KCBS Radio, San Fransisco

Today the all news radio station KCBS from San Francisco call for an interview. It has already been aired but this is the direct link to the audio:
http://podcast.kcbs.com/kcbs/1270978.mp3

The war in Georgia IV / Kriget i Georgien IV

Time to summarise an armed conflict that, in future, will be analysed from different viewpoints. We can note that silence prevails in Germany – the economic ties with Russia are very strong. Together with France and Italy, they have made a statement where they observe that a one-sided condemnation of Russia can make it difficult to find a solution to the conflict in the future. Chancellor Angela Merkel is now on her way to Moscow. This evening we can expect to hear an announcement from Moscow.

Approximately 40% of the natural gas that Germany uses comes from Russia. As we know, a joint gas pipeline is planned through the Baltic Sea. France and Italy are also dependent on Russian gas. Especially in Italy it can be cold in winter if the gas does not arrive in the pipelines from Russia. China is very interested to buy natural gas from Russia. The pipeline network has not yet been expanded and, who knows, the planned pipeline through the Baltic Sea might yet be built eastwards instead.

President Bush had planned two weeks holiday but it seems as thought he began his holiday already one week ago. The USA is now trying to repair the damage and has sent its foreign minister to Georgia. We can note that Sweden’s foreign minister Carl Bildt was already there when the conflict was underway and he has made clear comments on the excessive violence with which Russia responded to Georgia’s initial ingression. Sweden has no gas pipeline from Russia.

(Swedish)

Dags att summera en väpnad konflikt som i framtiden kommer att analyseras utifrån olika utgångspunkter. Vi kan notera att i Tyskland råder tystnaden, de ekonomiska banden med Ryssland är mycket starka. Tillsammans med Frankrike och Italien har man gjort ett uttalande där man markerar att ett ensidigt fördömande av Ryssland kan medföra att det i framtiden kan bli svårt att få en lösning på konflikten. Förbundskansler Angela Markel är nu på väg till Moskva och i kväll kan vi förmodligen höra något uttalande från Moskva.

Ungefär 40 procent av den naturgas som Tyskland använder kommer från Ryssland och som ni vet planerar man en gemensam naturgasledning i Östersjön. Frankrike och Italien är också beroende av Rysk gas och i framförallt Italien kan det bli kallt i vinter om gasen inte kommer fram i ledningarna från Ryssland. Kina är mycket intresserad av att köpa naturgas från Ryssland. Ledningsnätet är inte utbyggt, och vem vet, den planerade ledningen genom Östersjön kan kanske i stället dras öster ut.

Enligt planerna skall president Bush ha två veckors semester, men det verkar som om han började semestern redan för en vecka sedan. USA försöker nu att reparera skadan och skickar sin utrikesminister till Georgien. Vi kan notera att Sveriges utrikesminister Carl Bildt var där redan då konflikten pågick och han har gjort tydliga markeringar mot det övervåld som Ryssland svarade med efter Georgiens inledande attack mot Sydossetien. Sverige har ingen naturgasledning från Ryssland.

Peak Oil – politikernas bästa vän

(Will not come in English as I refer to an article in Swedish)

Uppsala Nya Tidning har för tillfället en serie inlägg som skall ha anknytning till miljön. Tidigare i somras skickade jag in en debattartikel som man föreslog att jag skulle ändra om så att den passade för denna serie av inlägg. Rubriken blev ”Peak Oil – politikernas bästa vän”.

Läs och begrunda och kom med synpunkter.

(Då man snabbt skriver om en artikel är det lätt att det blir några språkfel då man glömmer att ändra alla led. Tyvärr har debattredaktören inte varit tillräckligt uppmärksam. )

War in Georgia III / Kriget i Georgien III

The rain of bombs over Georgia is over for this time. Under the leadership of France’s president, the EU has negotiated a ceasefire and thus has shown that it is a political force. The attack by Georgia on Tschinvali gave the new Russian leadership the possibility to demonstrate their new position of power and their retaliation against Gori showed that they have effective weaponry. Russia has shown that it is independent and need not heed anyone.

