Peak oil in Davos: Oh yes it is, oh no it isn’t.

The title above was borrowed from the Financial Times. Last week the World Economic Forum in Davos celebrated its 40th anniversary and one of the sessions addressed the world’s energy security. The chairperson for the session was Daniel Yergin, the founder of CERA (Cambridge Energy Research Associates). Before his departure to Davos the Wall Street Journal (WSJ) wrote: “All the world loves a bringer of good news, so energy guru Daniel Yergin should by all rights be guaranteed a warm welcome at Davos this week”. The news that he bore with him was that “the awful day of ‘peak oil’, when the world will have depleted its finite hydrocarbon resources to the point where it can never again increase production, is still a long way off”. If, in fact, it becomes apparent that oil production actually reaches a peak then Daniel Yergin has a cop-out, “The big determinants (to global energy supply) are the above-ground risks — politics, the quality of decision-making, and costs and so on”.

It is now 9 years since Colin Campbell wrote the term “Peak Oil” for the first time in his first newsletter for ASPO (The Association for the Study of Peak Oil and Gas) but it would be May 2002 before “Peak Oil” was used for the first time by the world’s press. I am convinced that they would never have discussed “Peak Oil” at Davos if the topic was not relevant. Of course, Daniel Yergin will never admit that “Peak Oil” is a geological reality and his statement in the WSJ shows that he has now found a suitable explanation for “Peak Oil”, namely problems above ground.

The fact that nobody from ASPO was invited to discuss energy security in Davos shows that they are not interested in anyone bearing unpleasant news. The fact that the journal Energy Policy accepted our paper “Peak Of The Oil Age” for publication last November could have been a good reason for an invitation but one never came.

The bearer of unpleasant news became, instead, Thierry Desmarest, the chairperson for Total. In his speech he said that oil production would never exceed 95 million barrels per day (Mb/d) and in his press release he clarified his view by saying, “peak oil is still a problem; it will be reached in ‘about 10 years’, but not today”. Total has previously mentioned 100 Mb/d and that they are now saying 95 Mb/d shows that they are approaching the conclusion that my Ph.D. student Fredrik Robelius presented in his thesis. That scenario had a maximal production of 93 Mb/d in 2018. The requirement for that level of production was that production from 7 giant oil fields in Iraq would commence immediately. The fact that this has been delayed makes it all the more difficult to reach that production level.

For the oil industry it is important to argue against “Peak Oil” since they need risk capital for future projects. The price tag that the CEO of Shell, Peter Voster, mentioned is “$27 trillion of investment over the next 20 years to meet demand (I hope the number is right)”. At the same time the chief economist at the IEA, Fatih Birol, expressed the opinion that he was doubtful whether it was sensible for the oil industry to make these enormous long term investments since “demand for oil from industrialized nations has already peaked”. Apparently, the reason for this was “the combination of improved fuel efficiency and the increased use of renewable energy meant demand for oil from developed countries would never return to the record levels seen in 2006 and 2007”. That may be true but the demand from developing nations will increase markedly. One can see that the IEA is preparing an explanation for “Peak Oil” that does not involve “depletion” of oilfields.

The strongest statement against Peak Oil came from Saudi Aramco and its head Khalid al Falih, “There is too much rhetoric in the public domain about moving away from oil”. I assume that ASPO is one of the actors he does not like. He does not believe that the world needs to worry about Peak Oil, “We feel that the whole issue that came to the surface and created a lot of concern about peak oil is behind us.” From the report of his speech it is also revealed that he is worried that investors will direct their money elsewhere than oil.

BP’s CEO Tony Hayward pointed out that there was a “supply challenge” for the industry which would have to increase output to 100 million bpd. Of course he wants production to be 100 Mb/d so as not to lose the prestigious bet with me that oil production in 2018 will be higher than 86 Mb/d.

A collective impression from the reports that I have read are that institutions and oil companies are assembling an explanation for Peak Oil that says that the resources exist but that the will to invest is lacking. Of course the scale of investment is important for future oil production but there is nobody that believes that investments in the USA can return its production to the level it was in 1970. The same applies for other nations that have passed Peak Oil, e.g. Norway, the UK and, recently, Mexico. The world’s oil production is the sum of that of individual nations and if all nations reach Peak Oil then the world will also be at/passed its peak of oil production. The most important message is that the world cannot increase oil production significantly – we have reached the “Peak Of The Oil Age”. It is this message that should have been delivered to the world’s leading politicians. Who knows? Maybe there will be an invitation to next year’s World Economic Forum in Davos?

Below are some of the articles I have read:

Wall Street Journal
Energy Guru Brings Good News to Davos

Financial Times
Peak oil: Oh yes it is. Oh no it isn’t. Etc.

Rigzone
Aramco Chief: Plentiful Supply Trumps ‘Peak Oil’

Businessgreen
Davos energy bosses divided on “peak oil” risks

Arab News
Peak demand vs peak oil — the debate picks up in Davos

(Swedish)

World Economic Forum i Davos firade förra veckan 40-års jubileum och en av sessionerna behandlade världens energisäkerhet och rubriken på detta inlägg är lånad från Financial Times. Ordförande för sessionen om energisäkerhet var Daniel Yergin grundare av CERA (Cambridge Energy Research Associates). Inför avresan till Davos skriver Wall Street Journal (WSJ): ”All the world loves a bringer of good news, so energy guru Daniel Yergin should by all rights be guaranteed a warm welcome at Davos this week. “ Budskapet som han har med sig var att “the awful day of “peak oil,” when the world will have depleted its finite hydrocarbon resources to the point where it can never again increase production, is still a long way off”. Om det nu visar sig att oljeproduktionen faktiskt når en maximal produktion så har Daniel Yergin en helgardering: “The big determinants (to global energy supply) are the above-ground risks — politics, the quality of decision-making, and costs and so on”.

