Svart guld göms i sand / Svart guld göms i sand

In the Industry section of Svenska Dagsbladet (a Swedish national newspaper) there is an article on tar sands. It is a well written and factual article that describes the possibilities for oil production from Canada’s tar sands, “Black Gold is Hidden in the Sand”. We at Global Energy Systems at Uppsala University have made a detailed study of future oil production from tar sands and if you are interested you can read our publication in the journal Energy Policy, A Crash Program Scenario for the Canadian Oil Sands Industry.

What is not mentioned in the Svenska Dagsbladet article is that only 18% of the tar sand reserves can be utilized through open cast mining, i.e. a huge machine digs up the sand from which one then purifies out the viscous tar. For the oil to subsequently be transported in pipelines, hydrogen gas is required for reaction with the tar to make it more fluid. The hydrogen gas is produced from natural gas. Canada is now beginning to have problems with its natural gas supply such that prices are rising and this is why the price for producing oil from tar sands is rising.

To utilize the remainder of the reserves one must boil water to steam which is then injected into the layers of tar sand to make the tar fluid. Boiling the water requires additional natural gas. Our study shows that sufficient natural gas does not exist and that one must build nuclear power stations to boil the water. When our report was publicised it attracted quite a bit of attention in the press and the authorities in Canada confirmed that they were studying such options.

We may certainly see a doubling of oil production from the tar sands to 2 million barrels per day but the 5 million barrels per day that we and the Canadian authorities discuss as possible require large investments and what the final price per barrel will be to produce 80% of the reserves remains to see.

(Swedish)

I näringslivsdelen i Svenska Dagbladet finns en artikel om oljesand och det är en bra och saklig artikel som beskriver den yttre ramen av oljeproduktionen från Kanadas oljesand, “Svart guld göms i sand“). Vi, dvs globala energisystem vid Uppsala universitet, har gjort en detaljerad studie av framtidens produktion och om någon är intresserad kan ni läsa vår publikation i Energy Policy, A Crash Program Scenario for the Canadian Oil Sands Industry.

Vad som inte nämns i artikeln är att det bara är 18% av reserven som kan utvinnas genom dagbrott, dvs att en stor maskin gräver upp sanden och att man sedan tvättar ut den trögflytande tjäran. För att det skall bli olja som kan transporteras i pipelines behövs det vätgas som får reagera med tjäran så att den blir flytande och vätgasen tillverkas av naturgas. Kanada börjar nu få problem med sin försörjning av naturgas, så priset stiger och det är bl.a. därför som priset för framställning av olja från tjärsanden ökar.

Övriga delen av reserven måste utvinnas genom att man kokar vatten till ånga och sedan injekterar ångan i lagren av tjärsand för att göra tjäran flytande. Här behövs det ytterligare naturgas för att koka vatten. Vår studie visar att den naturgasen finns inte tillgänglig utan man måste bygga kärnkraftverk för att koka vatten. Då vår rapport publiserades skrev man en del om detta och myndigheterna i Kanada bekräftade att man studerade sådana lösningar.

En fördubbling till 2 miljoner fat om dagen får vi säkert se i framtiden men de 5 miljoner fat om dagen som vi och de kanadensiska myndigheterna diskuterar som möjligt kräver stora insatser och vad slutnotan per fat blir för 80 % av reserverna återstår att se.

A decline rate study of Norwegian Oil Production

Energy Policy, the International Journal of the Political, Economic, Planning, Environmental and Social Aspects of Energy, has accepted for publication our study of decline rates of Norwegian Oil Production. Most of the work has been done of my student Mikael Höök. The full article can be read on the homepage for Global Energy Systems, Uppsala University, and the abstract below.

Abstract

Norway has been a very important oil exporter for the world and an important supplier for Europe. Oil was first discovered in the North Sea in late 1960s and the rapid expansion of Norwegian oil production lead to the low oil prices in the beginning of the 1990s. In 2001 Norway reached its peak production and began to decline.

The Norwegian oil production can be broken up into four subclasses; giant oil fields, smaller oil fields, natural gas liquids and condensate. The production of each subclass was analyzed to find typical behavior and decline rates. The typical decline rates of giant oil fields were found to be -13% annually. The other subclasses decline equally fast or even faster, especially condensate with typical decline rates of -40% annually. The conclusion from the forecast is that Norway will have dramatically reduced export volume of oil by 2030.

Oil will soon be in short supply / Oljan snart en bristvara

On June 5 Marian Radetzki, a Swedish professor in economics, published a debate article in the ”Current Questions” section of the Swedish newspaper “Sydsvenska Dagbladet” (South Swedish Daily News) with the title “The oil price is unjustifiably high”. Today my reply was published in the same section and was given the title, “Oil will soon be in short supply”.