When Göran Persson was prime minister [of Sweden] he wrote a book with the title, ”Those that are in debt are not free”. Then he was talking about a nation’s economic debts. It is time to write a new book with that title but to discuss, instead, nations’ energy deficits. The European deficit means that, for the foreseeable future, the EU will be dependent upon Russia. In turn, Russia is dependent upon the income that it earns from energy exports. It is this income that has made it possible for Russia to reinvigorate its armed forces.

South Ossetia and Abchasia have no importance for the future political power games around energy. There are no plans to build oil- and gas-pipelines through these areas. The rest of Georgia is a strategic piece in the game around energy and in an article at E24.se [an online news service in Swedish] with the title “The war on energy continues” this piece is discussed.

The war in Georgia should be a warning bell for Europe’s politicians that future energy flows over the EU’s borders should be reduced rather than increased. There is not a limitless sea of energy. What happens when all the accessible reserves are gone?

During one week the global political power map has been redrawn. The world now has four centres of power, the EU, China, Russia and the USA. The economic strength of the USA means that, for the moment, they are the most powerful but the USA, EU and China all have energy deficits and these deficits can, in the future, change the balance of power.

In one week my entire research group travels from Uppsala to a university in China. We are invited to participate in estimating China’s future energy production and consumption according to the methods that we have developed. We will be discussing the energy flow for nearly a quarter of the world’s population – the energy flow that will be absolutely decisive for our future.

(Swedish)

Bombregnet över Sydossetien är över för denna gång. Under ledning av frankrikes president har EU förhandlat fram ett eldupphörsavtal och på så sätt visat att man är en politisk maktfaktor. Genom att Georgien anföll Tschinvali fick den nya ryska ledning möjlighet att demonstrera sin nya maktposition och motattacken Gori visade att man numera har effektiva vapen. Ryssland har markerat att man är självständiga och inte beroende av någon.

Då Göran Persson var statsminister skrev han en bok med titeln ”Den som är satt i skuld är inte fri”. Då gällde det ett lands ekonomiska skulder. Det kan vara dags att skriva en ny bok med den titeln, men istället diskutera länders energiunderskott. Det Europeiska underskottet medför att EU under överskådlig framtid är beroende av Ryssland, som mi sin tur är beroende av inkomsterna från energiexporten. Det är dessa inkomster som gjort det möjligt för Ryssland att på nytt rusta upp sin arme.

Sydossetien och Abchazien har som landområden ingen betydelse för det framtida spelet om energin, det finns inga planer på att bygga olje- och gasledningar genom områdena. Resten av Georgien är en strategisk bricka i spelet om energin och i en artikel på E24.se med rubriken ”Kriget om energin fortsätter” diskuterar man denna bricka.

Kriget i Georgien borde vara en väckarklocka för Europas politiker och framtidens energiflöde in över EU:s gränser borde minska i stället för att öka. Det finns inte en bottenlös sjö av energi. Vad händer då de tillgängliga reservarna töms?

Under en vecka har den globala maktkartan ritats om. Världen har numera fyra maktcentra, EU, Kina, Ryssland och USA. Den ekonomiska styrkan i USA medför för tillfället att man är mäktigast, men USA, EU och Kina har alla energiunderskott och detta underskott kan i framtiden förändra maktbalansen.

Om en vecka åker hela min forskargrupp från Uppsala universitet till Kina. Vi är inbjudna för att vara med och beräkna Kinas framtida energiproduktion och energikonsumtion enligt de metoder som vi utvecklat. Vi diskuterar energiflöden för nästan en fjärdedel av världens befolkning, energiflöden som kommer att bli helt avgöranden för vår framtid.

The war in Georgia II / Kriget i Georgien II

The war in Georgia rolls on and it is clear that Russia is now calling the shots. In yesterday’s Aktuell [Main Swedish TV news broadcast] that you can watch if you go to www.svt.se, all aspects of the war were discussed including oil. They did not believe that oil was the cause of the conflict, but its importance for the conflict was discussed. However, I can see that oil was, indirectly, the decisive factor.

The fact that the EU and USA chose to put the oil pipelines through Georgia and that the USA wants to have Georgia in NATO so that NATO troops can protect these pipelines led Georgia’s president to believe his power was greater than it was. One would only send the military into South Ossetia if one believed that Russia would stay north of the border. Russia would only do that if it was afraid of Georgia’s allies in the west. Now we know that Russia is not afraid of a conflict.