Det är nu 9 år sedan som Colin Campbell för första gången skrev ”Peak Oil” i sitt första nyhetsbrev för ASPO (The Association for Peak Oil and Gas), men det skulle dröja till maj 2002 innan ”Peak Oil” användes för första gången av världspressen. Jag är övertygad om att man aldrig skulle ha diskuterat ”Peak Oil” i Davos om det inte fanns en relevans för frågan. Självklart kommer Daniel Yergin aldrig att erkänna att ”Peak Oil” är en geologisk verklighet och hans uttalande i WSJ visar att han nu hittat en bra förklaring till ”Peak Oil” och det är problem ovan mark. CERA som är beroende av aktörerna för sin existens kan ju inte såga av den ”Reserv” gren som man sitter på.

Det faktum att ingen från ASPO var inbjuden att diskutera energisäkerhet i Davos visar att man inte var så intresserad av någon som skulle kunna komma med dystra budskap. Det faktum att Energy Policy i november accepterade vår ”Peak of the Oil Age” för publicering kunde ha varit en motivering till inbjudan, men så blev det inte.

Den som kom med de dystra budskapen blev istället Thierry Desmarest, ordförande för Total. I sitt tal sa han att produktionen aldrig kommer att överskrida 95 miljoner fat om dagen, Mb/d, och i ett pressmeddelande förtydligade han sin åsikt genom att säga ”peak oil is still a problem; it will be reached in “about 10 years”, but not today”. Tidigare har Total nämnt 100 Mb/d och att man nu säger 95 Mb/d visar att man närmar sig den slutsats som min doktorand Fredrik Robelius redovisade i sin avhandling. Det scenario som hade maximal produktion hade en produktion av 93 Mb/d år 2018. Kravet för den produktionen var att man direkt skulle komma igång med produktion från 7 gigantfält i Irak. Det faktum att det dröjer gör att det blir allt svårare att uppnå denna produktion.

För oljeindustrin är det viktigt att argumentera mot “Peak Oil” eftersom man behöver riskkapital för framtida projekt. Den prislapp som VD för Shell Peter Voster nämnde är ”$27 trillion of investment over the next 20 years to meet demand”. Samtidigt framförde Fatih Birol, IEA:s chefsekonom, åsikten att han var tveksam till att det var så klokt av oljeindustrin att göra dessa enorma långsiktiga investeringar eftersom ”demand for oil from industrialized nations has already peaked”. Anledningen skulle vara att ”the combination of improved fuel efficiency and the increased use of renewable energy meant demand for oil from developed countries would never return to the record levels seen in 2006 and 2007”. Det må vara sant men efterfrågan från utvecklingsländerna kommer att öka markant. Man anar att IEA förbereder en förklaring till ”Peak Oil” som inte är ”depletion” av oljefält.

Det kraftigaste uttalandet mot Peak Oil kom från Saudi Aramco och dess chef Khalid al Falih: “There is too much rhetoric in the public domain about moving away from oil,” Jag antar att ASPO är en av de aktörer som han inte gillar. Han menade att världen inte behövde vara oroliga för Peak Oil: “We feel that the whole issue that came to the surface and created a lot of concern about peak oil is behind us.” Från referat av hans tal framkommer det också att han är orolig för att investerare skall satsa sina pengar på annat än olja.

BP:s VD Tony Hayward poängterade att ”there was a “supply challenge” for the industry which would have to increase output to 100 million bpd”. Självfallet vill han att produktionen skall bli 100 Mb/d för att inte förlora det prestigefulla vadet med mig om att oljeproduktionen år 2018 skall vara högre än 86 Mb/d.

Ett samlat intryck från de referat som jag läst är att institutioner och oljebolag är på väg att bygga upp en förklaring till ”Peak Oil” som går ut på att resurserna finns men viljan att investerar saknas. Visst har investeringsvolymen betydelse för den framtida produktionen men det finns ingen som tror att investeringar i USA kan få tillbaka den produktion man hade 1970. Det samma gäller för andra länder som passerat ”Peak Oil”, till exempel Norge, Storbritannien och nu senast Mexiko. Världens oljeproduktion är summan av individuella länders produktion och om alla länder når ”Peak Oil” kommer världen också att nå ”Peak Oil”. Det viktigaste budskapet är att världen inte kan öka oljeproduktionen markant, vi har nått ”Peak of the Oil Age” Det är detta budskap som skulle ha levererats till världens ledande politiker. Vem vet, det kanske kommer en inbjudan till nästa års World Economic Forum i Davos

Det här är några av de artiklar som jag läst:

Wall Street Journal
Energy Guru Brings Good News to Davos

Financial Times
Peak oil: Oh yes it is. Oh no it isn’t. Etc.

Rigzone
Aramco Chief: Plentiful Supply Trumps ‘Peak Oil’

Businessgreen
Davos energy bosses divided on “peak oil” risks

Arab News
Peak demand vs peak oil — the debate picks up in Davos

Production from Giant Gas Fields in Norway and Russia and Subsequent Implications for European Energy Security

According to tradition at Uppsala University, Ph.D. candidates should nail a copy of their completed thesis to a special notice board in the university house so that everyone has the opportunity to read it and think of questions to ask during the oral defense. Today theses are “nailed” electronically at the university library Carolina Rediviva but in my group we also like to maintain the old traditions. Therefore, today Bengt Söderbergh nailed up his thesis titled, “Production from Giant Gas Fields in Norway and Russia and Subsequent Implications for European Energy Security”. Now all that remains is for the thesis to be defended and that will occur on 19 February at 9.15 AM in the Siegbahn hall at the Ångström Laboratory. Bengt’s opponent will be Roger Bentley and everyone is welcome to listen and ask questions.

The thesis can be downloaded from the University’s web page for theses (site for downloading) where there is also an abstract (summary) in English. In the thesis there is also a summary in Swedish which is copied below (and will not be translated).