(This is a translation of the published article on 28 July)

Sometimes a tune gets stuck in ones mind for a day or, in exceptional cases, for a week, but with Professor Marian Radetzki, it seems we have an extreme case, as he is humming the same tune, “Don’t worry, be happy”, year after year after year. Recently, he repeated the song in the “Current Questions” section of the “South Swedish Daily News”.

The first time I heard his warbling was the spring of 2001. In a debate article I asserted that we had consumed approximately half of the world’s extractable conventional oil and that, in future, we would find it difficult to increase production. This would reach a maximum, Peak Oil, and then decline.

Marian Radetzki made reference to the prognoses from the International Energy Agency, the US Department of Energy, The World Bank and others that then predicted that the price of crude oil in 2020 would be between $18 and $27 per barrel and he considered that my opinions were craziness. If I was correct then these prestigious organisations would have predicted completely different prices for oil. We can now state that an oil price of over $140 per barrel already by 2008 indicates that these economic institutions were wrong.

The reserve estimates that Radetzki refers to come from the United States Geological Survey and are produced through probability calculations. The values that are given have a probability of less than 50%.

We should bet on black (oil) says Marian Radetzki, but what if the roulette marble stops on red? Economic prognoses of the future seem to me to be more of a game of chance than something based on scientific principles.

Oil exists mostly baked into sandstone and limestone and we get production when this oil moves though the rock. The flow depends on pressure, viscosity, surface tension and other physical parameters. It is definitely not price that determines oil production thousands of metres under the ground. Here the laws of physics rule.

In a situation where the laws of physics permit such a large flow that there is a risk for a “flood” then economists want to restrict the flow so that the price of oil will stabilise at a suitable level. That is what they did in Texas until 1970 and it is what they have done until today in the OPEC nations.

If one sums together all the parameters that determine oil flow from an oil field one sees that one can extract only a certain percent of the accessible reserves every year. Statistics from nation after nation show that when they pass Peak Oil, maximum production, they are extracting 4% of the accessible reserves per year.

In a land like the USA where one is a long way down into the last half of the accessible reserves, they try with every means available to increase production and have succeeded in increasing the rate to 5-6% of accessible reserves annually. Therefore one can never in reality do what Radetzki does, divide up today’s reserves in fractions of today’s production and assert that tomorrow’s production can be the same.

During the period when one extracts the first half of an accessible reserve it is usually the economic parameters that control production. However, production of the last half is controlled mainly by physical parameters. The chief economist of the IEA is responsible for their future prognoses as described in the publication World Energy Outlook. It is expected demand as determined by the economy that steers these prognoses.

That has, presumably, been acceptable during the first half of the oil era when there was more oil available than the world economy needed. But now that physical parameters have the greatest importance these future prognoses must be guided by the reality of available reserves.

In the Global Energy Resources group at Uppsala University we make prognoses based on available resources and these prognoses show that, in our lowest production scenario, we have now reached a production plateau. In our maximal production scenario we will reach Peak Oil in a few years. Just now, production is following our lowest production scenario.

(Swedish)

(Den 5 juli publicerade Marian Radetzki et debattinlägg på Aktuella Frågor i Sydsvenska Dagbladet men rubriken ”Oljepriset är omotiverat högt” och idag infördes mitt svar på nämnda debattinlägg och det fick rubriken ”Oljan snart en bristvara”. Även om ni kan läsa inlägget i Sydsvenskan lågger jag in det här nedan. )

(Infört i Sydsvenska Dagbaldet den 28 juli)

Det är vanligt att en melodi fastnar i hjärnan under en dag eller i undantagsfall under en vecka, men då det gäller professor Marian Radetzki verkar det som om vi har ett extremfall, Dont worry, be happy är något som han nynnar på år efter år efter år. Nyligen tog han på nytt ton under Aktuella frågor i Sydsvenskan.

Första gången jag hörde hans trallande var våren 2001. I en debattartikel konstaterade jag att vi hade konsumerat ungefär hälften av den globala konventionella oljan och att vi i en framtid skulle få svårt att öka produktionen, som skulle nå ett maximum, Peak Oil, och sedan minska.
Med hänvisning till prognoser från International Energy Agency, US Department of Energy, Världsbanken med flera som då ansåg att priset på råolja år 2020 skulle vara mellan 18 och 27 dollar per fat, tyckte han att mina synpunkter var tokerier. Om jag hade rätt skulle dessa prestigefulla organisationer ha föreslagit helt andra priser på oljan. Låt oss konstatera att ett oljepris över 140 dollar per fat redan 2008 indikerar att dessa ekonomiska institutioner hade fel.
De reservuppskattningar som Radetzki hänvisar till kommer från United States Geological Survey och är framtagna genom sannolikhetsberäkningar och de medelvärden som man anger har en sannolikhet att inträffa som är mindre än 50 procent.