The trump card that Russia has in its back pocket is that the EU is completely dependent on deliveries of natural gas from Russia. President Bush has made strong declarations on the conflict while the EU politicians have been fairly silent. On 18 April 2001 I wrote in the “Focus” column in Svenska Dagsbladet [a Swedish daily national newspaper] “Soon we are in Putin’s arms”. I warned against making the EU ever more dependent on Russian energy imports and said that “the power that the electricity- and gas-producing Russia will then have will be much greater than the Soviet Union’s army had”. The conclusion of the column was, “In reality this means that we eventually yield authority to president Putin and Russia”.

We have not seen the last word in the conflict in Georgia, but it reminds us that energy resources mean political power.

The war in Georgia III
(Swedish)

Kriget i Georgien rullar vidare och det är helt klart att Ryssland nu håller i taktpinnen. I gårdagens Aktuelltsändning, som ni kan se om ni går till www.svt.se, diskuterades krigets alla aspekter och där fanns också oljan. Man trodde inte att oljan var den utlösande faktorn, men dess betydelse för konflikten diskuterades. Indirekt kan jag ändå se att oljan varit avgörande.

Det faktum att EU och USA valt att satsa på oljeledningar genom Georgien och att USA vill ha med Georgien i Nato så att Natotrupper skall kunna skydda dessa ledningar har medfört att Georgiens president trott att hans makt var större än vad den är. Att militärt gå in i Sudossetien gör man bara om man tror att Ryssland skall stanna kvar norr om gränsen och det skulle Ryssland bara göra om man kände rädsla för Georgiens bundsförvanter i väst. Nu vet vi att man inte är rädda för en konflikt.

Det trumfkort som Ryssland har i bakfickan är att EU är helt beroende av naturgasleveranser från Ryssland. President Bush kommer med starka uttalanden medan EU-politikerna är ganska tysta. Den 18 april 2001 skrev jag på Brännpunkt i SvD ”Snart är vi i Putins armar” Jag varnade för att göra EU ännu mer beroende av Rysk energiimport och sa att ”den makt som det el- och gasproducerande Ryssland då får är långt större än vad Sovjetunionens röda armé någonsin hade.” Avslutningen på inlägget var: ”I praktiken betyder det att man på sikt lämnar över makten till president Putin och Ryssland”.

Vi har inte sett sista kapitlet av konflikten i Georgien, men det kan bli en påminnelse om att energiresurser ger makt.

Oil and the war in Georgia / Kriget i Georgien och olja

It was in Baku that the Nobel brothers’ oil adventure began in the 1800s and Baku is once again on the way to being an important turning point in the history of oil.

The nations around the Caspian Sea have large reserves of oil and gas but the problem has always been to find a suitable export route. The Soviet Union tried to open an export route via Afghanistan and many years of conflict and war resulted. It was mainly the oil in Kazakhstan that was to be exported via this route.

When the Soviet Union collapsed, it became possible for the international oil companies to enter and exploit some of the oil-bearing geological layers in and around the Caspian Sea. In 2000 the giant field Kashagan was discovered in Kazakhstan. It is thought that this field contains 12 billion barrels of oil.

It has taken significantly longer than expected to begin production of this oil but it is estimated that maximal production will be 2 million barrels per day in approximately 10 years time. The field will then be the world’s second most productive. The export route that has been chosen is from Baku in Azerbaijan, past Tbilisi in Georgia. Then there are two alternative paths, one that continues through Turkey to the Mediterranean and one that continues through Georgia to the Black Sea. These oil pipelines will be Europe’s future lifelines.

Oil is power. We now see that Georgia is attempting to align itself with the west and the EU and to break itself loose from Russian influence. Russia would then have no control over the oil from the nations around the Caspian Sea.

The armed conflict that is now underway is not directly motivated by oil, but we must understand Georgia’s strategic importance to understand the political game that is being played out.

The war in Georgia II

(Swedish)

Det var i Baku som bröderna Nobels oljeäventyr började på 1800-talet och Baku är på nytt på väg att bli en viktig knutpunkt för oljan.

Länderna runt Kaspiska havet har stora tillgångar på olja och gas, problemet har alltid varit att hitta en lämplig exportväg. Sovjetunionen satsade på att öppna en exportväg via Afghanistan och många års konflikter och krig blev resultatet. Det var framförallt oljan i Kazakstan som skulle exporteras den vägen.