(Swedish)
Enligt tradition vid Uppsala universitet skall respondenten spika upp sin doktorsavhandling på en speciell anslagstavla i universitetshuset så att alla skall ha möjligheter att läsa den och komma med frågor vid disputationen. Idag ”spikas” avhandlingen elektroniskt på universitetsbiblioteket Carolina Rediviva men i min grupp vill vi också hålla på de gamla traditionerna, så idag var Bengt Söderbergh och spikade upp sin avhandling ”Production from Giant Gas Fields in Norway and Russia and Subsequent Implications for European Energy Security”. Nu återstår bara själva försvaret av avhandlingen och det skall ske den 19 februari klockan 09:15 i Siegbahnsalen på Ångströmlaboratoriet. Opponent är Roger Bentley och alla är välkomna för att lyssna och ställa frågor.

Avhandlingen kan laddas ner från universitetets hemsida för avhandlingar (sida för nerladdning) där det också finns ett abstrakt på engelska. I avhandlingen finns det också en svensk sammanfattning (kommer inte att översättas) och den finns också här nedan.

Svensk sammanfattning

Enligt prognoser från International Energy Agency (IEA) kommer naturgasproduktionen inom EU att minska från 2006 års nivå på 216 miljarder kubikmeter naturgas per år (Gm3/år) till 90 Gm3/år 2030. Under samma tidsperiod förväntas efterfrågan på gas att öka kraftigt, från 532 Gm3/år 2006, till 680 Gm3/år 2030. Till följd därav kommer importbehovet av gas att öka med 90% under denna tidsperiod. Ryssland och Norge är de största leverantörerna av gas till EU, och deras andel av EU:s gasimport under 2006 var 62%. Syftet med denna avhandling är att utvärdera de potentiella framtida nivåerna för norsk och rysk naturgasexport till EU.

Scenarierna för den norska och ryska gasproduktionen har skapats genom modellering av produktionen för enskilda fält. Det är den sammanlagda produktionen från de största fälten, de så kallade gigantfälten, som har blivit prognostiserad. Även en del betydande fält, som dock är för små för att klassas som gigantfält, har också studerats och ingår i prognosmaterialet. För att kunna prognostisera produktionen från ett gigantfält, har en gigantfältsmodell utvecklats. Gigantfältsmodellen har också använts för att modellera den sammanlagda produktionen från enheter bestående av flera fält, exempelvis en hel region. Den sammanlagda produktionen från mindre fält i en region, samt produktion från ännu ej upptäckta gasfält har också modellerats med gigantfältsmodellen.

EU:s energisäkerhet är till betydande del avhängig produktionen från ett relativt litet antal fält i Norge och Ryssland. I Norge kommer nästan all gasproduktion från 18 större gasfält, av vilka 9 kan definieras som gigantfält. I Ryssland är det 36 gigantfält som svarar för i princip all rysk gasproduktion. Resultaten visar att det är en begränsad potential för en ökning av norsk gasexport till EU. I alla de scenarier som har studerats är norsk gasproduktion på nedgång före år 2030. Norsk gasexport till EU via pipeline kan år 2030 till och med vara 20% lägre än dagens nivå. En studie av den potentiella produktionen från ryska gigantfält ger att exporten av rysk gas till EU maximalt kan öka med 45% till år 2030. I absoluta siffror motsvarar det ungefär 70 Gm3/år. Dessutom finns det ett flertal faktorer som kan göra den verkliga exportkapaciteten betydligt lägre. Den enskilt viktigaste faktorn för att rysk gasexport till EU ska kunna öka från dagens nivå är att gasfälten på den arktiska Jamalhalvön kommer i produktion från år 2012 och framåt. Många av de ryska fält som ännu inte har tagits i produktion finns i östra Sibirien samt på Sachalin i ryska fjärran östern. Överskottsproduktionen från dessa regioner kommer med all sannolikhet att exporteras till de asiatiska marknaderna, och då främst Kina. Med de resultat och antaganden som presenterats i avhandlingen är det inte möjligt för EU att öka sin import med 90% från 2006 års nivå. För energisäkerheten inom EU är det inte endast beroendet av pipeline import som är en vital fråga. Idag är det en livlig diskussion inom EU angående de geopolitiska konsekvenserna av importberoendet via pipeline av rysk gas. Huruvida det i framtiden finns tillräckligt med gas överhuvudtaget för export till EU är en fråga som förtjänar uppmärksamhet och noggrant måste utredas och analyseras. De resultat som presenterats i denna avhandling visar att det är lika berättigat att diskutera problematiken kring en framtida minskning av totala gasleveranser till EU.

ABC interview on Peak Oil using Skype

Technology changes and provides new possibilities for the media. On 20 January 2010 Mick Jagger was interviewed on CNN’s Larry King Live program. What was interesting was that Mick Jagger sat in his home and the interview was done via Skype. Today it is my turn to try out the new technology.

It was Senior Correspondent Jeff Waters from the Australia Network, ABC News(Australian Broadcasting Corporation) who wanted to do an interview with me via Skype on Peak oil and my view of the current situation. “I am in the process of producing a television current affairs item regarding Peak Oilfor broadcast on the ABC’s international and domestic television and radio networks, and am very keen to talk with you about your views”, was how his request was put.

Of course we discussed the price of oil and what we could expect in the future but I tried to point out that Peak Oil is a matter of the physical production of oil, not the price. The magnitude of the fluctuations in oil production is not as great as one might think when looking at the magnitude of the fluctuations in the oil price. We also discussed other questions and the current affairs item, when it is ready, will eventually be accessible via the internet.

(Swedish)

Tekniken förändras och ger nya möjligheter för media. Den 20 januari 2010 intervjuades Mick Jagger på Larry King live, CNN, och det intressanta var att Mick Jagger satt i sitt hem och intervjun gjordes vid Skype. Idag var det min tur att få vara med om den nya tekniken.

