Global interest for Peak Oil / Globalt intresse för Peak Oil

November 28, 2008

Despite the lower price of oil, interest for Peak Oil is higher than ever. During the month of November requests for presentations on Peak Oil have broken all records. From China in the east to Argentina in the west with stopovers in Austria, Denmark and Sweden I have given a total of 9 presentations in one month. Who are it then showing this interest?
If we begin in the east then it was IATA, the International Aviation Transport Association that wanted a run down on Peak Oil and its meaning for the future of global aviation. In the west it was ASPO Argentina that wanted to push Peak Oil onto the domestic agenda. I also gave a presentation for the Argentina Council for International Relations, a forum where international relations are discussed. In Austria it was the nation’s bioenergy association that, at its annual conference, wanted to make the connection between reduced crude oil production and the future need for biofuel. In Copenhagen the topic was future requirements for public communications and Peak Oil. In Sweden, first it was Lindköping University that wanted to include Peak Oil in one of it courses and then my own university where we discussed future oil production in Iraq. Then representatives of the Swedish Armed Forces began to show an interest in the significance of Peak Oil for our future defence, in particular the future cost of aviation fuel. Within the Armed Forces they want to introduce a single fuel type for all vehicles. Lastly the truck manufacturer Scania is obviously interested in the significance of Peak Oil for future vehicle production.

To summarise one can say that there are few sectors that are not interested in Peak Oil. When I summarised the past month’s activities at yesterday’s presentation in Copenhagen I pointed out that, of course, I would not devote all my time to Peak Oil if I was not convinced that our analyses are correct and that Peak Oil will be a decisive factor in the fate of all of us.

(Swedish)

Trots det lägre priset på olja är intresset för Peak Oil på topp. Under november månad har intresset för föredrag om Peak Oil slagit alla tänkbara rekord. Från Kina i öster till Argentina i väst med stopp i Österrike, Danmark och Sverige blir det totalt 9 föredrag under en månad. Vilka är det då som är intresserade?

Om vi börjar i öst så var det IATA, International Aviation Transport Association, som ville ha en genomgång av Peak Oil och dess betydelse för den framtida globala flygtrafiken. I väst var det ASPO Argentina som ville föra upp Peak Oil på den inhemska agendan, men även ett föredrag för vid Argentina Council for International Relations, en mötesplats där internationella relationer diskuteras. I Österrike var det landets bioenergiförening som på sin årliga konferens vill koppla samman framtida behov av bioenergi och minskad oljeproduktion. I Köpenhamn gällde det framtida behov av allmänna kommunikationer och Peak Oil. I Sverige var det först Lindköpings universitet som ville inkludera Peak Oil i en av deras kurser och sedan vår egen aktivitet där vi diskuterade framtida oljeproduktion i Irak. Sedan var det representanter för försvaret som börjat visa intresse för Peak Oil och vårt framtida försvar, och då framförallt vad det gäller framtida kostnader för flygbränsle. Inom försvaret strävar man mot att använda samma typ av bränsle för samtliga fordon. Slutligen har vi lastbilsföretaget Scania, som självfallet måste intressera sig för Peak Oil och framtida produktion.

Summerar man intressesfären för Peak Oil är det få sektorer som saknas, och då månadens aktiviteter summerades vid gårdagens föredrag i Köpenhamn så poängterade jag att jag självfallet inte skulle ägna all min tid åt Peak Oil om jag inte var övertygad om att vi har rätt och att Peak Oil kommer att bli en ödesfråga för oss alla.


The Flat Earth Economists

November 25, 2008

At the beginning of this century the price of oil was around US$25 per barrel and the world’s collected economic expertise on the price of oil was unanimous that it would stay the same until 2025. As shown in the figure below the prognosis was extremely “flat”. Colin Campbell gave the economists the nickname “The Flat Earth Economists”. Last week I debated with Michael Lynch, one of the international authorities for the FEE, and last Monday it was time to debate with Marian Radetzki, Sweden’s leading representative of the FEE.

Scania, the Swedish truck company, had organised an ”energy day” and together with some others we discussed energy and the future. Professor Radetzki started with the prognoses that the Energy Information Administration (EIA in the US Department of Energy) and the International Energy Agency (IEA) had presented and took these prognoses as truths. He foresaw a continued increase in oil consumption and even asserted that there were no problems since there already exsisted more resources in reported reserves than it was calculated would be consumed by 2030. Concepts such as depletion and decline were not part of the picture.

