China will dominate the oil industry / Kina kommer at dominera oljebranschen

The trip back to Sweden was a little longer than planned since the flight to Stockholm was cancelled. An rebooking to Copenhagen and then to Stockholm extended the travel time by 6 hours, but at 1AM I finally arrived home.

While making a quick scan of the day’s mail traffic one email caught my eye from the Oil & Gas Journal with the news that Irak had approved a contract with the Chinese National Petroleum Company for development of the oil field Adhab. This is most likely only one among many future contracts that will go to the Chinese.

Today China is the only land making large investments in the education of oil industry workers at all levels. The China Petroleum University in Beijing alone has 10,000 students and if we add up all the oil industry education in China there are more than 50,000 students. In the other oil producing nations there is a shortage of education and it is estimated that, in 20 years, 80% of all oil industry workers will be Chinese.

(Swedish)

Resan tillbaka till Sverige blev lite längre än planerad, flyget till Stockholm var inställt. En ombokning till Köpenhamn och sedan till Stockholm förlängde restiden med 6 timmar, men klockan 01 kunde jag till sist kliva in här hemma.

Vid en snabb genomgång av dagens mail-trafik fastnade jag för ett mail från Oil&Gas Journal, som toppade med nyheten att Irak hade godkänt ett kontrakt med Chinese National Petroleum Company för utveckling av oljefältet Adhab. Detta är förmodligen bara en i raden av många framtida affärer som kommer att gå till Kina.

Idag är Kina det enda land som storsatsar på utbildning av oljearbetare på alla nivåer. Enbart China Petroleum University i Beijing har 10.000 studenter, och summerar man all oljeutbildning i Kina hamnar vi på mer än 50.000 studenter. I övriga oljeproducerande länder finns det brist på utbildningar och man beräknar att om 20 år så kommer 80 procent av alla oljearbetare att vara kineser.

A summary from Beijing / En summering från Beijing

In a few hours I will fly back to Sweden and it is time to summarise the “Swedish Peak Oil delegation’s” successes in Beijing. We are definitely carrying home one or more gold medals in our baggage! We have had meetings with representatives from the energy sector from the university- and academy-world, from up- and downstream operators in the oil industry and from national planning authorities.

 

One gold medal is a direct inquiry about collaboration from the oil industry. They are fully conscious of Peak Oil issues and incorrect investments can results in billion dollar losses. A future contract will fix the conditions of this collaboration.

 

Another gold medal is that we shall now participate directly in calculations of China’s future oil and gas production. My Ph.D. students are staying in China for an extra week to begin the work.

 

A third gold medal is that we are now drawing up the guidelines for a collaboration between The China Academy of Social Science, the China University of Petroleum in Beijing, Liverpool University and Uppsala University in which we will study the economic importance of oil for industrial production in China and transport of goods to Europe. We can call it a study of the parameters for the future of globalisation.

 

There might be yet one more medal with a possible future collaboration with the “Energy Institute of the National Development and Reform Commission”. It would be very interesting if Peak Oil were to be included in China’s next five year plan.

 

It is important for all of us outside of China to understand China’s future energy strategy and the best knowledge is gained through collaboration. It feels enormously stimulating that we from Uppsala University can be part of this work.

 

 

 

(In Swedish)

 

Om några timmar flyger jag tillbaka till Sverige och det är dags att summera den ”Svenska Peak Oil-delegationens” framgångar i Beijing och vi har definitivt med oss en eller flera guldmedalj i bagaget. Vi har haft möten med företrädare inom energisektorn från universitet- och akademivärlden, från up- and down streem operatörer inom oljeindustrin och från de statliga planeringsmyndigheterna. 

 

En guldmedalj är en direkt förfrågan om samarbete från oljeindustrin. Man är fullt medvetna om problematiken runt Peak Oil och felsatsningar kan betyda miljardförluster i framtiden. Ett framtida kontrakt kommer att fastställa villkoren.

 

En andra guldmedalj är att vi nu direkt skall medverka i beräkningar av Kinas framtida olje- och gasproduktion. Mina doktorander stannar kvar en vecka för att påbörja arbetet.

 

En tredje guldmedalj är att vi nu drar upp riktlinjerna för ett samarbete mellan China Academy of Social Science, China University of Petroleum in Beijing, Liverpool University och Uppsala universitet där vi skall studera oljans ekonomiska betydelse för industriproduktion i Kina och varutransporter till Europa. Låt oss kalla det för undersökning av parametrar för globaliseringens framtid.

 

Det finns möjligheter till ytterligare en medalj och det gäller ett eventuellt framtida samarbete med ”Energy Institute of the National Development and Reform Commission”. Det skulle vara mycket intressant om Peak Oil skulle komma med i Kinas nästa femårsplan.

 

Det är viktigt för oss alla utanför Kina att förstå Kinas framtida energistrategi och den bästa kunskapen får man genom samarbete. Det känns enormt stimulerande att vi från Uppsala universitet får vara med i detta arbete.

Daqing

Back in Beijing after fantastic days in Daqing. There is so much that I would like to tell that I need a little more time to do it. Those that fool themselves that oil is not the world’s most important raw material should organise a trip to Daqing and visit the oil museum and the “Iron Man” museum there [honouring hero worker “Iron Man” Wang Jinxi who helped drill Daqing].

 

When one enters through the door to the oil museum one is met by the following declaration:

 

”Petroleum has a compact relationship with a country’s political, economic and military strength.”

 

In the mid-1950s there was a shortage of oil in China. Aircraft, military vehicles etc. stood still for lack of oil. The busses in Beijing had large gas sacks on their roofs to hold fuel.

 

Through enormous sacrifice the Chinese developed Daqing and, in December 1963, Zhou Enlai announced that China was self-sufficient in oil production. Another statement from Wu Bangquo was also give prominence: “Without Daqing there would be no Chinese influence in the world”.

 

We have recently seen the power that oil has given Russia and we realise that research on Peak Oil and conflict is essential.

 

(There will be a longer article on Daqing later.)

 

P.S. On the way home from Daqing we passed China’s park for Siberian tigers. It was a powerful feeling to enter in a well armoured bus to visit 800 tigers.

 

 

(In Swedish)

 

Tillbaka i Beijing efter fantastiska dagar i Daqing. Det som jag vill berätta är så mycket så jag måste få lite mer tid att göra det. De som inbillar sig att olja inte är världens viktigaste råvara borde beställa en resa till Daqing och besöka oljemuseet och Järnmannens museum. 

 

Då man kommer in genom porten till oljemuseet så möts man av följande uttalande:

 

”Petroleum has a compact relationship with a country’s political, economic and military strength.”

 

I mitten av 1950-talet var det brist på olja i Kina. Flygplan, militärfordon, mm stod stilla för att det inte fanns olja. Bussarna i Beijing hade stora gassäckar på taket för att få bränsle.

 

Genom enorma uppoffringar kunde man utveckla Daqing och i december 1963 kunde Zhou Enlai annonsera att Kina var självförsörjande på olja. Ett annat uttalande från Wu Bangquo fick också en framskjuten plats: ”Without Daqing there would be no Chinese influence in the world”.

 

Vi har just sett vilken makt som oljan gett Ryssland och vi inser att Peak Oil och konfliktforskning är ett måste.

 

(Det blir en längre artikel om Daqing senare.)

 

PS. På väg hem från Daqing passerade vi Kinas park för sibiriska tigrar. Det kändes enormt mäktigt att åka in i en väl bepansrad buss för att besöka 800 tigrar.