Det var Senior Correspondent Jeff Waters, Australia Network, ABC News, Australian Broadcasting Corporation, som ville göra en intervju om Peak Oil och min syn på dagsläget via Skype: ” I am in the process of producing a television current affairs item regarding Peak Oil for broadcast on the ABC’s international and domestic television and radio networks, and am very keen to talk with you about your views.”

Självfallet diskuterades oljepriset och vad man kunde vänta sig för pris i framtiden, men jag försökte poängtera att Peak Oil har och göra med fysisk produktion av olja och att vi faktiskt inte har så stora fluktuationer som man skulle tro utifrån prisfluktuationerna på olja. Vi diskuterade även andra frågor och det färdiga programmet skall så småningom bli tillgänglig via Internet.

English translation of “The OPEC bulletin and focus on Angola”

Michael Lardelli has once again made a very good translation.

The translation of the blog: The OPEC bulletin and focus on Angola

Future Production of SAAB – Peak Oil and Peak Car

For the past few days the main news in Sweden has been GM’s sale of SAAB to the Dutch sports car company Spyker Cars. A historically interesting fact is that both SAAB and Spyker are both offshoots from the early days of the aviation industry. At the moment everyone is very happy and pleased but there is one little detail that remains. It is that The European Investment Bank must provide a loan for 5 billion Swedish Crowns [~US$680 million]. In spite of the fact that the Swedish government has already guaranteed the loan there is risk that it will be denied. Victor Muller, the managing director of Spyker Cars, is not completely certain that the loan will be granted and gives the likelihood as 50/50.

Let’s forget this little storm cloud and, instead, study the new conditions for the company. When the factory is in production they plan to produce 220 cars per day. Last year, that was really a crisis year, they sold 39,000 cars. They should have already been making 2010’s models but are now delayed by some weeks. A production volume of 60,000 cars is given as necessary to make the activity worthwhile but, of course, they will want to make a profit. To do that they must raise production to 100,000 cars per year.

How should we regard a production level of 100,000 cars per year if we include Peak Oil as a parameter. In our article “Peak of the Oil Age” in Energy Policy we assert that oil production in 2030 will be at least 10 million barrels per day lower than now. (Here you can find a comparison between our future production prognosis and that given by the International Energy Agency.) Of course there will be cars produced in 2030 and the proportion of oil production claimed by the transport sector will certainly grow. In Sweden the consumption of oil has fallen dramatically since 1970 but if we look at the transport sector then consumption has increased by around 100%. It is, therefore, realistic to assume that fuel consumed by transport will remain on a plateau up to 2030.

During the previous 11 years a total of 502 million cars have been produced globally. In the diagram above one can see that “Peak Car” production occurred in 2007 at 54.9 million cars. SAAB’s production today is approximately 0.1% of global production and if they succeeded in producing 100,000 cars per year it would approach 0.2%. The conclusion is that SAAB will always be a niche manufacturer. Many wish to see SAAB as a globally leading producer of environmentally-friendly cars but, for that, production would have to be some whole percentage of global production. It is unrealistic to think that they will reach that level.

What type of niche market car should they then concentrate on? Their first goal must be to get Swedes to buy a new SAAB compared to all the other cars on the market. The second categories of buyers to target are those that want a European car. The fact that the Chinese do not own SAAB can give SAAB an advantage in the European market relative to Volvo, as the Chinese plan to take over Volvo (Volvo is also a Swedish car). When considering Peak Oil there are two possible niche markets – those that will be able to afford their current levels of gasoline/diesel fuel consumption in the future or those that want a clearly environmentally friendly car that has high status. An important detail that Spyker must understand is that SAAB automobiles must remain attractive for purchase as company cars. If they do not receive a favourable environmental classification then Swedish authorities and companies will remove SAAB as a company car option.

The conclusion is that, with the right profile guided by future environmental and Peak Oil considerations, there is an opportunity for SAAB to reach a niche market that can sustain a production level of 0.2% of world production.

(Swedish)

Huvudnyheten de senaste dagarna i Sverige är GM:s försäljning av SAAB till det holländska sportbilsföretaget Spyker Cars. En historisk intressant notis är att SAAB och Spyke är avknoppningar från flygindustrins barndom. Just nu är alla enormt glada och nöjda, men det finns en liten detalj som återstår och det är att Europeiska Investeringsbanken ställer upp med ett lån på 5 miljarder kronor. Trots att svenska staten redan har garanterat lånet finns det risk för att det blir ett nej och Victor Muller, vd för Spyker Cars, är inte hundraprocentig säker på att lånet blir beviljat utan anger möjligheten till 50/50.

Låt oss glömma detta lilla orosmoln och studera de nya förutsättningarna. När fabriken är igång planerar man 220 bilar om dagen vilket bli om man tar hänsyn till semester med mera 60000 bilar om året. Förra året, som verkligen var ett krisår, sålde man 39000 bilar. Man skulle redan ha varit igång med 2010 års modeller, men nu är man försenade några veckor. En produktion av 60000 bilar nämns som undre gränsen för att få lönsamhet i verksamheten, men självklart vill man gå med vinst och då gäller det att komma upp till en produktion av 100000 bilar per år.

Hur skall vi se på produktionen av 100000 bilar per år om vi lägger in Peak Oil som en parameter. I vår artikel ”Peak of the Oil Age” i Energy Policy konstaterar vi att oljeproduktionen 2030 kommer att vara minst 10 miljoner fat om dagen lägre än vad den är idag (här hittar ni en jämförelse mellan vår framtidsproduktion och den som International Energy Agency anger). Självklart kommer man att producera bilar år 2030 och transportsektorns andel av oljeproduktionen kommer säkert att öka. I Sverige har konsumtionen av olja minskat dramatiskt sedan 1970 men om vi tittar på transporsektorn så har konsumtionen ökat med cirka 100%. Det är därför realistiskt att anta att bränsle för transporter kommer att ligga på en platå fram till 2030.

