia. The view from the boardroom high up in the finanical district’s skyscrapers was grand. I had a few bites of a sandwich and then it was time for me to present the future to about 20 investors. From the questions I received it was evident that some of them had a certain amount of knowledge about Peak Oil but for others this reality was something new. It would have been interesting to be a little mouse that could sneak in and listen to the discussion that followed behind closed doors.

Back to the conference and the closing talk by Australia’s economics megastar Chris Richardson. His analysis of the reason for the finance market’s crash was interesting. Primarily he discussed how households’ wealth had grown before the crash. In Australia, the daily wage was less than what the “house had earned” [through increasing property value] during the same period. Of course, in the long run this virtual value could not increase without causing the market to crash. One reason for the increased value was that interest rates had decreased markedly and people were able to take out larger home loans.

When it came to discussing Australia’s future he considered that this was bright. One reason was that the slowdown in China was marginal and that Australia today relies on China’s advancement. Australia is, among other things, a provider of raw materials such as coal, natural gas and iron ore. Another positive factor for Australia’s future is its strong population growth. More people can buy more things. If Peak Oil was not an issue then his assertions could have been correct, but with Peak Oil just around the corner the situation can be completely different. He ended with a warning about global debt and the question was whether the world could afford any pensions in the future. One of his calculations showed that they can be forced to raise the pension age to 107 years. In future only productivity will count. During the question time I asked whether he thought that Peak Oil will affect the future. He knew about Peak Oil, but hoped that the peak year would be 2019 rather than 2009. Peak Oil would create problems in the future.

In the evening ASPO Sydney had organised a public presentation but you can read more about that on their homepage (ASPO Austrailia).

Friday began with the workshop I have mentioned, “Mitigating supply chain risk associated with oil supply and price volatility”. The organisers wanted me to set the scene with a scenario where the world’s oil production was reduced by 20%. In reality, this can only occur if the Persian Gulf is closed. An attack on Saudi Arabia’s desulfurization towers could cause this. Richard Wilding then followed on with a rundown on how the flow of freight could be affected and then the delegates were divided up into groups that later reported on their opinions. The list was very long and it was an interesting workshop. Richard and I got on well together and we will see if anything comes of that in the future.

One might think that nine presentations during five working days would be enough but Bruce had other ideas. Once again we took a trip to the finance district to make a presentation for another group of investors. This time they had interests in the oil industry. The host was Johan Hedström at Southern Cross Equities. Another impressive boardroom with a spectacular veiw over Sydney’s harbour and Opera House. Johan came to Australia when his father was Sweden’s Ambassador and, after his studies, he stayed on. It was fun to meet such a successful Swede. The lunch was pleasant and Bruce and I kept the presentation moving so that there was even time for a little food. The participants were investors in the oil and energy industy and it showed. The discussion was very much to the point. Imagine if the same clear-sightedness had existed among the politicians in Canberra!

The evening ended privately with Bruce and his family. We concluded with a ferry ride on Sydney’s harbour towards the Opera House that was illuminated with an artistic lighting display.

When one summarises the journey that began in Geneva on 27 May and that then took me to Brazil and Australia it might sound to many like a fantastic holiday trip. Of coursse there were moments when one could enjoy different surroundings but I am, above all, grateful that the trip gave me the opportunity to meet wonderful people. I know already that my future research has been influenced and deepened by this. I have ideas for many Ph.D. projects – now all I have to do is find financiers for this research that is of the greatest importance for our future.

(Swedish)
Då jag för ett halvår sedan blev inbjuden att tala på Smart 2009 var mina kunskaper om ”Just in time” ganska begränsade. Nu har ett helt nytt fönster öppnats och jag måste erkänna att det är ganska fascinerande. Vi har en del logistikutbildning i vårt utbildningsprogram Energisystem vid Uppsala Universitet, men frågan är om det inte behövs mer.

Inledningstalare var Tim Carstello och det var en mycket trevlig bekantskap. Hans organisation World Vision gör ett fantastiskt arbete och jag hoppas att vi skall finna en plattform för framtida samarbete.Han beskrev världen som en vattensäng och ni som någon gång har legat i en vattensäng tillsammans med någon förstår vad han medar. Dagens globalisering medför att händelser som den ekonomiska härdsmältan i USA påverkar alla på vår jord på något sätt. Det finns många andra frågor som befinner sig på samma säng. Jag skall återkomma till vattensängen.

Tim Carstello menade att President Obama under den korta tid som han varit president visat att just han nu är världens ledare. Ingen annan kan samla världen mot samma mål. Då jag sedan den 26 januari citerat President Obama och hans åsikter om energi är det lätt att stämma in: “No single issue is as fundamental to our future as energy”. De flesta har andra frågor högre upp på agendan men vi i Globala energisystem delar president Obamas åsikter.

Tim Carstellos beskrivning av dagens slaveri var klar och tydlig. Han berättade om familjefadern som tvingades låna av sin ar betsgivare för att famlijen skulle få mat och sedan arbeta hela sitt liv för att betala tillbaka skulden med ockerränta. Skulden som dessa låneslavar har ärvs av barnen och hela familjen blir låneslavar. Detta är en del av det som vi kallar för globalisering. Hans organisation arbetar för att världens barn som arbetar som slavar på bl a kakaoplanteringar i Afrika skall få möjlighet att gå i skola. Idag är det enligt World Vision 12 miljoner barn som inte går i skolan för att de tvingas att arbeta. Merkostnaden för vår chokladbit är minimal och nu är det dags att ta rättvisemärkningen på allvar.