Låt oss satsa på svart (olja) säger Marian Radetzki, men tänk om roulettkulan stannar på rött. Ekonomiska framtidsprognoser verkar för mig vara mer av ett roulettspel än något som bygger på naturvetenskaplig grund.

Olja finns framförallt inbakad i sandsten och kalksten och produktion har vi då denna olja förflyttar sig genom berget. Flödet beror på tryck, viskositet, ytspänning och andra fysikaliska parametrar. Tusentals meter under markytan är det inte priset som avgör, här råder fysikens värld.
I ett läge där fysikens värld ger ett flöde som är så stort att det finns risk för ”översvärmning”, vill ekonomerna strypa flödet för att priset på olja skall stabiliseras på lämplig nivå. Det gjorde man i Texas fram till 1970, och det har man fram till idag gjort i Opec-länderna.

Summerar man alla de parametrar som styr oljeflödet från ett oljefält visar det sig att man varje år bara kan producera en viss procent av reserven. Statistik från land efter land visar att då man passerar Peak Oil, maximal oljeproduktion, är det 4 procent av reserven som man producerar.

I ett land som USA, där man är långt ner på sista hälften av reserverna, försöker man med varje medel att öka produktionen och har lyckats öka takten till 5–6 procent av tillgängliga reserver. Därför kan man aldrig som Radetzki gör dela upp en reserv i dagens produktion och påstå att morgondagens produktion kan bli densamma.

Under den period då man tömmer första hälften av en reserv är det oftast de ekonomiska parametrarna som styr produktionen medan produktionen av den sista hälften framförallt styrs av fysikaliska parametrar. Chefsekonomen för IEA är ansvarig för deras framtidsprognos, World Energy Outlook, och det är förväntad efterfrågan styrd av ekonomin som får styra prognosen.
Under oljeerans första hälft, med mer olja än vad ekonomin behövde, har det förmodligen varit acceptabelt, men nu då de fysikaliska parametrarna får större betydelse måste framtidens prognoser styras av de verkliga resurserna.

Vi på avdelningen för Globala energiresurser vid Uppsala universitet gör prognoser med mera utifrån resurser och dessa prognoser visar att vi i vårt lägsta produktionsscenario nu har påbörjat en platåproduktion. I vårt maximala scenario når vi peak oil om något år. Just nu följer produktionen det lägsta scenariet.

Klimatets gärdesgård – en krass verklighet

Då och då försöker jag att få in ett bidrag på DN-debatt, men det är väldigt svårt. Det faktum att mitt namn nämndes på ledarsidan gav mig visst hopp, men det blev nej. Min blogg ger mig en ny möjlighet att få ut mitt budskap så här ar det inlägg som DN sa nej till.

Klimatets gärdesgård – en krass verklighet

I en midsommarmattsdröm, så som den beskrevs på ledarsiden av Jenny Jewert, finns det en förunderlig hage bortom den sjunde gärdsgården, och där växer det fullt av politiska blommor. Det var enbart Alliansens blommor som plockades och placerades under kudden och skribenten fick ett antal klimatdrömmar. För att vi skall klara utav den gärdesgård som beskrevs på Tällberg Forum veckan efter midsommar krävs det att alla politiska blommor samverkar och framförallt att verkligheten finns med i bilden.

Gärdsgården 350 ppm. Nu har vi 385 ppm och vad som tidigare varit gräns är 450 ppm.

Den gärdsgård som Bo Ekman, grundare av Tällberg forum, beskrev är den som NASA-forskaren James E Hansen beskriver som nödvändig, 350 ppm (parts per million) CO2 i atmosfären. Den fråga som de flesta sätter högst upp på agendan är klimatfrågan och vad man diskuterar är just vilken övre gräns som vi inte får överstigas, eller med midsommarnattens dröm i åtanke, vilken gärdesgård skall vi resa. Vi har länge diskuterat en vid 450 ppm, men med nya data för återkopplande faktorer måste vi nu planera för en gärdesgård vid 350 ppm.

Den Svenska klimatberedningen diskuterar åtgärder för att minska utsläpp av koldioxid och för svenskt vidkommande är olja vår största utsläppskälla. Med ett minskningskrav på 20 procent blev det politiska förslaget en skattehöjning på bensinen. Det tycks som om skatt alltid är den första kreativa tanke som politiker kan enas om. Konsekvensbeskrivningen saknas normalt då beslutet fattas så verkligheten får beskriva konsekvenserna.