(Samma bild som ovan)

Under de senaste 11 åren är summan av den globala produktionen 502 miljoner bilar. Från diagrammet här ovan kan man se att vi har ”Peak Car” produktion 2007 med 54,9 miljoner bilar. Den produktion som SAAB har idag är ungefär en tiondels procent av den globala produktionen och skulle man lyckas med att nå 100000 bilar per år då närmar man sig 0.2 procent. Slutsatsen blir att SAAB alltid kommer att förbli en nisch bil. Många vill se framtidens SAAB som en globalt ledande miljöbil men då borde produktionen utgöra någon procent av den globala produktionen och att man skall hamna där är orealistiskt.

Vilken typ av nisch bil skall man då satsa på? Mål nummer ett måste vara att vi svenskar vill köpa en ny SAAB jämfört med alla andra bilar som finns på marknaden. Nästa kategori köpare är de som vill ha en europeisk bil. Det faktum att det inte är kineser som äger SAAB kan medföra en marknadsfördel för SAAB gentemot Volvo i Europa. Vad det gäller Peak Oil finns det två vägar, de som köper SAAB kommer att ha råd att köpa den bensin och diesel som produceras i framtiden, eller en kund som väljer en klart miljöinriktad bil med status. En viktig detalj som Spyke måste förstå är att SAAB även i framtiden måste vara en attraktiv tjänstebil. Om den inte blir miljöklassad så kommer svenska myndigheter och företag att plocka bort SAAB som ett möjligt val.

Slutsatsen blir att med rätt profil där miljö och Peak Oil är drivliner mot framtiden finns det möjlighet för SAAB att nå en nisch produktion på 0.2 procent.

The OPEC bulletin and focus on Angola

A magazine that regularly falls into ASPO’s letterbox is “OPEC Bulletin”. According to their advertising a yearly subscription costs $70, but the fact that it comes to ASPO without a subscription shows that OPEC has prioritized ASPO in its address list. The latest issue, number 9 for 2009, has focused on Angola. But before I address Angola I want to mention a few of the other articles. Like it or not, oil exports from OPEC will be completely decisive for the future of the OECD nations.

When reading the OPEC Bulletin ones sees a different angle of approach than one is used to. The latest issue discusses the OPEC meeting that, (when the issue was published), was yet to be held on 22 December in Luanda. The date of the meeting was chosen so that they could discuss the anticipated decisions on climate change from the conference in Copenhagen. They were also waiting for the weather prognoses for the northern hemisphere since a cold winter would contribute to a higher oil price. Of course, OPEC hopes for cold weather since it means more money in the till.

One article is about OPEC’s new head office in Vienna that is described as “state-of-the-art”. Another article describes how OPEC collects data for its analyses. Naturally, that is something my research group is very interested in. OPEC has a system where each member nation should report every month – something they call DC (“direct communications”) and they note that reporting could be improved. Very often they need to use SS-data, (from “secondary sources”), i.e. indirect calculations from export volumes, shipping activity, domestic consumption etc. What they are saying is that, in some cases, OPEC has the same data that we have when making estimates of future production. If one considers that we at Global Energy Systems (Uppsala University) have developed new calculation methods then it can even be true that we can make better prognoses than OPEC.

Another interesting article in the OPEC Bulletin is about the collaboration that is now developing between Iran and Venezuela – nations that the USA describes as “hustle countries”. They have created a joint investment fund that will invest in agriculture and industrial development in Venezuela. Since the cooperation between the two nations began five years ago they have signed hundreds of contracts in total worth billions of dollars. They have even established a joint bank. I assume that the bank does not do business in US dollars.

Before Iran’s president Mahmoud Ahmadinejad visited Venezuela he visited Bolivia where he met president Evo Morales. They both signed a treaty that means that Iran can engage as financier for mining research in the salt desert at the border with Chile. They consider that approximately half of the world’s lithium exists in that area and as modern battery technology requires lithium this can be very important for the future. If this is a “hustle action” remains to be seen. It can be added that Japanese and Korean companies are participating in making offers where the reward can be 100 million tonnes of lithium.

Now it is time to focus on Angola. Five of the ten articles in the OPEC Bulletin are on Angola that became a member of OPEC on 1 January 2007. The 115th OPEC meeting that was held in Luanda on 22 December 2009 was the first conference that the new OPEC-nation had hosted. High up on the agenda was, naturally, the future oil price and the recovery of the world economy.

At the moment it seems like everyone wants a piece of Angola. The queue of prominent visitors is long with the USA’s Secretary of State Hillary Clinton at its head. Where it smells of oil one can also find China and they mention that China is thought to have contributed $5 billion in loans to develop Angola’s infrastructure. The investment is necessary after 25 years of civil war. The repayment will, presumably, be made in the form of oil.

The first oil was found in 1955 in the Kwanza valley but it was when they found oil offshore at the end of the 1960s that it became important for Angola. In 1973, crude oil was Angola’s most important export, and today it is 90%. (Their second largest export is diamonds.) The really large oil finds were first made when they began to explore in deep water. OPEC reports that Angola has reserves of 9.5 billion barrels but the nation’s own news sources assert that reserves are 13.1 billion barrels and there are estimates where they believe that there can exist as much as 19 billion barrels in the ocean outside Angola. From a global perspective where we consume 30 billion barrels per year, Angola’s reserves are not so large and are less than what remains in Norway.

In 2008 Angola’s export income was $67 billion and $60 billion of this came from oil. This large income means that Angola’s currency reserves are growing. They now plan to create an oil fund similar to Norway’s. They must save for a future after Peak Oil. The international oil companies are trying to maximize oil flows from Angola’s deep water fields where production is very expensive. This means that production from these fields will lie on a plateau for some years before the usual very rapid decline begins. If we look into the future this will mean that Angola will reach Peak Oil before 2030. According to Colin Campbell they will reach peak production in about 10 years. We have just begun a study of deep water oil production and it remains to be seen what our estimate will be.