The fact that the organisers had placed me after Radetzki gave me the chance to respond to his speech. I pointed out that the EIA and IEA are political organs and that, as a critically-thinking professor, one should be sceptical of their politically-biased energy information. If, like Radetzki, one accepts everything without critical review then one becomes a “politicians’ megaphone”. In 2001 I wrote about peak oil for the first time in the Focus column of the national newspaper Svenska Dagbladet and Radetzki’s reply was that I was engaged in “craziness”. His motivation was that the world’s leading economists had presented prognoses that showed that the oil price would be stable until 2025 and if peak oil was real then they naturally would have suggested a completely different price development scenario.

Today we know that the price developed in a completely different way. Even thought the oil price has recently wandered around the US$50-60 level Radetzki is still 100% wrong. Oil production is still following the prognoses that ASPO presented in 2002.

(Swedish)

I början av 2000-talet var priset på olja runt 25 dollar per fat och världens samlade ekonomiska expertis på oljepriset var ense om att priset skulle förbli det samma fram till 2025. Som framgår av figuren är prognosen extremt ”platt”. Colin Campbell gav ekonomerna smeknamnet ” The Flat Earth Economists”. Förra veckan debatterade jag med Micheal Lynch, en av de internationella auktoriteterna för FEE, och i måndags var det dags att debattera med Marian Radetzki, Sveriges ledande FEE ekonom.

Scania hade ordnat en energidag och tillsammans med några andra diskuterade vi energi och framtiden. Professor Radetzki utgick från de prognoser som EIA, Energy Information Administration (US Department of Energy), och IEA, International Energy Agency, presenterat och behandade dessa prognoser som sanningar. Han såg en fortsatt ökning av oljekonsumtionen och hävdade även att det inte fanns några problem eftersom det redan nu fanns mer resurser i bevisade reserver än av som man beräknade att det skulle konsumeras fram till 2030. Begrepp som depletion och decline fanns inte med i bilden.

Det faktum att arrangörerna hade placerat mig efter Radetzki gav mig möjlighet att bemöta han anförande. Jag poängterade att EIA och IEA är politiska organ och att man som kritisk professor borde ifrågasätta det energipolitiska budskapet. Om man som Radetzki acceptera allt utan kritisk granskning blir man en ”politikerna megafon”. År 2001 beskrev jag för första gången peak oil på Brännpunkt i Svenska dagbladet och Radetzkis svar blev att jag sysslade med ”tokerier”. Motiveringen var att världens ledande ekonomer hade presenterat prognoser som visade att oljepriset skulle vara konstant fram till 2025 och om peak oil skulle vara en verklighet så skulle de naturligtvis ha föreslagit en helt annan prisutveckling.

Idag vet vi att prisutvecklingen vari helt annorlunda. Fastän att oljepriset dalat till 50-60 dollar per fat har Radetzki fortfarande 100% fel. Vad det gäller oljeproduktion så följer den fortfarande de prognoser som ASPO presenterade 2002.


The Future’s Electric Transport / Framtidens elektriska transportmedel

November 22, 2008

It’s great to have free access to my blog once again.

A walk on Shanghai’s streets requires care so that one is not run over. They swarm around in the twilight quieter than a swarm of bees and they don’t bother to use any lights. It is a wondrous feeling to see how these electric-powered mopeds, scooters and motorcycles wind their way forward around all the walkers. When Peak Oil hits it is the electric-powered vehicles that must become commonplace and presumably China will be the leader in this. Someone informed me that sales of electric-powered two-wheeled vehicles have exceeded 15 million in the last year. Soon they will want a little roof for rainy days and then the step to electric cars is within reach. For most people it is easier to recharge an electric motorcycle than to fill a normal one – electricity is distributed to all. With the enormous market that exists in China we can expect that the electric car’s bright future will come from the east.

High speed trains will also be part of the future. When I began my home journey I caught a taxi to the station for the Maglev train to the airport. It is a 30km stretch and a taxi-ride to the airport takes an hour. I bought the ticket for 50 Yuan (~US$7.30) and climbed excitedly aboard the world’s fastest train. The doors closed and, since it was the middle of the day, the train could run flat-out. In two minutes we had reached 350 km/h (217 mph) and we were soon up at the cruising speed of 431 km/h (268 mph). A moment later I was a little surprised to feel the speed dropping and they announced that we would soon arrive at the airport. The trip took 7 minutes. I believe that high speed trains have a future.

(Swedish)

Skönt att på nytt ha fri tillgång till bloggen.