International Energy Agency, IEA, har de senaste åren visat på ett ökat efterfrågekrav på olja, men verkligheten visar att produktionen inte ökar utan ligger stilla runt 85 miljoner fat olja om dagen. Ur klimatsynpunkt är det bra för oljan bidrar nu inte till en årlig ökning av utsläpp av CO2 till atmosfären.

Maximal produktionsförmåga av olja kallar vi Peak Oil. Redan för 6 år sedan då världens första Peak Oil konferens organiserades av Uppsala universitet presenterades att Peak Oil skulle inträffa år 2010 med en produktion av 87 miljoner fat olja om dagen. Just nu är det tveksamt om vi kommer att sega oss upp till denna produktionsnivå. Vi kommer snarare att ha en platåproduktion under 5 till 7 år, en produktion som följer vårt nyligen presenterade sämsta scenario för oljeproduktion.

Brist på produktionskapacitet, dvs Peak Oil, har fått priset på olja att rusa i höjden. Långt mer än vad någon politiker någonsin skulle vågat föreslå som skatt, trots att man anser att klimatpolitiken skulle kräva ett sådant beslut. Den verklighet som vi beskriver, Peak Oil, blir därför politikers bästa vän.

En av hörnstenarna i klimatkommissionens arbete var World Energy Outlook 2007, WEO 2007. De framtida produktionsprognoserna bygger på ekonomiska drömmar utan förankring i verkligheten. Framtidsbehovet har styrts av tillväxt och oljeindustrin har fått betinget att leverera. Vi har sedan 2004 kraftigt kritiserat IEA och kallat dem för en ”drömfabrik”. Nu är man på väg att vakna upp ur drömmen och tidigare i vår meddelade man att en produktion på 116 miljoner fat om dagen år 2030 måste revideras ner till 100 miljoner fat om dagen. Äntligen har man börjat analysera framtiden liknande vad vi har gjort vid Uppsala universitet sedan 2002.

Förutom sina årliga prognoser, som sträcker sig mer än 20 år in i framtiden, brukar IEA presentera korttidsprognoser om oljemarknaden och den senaste kom 1 juli, men man måste vara beredd att betala €400 för denna information som borde vara tillgänglig för OECD-ländernas medborgare. Att klimatpolitiken de kommande fem åren skulle påverka den globala efterfrågan diskuteras inte utan man förväntar sig fortfarande en ökning med 1.6 procent om året. Den globala tillväxten kräver denna dryck. Man nämner faktiskt Peak Oil på ett flertal ställen, men mest som en faktor som kan ha påverkat dagens oljepris.

Den viktigaste faktorn för framtidens verklighet är att produktionen från de oljefält som idag producerar olja kommer om ett år att producera väsentligt mindre. IEA anger 3.5 miljoner fat om dagen och vi kan använda det som en undre gräns. Det betyder att industrin varje år måste hitta och investera i ny produktion. Eftersom produktionen varit konstant de senaste 3 åren betyder det att man precis lyckats med denna uppgift.

BP:s chef Tony Hayward och undertecknad ingick nyligen ett vad om den globala oljeproduktionen. Jag hävdade att den om 10 år skulle vara mindre än dagens produktion och han det motsatta. Vad det i verkligheten handlar om är industrins förmåga att under 10 år hitta reserver och sätta dem i produktion så att vi totalt får 35 miljoner fat om dagen i ny produktion, dvs ersätta mer än 40 procent av dagens produktion. Större delen av dagens produktion har skapats genom att gigantiska oljefält till lands har utvecklats, framtidens produktion måste komma från mindre fält på djupt vatten eller från områden med svår terräng. Idag finns bara ett fåtal av dessa i verkligheten.

I midsommarnattsdrömmen förbereder sig Statsminister Reinfeldt inför EU:s ordförandeskap och då dyker Aleklett upp i drömmen med påståendet: ” Energifrågan är en rättvisefråga mer än en miljöfråga, det kommer jag att fortsätta att säga.”

Vi vet att energi från billig olja varit avgörande för den välfärd vi har. Min pappa kunde för sina resor till arbetet först byta sin cykel mot motorcykel och sedan till en bil. Undersökningar visar att vi alla måste göra ungefär fyra längre förflyttningar per dag, t.ex. till och från jobbet och till och från affären. Vi har planterat och byggt ett samhälle som nu kräver att mer än 80 procent av dessa förflyttningar sker med bil. Med tanke på Peak Oil krävs det nytänkande och helt annan politik än att bara höja skatter. Bilen är på väg tillbaka som en klassfråga.