In recent years production has been around 1.9 million barrels per day (Mb/d) of which they have exported 1.8 Mb/d. The projects that are planned can increase production by 1.2 Mb/d which would raise Angola’s production to about 3 Mb/d. This is the same level that Norway had as their Peak Oil production. If one considers that Angola’s reserves are clearly smaller than Norway’s you can understand how aggressive the oil production that the international oil companies are conducting is. One can justifiably say that this is plunder of Africa’s oil and, once again, Africa is being exploited. Angola and Africa would have fared much better if they had had a different oil production profile.

In Angola there is a real “Jurassic Park”. There are large areas with large amounts of fossil remains. The largest find was made in 2005 when they found five bones from the foreleg of a sauropod dinosaur. They are now performing excavations in collaboration with universities from the USA and the EU and they hope that this research will inspire their youth to study science. What Peak Oil will bring to these young people remains to be seen.

Finally there was an article on the African Championship of Nations football tournament that has just concluded. A terrorist attack during the tournament’s start spoiled the positive picture described in the OPEC Bulletin. Despite this I believe that sports activities like this are important for Africa’s future.

(English will come)

En tidskrift som regelbundet ramlar ner i ASPO:s brevlåda är ”OPEC bulletine”. Enligt deras egen reklam kostar en årlig prenumeration $70, men det faktum att den kommer till ASPO utan att vi har en prenumeration visar att OPEC har prioriterat ASPO i sin adresslista. Det senaste numret, nummer 9 för 2009, har satt Angola i fokus men innan jag kommer till Angola vill jag nämna några av de andra artiklarna. ”Like it or not”, oljeexport från OPEC kommer att vara helt avgörande för OECD-ländernas framtid.

Att läsa OPEC bulletinen ger en annan infallsvinkel än vad vi är vana att se. Det senaste numret diskuterar det OPEC-möte som då den utkom skulle hållas i Luanda den 22 december. Tidpunkten var vald för att man skulle kunna diskutera eventuellt beslut i Köpenhamn. Man ville också invänta väderprognoser för norra halvklotet då en kall vinter skulle medföra ett högre oljepris. Självfallet hoppas OPEC att det skall bli kallt då detta ger mer klirr i kassan.

En artikel beskriver OPEC:s nya huvudkontor i Wien som beskrivs som ”State-of-the-art”. En annan artikel beskriver hur OPEC samlar in data för sina analyser, något som naturligtvis är mycket intressant för min forskningsgrupp. Man har ett system där det är tänkt att alla medlemsländer skall rapportera varje månad, något som man kallar för DC (direct communications) och man konstaterar att rapporteringen kunde vara bättre. Väldigt ofta måste man använda SS-data (Secondary Sources), det vill säga indirekta beräkningar från exportvolymer, tankbåtsaktiviteter, inhemsk konsumtion etc. Vad man säger är att OPEC i vissa fall har samma data som vi har då man gör beräkningar om framtiden. Om man tar hänsyn till att vi utvecklat ny beräkningsmetoder kan det till och med vara så att vi kanske kan göra bättre prognoser än OPEC.

En annan intressant artikel i OPEC bulletinen handlar om det samarbete som nu byggs upp mellan Iran och Venezuela, de stater som USA kallar skurkstater. Man har skapat en gemensam investeringsfond som skall satsa på jordbruk och industriutveckling. Sedan samarbetet mellan de två staterna började för fem år sedan har man skrivit under hundratals kontrakt som är värda miljardtal dollars. Man har till och med startat en gemensam bank. Jag utgår från att den banken inte handlar i dollar.

Innan Irans president Mahmoud Ahmadinejad besökte Venezuela besökte han Bolivia där han träffade president Evo Morales och de två undertecknade ett avtal som medför att Iran går in som finansiärer i gruvforskning i saltöknen vidgränsen mot Chile. Man anser att ungefär hälften av världens litium finns i området och modern batteriteknik kräver litium. Om detta är ett ”skurkaktigt drag” återstår att se. Kan nämnas att japanska ocj kreanska bolag är med i budgivningen där vinsten kan vara 100 miljoner ton litium.

Nu är det dags att fokusera på Angola. Fem av tio artiklar i OPEC-bulletinen handlade just om Angola, som blev medlem i OPEC den 1 januari 2007. Det 155:e OPEC-mötet, som hölls i Luanda den 22 december 2009, var den första konferensen som det nya OPEC -landet var värd för. Högt på dagordningen fanns naturligtvis framtidens oljepris och världsekonomins återhämtning.

Just nu verkar det som om alla vill ha en liten bit av Angola. Raden av prominenta besökare är lång med USA:s utrikesminister Hillary Clinton i spetsen. Där det luktar olja, där finns också Kina och man nämner att Kina tros ha ställt upp med 5 miljarder dollar i lån för att bygga upp infrastrukturen i landet. Satsningen är nödvändig efter 25 års inbördeskrig. Återbetalningen sker förmodligen i olja.

Den första oljan hittades 1955 i Kwansa dalen men det var först då man hittade olja till havs i slutet på 1960-talet som oljan blev betydelsefull för Angola och 1973 var råolja Angolas viktigaste exportvara. Den andra stora exportvaran är diamanter. De riktigt stora fynden gjorde man först då men började exploatera på djupt vatten. OPEC rapporterar att Angola har en reserv som är 9.5 miljarder fat, medan landets egna tidskrifter hävdar att det är 13.1 miljarder fat och det finns uppskattningar där man tror att det kan finnas så mycket som 19 miljarder fat. Ur ett globalt perspektiv där vi konsumerar 30 miljarder fat om året är det inte så mycket och det är mindre än vad som finns kvar i Norge.