Han var kritisk till att man odlade grödor till biobränslen. Under frågestunden frågade jag om han inte borde vara kritisk till de enorma arealer som nu förvandlas till vinplanteringar runt om i världen. Hur mycket mer mat skulle inte Frankrike och andra länder kunna producera. I ett globalt perspektiv är det förmodligen viktigare att odla etanol för våra bilar än att odla etanol för våra kroppar. Det märktes att han inte var beredd på frågan och en av anledningarna var som han uttryckte det att han då och då tog sig ett glas vin. Till slut kom svaret klart och tydligt, vinodling borde också ifrågasättas. Vi lever i en komplex värld och att arbeta för allas människovärde borde vara viktigare för världens ledare. Tim Carstello är definitivt en ledare som världen behöver.

John Pattullo representerade en av sponsorerna till konferensen och då man lyssnade till hans beskrivning av flödet för alla komponenter som ingår i en slutprodukt blir man nästan stum. Effektivitet är den normala benämningen. Det är denna effektivitet som alla politiker har på sina läppar då man diskuterar framtiden. Att producera lika många enheter med mindre energi. I de system som beskrevs fanns det inte så stort utrymme för den lilla människan. Trots detta är det naturligtvis viktigt att vi lär oss att planera vår framtida produktion så smidigt som möjligt, men vi måste nog i framtiden också ha ett mått på en varas humanvärde. Om miljömärkning eller humanmärkning skall vara viktigast är en fråga för framtiden?

Efter kaffepaus var det så dags för mitt föredrag. Svåraste delen på ett föredrag är inledningen, men Tims vattensäng gav mig en fantastisk möjlighet: Tim Carstello beskrev världen som en vattensäng och jag förstår precis vad han menar. Då jag kom till Berkeley i Kalifornien som postdoc hyrde min fru och jag ett hus som hade en vattensäng och då någon av oss gick upp från sängen blev det lite vågskvalp för den andre. Jag mins också den poster som satt ovanför sängen ”Too much sex makes you seasick”, och det jag nu skall diskutera, Peak Oil, har potential för att göra hela världen sjösjuk.

Mitt föredrag finns tillgängligt på hemsidan för ASPO Australien och det är en sammanfattning av vår forskning då man placerar transporter i fokus. För Australien med sitt läge är flygtransporter enormt viktiga och vårt arbete om framtidens flyg skakade om många. En artikel i Sydney Morning Herald sammanfasttar delvis mitt föredrag. De kommentarer som jag fått senare under konferensen visar att det var ett omskakande uppskattat föredrag.

Bruce Robertson är spindeln i nätet för de olika ASPO grupper i Australien. Tillsammans med ASPO- medlemmar i Sydney hade han planerat ett fullt program för mig. Istället för den sponsrade konferenslunchen blev det en smörgås med Sydneys planeringsgrupp för elektriska bilar. För min del blev det inte ens en smörgås eftersom tiden var mycket knapp och en lunch i Sydneys Chinatown blev istället dagens lunch.

Senare på eftermiddagen var det ett öppet möte med ASPO Sydney. Det började med eftermiddagskaffe på ett av hotellen och fortsatte fram mot kvällen och till sist avslutade några av oss kvällen med lite mat. Mycket trevligt och intressant att få diskutera Peak Oil med mycket engagerade medlemmar. Då jag får tid skall jag titta lite närmare på en del av deras beräkningar.

Torsdagen inleddes med en frukostföreläsning av professor Richard Wilding från Cranfield University i Storbritannien. Hans forskning i ”Supply Chain Risk Management” v ar för mig ett helt nytt forskningsområde. Hans beskrivning av händelser kan sammanfattas med ordspråket ”liten tuva stjälper ofta stort lass”. Man inser hur sårbara dagens globala försörjningsflöden är för industrin. På fredagen höll Richard och jag en workshop där vi diskutera hur Peak Oil kommer att påverka framtidens globala industri. Richard lyssnade på mitt föredrag och vi inser båda att världen har en framtid som kräver planering ”Outside todays box”.

Förmiddagens specialistföredrag om detaljer i logistik var av mindre intresse för mig. Istället tog Bruce och jag en länger promenad genom Darling Harbur i Sydney mot en av stationerna till Sydneys Monoray för en resa till gagens lunchföredrag för ett antal investerare. Värd för tillställningen var Gordon Ramsay, Head of Energy Research för USB Securities Australia. Utsikten från styrelserummet högt upp i ett av finasdistriktets skyskrapor var storslagen. Några bett på en smörgås och sedan var det dags för mig att presentera framtiden för ca 20 investerare. Av frågorna framgick det att några hade viss kunskap om Peak Oil men för andra var denna verklighet en nyhet. Det skulle vara intressant att vara en liten mus som kunde smyga in och lyssna till efterföljande diskussioner bakom stängda dörrar.

Tillbaka till konferensen och avslutningen med Australiens megastjärna vad det gäller ekonomi, Chris Richardson. Hans analys av orsaken till finansmarknadens haveri var intressant. Framförallt diskuterade han hur hushållens förmögenhet hade ökat tiden innan kraschen. I Australien var inkomsterna under dagen mindre än vad ”huset hade tjänat” under samma tid. Självfallet kan man inte i längden öka detta virtuella värde utan att marknaden havererar. En anledning till det ökade värdet var att räntan sjönk markant och man fick råd med större lån.

Vad det gäller Australiens framtid ansåg han att den var ljus. En anledning var att inbromsningen i Kina var marginell och att Australien idag är beroende av Kinas framgångar. Man är bland annat råvaruleverantörer, kol, naturgas och järnmalm. En annan positiv faktor för Australiens framtid är den kraftiga befolkningsökningen. Fler personer kan handla mer. Om Peak Oil hade varit en ickefråga kan påståendet vara riktigt, men med Peak Oil runt hörnet kan det vara något helt annat. Han varnade slutligen för den globala skulden och frågan var om världen hade råd med några pensioner i framtiden. En av hans beräkningar visade att man kan vara tvungen att höja pensionsåldern till 107 år. I framtiden är det bara produktivitet som räknas. Under frågestunden ställde jag frågan om han trodde att Peak Oil skulle påverka framtiden. Han kände till Peak Oil, men hoppades att peakåret snarare var 2019 än 2009. Peak Oil skulle medföra problem i framtiden.