IEA markerar på nytt att tillväxt i utvecklingsländer kräver ökad oljekonsumtion. Vi i vår forskningsgrupp och andra har visat detta faktum. Vi måste därför reagera då IEA skriver att man nedvärderar ökat oljebehov i Afrika eftersom tillväxten inte förväntas bli så stor. Just nu försöker världens oljetörstiga länder att så fort som möjligt tömma Afrikas oljereserver för sin egen välfärd och vad som blir kvar för Afrika är vattenfyllda hålrum i marken.

Om vi vill sätta upp en gärdesgård för 350 ppm blir det ännu viktigare att vi hjälper till att lösa energifrågan för Afrika, detta är världens viktigaste rättvisefråga. Det faktum att vår rovdrift på deras olja medför CO2 utsläpp som framförallt förstör miljön i Afrika förstärker påståendet: ” Energifrågan är en rättvisefråga mer än en miljöfråga.”

Kjell Aleklett, professor i fysik
Globala energisystem
Uppsala universitet
www.fysast.uu.se/ges
kjell.aleklett@fysast.uu.se
aleklett.wordpress.com
070 4250604

Welcome to the world Arvid! / Välkommen till världen Arvid

Normally I try to keep my family out of my blog but today is an exception. My daughter Lovisa has given birth to a son and I have become a grandparent for the fourth time. A fantasitic feeling!

People sometimes ask me why I work so intensively with Peak Oil and sometimes I answer that I hope that my work will make a difference to thelives of my grandchildren. If my work has any meaning or not remains to be seen but, in the future, I want my grandchildren to be able to say that at least Grandad tried.

(Swedish)

Normalt försöker jag hålla familjen utanför min blogg men idag blir det ett undantag. Min dotter Lovisa har fött en son och jag har för fjärde gången blivit morfar. En fantastisk känsla.

Ibland får jag frågan varför jag arbetar så intensivt med Peak Oil och ibland blir svaret att jag hoppas att mitt arbete är av betydelse för mina barnbarn. Om mitt arbete är av betydelse eller inte återstår att se, men jag vill att mina barnbarn i framtiden skall kunna säga att morfar åtminstone försökte.

Crude futures below $130/bbl

During a few months the price of oil has been driven up to a level over $140 per barrel and we have heard speculation of future prices of $200 per barrel. However, at the end of last week the price sank by approximately 10% to a level under $130 per barrel. How should we interpret this?

Since I am a scientist rather than an economist I usually have no hard opinions on future price developments but, historically, there is usually a price increase during spring when gasoline and diesel are being prepared for summer’s holiday travels. During the summer months the price usually goes down to then increase again in September/October when preparations are being made for winter consumption. Before Christmas there is usually another little dip in the price.

The question is if this decline that we now see reflects this phenomenon or if we have reduced demand because we are deciding to leave the car at home more often. During the first five months of the year car traffic in Sweden has decreased by 1.3% and it will be interesting to see how holiday travels will be affected by the high price of gasoline. One can also see that the high price of diesel is hitting trucking hard and there will certainly be many drivers who will throw in the towel before the year is out.

International events such as the discussions in Geneva on the Iranian atomic energy programme and the end of a strike by oil workers in Brazil are other factors that can lower the price. Many economists say that $140 per barrel is a magic boundary and what we see now shows that this can, in fact, be true.

We don’t need a higher price at the moment for more and more people to understand that it is the warning bells from Peak Oil that we are hearing.

(Swedish)

Under några månader har oljepriset pressats till en nivå över $140 per fat och vi har sett spekulationer där man nämnt framtida priser på $200 per fat, men i slutet av förra veckan sjönk priset med ca 10% till en nivå under $130 per fat. Hur skall vi tolka detta?

Eftersom jag inte är ekonom utan naturvetare har jag normalt inga bestämda åsikter om framtidens prisutveckling, men historiskt brukar det vara en prisökning under våren då man förbereder bensin och diesel till sommarens semesterresor. Under sommarmånaderna brukar priset gå ner för att på nytt öka i september, oktober då man förbereder vinterns konsumtion. Framåt jul brukar det på nytt vara en liten svacka i priset.

Frågan är om den nedgång som vi nu ser beror på detta fenomen eller om vi har en minskad efterfrågan för att vi allt oftare väljer att ställa bilen där hemma. Under årets första 5 månaderna har biltrafiken i Sverige minskat med 1,3 % och det skall bli intressant att se hur våra semesterresor kommer att påverkas av det höga bensinpriset. Man ser också att det höga priset på diesel nu slår hårt mot åkerinäringen och det blir säker många åkare som får slänga in handuken innan året är slut.