År 2008 var Angolas exportinkomster $67 miljarder och $60 av dessa kom från olja och dessastora inkomster medför att valutareserven ökar. Man planerar nu att skapa en oljefond liknande den som man har i Norge. Det gäller att spara för en framtid efter Peak Oil. De internationella oljebolagen försöker maximera produktionen från Angolas djupvattenfält då produktionen är mycket dyr. Det betyder att fälten kommer att ligga på platåproduktion under några år innan en vanligtvis mycket kraftig nedgång börjar. Om vi ser framåt i tiden medför det att Angola kommer att nå Peak Oil innan 2030. Enligt Colin Campbell når man en maxproduktion om cirka 10 år. Vi har just påbörjat en djupvattenstudie och det återstår att se var vi landar.

Produktionen har de senaste åren vari runt 1.9 miljoner fat om dagen (Mb/d), var av man exporterat runt 1. 8 Mb/d. De projekt som planeras kan höja produktionen med 1.2 Mb/d och Angolas produktion skulle då bli runt 3 Mb/d, vilket är det samma som Norge hade som Peak Oil produktion. Om man beaktar att Angolas reserver är klart mindre än Norges förstår ni vilken aggressiv oljeproduktion som de internationella oljebolagen bedriver. Man kan med rätta säga att det är en rovdrift på Afrikas olja och än en gång brandskattas Afrika. Angola och Afrika hade mått mycket bättre om man haft en annan produktionsprofil.

I Angola finns en ”Jurassic Parc” i verkligheten. Det finns stora områden som har stora mängder av fossila lämningar och det största fyndet hittills gjorde man 2005 då man hittade fem ben från ett framben av en sauropod dinosaurie. Man gör nu utgrävningar i samarbete med universitet från USA och EU och man hoppas att denna forskning skall inspirera ungdomar att studera naturvetenskap. Vad Peak Oil kommer att medföra för dessa ungdomar återstår att se.

Till sist fanns det en artikel om det Afrikanska fotbollsmästerskapet som just avslutats. En terrorattack i spelens inledning fördärvade den positiva bild som finns i OPEC bulletinen. Trots det tror jag att sportaktiviteter liknande detta är betydelsefulla för Afrikas framtid.

Peak oil and the Human Well Being Equation / Peak Oil och den globala välfärdsekvationen – Mat, klimat, ekonomi och fred på jorden

The trip from the university town Uppsala to the university town Lund was by train through a Sweden hit by the year’s worst snow storm. For many days the weather man has encouraged people to stay at home but I trusted that the train would manage the journey and it did so without problems. Once in Lund I then stomped though the snow-covered streets. The Foreign Policy Association in Lund had advertised my presentation to its members but also on Facebook and about 60 people had responded that they would come to Café Athen in the Academic Association Castle. I believe that most of the respondents also defied the snow storm in Lund to attend.

It is always very interesting to discuss Peak Oil with young people since they quickly become aware that the timeframe we are discussing, i.e. the next 20 years, constitutes the most important years in their future. For one and a half hours we discussed this future from the starting point of the two debate articles that I had written for “Focus” and “DN Debate” before the climate change negotiations in Copenhagen. The interest was very great and some of us continued the discussion over a glass of beer and a little food.

Every time that I discuss the database that is the foundation for the IPCC’s climate change prognoses the audience becomes quite convinced that there is truth in my criticism. Yesterday was no exception. For the past 6 years I have tried to get a journalist sufficiently interested to take up the question seriously but it seems as though they regard the IPCC as an icon that shall not be questioned.

(Swedish)

Resan från universitetsstaden Uppsala till universitetsstaden Lund blev en tågresa genom ett Sverige drabbat av årets värsta snöstorm. Under flera dagar har man uppmanat folk att stanna hemma, men jag litade på att tåget skulle klara resan och det gjorde det utan problem. Väl framme i Lund blev det pulsande genom snötäckta gator. Förutom till medlemmar hade Utrikespolitiska Föreningen i Lund annonserat mitt föredrag på Facebook och ca 60 personer hade meddelat att man skulle komma till Café Athen i AF-borgen och jag tror att samma antal hade trotsat snöstormen i Lund.

Det är alltid mycket intressant att diskutera Peak Oil med ungdomar då de mycket snart blir medvetna om att den tidsram som vi diskuterar, det vill säga de närmaste 20 åren, faktiskt är de viktigaste åren av deras framtid. Under en och en halv timma diskuterade vi denna framtid utifrån de två debattartiklar som jag skriv på Brännpunkt och DN Debatt inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Intresset var mycket stort och några av oss fortsatte diskussionen över ett glas öl och lite mat.

Varje gång som jag diskuterar den databas som ligger till grund för IPCC:s klimatförändringar så är min publik ganska övertygade om att det ligger något i kritiken och gårdagen var inget undantag. Jag har nu under 6 års tid försökt att få någon journalist intresserad och verkligen ta tag i frågan, men det verkar som om man anser att IPCC är en ikon som inte skall ifrågasättas.

Facebook: http://www.facebook.com/event.php?eid=274660970635&index=1

http://www.facebook.com/event.php?eid=274660970635&index=1

Mexico and Peak Oil

When I saw this graph (link below) of crude oil production in Mexico it struck me that the timeframe shown – 2001 to 2009 – is identical with period that ASPO (the Association for the Study of Peak Oil and Gas) has been active. In January 2001 Colin Campbell wrote his first newsletter for ASPO (not jet officially formed) that he began thus:

“This first humble and somewhat egocentric edition is intended to do no more than plant a seed that hopefully will take root and grow. It is egocentric for the simple reason that since it is the first edition, no other contributors have had reason to report in on their work, but that too will change as we progress.”

(Show the figure)

Back then in January 2001 thoughts of Peak Oil were far away. Instead, Mexico planned to increase production from its giant oilfield Cantarell and the field soon became the world’s second most productive at 2 million barrels of oil per day. By 2005 the backlash had already occurred since production from Cantarell began to decrease and then the decline became very steep. I hope that there is no longer anyone who denies that Mexico has passed Peak Oil!