Då Sovjetunionen föll samman blev det möjligt för de internationella oljebolagen att komma in och exploatera en del av de oljebärande geologiska lagren i och runt Kaspiska havet och år 2000 hittades gigantfältet Kashagan i Kazakstan. Man tror att det finns 12 miljarder fat olja i fältet.

Det har tagit betydligt längre tid än beräknat att få fart på produktionen men man beräknar att maxproduktionen kommer att bli 2 miljoner fat om dagen om ca 10 år, Då blir fältet väldens näst största enskilda producent. Den exportväg som man valt är från Baku i Azerbajdjan, förbi Tbilisi i Georgien. Sedan finns det två vägar, en som går vidare genom Turkiet till Medelhavet och en som går vidare genom Georgien till Svarta havet. Dessa oljeledningar kommer att bli Europas framtida livlinor.

Olja ger makt och nu ser vi att Georgien sökt sig mot väst och EU och försöker att bryta sig loss från den ryska intressesfären. Ryssland får ingen kontroll över oljan från länderna runt Kaspiska havet.

De krigshandlingar som nu pågår motiveras inte utifrån oljan, men vi måste känna till Georgiens strategiska läge för att förstå det politiska spel som nu pågår,

”Den sista oljan” / “The last oil”

Our estimates of future Norwegian oil production have become news in Norway. First out was Dagens Näringsliv [”The Day’s Industry”, an industry newspaper] with E24.no [an online news service] in hot pursuit. As expected the Oil Directorate says that we are too pessimistic. To E24.no I advanced the opinion that Norway should have kept to a lower maximal production to ensure oil production for a longer time. But economics professor Rögnvaldur Hannesson considers that production should have been greater to ensure a large and even production. How a higher production rate of a finite resource can give a greater and more even production is something I do not understand, but maybe there exists an economic theory that can explain it.
The River Festival in Nes and the Innovation and Competence Centre for Agriculture in Akershus arranged a seminar on food production and transport after the oil age yesterday. The title for the seminar was “The Last Oil”. To participate in various seminars and conferences around the world is very educational and this time the high point for me was the presentation “Rather car than bread? Can we feed everyone?” given by Christian Anton Smedshaug, an industry politics consultant for Norway’s Farmers’ Union. Among other things he discussed the history of grain prices and how international food production has developed. He asserted that the world has never had such cheap food as at the beginning of the 21st century and the low price of oil was one of the reasons.
The price was so low that the agricultural sector could not survive without state support, which in Norway is approximately 11 billion Norwegian Crowns. Many nations must also impose import tariffs to protect their own industry. The increasing world populations entails that the area of available agricultural land per person is decreasing. To provide food for the future population the production per unit area must increase. It will also be necessary to increase the area farmed and the greatest potential for increased food production exists in Ukraine, Russia, Argentina, Brazil and Africa. That is one hopeful thing for Africa. At the same time he asserted that there is excess capacity in the USA and EU and that industry receives subsidies not to use this excess capacity.
He considered that today’s rising prices of food are mainly the result of increased energy costs and that ethanol production’s influence was very marginal.
Using today’s agricultural technology, this future expansion of food production requires more oil. To produce 1000 kilocalories of food globally requires 7000 kilocalories of oil. The world literally eats oil.
I was to discuss the necessary changes that must occur after Peak Oil and, considering the above, it is vital that the agriculture of the future is directed towards production with less oil and, in the longer term, no oil. In the 19th century the engines of agriculture were workhorses and it is estimated that approximately 20% of a farm’s energy production went to feeding these horses. We must go back to a form of agriculture that is self-sufficient in energy. Part of the farm’s production must be energy production. The future will show whether there is anything left over for the cars.
The future of transport is electricity, electricity and electricity. There are many ways to produce electricity and we will return to this discussion. When we Swedes move around, 80% of the miles we use cars, while trains contribute 7% to personal transport. A doubling of train transport will help us in future but we must plan for continued car use and the only way to go is electric cars and plug-in hybrid cars.
When I was in Hvam, Norway, I had the chance to read my email. Among others there was a mail from Norways Oil Directorate. I opened this mail with some suspense to see whether it was a protest against our report on future oil production. It was not. Instead is was only a message that they had, once again, drilled another dry hole in the North Sea and that the drilling platform would now move on to the next drilling site.