Internationella faktorer som diskussionerna i Genève om det iranska kärnkraftprogrammet och en avblåst strejk i Brasilien är andra faktorer som kan påverka priset nedåt. Flera ekonomer säger att $140 per fat är en magisk gräns och det vi nu ser kan visa att det faktiskt är så.

Just nu behöver vi inte ett högre pris för att allt fler förstår att det är varningsklockorna från Peak Oil som vi hör.

Wine and ethanol production/Vin och etanolproduktion

The Church of Saint Eulalie in the little village of Montblanc, a typical Mediterranean village in the province of Languedoc in France, was mentioned for the first time in 1153 in a text from pope Eugene III. If one struggles up the church tower’s 35 meter high winding staircase one comes to a viewing platform and, from this historical platform, one has a fantastic view of Montblanc and its surroundings. Around the villages exist Roman relics but the dominant artefact from Roman times is the art of producing wine.

My gaze sweeps from east to south, from south to west, from west to north and back to east. The only thing one sees is green fields with grapevines. If one expands the circle that one can cover from the top of Saint Eulalie, and travels to other villages in the district then one finds more and more vineyards. This is a fantastic surrounding for relaxation, where a search on the computer for a suitable wireless network results in a blank page. The first days without the internet gave me withdrawal symptoms but now, two weeks later when I stand and observe the internet-free landscape I feel very relaxed.

But I am, apparently, not completely relaxed because the green fields lead my thoughts to the green fields of sugar cane and Brazil’s ethanol production. What I see before me is none other than a fantastically large ethanol factory. The main product is not sugar as in Brazil rather than wine. Many of the wine varieties here have received fine prizes at different shows but the remaining production, i.e. that wine that nobody wants to buy, ends up eventually in plants that distil the ethanol to vehicle fuel that is mixed in as renewable fuel in EU nations.

Sometimes one can see a little field squeezed in among the vineyards so it seems likely that the land for grape growing could very well be suitable for food production for the world’s starving children. Newly planted vineyards show that the area for food production is being reduced and the area for ethanol production is increasing. This could be the consequence of the EU’s agriculture policy that gives handouts to farmers if they decline to grow grain.

Slowly but surely I connect together my thoughts on the global energy system. When one sees the caravan of freight trucks that, on European Highway 15, drive to and from over the border between France and Spain once can understand that their thoughts are not on Peak Oil but are more concentrated on the high price of gasoline and diesel. I fill my rental car to return it with a full tank at the airport. When I pay I see that a bottle of Coca-Cola costs €4.00 per litre and gasoline costs €1.56. This is a new data-point for my Coke-index, i.e. at a gasoline station in France one pays 2.6 times more for Coca-Cola than for gasoline. I hope that next time the freight truck drivers go on strike they also protest against expensive Coca-Cola.

The question is why one should buy expensive Coca-Cola when one can go into the local shops and buy prize-winning wine for €2.70 a bottle or €3.6 per litre, or it is even cheaper if one goes to the wine cooperative in Montblanc. There you can fill your own container with wine for €0.80 per litre at the same time as the large tanker-trucks are filled with wine for delivery around Europe.

(Swedish)

Kyrkan Saint Eulalie i den lilla byn Montblanc, en typisk Medelhavsby i Languedoc provinsen i Frankrike, omnämns första gången 1153 i en skrivelse från påven Eugene III. Om man kämpar sig uppför kyrktornets 35 meter höga slingrande trappan kommer man till en utsiktsplatå och från denna historiska platå har man en fantastisk utsikt över Montblanc och dess omgivningar. Runt omkring i byarna finns det romerska lämningar, men den dominerande kvarlevan från romartiden är konsten att odla vin.

Blicken sveper från öster till söder, från söder till väster, från väster till norr och tillbaka till öster. Det enda man ser är gröna fält med vinodlingar. Om man vidgar den cirkel som man kan täck från toppen av Saint Eulalie och åker till andra byar i området så är det åter och åter vinodlingar. En fantastisk omgivning för avkoppling, där en sökning på datorn efter ett lämpligt trådlöst nätverk lämnar en blank sida. Första dagarna utan internet gav mig abstinensbesvär men nu två veckor senare då jag står och betraktar det internetbefriade landskapet känner jag mig mycket avkopplad.