En promenad på Shanghais gator kräver försiktighet så att man inte blir påkörd. Tystare än en bisvärm svärmar de omkring i skymningen och att tända lyset bryr man sig inte om. Det är en underlig känsla att se hur dessa eldrivna mopeder, vespor och motorcyklar tråcklar sig fram bland alla gångare. Då Peak Oil slår till är de eldrivna fordon som måste bli en del av vår vardag och förmodligen blir det Kina som blir ledande. Någon upplyste mig om att försäljningen av eldrivna tvåhjulingar det senaste året varit 15 miljoner fordon. Snart vill man ha ett litet tak för regniga dagar och steget till elbilen finns inom räckhåll. För de flesta är det lättare att tanka sin elmotorcykel än en vanlig, el distribueras till alla. Med den enorma marknad som det finns i Kina kan vi förvänta oss att elbilens lysande framtid kommer att komma från öster.

Höghastighetståg hör också till framtiden. Då jag åkte hem blev det en taxi till stationen för Maglev tåget till flygplatsen. Sträckan är 30 km och en taxitur till flygplatsen är en resa på en timma. Med inköpt biljett för 50 Yuan (ca 60 kr) klev jag med spänning på världens snabbaste tåg. Dörrarna stängdes och då det var mitt på dagen skulle man köra för fullt. På 2 minuter hade man nått 350 km per timma och snart var man uppe i marschhastigheten 431 km i timman. Lite förvånad kände man en liten stund senare att hastigheten började avta och man meddelade att vi skulle anlända till flygplatsen. Resan tog 7 minuter. Jag tror på snabbtågens framtid.


Aviation fuel

November 21, 2008

Two months ago I was invited to give a presentation at IATA’s “Aviation Fuel Forum” in Shanghai. By coincidence, one hour later my student Emma sent me a draft of her project report “Aviation Fuels and Peak Oil”. It was an odd feeling to read both those emails one after the other. Now I am back in China and, once again, I am unfortunately cut off from my blog.

Of all the oil, crude oil, heavy oil and NGL (Natural Gas Liquids) that pass through various refineries around the world 6.3% become aviation fuel. The future scenarios that are presented by the aviation industry suggest that it will grow by 5% per year until 2026. The question we asked ourselves was how Peak Oil would affect the need for aviation fuel. Emma’s project report has now been approved and the final report will be ready in a few weeks.

Over the last 25 years the fuel efficiency of the aviation industry has improved by approximately 2.5% per year and IATA, the International Air Transport Association, assumes it will increase at the same rate for the next 20 years. In the future scenarios that Boeing and Air Bus presented last year they have greater ambitions and estimate that efficiency will increase by 5% per year. They do not want growth to lead to increased fuel use. They want it to be carbon dioxide emission neutral.

Originally it was the intention that IATA’s chief economist and yours truly would discuss “Fuel price outlook: Peak Oil, bubble or just supply-demand fundamentals” but at the last moment they also included Michael Lynch who continually asserts that we do not need to worry about Peak Oil. Our calculations show that it could be a problem for the aviation industry to cover its needs in 5 years’ time if fuel use grows by 5% annually. The current economic crisis will change our travel habits and the question is if we will ever see an increase in coming years.

Once again Michael Lynch criticised Colin Campbell and showed that he is now assuming larger reserves than he did in 1997. What Michael has missed is that in the interval between when Colin made his two estimates of reserves he began to work for Petroconsultants in Geneva (now known as IHS Energy Group) and got access to completely different database. Since then there have been only small alterations.

Finally we got to the question that everyone wants an answer to – what will the price of oil be in 10 years? My standing answer is that the price will be what we are willing to pay, but we presumably will not pay more than $147 per barrel in the near future. Michael Lynch confessed that he usually underestimates the price when he guesses and, that having been said, his answer was “between $40 and $50 during the next 10 years”. Regardless of the price, in the next 10 years we will consume 300 billion barrels of oil and that is more than all the oil in Saudi Arabia.

(Swedish)

För två månader sedan blev jag inbjuden att hålla föredrag på IATA:s ”Aviation Fuel Forum” i Shanghai. En timma senar skickade min student Emma ett utkast på sitt examensarbetet ”Aviation Fuels and Peak Oil”. Att läsa de båda mailen efter varandra kändes otroligt. Nu är jag tillbaka i Kina och på nytt är jag tyvärr utestäng från min blogg.

Av den olja, råolja, tunga olja och NGL (Natural Gas Liquide), som passerar olika raffinaderier runt om i världen är det 6,3 % som blir flygbränsle. De framtidsscenarier som industrin presenterar anger att man skall växa med 5 % per år fram till 2026. Frågan som vi ställde oss var hur Peak Oil skulle påverka behovet av flygbränsle. Emmas examensarbete är nu godkänt och om några veckor kommer den slutliga rapporten.