(Swedish)

Våra beräkningar av den framtida norska oljeproduktionen har nu blivit en nyhet i Norge. Först ut var Dagens Näringsliv med E24.no hack i häl. Som väntat säger Oljedirektoratet att vi är för pessimistiska. Till E24 framförde jag åsikten att Norge borde haft en lägre topproduktion för att säkra en oljeproduktion under en längre tid medan ekonomiprofessor Rögnvaldur Hannesson anser att den borde varit större för att säkra en stor och jämn produktion. Hur en större produktion av en begränsad resurs kan ge en större och jämnare produktion förstår jag inte, men det finns kanske någon ekonomisk teori som kan förklara detta.

Elvefestivalen i Nes och och Innovasjons- og Kompetansesenter för landbruket i Akershus arrangerade igår ett seminarium om matproduktion och transporter efter oljeåldern och rubriken på seminariet var ”Den siste oljan”. Att få vara med på olika seminarier och konferenser runt om i världen är väldigt lärorikt och höjdpunkten för mig var föredraget ”Hellre bil än bröd? Kan vi föda alla?” som hölls av Christian Anton Smedshaug, näringspolitisk rådgivare till Norges Bondelag. Bland annat diskuterade han den historiska utvecklingen av spannmålspriset och hur den internationella matproduktionen utvecklats. Han konstaterade att världen aldrig haft så billig mat som i början av 2000-talet och det låga priset på olja var en av anledningarna.

Priset var så lågt så att jordbruksnäringen inte överleva utan statligt stöd, som i Norge är ca 11 miljarder norska kronor. Många länder måste också ha skyddstulla för att skydda den egna näringen. Den ökande världsbefolkningen medför att tillgänglig åkerareal per person minskar och för att klara framtidens livsmedelsförsörjning måste produktionen per areal öka i framtiden. Man sulle också behöva öka brukningsarealen och den största potentialen för ökad matproduktion fanns i Ukraina, Ryssland, Argentina, Brasilien och Afrika. Det finns således ett hopp för Afrika. Samtidigt konstaterades att det finns en överskottskapacitet i USA och EU, och att näringen får bidrag för att inte utnyttja denna överkapacitet.

Han ansåg att dagens prisökning på mat framförallt berodde på de ökade energikostnaderna och att etanolproduktionens påverkan var mycket marginell.

Hela denna framtida expansion kräver med dagens jordbruksteknik mer olja. Om det globalt produceras 1000 kilokalorier mat på bordet går det åt 7000 kilokalorier olja för den produktionen. Bokstavligt talat äter hela världen olja.

Jag skulle diskutera nödvändiga förändringar efter Peak Oil och med ovan sagda är det uppenbart att framtidens jordbruk måste inrikta sig på en produktion med mindre olja och på lång sikt utan olja. På 1800-talet var näringens motor arbetshästar och beräkningar visar att ca 20 procent av gårdens energiproduktion gick åt till att under året föda hästarna. Vi måste tillbaka till att jordbruket blir självförsörjande på energi. En del av produktionen måste bli energiproduktion. Framtiden får visa om det blir något kvar till bilarna.

Transporterna framtid heter el, el och åter el. Det finns många sätt att producera el och vi får återkomma till den diskussionen. Då vi svenskar förflyttar oss använder vi till 80 procent en bil, medan tåget står för 7 procent. En fördubbling av tågtrafiken hjälper till i framtiden, men vi måste planera för en fortsatt bilanvändning och den enda vägen att gå är el-bilen och plug-in hybridbilen.

Då jag var i Hvam, Norge, fick jag möjlighet att läsa min e-post. Bland annat fanns det ett mail från Norges Oljedirektorat. Med spänning öppnade jag brevet för att se om det var en protest mot vår rapport om framtidens oljeproduktion. Det var det inte utan bara ett meddelande om att man än en gång hade borrat ett hål i Norska sjön om var torrt på olja och att borrplattformen nu skulle segla vidare till nästa borrhål.