Men helt avkopplad är jag tydligen inte för de gröna fälten leder tankarna till gröna fält med sockerrör och Brasiliens etanoltillverkning. Vad jag ser framför mig är inget annat än en fantastiskt stor etanoltillverkning. Huvudprodukten är inte socker som i Brasilien utan vin och flera av vinsorterna har fått fina utmärkelser vid olika mässor, men restprodukten, dvs vin som ingen vill köpa hamnar så småningom i fabriker som destillerar etanolen till fordonsbränsle som blandas in som förnybart bränsle i EU-länderna.

Ibland kan man se en liten åker som är insprängs mellan vinodlingarna så det verkar som om marken för vinodling mycket väl skulle kunnas användas för matproduktion för världens svältande barn. Nya odlingar visar att man krymper arealen för matproduktion och arealen för etan produktion ökar. Detta kan vara en konsekvens av EU:s jordbrukspolitik som ger lantbruket bidrag om man avstår från att odla spannmål.

Sakta men säkert kopplar jag på tankarna om det globala energisystemet och då man ser den karavan av långtradare som på europaväg 15 tar sig fram och tillbaka över gränsen mellan Frankrike och Spanien förstår man att deras tankar är inte Peak Oil utan de är mer koncentrerade på det höga priset på bensin och diesel. Jag tankar min hyrbil för att lämna tillbaka den fulltankad på flygplatsen. Då jag betalar ser jag att Coca-colaflaskan koster €4.00 per liter och bensinen €1.56. Det blir en ny punkt för mitt Coke-index, dvs i Frankrike betalar man på bensinstationen 2.6 gånger mer för Coca-colan än för bensin. Jag hoppas att långtradarchaufförerna nästa gång som man strejkar också protesterna mot den dyra Coca-colan.

Frågan är varför man skall köpa dyr Coke då man kan gå in i de lokala affärerna och köpa prisbelönt vin för €2.70 per flaska eller €3.6 per liter, men ännu billigare blir det om du går till vinkooperativet i Montblanc. Där kan du fylla på din egen reservdunk med vin för €0.80 litern samtidigt som stora tankbilar fylls med vin för leverans runt om i Europa.

(Nu blir det åter mer aktivitet på min blogg.)

ASPO 2007 in Barcelona

The first ASPO conference was organised in Uppsala in 2002 and now it is time for the seventh conference that will be in Barcelona on 20 and 21 October. Yesterday I was in Barcelona and discussed various details with the local organisers. Details about the conference can be obtained by going to ASPO’s homepage, www.peakoil.net.

First we looked at the fantastic conference venues in the World Trade Centre at Barcelona’s harbour. The plenary hall can hold 450 people and will set a wonderful scene for the conference. The high price of oil means that interest to attend the conference should be great.

Lavanguardia is Barcelona’s largest newspaper and we were invited to the editorial office by the head of the economics editorial staff Ramon Aymerich Piqué to discuss the conference and Peak Oil. We tried to explain the difference between the problems “underground” and “above ground”, i.e. the terminology that the head of the IEA, the CEO of BP and others use. They assert that there are no problems underground and that today’s high oil price results from factors above ground. We at ASPO say that the problems exist mainly underground, i.e. that it is the geological factors that determine the economic reality above ground. It will be interesting to see what the newspaper will write.

The programme for the conference is beginning to take form, but we will need more of our intended speakers to confirm their participation before we can release details.

(Swedish)

Den första ASPO- konferensen organiserades i Uppsala år 2002 och nu är det dags för den sjunde konferensen som skall vara i Barcelona den 20, 21 oktober. Igår var jag i Barcelona och diskuterade olika detaljer med de lokala arrangörerna. Detaljer om konferensen kan i få genom att gå till ASPO:s hemsida, www.peakoil.net.

Först tittade vi på de fantastiskt fina konferenslokalerna i World Trade Center i Barcelonas hamn. Plenumsalen kan ta 450 personer och den blir en fantastiskt fin inramning till konferensen. Med tanke på det höga oljepriset borde intresset vara stort för att komma till Barcelona.

Lavanguardia är Barcelonas största tidning och vi var inbjudna till redaktionen av ekonomiredaktionens chef Ramon Aymerich Piqué för att diskutera konferensen och Peak Oil. Vi försökte förklara skillnaderna mellan de problem som finns under jord och de som finns ovan jord, dvs den terminologi som chefen för IEA, CEO för BP med flera använder. Man hävdar att det inte finns några problem under jord utan dagens höga oljepris styrs av faktorer ovan jord. Vi i ASPO menar att det framförallt finns problem under jord, dvs att det är de naturvetenskapliga faktorerna som styr den ekonomiska verkligheten ovan jord. Det skall bli intressant att se vad tidningen kommer att skriva.