På kvällen hade ASPO Sydney ordnat ett offentligt föredrag men mer om det på deras hemsida (ASPO Austrailia).

Fredagen började med nämnda workshop: ”Mitigating supply chain risk associated with oil supply and price volatility”. Arrangörerna ville att jag skulle inleda med ett scenario där världens oljeproduktion minskat med 20%. I verkligheten kan detta bara ske om produktionen från Persiska viken stängs. En attack på Saudiarabiens avsvavlingstorn kan åstadkomma detta. Richard Wilding forrtsatte sedan med en genomgång hur varuflöden kan påverkas och deltagarna delades upp i grupper som sedan fick redovisa sina synpunkter. Listan blev mycket lång och det var en intressant workshop. Richard och jag trivdes bra tillsammans och vi får se vad det blir i framtiden.

Man kan tycka att nio föredrag under 5 arbetsdagar borde vara tillräckligt, men Bruce var av annan uppfattning. Det blev på nytt en resa till finansdistrikter och föredrag för nya investerare. Denna gång med intresse i oljeindustrin. Värd var Johan Hedström på Southern Cross Equities. Ett nytt fantastiskt styrelserum med en fantastisk utsikt över Sydneys hamn och operahuset. Johan kom till Australien då hans far var svensk ambassadör och efter studierna blev han kvar. Kul att träffa en svensk i karriären. Lunchen var förträflig och Bruce och jag varvade vid presentationen så att det även blev tid för lite mat. Deltagarna var investerare inom olje- och energiindustrin och det märkts. Mycket saklig diskussion. Tänk om samma klarsynthet hade funnits bland politikerna i Canberra.

Kvällen avslutades privat med Bruce och hans familj och vi avslutade med en färjtur genom Sydneys hamn mot operahuset, som för kvällen var konstnärligt dekorerat med ett ljusspel.

Då man summerar den resa som började i Genève den 27 maj och som sedan tog mig till Brasilien och Australien så kan det för många uppfattas som en fantastisk semesterresa. Visst finns det minuter då man kan njuta av andra miljöer men jag är framförallt tacksam för att resan gett mig möjligheter att träffa fantastiska personer och jag vet redan nu att min framtida forskning kommer att påverkas och fördjupas. Det finns idéer för flera doktorandprojekt, nu är det bara att hitta finansiärer för forskning som är av största betydelse för vår framtid.

Canberra and the Senate public hearing

Bruce Robinson will write about this, but you can see the official announcement hear.

My visit to Adelaide

Kjell thought that I should write about his visit in Adelaide (since I would have to translate it anyway) so I will give a brief summary.

Kjell arrived in Adelaide late on the evening of Thursday 5 June after a very, very long flight from Sao Paulo via Sydney. I was able to collect him from the airport and take him to the hotel at which he would be staying. It was great to meet him for the first time after having followed his blog so closely for the past 12 months!

Friday 6 June was World Environment Day. At the University of Adelaide where I work, Kjell was to be hosted by the Environment Institute that had been formally launched the day before. It was quite a coup for the Institute to have such an eminent guest so early after its birth! Scott Mills of the Environment Institute (with capable secretarial assistance of course) organised the accommodation for Kjell as well as the advertising, venues and recording of the two presentations that he gave. Thanks Scott for your help and thanks to the Environment Institute for its financial support!

Kjell gave his first presentation at 10 am. You can download slides from the presentation at the ASPO-Australia website to see it for yourself. The 10 am and 5 pm presentations were both recorded and will be available later at the Environment Institute website. (You will be informed when this happens.) The 10 am presentation revealed the exciting data from Kjell’s Global Energy Systems research group in Uppsala where they reanalysed the data from the International Energy Agency’s World Energy Outlook 2008 report. By imposing rational (but nevertheless optimistic) limits on the rate of production from fields yet to be discovered and/or put into production and by correcting for a couple of errors in how natural gas liquids (NGL) production is assessed, the Uppsala group revealed a stunning result – that production will not increase up to 2030 but, instead, peak production (“Peak Oil”) was last year and the trend is downhill from here on (even before considering the effects of the GFC). Kjell also showed how his fossil fuel data impacted on the IPCC’s climate change scenarios. After the talk he sat up at the back of the lecture theatre recording a long interview with a journalist from the Australian Broadcasting Corporation. This resulted in a very short online news item and I must confess to having been disappointed at such a small response to Kjell’s momentous news. However, the following Tuesday one of my students revealed that he had heard Kjell’’s recorded voice on the nationwide (and very popular) youth music station “Triple J”. So the message did get out to the people who most need to hear it.

After the lecture Kjell had time to chat with Steve Mohr, a Ph.D. student who had flown down to Adelaide from Newcastle to meet him and to discuss his own work on future fossil fuel availability. Bruce Robinson, who convenes ASPO-Australia, was also there. Then the head of the Environment Institute (Australia’s most eminent water expert Prof. Mike Young) together with our climate change professor Barry Brook and a professor in engineering, Gus Nathan took Kjell to lunch at a pleasant restaurant beside the nearby “River” Torrens.