Energy and the American presidential election / Energi och det amerikanska presidentvalet

Yesterday evening I watched CNN and ”The Situation Room” with Wolf Blitzer. What they discussed mostly was the American presidential election. It looks as though the energy question will feature prominently in the election campaign and just now there are many proposals from both the presidential candidates. What they seem to be agreed on is that the USA is in an energy crisis and that the nation must become less dependent upon oil imports from the Middle East. In terms of solutions they disagree on most points but there is one solution that they both want to promote and it is “plug-in hybrid” technology.

How realistic is it for the USA to become less dependent on oil imports from the Middle East? During the month of May, the USA imported 12.86 million barrels of oil and oil products per day (Mb/d) and domestic production was 5.17 Mb/d. That means that 70% of their oil must be imported. Saudi Arabia contributes 1.60 Mb/d, Iraq 0.58 Mb/d and Kuwait contributes 0.26 Mb/d while the contribution from Iran is zero. That means that 2.44 Mb/d, or 19% of the imports, come from the Middle East. It is this volume that the presidential candidates are primarily discussing.

Is it possible to find this volume of new production within the borders of the USA? The greatest potential source is in Alaska’s nature reserves. It is estimated that there could be 7 billion barrels of oil there and, if they are allowed to drill, they will be able to fill the half-full pipeline from Alaska with 1 Mb/d. To find more they must drill in other areas that are currently closed. These are mainly the eastern Gulf of Mexico and off the Californian coast. Today, the total production from the Gulf of Mexico is 1.33 Mb/d. That the limited areas that McCain wants to open up to drilling will give 1.7 Mb/d is unrealistic.

Obama wants mainly to conserve oil and, as an example, he discusses what the correct pressure in our tyres can mean. A saving of 3% of gasoline use is mentioned which can, at the most, contribute 0.2 Mb/d. The contributions that investments in plug-in hybrid cars and alternative fuels can make remain to be seen.

This is only a small part of the energy debate and it will be interesting to follow it as it continues.

(Swedish)

I går kväll tittade jag på CNN och ”The Situation Room” med Wolf Blitzer. Vad man framförallt diskuterade var det amerikanska presidentvalet. Det verkar som om energifrågan kommer att bli stor i valkampanjen och just nu finns det fullt av förslag från båda presidentkandidaterna. Vad man tycks vara överens om är att USA har en energikris och att landet måste bli mindre beroende av oljeimport från Mellanöstern. Vad det gäller lösningar är man oense om det mesta, men det finns en komponent som man vill satsa på och det är pluggin hybridbils teknologi.

Hur realistiskt är det att man skall kunna bli mindre beroende av oljeimport från Mellanöstern? Under maj månad importerade USA 12.86 miljoner fat olja och oljeprodukter om dagen (Mb/d) och produktionen inom landet var 5.17 Mb/d. Det betyder att 70 procent av oljan måste importeras. Saudiarabien bidrar med 1.60 Mb/d, Irak med 0.58 Mb/d och Kuwait med 0.26 Mb/d, medan bidraget från Iran är noll. Det betyder att 2.44 Mb/d, eller 19 procent av importen, kommer från Mellanöstern. Det är denna volym som presidentkandidaterna framförallt diskuterar.

Finns det möjlighet att hitta denna volym i ny produktion inom USA:s gränser? Den största potentialen finns i Alaskas naturreservat. Man beräknar att det kan finnas 7 miljarder fat olja där och om man får borra kommer man att fylla på den halvfulla pipelinen över Alaska med 1 Mb/d. För att hitta mer måste man ut och borra i andra områden som idag är stängda. Det gäller framförallt östra Mexikanska Golfen och utanför Kaliforniens kust. Idag är den totala produktionen i Mexikanska Golfen 1.33 Mb/d och att de begränsade områdena som McCain vill öppna upp skall ger 1.7 Mb/d är orealistiskt.

Obama vill framförallt spara och som exempel diskuterar han vad rätt tryck i våra däck kan betyda. Siffran 3 procent av bensinförbrukningen nämns vilket maximalt kan ge 0.2 Mb/d. Vad satsning på pluggin hybridbilar och alternativa bränslen kan ge återstår att se.

Det var bara en liten del av energidebatten och det skall bli intressant att följa den fortsatta debatten.