Programmet för konferensen börjar ta form, men vi behöver att fler av våra tilltänkta föredragshållare bekräftar sitt deltagande innan vi kan gå ut med detaljer.

Vacation

The next two weeks will have limited contributions as I will have vacation. I hope you all will have a nice summer.

Last Summer with Ceape flights/Sista Sommaren med billiga flygresor

Every leading newspaper around the world now has articles on the aviation industry. The price of aviation fuel is breaking all records. Previously it was gasoline that had the greatest effect on fuel prices but now it is diesel and aviation fuel follows the diesel price. Maybe that purchase of a holiday house in Thailand was not so well thought-through!

If you feel deceived when it comes to the future costs of air travel then it is e.g. macroeconomists such as Marian Radetzki that should share some of the blame. In the spring of 2001 I wrote four contributions in the “Focus” section of the Swedish national newspaper Svenska Dagbladet, and that which we are now experiencing was discussed as probably occurring around 2010. Professor Marian Radetzki engaged in a polemic against me and asserted that my views were madness. His strongest counter-argument was that established organisations and financial institutes had a different view:
“The IEA, (International Energy Agency), DoE (US Department of Energy), The World Bank, the EU, Goldman Sachs and others consider that the price of oil in 2020 will be between 18 and 27 dollars. If Kjell Aleklett is right then we can expect completely different prices in 2020”. These prestigious voices showed that we were engaging in madness.

I wonder if Marian remembers these views from 2001? At that time Marian and I had a debate at the Stockholm School of Economics and, after the debate, there was a late supper. Marian’s wife was also there and listened when she heard my views. When Marian left to refill his glass she whispered to me a little carefully, “I believe, in fact, that there is a little truth in what you say”. Is seems we men must admit that our wives quite often are correct!

I don’t know if I will use as evidence that I was correct that the price of crude oil is now US$140 per barrel. However, we can declare that the prestigious organisations cited above were wrong in 2001 and later years about the price of oil.

The aviation industry does not pay tax on its fuel. Despite that, fuel constitutes 40% of their running costs and so a doubling of the price means a dramatic cost increase. This summer’s chartered flights were sold when the oil price was half of today’s. Next summer the prices will be something different completely. Many will not be able to afford them. So take the opportunity while you can to enjoy the last summer of cheap air travel!

(English will come)

Varje ledande tidning runt om i världen har nu artiklar om flyget. Priset på flygbränsle slår alla rekord. Tidigare var det bensinen som var prisbildande men nu är det diesel och flygbränslet följer dieselpriset. Det där köpet av huset i Thailand var kanske inte så genomtänkt.

Om du känner dig lurad vad det gäller framtidens kostnader för flyget så är det t.ex. nationalekonomer som Marian Radetzki som har del i detta. Våren 2001 skrev jag fyra inlägg på Brännpunkt, Svenska Dagbladet, och det vi nu upplever diskuterades som troligt runt 2010. Professor Marian Radetzki gick i polemik mot mig och menade att mina åsikter var tokerier. Hans starkaste motargument var att etablerade organisationer och finansinstitut hade en annan åsikt:

”IEA, International Energy Agency, DoE, US Department of Energy, The World Bank, EU, Godlman and Sachs, m.fl. anser att priset på olja år 2020 kommer att vara mellan 18 och 27 dollar. Om Kjell Aleklett har rätt är det helt andra priser som vi kan vänta oss 2020.” Dessa prestigefulla röster visade att vi sysslade med tokerier.

Jag undrar om Marian kommer ihåg dessa synpunkter från 2001. Vid denna tidpunkt hade Marian och jag en debatt på Handelshögskolan i Stockholm och efter debatten fanns det lite vickning. Marians fru var också med och lyssnade då hon hört om mina åsikter. Då Marian gick och hämtade lite påfyllning viskade hon lite försiktigt till mig, ”Jag tror faktiskt att det ligger lite sanning i det du säger”. Hur ofta kan vi män inte konstatera att våra fruar ganska ofta får rätt.

Jag vet inte om jag skall använda som bevis på att jag hade rätt att priset på råolja nu ligger på 140 dollar per fat. Vi kan dock konstatera att ovan namngivna prestigefulla organisationer år 2001 och senare har haft fel vad det gäller priset på olja.

Flyget betala ingen skatt på sitt flygbränsle och då 40% av driftkostnaden är bränslet blir en fördubbling av priset en dramatisk kostnadsökning. Sommarens charterresor såldes då oljepriset var hälften av dagens. Nästa sommar blir det helt andra priser. Många kommer inte att ha råd med detta. Passa på och njut av sista sommaren med billiga flygresor.