The 5 pm “Energy Realities” event was hosted by Mike Young and involved a shorter presentation from Kjell plus presentations from Barry Brook and Gus Nathan. There was a lot of time for discussion and questions from the audience and Kjell seemed to enjoy this arrangement. I think he also enjoyed being told after the event by some younger people from the audience that he was a bit of a celebrity for them (!). The moment I remember best was Mike Young revealing that he had not realised the degree to which our food production is dependent upon oil until he spoke to Kjell over lunch. We ended the evening with a few beers and then dinner in central Adelaide.

The following day (Saturday June 6, Sweden’s national day) I picked up Kjell, Bruce Robinson and Steve Mohr and we drove to the top of South Australia’s highest peak, the breathtaking 720 m high “Mt Lofty” (I kid you not). It’s a good place for a tourist view over Adelaide and a short walk in the Australian bush followed by a coffee. Then we drove down to the house of my generous neighbour Peter who opened his doors to us (and to anyone else in Adelaide who wanted to meet Kjell) for a BBQ. Quite a few came and I believe they enjoyed themselves but I was too busy running around cooking etc. to notice. Kjell was driven back to his hotel in an old, small Daihatsu Charade that had been converted to run on electricity.

On Sunday morning I collected Kjell early from his hotel so that he could have breakfast with my family before we spent the day touring the Barossa Valley. When I asked one wine-maker if he had heard of “Peak Oil” he was unsure but mentioned that his brother worked as a reservoir engineer in Norway. He wrote down Kjell’s details so that he could email his brother that “Norway’s enemy No. 1” (as the Norwegian media once described Kjell) had sampled his wines. (For the record we visited the Heritage, Lehmanns, Rockford, Liebich [my favourite] and Jacobs Creek wineries.) The Barossa Valley was very green and pretty after some recent above-average rainfall.

That evening we drove to one of the world’s best known permaculture sites, the Food Forest where we were hosted by Graham and Annemarie Brookman for dinner. Kjell is an ex-farm boy so Graham showed him around the property while I snuck off to their vege patch to dig up some Jerusalem artichoke tubers for transfer to my own vege beds. We ate kangaroo and drank the Food Forest’s excellent cider and wine. Around the dinner table that night were also three WWOOFers. There were many topics discussed and Kjell regaled us with much interesting information on energy and more. The factoid that sticks in my mind is that BP employees are now forbidden to speak about Peak Oil publicly. Apparently the head of BP does not believe in peak oil but, rather, “peak demand”. CERA has just said the same so we can see how the oil industry will spin the topic now that Kjell’s research group has “checkmated” [my word] the IEA with its reanalysis of WEO2008.

Ethanol Summit 2009 and Lord Brown

For my part, the conference finished with a panel discussion on “Biofuels in a Global Context”. I will give you few glimpses of it. The moderator for the debate was Brazil’s former Minister for Agriculture Roberto Rodrigues who asserted that ethanol production is a method that evidently works and for which a global market now exists. The panel was to discuss this, the future of agriculture and how important other continents will become.

Lord John Browne, the former head of BP, believed that demand for oil would increase, but that marginal barrels would become more and more expensive. If the price of oil rises above $50 per barrel then ethanol can compete for market share. It is desirable that ethanol be environmental classified and that trade in ethanol cannot be hindered by national or local restrictions. I have written in my notes that he believed that the biofuel sector would increase to 36 billion barrels per year, a number that now sounds completely unrealistic. At the end he said he was looking for clear stable signals from the politicians and that all protective trade tariffs should be removed. The final words were, “Now is the time to invest”.

The USA’s Under Secretary for agriculture, Dallas Tonsager, asserted at the start that Americans now have reduced available income for food etc. and that they are forced to import 65% of the nation’s transport fuel. Their ethanol production is estimated to be 11 billion barrels during 2009. Food prices in the USA have been falling despite the increase in ethanol production.

When the chairman for Petrobras José Sergio Gabrielli rose to speak he illustrated the company’s great success in recent times. Brazil will continue to invest in ethanol and, in future, gasoline will become a complement to ethanol. Flex-fuel cars were praised and when you fill the tank of a flex-fuel car in Brazil you can choose the gasoline-ethanol blend you desire. With respect to electric vehicles the opinion was advanced that these create increased demand for electricity and that this, in its turn, requires more use of coal.

After the debate I was given the opportunity to exchange a few words with Lord Browne and, of course, I asked him about his views on Peak Oil now that is no longer the head of BP. He still did not believe in Peak Oil but, to my amazement, he now believed in “Peak Demand”, i.e. that demand will fall and that this will create a peak in oil production. In terms of barrels produced there is no great difference between the Peak Oil and Peak Demand ideas but if Peak Demand prevails in the future then we will not see a high oil price. We will see what happens with the oil price in the future. I still believe in Peak Oil and an increasing oil price.

(Swedish)
För min del avslutades konferensen med paneldiskussionen om “Biofuels in a Global Context”, och jag skall ge några glimtar. Moderator för debatten var Brasiliens före detta jordbruksminister Roberto Rodrigues, som konstaterade att etanolproduktion är en teknik som bevisligen fungerar och att det nu finns en global marknad. Panelen skulle fundera på detta, jordbrukets framtid och hur betydelsefulla andra kontinenter kommer att bli.

Lord John Browne, BP:s tidigare chef, trodde att efterfrågan på olja skulle öka, men att kostnaden för de marginella faten kommer att bli allt dyrare. Om priset på olja överstiger $50 per fat så kan etanol tävla om marknadsandelar. Det är önskvärt att man klassificerar etanol och att man inte använder nationella eller lokala restriktioner. Jag har noterat att han trodde att biobränslesektorn skulle kunna öka till 36 miljarder fat om året, en siffra som idag låter helt orealistisk. Till slut efterlyste han klara stabila signaler från politikerna och att man tog bort alla skyddstullar. Avslutningsorden var ”Nu är det dags att satsa”.