In the spring of 2004 I met a representative of the Mexican oil company Pemex at a conference in Lisbon and we discussed future oil production in Mexico. At that time there was no sign of peak oil. Some months earlier my student Anders had done a “depletion” calculation for Mexico and had concluded that daily production would decline by 820,000 barrels from 2003 to 2009. I probably don’t need to say that this result was casually dismissed as unrealistic. We now see that Mexico had a production maximum in 2003 of approximately 3.4 million barrels per day (Mb/d) and that production actually declined by 0.8 Mb/d [800,000 barrels/day] by 2009 to around 2.6 Mb/d. We have now further developed and published the method that Anders used in 2003. The fact that we could predict quite well what then happened in Mexico encourages us to, once again, make a calculation for Saudi Arabia including Ghawar, the world’s largest oilfield.

For Peak Oil, the seed that Colin sowed in 2001 has certainly taken root and grown. Unfortunately, we still have much to do before the world’s leaders accept the reality of Peak Oil.

(Swedish)

Då jag såg denna graf av råoljeproduktionen i Mexico slog det mig att den tidsram som visas, 2001 – 2009, är identisk med den tid som ASPO (The Association for the study of Peak Oil and Gas) haft aktiviteter. I januari 2001 skrev Collin Campbell sitt första nyhetsbrev för ASPO (in formation) och han började så här:

“This first humble and somewhat egocentric edition is intended to do no more than plant a seed that hopefully will take root and grow. It is egocentric for the simple reason that since it is the first edition, no other contributors have had reason to report in on their work, but that too will change as we progress.”

(Hämta figur)

Då i januari 2001 var tanken på Peak Oil långt borta. I stället planerade Mexico en produktionsökning från sitt gigantfält Cantarell och snart blev fältet världens näst största producent med 2 miljoner fat olja om dagen. Men redan 2005 kom bakslaget, produktionen i Cantarell började minska och sedan blev det störtloppsbacke nedför. Jag hoppas att det inte finns någon som förnekar att Mexico har passerat Peak Oil.

Våren 2004 träffade jag en representant för Pemex på en konferens i Lissabon och vi diskuterade den framtida produktionen i Mexiko. Då fanns inga tecken på Peak Oil. Min student Anders hade några månare tidigare gjort en ”depletion” beräkning för Mexiko och kommit fram till att produktionen skulle minska med 820.000 fat om dagen från 2003 till 2009. Jag behöver förmodligen inte nämna att påståendet viftades bort som orealistiskt. Vi ser nu att Mexiko hade en maxproduktion 2003 med ca 3.400.00 Mb/d och att produktionen just minskat fram till 2009 med 800.000 Mb/d till cirka 2.600.000 Mb/d. Den metod som Anders använde 2003 har vi nu vidareutvecklat och publicerat. Det faktum att vi ganska väl kunde förutspå vad som skulle hända i Mexico ger inspiration att på nytt göra en beräkning för Saudiarabien med Gawhar, världens största oljefält.

Vad det gäller ”Peak Oil”, det frö som Collin sådde 2001, så har det verkligen slagit rot och vuxit. Tyvärr har vi fortfarande mycket att göra innan världens ledare accepterar Peak Oil.

Has “Aleklett’s Energy Mix” any impact?

Occasionally when I write a blog, I wonder how meaningful it really is. For me personally it is very important because I know that my blog has at least 1,500 visits every week. Peak visits per week is 5152. Today I discovered a website where you can explore the impact a blog in Sweden has, www.inflytande.com. To my surprise, I got the message that “Aleklett.wordpress.com is an influential blog. Only 11% of Swedish blogs are more influential.” Looking at the details, there was a jump up in November 2009 when Svenska Dagbladet published my first opinion piece on the climate summit in Copenhagen and the peak, 8.9%, came in December when DN Debate published my second article on the summit. My conclusion is that you who read this must also be influential because otherwise my blog would not become so. Without a doubt, I will continue.

(Swedish)
Då och då när jag skriver en blogg undrar jag hur meningsfullt det verkligen är. För mig personligen är det väldigt betydelsefull då jag vet att min blogg varje vecka minst har 1500 besök. Toppnoteringen är 5152. Idag upptäckte jag en webbplats där man kan undersöka vilket inflytande en blogg har, www.inflytande.se. Till min stora förvåning fick jag meddelandet ” Aleklett.wordpress.com är en inflytelserik blogg. Endast 11% av svenska bloggar är mer inflytelserika.” Om man studerar detaljer så blev det ett hopp uppåt i november då Brännpunkt publicerade min debattartikel och toppnoteringen, 8.9%, kom då DN Debatt i december publicerade min andra debattartikel om klimatmötet i Köpenhamn. Min slutsats är att ni som läser detta också måste vara inflytelserika för annars skulle inte min blogg bli inflytelserik. Utan tvekan kommer jag att fortsätta.

“Cheap Oil is Gone, and That’s Good News”

Now and then I search for footprints of our research on the web. I just discovered that our conclusions in the article “Peak of the oil age” in the journal Energy Policy have now found their way up to the financial market, which according to the article “Cheap Oil is Gone, and That’s Good News” sees our conclusions as opportunities for new profits.

“Kjell Aleklett, professor of physics at the Uppsala University in Sweden, and co-author of a new report “The Peak of the Oil Age”, states “oil production is more likely to be 75m barrels a day by 2030 than the “unrealistic” 105m used by the IEA.”

According to Professor Aleklett’s research, the IEA is making a dangerous and unjustified assumption – one that is dependent upon the oil industry’s ability to ramp up production to levels never before achieved.

Are you beginning to see the opportunity here?”

…….

“When you add in professor Aleklett’s conclusion that production will shrink to 75 million barrels per day by 2030 – almost one-third less than the IEA’s figure and 10 million barrels less than current production, it’s easy to see why investors need to take notice.

Shrinking supply and ever-growing global demand are creating an unparalleled investment opportunity. The current price of crude could be the bargain of the century.”