En riksek har fallit / A tree of national importance has fallen

(English below)

I Uppsalatrakten finns, eller snarare har det funnits, ett antal ekar av riksintresse. Vi har Kungseken, den 700-åriga ek som fanns strax söder om Flottsund. Numera finns bara den ihåliga stammen kvar av trädet. Det sägs att Gustav Vasa en gång stannade till i skuggan under eken efter en ridtur och att Erik XIV skall ha vilat ut där efter mordet på Sturarna. Den lär också vara modell för Sparbankens ek.

Vi som bor i Vårdsätra i södra Uppsala har haft en gammal naturminnesmärkt ek i vårt område och vi har varit väldigt stolta över denna magnifika ek. Man vet att den fanns där då Linne passerade så den hade minst 300 år på nacken. Nattens storm, vindenergi, blev katastrofal för vår gamla ek. Den gamla stammen höll inte och Sverige har förlorat ett fantastiskt träd.(Artikel i Uppsala Nya Tidning)

Hur mycket energi innehåller den gamla eken? Enligt beräkningar finns det 1 kWh (kilowattimma) i 0.45 kg ved på rot. Om man behöver 20.000 kWh per år för att värma upp en villa så måste eken väga ca 10.000 kg. Efter att ha mätt längd och tjocklek på några av stockarna uppskattar jag att den minst väger 30.000 kilo, dvs tre års uppvärming. Vi får att 300 års växtkraft ger värme för tre år.

A tree of national importance has fallen

In the Uppsala area there is, or rather there was, a number of oaks of national importance. There is the King’s Oak, the 700 year old oak that existed immediately south of Flottsund. Nowadays only the hollow trunk of the tree remains. It is said that Gustav Vasa [a heroic king of Sweden in the 16th century] once stopped in the shade of the oak during a journey on horseback and that Erik XIV [his son and successor] rested there after the murder of the Sturas [Sten Sture the elder and Sten Sture the younger – opponents of the Danish at that time]. It is also said to have been the model for the oak symbol of Sparbanken [a Swedish bank].

We who live in Vårdsätra in southern Uppsala have an old oak classified as a natural landmark in our area. We are very proud of this magnificent oak. We know that it was here when Linneus passed through so it is at least 300 years old. Last night’s storm, wind energy, proved catastrophic for our old oak. The old trunk did not hold and Sweden has lost a fantastic tree.

How much energy does the old oak constitute? One estimate is that there is 1 kWh (kilowatt hour) in every 0.45 kilograms of wood of a living tree. If one needs 20,000 kWh per year to heat a house (common in the Uppsala region) then the oak would need to weigh approximately 10,000 kg. After having measured the length and width of the pieces of the fallen tree, I estimate that it must weigh at least 30,000 kilos, i.e. three years of house heating. So three hundred years of growth gives warmth for three years.

The Agenda for Autumn / Höstens agenda

The holidays are over and before me I have an interesting autumn with research, teaching and a number of presentations around the world.

In terms of research we now begin a collaboration that has been agreed to by Uppsala University and China University of Petroleum in Beijing. At the end of August my students and I travel to Beijing.

The presentation tour begins with a trip to Oslo this Thursday and the high point comes in November when I am invited to lecture and debate at”The Oxford Union”.

In terms of teaching there is the course Energy Technology that is held for the students in the Energy Systems Program at Uppsala University and also the correspondence course Global Energy Perspective. This course is given in English and last year attracted students from all over the world (Information on the course).

If you are interested in reading my blog then you will get to read about this and also daily contemporary contributions on energy and the current energy debate. Welcome on board.

(Swedish)

Semestern är slut och framför mig har jag en intressant höst med forskning, undervisning och ett antal föredrag runt om i världen.

Vad det gäller forsning så påbörjar vi nu det forskningssamarbete som undertecknats av Uppsala universitet och China University of Petroleum i Beijing. I slutet av augusti åker vi över till Beijing.

Föredragsrundan börjar med en resa till Oslo nu på torsdag och höjdpunkten blir i november då jag är inbjuden att hålla föredrag och debattera på ”The Oxford Union”.

Vad det gäller undervisning är det kursen Energitekniker, som ges för studenterna på Energisystemsprogrammet vid Uppsala universitet, men det är också distanskursen Globala energiperspektiv. Kursen ges på engelska och förra året hade vi studenter från hela världen (Information om kursen).

Du som är intresserad att läsa min blogg kommer att få läsa om detta men också dagsaktuella inlägg om energi och den aktuella energidebatten. Välkomna med på resan.