USA:s biträdande jordbruksminister Dallas Tonsager konstaterade inledningsvis att amerikanerna nu har en minskad tillgänglig inkomst för mat och annat och att man var tvingad att importera 65% av landets transportmedel. Vad det gäller etanol beräknades produktionen bli 11 miljarder under 2009. Vad det gäller livsmedelpriserna så minskade de i USA fastän etanolproduktionen ökar.

Då ordförande för Petrobras José Sergio Gabrielli äntrade talarstolen så personifierade han företagets stora framgångar den senaste tiden. Brasikien skall fortsätta med satsning på etanol och i framtiden skall bensin bli ett komplement till etanol. Flexifuelbilarna lovprisades och då de tankas i Brasilien kan man välja inblandningstalet då man tankar. Vad det gäller elbilar så framfördes synpunkten att dessa skapar ökad efterfrågan på el och att detta i sinn tur kräver mer kolkraft.

Efter debatten fick jag möjlighet att växla några ord med Lord Brown och självfallet frågade jag honom om hans åsikter om Peak Oil, nu då han inte var chef för BP. Han trodde fortfarande inte på Peak Oil men till min förvåning trodde han numera på Peak Demand, dvs att efterfrågan kommer att minska så att vi genom detta får en topp i oljeproduktionen. Vad det gäller producerade fat olja så är det ingen större skillnad, men om det är Peak Demand som är rådande i framtiden kommer vi inte att se ett högt oljepris. Vi får se vad som händer med oljepriset i framtiden. Jag tror dock fortfarande på Peak Oil och ett ökande oljepris.

Ethanol Summit – ethanol and oil

Tuesday offered a number of sessions. For me the first was “From Oil to Energy” and then, naturally, the session that I participated in “Alternative Fuels and the Future of Oil”. Miguel Rosseto, the president of Petrobras biofuels, noted that the political agenda is to reduce oil consumption so as to save the climate and that Petrobras wanted to be part of that movement. At the moment Petrobras is building its own factories and pipelines for ethanol. In the future it sees expansion with second-generation factories that use cellulose as the raw material for ethanol production.

Mario Lindenhayn, the head of BP’s biofuel arm in Brazil, also saw a great future for ethanol. He asserted that the majority of the remaining oil reserves exist in 7 nations and, for natural gas reserves, 3 nations. In contrast, biofuels can be produced in many countries. BP considers it possible to increase global ethanol production by between 11 and 19% by 2030 from its current level of around 1 Mb/d. The best raw material is sugar cane. Besides ethanol they are also experimenting with other molecules that contain more energy per unit volume. In response to a question about BP’s reserves we were told that BP has sufficient of these without needing to find new reserves in the next few years. In response to my question about why BP had changed its reporting system from oil reserves to oil in the form of oil equivalents Mario Lindenhayn confessed that he had no good answer.

I was given the honour of beginning our session and I gave a run-through of our analysis of the World Energy Outlook 2008 report that the IEA released last November. To save space I will refer you to a summary that Platts has made. The conclusion is that we have reached the maximal production for the oil age and that production will be approximately 25% lower than what the IEA states in 2030. The other two on the panel in our session were Michael McAdams, the president of the Advanced Biofuels Association in the USA and Rob Smith from CH2M Hill in the USA.

Michael noted something very important, namely that all fuels are not produced in the same way. Although the different end products may have the same value to the consumer the production costs can differ significantly. This means that some products are more price-sensitive than others. We are currently in a situation where every possible method is under consideration. We should decide which particular production methods for renewable energy we will use and we must then establish price guarantees for these [to support their development].

Rob asserted that USA’s gasoline use peaked in 2007. The question is whether it will once again increase or whether biofuels will gain increasing importance in the future. He considered that Brazil’s model is successful. We then had an hour-long discussion with the audience.

I finished the session with an interview with Brazil’s weekly business newspaper. We will see what becomes of that and I hope that I can find someone who can translate from Portuguese if necessary.

(Swedish)
Tisdagen bjöd på ett antal sessioner och för min del blev det först “From oil to Energy” och naturligtvis den session som jag själv deltog i ”Alternative Fuels and the Future of Oil”. Miguel Rosseto, president för Petrobras biofuels, noterade att den politiska agendan är att minska oljekonsumtionen för att rädda klimatet och att Petrobras vill vara med på det tåget. Man bygger nu sina egna fabriker och Pipelines för etanol. I framtiden ser man expansion med andra generationens fabriker, som använder cellulosa som råvara.

Även Mario Lindenhayn, chef för BP:s biodrivmedel i Brasilien, såg en stor framtid för etanol. Man konstaterade att den störta delen av återstående oljereserver finns i 7 länder och vad det gäller naturgas är det bara 3 länder. Biodrivmedel kan däremot produceras i många länder. Fram till 2030 såg BP en möjlighet att öka den globala produktionen från runt 1 Mb/d idag och ökningen beräknades bli mellan 11 och 19 procent. Bästa råvaran är sockerrör och förutom etanol experimenterar man också med andra molekyler som innehåller mer energi per volymenhet. På en fråga om BP:s reserver framfördes att BP har tillräckligt med reserver utan att man behöver hitta några nya de närmaste åren. På min fråga om varför BP ändrat rapporteringssystem från oljereserver till olja i form av oljeekvivalenter erkände Mario Lindenhayn att han inte hade något bra svar.

Jag fick den äran att inleda vår session och det blev med en genomgång av vår analys av World Energy Outlook 2008, som IEA presenterade i november 2008. För att spara plats hänvisar jag till ett referat som Platts har gjort. Slutsatsen är att vi nått toppen för oljeåldern och att oljeproduktionen kommer att vara ca 25% mindre än vad IEA säger. (Läs Platts). De två andra i panelen var Michael McAdams, president för Advanced Biofuels Association, USA, och Rob Smith från CH2M Hill i USA.

Michael poängterade något väldigt viktigt, nämligen att alla bränslen inte är producerade på samma sått. Fastän de olika slutprodukterna har samma värde i användarled kan produktionskostnaden vara väsentligt olika. Det betyder att några produkter är mer priskänsliga än andra. Vi är nu i ett läge där det krävs att i princip alla nöjligheter måste med på tåget. Det betyder att vi bör avgöra vilka produktionsmedel av förnybara energier som skall användas och sedan måste det finna några prisgarantier.

Rob konstaterade att USA:s bensinförbrukning peakade år 2007. Frågan är om den kommer att på nytt öka eller om biobränslen skulle få en allt större betydelse i framtiden. Han ansåg att Brasiliens modell är framgångsrik. Vi diskuterade sedan en timma tillsammans med publiken.

För min del avslutades sessionen med att Brasiliens veckliga ekonomitidskrift gjorde en intervju. Vi får se vad det blir och jag hoppas att jag hittar någon som kan översätta från portugisiska.

The Ethanol Summit 2009 and The Economist

The Economist was one of the sponsors of the conference and Geoffrey Carr from The Economist had responsibility for organizing a session on “The transport fuel of the future”. The panel consisted of very knowledgeable experts based in the USA but none of them had any connection to the ethanol industry. That was a little unusual considering that the debate was held at an ethanol conference. Unfortunately, I missed part of the introduction since I was required to check through my own presentation with the organizers but I was there for the long and intensive debate.

When thinking about future fuel for transport one must first assert that oil will not run out immediately. What we are discussing are supplements up to 2030 and something (ethanol, biodiesel, electricity, etc) that will be as important in 2050 as oil is today. Every change must be phased in with realistic assumptions. We have a local and global infrastructure system that functions for oil and new fuels must be phased into this system or expanded with their own infrastructure. Obviously, ethanol and biodiesel suit today’s system. Only rail-bound traffic that today makes up only a small portion of the global transport system uses electricity. Contemporary hybrid vehicles do not use electricity as “fuel”. Only when we get plug-in hybrids will electricity become a “fuel” for personal transport. A new infrastructure with charging outlets over the entire country must be developed.

I believe that it was John Melo that praised the diesel-driven car’s efficiency to the stars. He praised Europe’s conversion to diesel and hoped that everyone else would do the same. He is completely correct that diesel motors have better efficiency than gasoline motors but I don’t think Europe’s refineries are as happy as he is. The fact that diesel consumption is increasing means that they are left with gasoline that they cannot sell. The diesel price will increase and so will aviation fuel since these fuels belong to the same fraction from crude oil.

Most of the debate was about the future of electric vehicles and the challenges associated with this. Batteries are crucial to electric vehicles. According to Prabhakar Patil, sufficient lithium resources exist and he thought that a recycling industry would grow to recapture important raw materials. There was no discussion of environmental issues associated with this.

An interesting question is which nation will lead development of the electric car. Henrik Fisker, the world famous designer for BMW, did not hesitate to assert that the USA will be the leader (and one could read between the lines that he himself was the leader). He thought that electric vehicles and plug-in hybrids would first be developed for those with the ability to pay large sums of money. Then the technology would spread down to the masses. Such a method of adoption would lead to change at a snail’s pace.

He did not believe that China would have a leading role and the reason was that they would not be able to develop an electric vehicle that could meet the safety standards of the USA. I have a completely different opinion – if only I could have participated in the debate! When it comes to electricity-driven vehicles China is already leading the world. We know that only last year they sold 13 million two-wheeled vehicles from the simplest of electric cycles to more advanced motorcycles. Now they are taking the next step and are adding another couple of wheels and a roof. Of course, these vehicles would not be approved for use in Sweden, but in the Chinese transport system they will exist in their millions. From this ever safer and more advanced cars will be constructed and there will soon be pressure on our transport authorities to approve these vehicles. The personal automobile was developed for the masses. The electric car will follow the same trend.

In terms of what will happen in the future, the opinion was advanced that it is the large cities such as Sao Paulo that will set the agenda. There is only room for a certain number of vehicles and when this level is exceeded they will be forced to do something. The car tolls in London were mentioned as a good example. If one then couples these with concessions for particular types of vehicles, e.g. cars that run on electricity only, then the development of these vehicles will be promoted. The world’s 40 largest cities have now organized to discuss the future and the next meeting will be in Sao Paulo. It will be interesting to see what they come up with. Just now I have a student looking at the possibilities for building (podcars in Shanghai, their costs, capacity, etc.

In discussions like this there is always someone who wants to know what an immediate 100% transition of transport to electricity would mean for electricity production etc. Such a transition is not possible and discussing something like this is quite meaningless. The panel thought the same. We have studied changes in energy systems and one sees that, at the beginning the possibility exists for large changes but when the volume grows the pace of the increase lies under 7% per year. During the period from 1950 to 1970 oil use increased by 7% per year and that is the highest level of change ever seen for expansion of an energy system. The world has never seen anything like that since.

If one takes the number 70 and divides it by the percentage rate of increase one finds how many years it will take to double production. If we start with today’s production of around 1.0 million barrels of ethanol per year and a growth rate of 7% then it will take 10 years to double production: 2009=1 Mb/d, 2019=2 Mb/d, 2029=4 Mb/d. It remains to be seen whether such an expansion can be conducted without risking food security or the climate.

One notices that in debates on energy greater knowledge is needed about energy systems and how one couples together different forms of energy. One problem that was not discussed is the fact that today’s producing oil fields will lose 45 Mb/d of production by 2030.

(Swedish)
The Economist var en av sponsorerna till konferensen och man ansvarade också för en session om ”The transport fuel of the future”. Panelen bestod av mycket kunniga experter med förankring till USA men ingen av dem hade någon anknytning till etanolindustrin. Lite märkligt med tanke på att debatten ägde rum på en etanolkonferens. Jag missade tyvärr en del av inledningen eftersom jag var tvungen att gå igenom mitt eget föredrag med arrangörerna, men var med på en lång och intensiv debatt.

Då det gäller framtidens bränsle för transporter så måste man först konstatera att oljan inte tar slut på en gång. Vad vi diskuterar är kompletteringar fram till 2030 och något som 2050 skall vara lika betydelsefullt som oljan är idag. Varje förändring måste fasas in med realistiska antaganden. Vi har ett lokalt och globalt infrastruktursystem som fungerar för olja och nya bränslen måste fasas in i detta system eller byggas ut med egen infrastruktur. Det är bara att konstatera att etanol och biodiesel passar in i dagens system. Vad det gäller el så är det idag bara spårbunden trafik, som globalt utgör den en liten del av det globala systemet, som använder el. Dagens hybridbil har inte el som ”bränsle” utan det är först då vi får plugginhybriden som el blir ett ”bränsle” för personliga transporter. En ny infrastruktur med laddningsstolpar över hela landet måste då utvecklas.

Jag tror att det var John Melo som höjde dieselbilens effektivitet till skyarna. Han lovprisade Europas övergång till diesel och hoppades att alla andra skulle följa efter. Helt riktigt har en dieselmotor bättre verkningsgrad än en bensinmotorn, men jag tror inte att Europas raffinaderier är lika glada. Det faktum att dieselkonsumtionen ökar betyder att man blir sittande med bensin som man inte kan sälja. Dieselpriset kommer att öka och i samma takt kommer även flygbränslet att öka, eftersom dessa bränslen tillhör samma fraktion.

Största delen av debatten handlade om elbilens framtid och problematiken runt detta. Det centrala för elbilen är batterier och enligt Prabhakar Patil så finns det tillräckligt med litium och han ansåg att att det kommer att växa upp en återvinningsindustri för att cirkulera viktiga råvaror. Miljödiskussionerna runt denna del fanns inte med i diskussionen.

En intressant fråga var vilket land som kommer att leda utvecklingen mot den elektriska bilen. Henrik Fisker, världsberömdbil designer för BMW, tvekade inte utan framhöll att USA kommer att bli ledande (och mellan raderna kunde man läsa att han själv vara ledande). Han såg på el och plugginhybrider som något som först skulle utvecklas för de som hade råd att betala dyrt. Sedan skulle tekniken sprida sig ner till massorna. Ett sådant förfarande skulle medföra en förändringstakt med en snigels hastighet.

Att Kina skulle få en ledande roll trodde han inte och anledningen var att man inte skulle klara av att utveckla en elbil som skulle klara de säkerhetskrav som USA krävde. Jag är av helt annan uppfattningen, tänk om jag hade varit med i debatten. Vad det gäller eldrivna fordon är Kina redan idag världsledande. Bara förra året lär man ha sålt 13 miljoner tvåhjuliga fordon från de enklaste som kan klassas som elektriska cyklar till mer avancerade motorcyklar. Nu tar man nästa steg och lägger till två hjul och tak över huvudet. Visst, dessa bilar skulle inte bli godkända i Sverige, men i det kinesiska transportsystemet så kommer de att finnas i miljontals. Underifrån kommer allt säkrare och avancerade bilar att skapas och snart kommer det att bli ett tryck på våra myndigheter att godkänna dessa transportmedel. Personbilen utvecklade för en mångfald, elbilen måste följa samma trend.

Vad det gäller framtiden framfördes åsikten att det är storstäder som Sao Paulo som kommer att sätta agendan. Det finns bara utrymme för ett visst antal bilar och då denna nivå överskrids så måste man göra något. Biltullarna i London nämndes som ett bra exempel. Om man sedan kopplar detta till fördelar för några fordon, t ex rena elbilar, får man en utveckling mot dessa fordon. Världens 40 största städer har nu organiserat som för att diskutera framtiden, och nästa möte skall bli i Sao Paulo och det skall bli intressant och se vad man kommer fram till. Jag har just nu en student som tittar på möjligheten att bygga ut spårtaxi (podcar) i Shanghai, kostnader, trafikintensitet, mm.

I diskussioner som denna är det alltid någon som vill veta vad en omedelbar 100-procentig övergång till el skulle betyda för elproduktion mm. En sådan övergång är inte möjlig och att diskutera något dylikt är ganska meningslös vilket panelen också tyckte. Vi har studerat förändringar hos energisysten och man ser att i början finns det möjligheter till stora förändringar, men då volymen ökar hamnar ökningstakten under 7% per år. Under perioden 1950 till 1970 ökade oljeanvändningen med 7% om året och det är rekordet för uppbyggnad av energisystem. Något liknande har världen aldrig sett.

Om man tar talet 70 och dividerar med ökningstakten i procent så får man antal år som det tar att fördubbla produktionen. Utgående från dagens produktion på runt 1.0 miljoner fat etanol om året och en ökningstakt med 7% så tar det tio år att fördubbla produktionen: 2009: 1 Mb/d, 2019: 2 Mb/d, 2029: 4 Mb/d. Nu återstår det att se om en sådan utveckling kan göras utan att äventyra matsäkerhet och klimatet.

Det märks att det i debatter om energi behövs större kunskaper om energisystem och hur man kopplar ihop olika energislag. Ett problem som inte diskuterades var det faktum att dagens producerande oljefält kommer att tappa 45 Mb/d i produktion fram till 2030.

The Ethanol Summit 2009, the opening ceremony in Sao Paulo

When I was invited to speak at the “Ethanol Summit 2009” there was a little gap in my schedule but the next day I needed to fly from Sao Paulo to Australia. “If that is what is necessary then we will see to it” was the answer from Adhemar Altieri who is one of the directors of UNICA, Brazil’s “Sugarcane Industry Association” and was responsible for the conference. Now, after 48 hours, I am back at the airport and during the flight to Adelaide in Australia I will try to summarise two interesting days. The summary will be divided into a number of parts. (I have already posted one part about President Clinton’s speech.)

First, some words about Sao Paulo. It is difficult to comprehend how incredibly large the city is. In total more than 20 million people live in Sao Paulo. It is as if we bundled together in one place all the people in Denmark, Finland, Norway and Sweden. Last Monday it took over two hours to travel in from the airport. Today’s return journey early this morning took 30 minutes. It would be interesting to know how many thousands of working day equivalents are spent in cars here every day. My visit to Brazil was a little unusual and it feels as though I have not been in Brazil. I arrived at the hotel and all the conference activities were in the hotel. Yesterday evening I was forced to go out and eat to get a little taste of Brazil. I ended up at one of their well-known grill restaurants.

The conference opened in the traditional way with a number of speeches by important people and a number of interesting basic facts were given. In terms of energy for transport in Brazil, renewable energy is 46% andby increasing ethanol and biodiesel they they wish to make oil a supplement to biofuels. Residues from the sugar industry are also used for electricity production. Including hydroelectricity, 30% of electricity is from renewable sources. As a whole the nation’s energy matrix looks at the following: oil 38%, hydropower 36%, ethanol 10%, natural gas 7%. Ethanol and other renewable sources is 13% without hydro power and with 49%. (http://www.eia.doe.gov/cabs/Brazil/Background.html)

Ethanol production is a byproduct of sugar production. 20% of the world’s sugar comes from Brazil. If one studies the fossil energy used versus the energy that is produced from sugar cane then the ratio is 1:9, i.e. nine times more energy is produced than is used.Compared with ethanol from wheat or maize that is normally a very much larger amount. (A project in Sweden there wheat is used as feedstock in combination with production of other products you can get a CO2 reduction of 70%) Today, sugar cane cultivation occupies 1% of Brazil’s crop land and, according to the industry, there is a great deal of scope for growth. To develop the industry it is very important that ethanol is allowed to be traded as easily as oil, i.e. the EU and other nations much remove their import tariffs. It is also important that we get a classification of ethanol.

I plan to write a further three small pieces on “Ethanol Summit 2009”

(Swedish)
Då jag blev inbjuden att tala på ”Ethanol Summit 2009” fanns det en liten lucka i mitt schema, men det krävdes att jag nästa dag skulle kunna flyga från Sao Paulo till Australien. ”Om det är detta som krävs så fixar vi det” blev svaret från Adhemar Altieri, som är en av direktörerna för UNICA, Brasiliens ”Sugarcane Industry Association” och ansvarig för konferensen. Efter 48 timmar är jag tillbaka på flygplatsen och under resan till Adelaide i Australien skall jag försöka sammanfatta två intressanta dagar och sammanfattningen kommer att delas upp i olika delar.

Först några ord om Sao Paulo. Det är svårt att fatta hur ofantligt stor staden är. Totalt bor det över 20 miljoner personer i Sao Paulo, det är av samma storleksordning som om vi skulle bunta ihop alla som bor i Danmark, Finland, Norge och Sverige på en och samma plats. I måndags tog det över två timmar att åkte in från flygplatsen, dagens återresa tidig morgon tog 30 minuter. Det skulle vara intressant att veta hur många tusentals personarbetsdagar som man tillbringar i bilen. Min vistelse i Brasilien blev lir ovanlig för mig och det känns som om jag inte varit i Brasilien. Jag anlände till hotellet och alla konferensaktiviteter var förlagda till hotellet. I går kväll var jag tvungen att gå ut och äta för att få en liten smak av Brasilien. Det blev en av deras välkända grillrestauranger.

Konferensen öppnades på traditionsenligt sätt med att antal anföranden av betydelsefulla personer och en del basfakta av intresse lämnades. Vad det gäller energi för transporter är den förnybara delen 46% och man vill öka andelen så att oljan blir ett komplement till biodrivmedel. Restprodukter från sockerrörsindustrin används också för elproduktion. Av den totala energikonsumtionen i Brasilien utgör olja 38 %, vattenkraft 36 %, etanol 10 % och fossilgas 7 %. Etanol och andra förnyelsebara energiformer förutom vattenkraft utgör 13 %. Med vattenkraft blir den förnyelsebara delen 49 %. (http://www.eia.doe.gov/cabs/Brazil/Background.html)
Etanolproduktionen är en biprodukt till sockerproduktionen och hela 20% av världens socker kommer från Brasilien. Om man studerar den fossila energiåtgången i förhållande till den energi som utvinns ur sockerrören blir förhållandet 9/1, dvs nio gånger mer. Jämfört med etanol från vete och majs är det ofantligt mycket mer. Idag upptar sockerrörsodlingen ca 1% av Brasiliens åkerareal och enligt industrin här finns det mycket mer att utveckla. För utveckling av industrin är det mycket viktigt att etanol skall få flyta lika fritt som olja, dvs EU och andra länder måste ta bort olika tullavgifter. Det är också viktigt att etanol miljöklassificeras.

Jag planerar att skriva ytterligare tre små inlägg om ”Ethanol Summit 2009”.