De senaste 25 åren har flygindustrins bränslebehov effektiviserats med ungefär
2,5 % om året och IATA, International Air Transport Association, räknar med att denna effektivisering skall fortsätta på samma sätt de närmaste 20 åren. I de framtidsscenarier som Boeing och Air Bus presenterade förra året har man större ambitioner och räknar med att effektiviseringen skall bli 5 % om året, man vill att ökningen inte skall leda till ökad bränsleförbrukning, ökningen skall vara koldioxidneutral.

Först var det meningen att IATA:s ekonomichef och undertecknad skulle diskutera ”Fuel price outlook: Peak Oil, bubble or just supply-demand fundamentals”, men i sista stund plockade man också in Michael Lynch, som ständigt påstår att vi inte behöver oroa oss för Peak Oil. Våra beräkningar visar att det kan bli problem för flygindustrin att täcka sitt behov om 5 år och volymen ökar med 5 % om året. Den pågående ekonomiska krisen kommer att ändra våra resvanor och frågan är om vi kommer att se någon ökning de närmaste åren.

Michael Lynch kritiserade än en gång Colin Campbell och visade att han numera använder större reserver än vad han gjorde 1997. Vad Michael har missat är att Colin mellan de två uppskattningarna började arbeta för Petroconsultants i Genève (numera IHS Energy Group) och fick tillgång till en helt annan databas. Sedan dess är det små förändringar.

Avslutningsvis fick vi frågan som alla vill ha svar på, vad blir priset på olja om 10 år? Mitt stående svar är att priset blir vad vi är villiga att betala, men att vi förmodligen inte vill betala 147 $ per fat den närmaste tiden. Michael Lynch erkände att han brukar ha för låga pris då han gissar och med detta sagt blev hans svar ”mellan 40 $ 0ch 50 $ de närmaste 10 åren. Oavsett priset kommer vi de kommande 10 åren att konsumera 300 miljarder olja och det är mer olja än all olja i Saudiarabien.


Iraq’s Oil and the Future

November 15, 2008

Wednesday the 13th of November will be a day to remember. For a number of hours I and my research group had the opportunity to discuss Iraq’s oil in detail with Dr Issam A. R. al-Chalabi. He has worked in Iraq’s oil industry for 23 years and has been chairman for SCOP, the State Company for Oil Projects, the chairman of INOC, the Iraq National Oil Company, as well as Iraq’s vice-oil minister and oil minister. At the time of war in Kuwait he was dismissed and moved to Jordan. Few people can have a better knowledge of Iraq’s oil.


Figure 1: A summary of discoveries in Iraq and the number of fields found.

Jean Laherrere, the former head of exploration for Total, has made a summary of the oil discoveries in Iraq. It shows that during the years that Dr al-Chalabi had leading positions in Iraq their discoveries increased from 70 to 140 billion barrels. Today, Iraq is reported to have 115 billion barrels in its reserves. Our conversation began with a discussion of the size of these reserves. Are there “political barrels” in the reserves and how had they arrived at the figure of 115 billion barrels?

In 1968 the decision was made to hold Iraq’s oil reserve figures secret, but during his time Dr al-Chalabi worked to have them openly accounted. He asserted that during the years that he was responsible for Iraq’s reserve figures there was not a single time that Saddam Hussein had ordered him to report these in any way to suit a political purpose.

The precondition for finding oil is suitable geological structures. In Iraq there are 525 of these to investigate. Obviously they have chosen the most promising structures to investigate first. To date they have studied 125 of these. When Dr al-Chalabi was responsible for this activity Iraq had 40 seismological teams and 30 to 40 teams drilling for oil. The seismological investigations were all of a 2D nature. The first opportunity he had to introduce 3D equipment was in 1990, just before he was removed. Dr al-Chalabi considers that Iraq is still virgin territory in terms of exploration. An exploration well, a so-called “wildcat”, can either be dry or can hit oil. He said that they had been very successful and that 73 % of the wells that they drilled had resulted in new finds, a fantastic success rate that is probably among the world’s best. Despite difficult conditions, exploration continued during the eight years of the war with Iran. Iraq also has the right to drill for oil in a small area of the Persian Gulf but so far they have not done so.

In June 1990 a group of geologists and petroleum engineers gathered to assess Iraq’s oil reserves. Geologists are usually optimists and they reported that the reserves should be 140 billion barrels. When the petroleum engineers made a more realistic estimation with, among other things, a recovery factor in the range of 15 to 25 %, they arrived at a figure of 115 billion barrels of oil. Compared with Saudi Arabia that uses a recovery factor of over 50%, that is a very conservative judgement. One reason for the conservative viewpoint is that they only had access to 2D seismological analyses.

In the structures that they have researched they have only drilled shallow wildcats but with modern deep drilling technology Dr al-Chalabi estimates that they will find significantly more oil in the old structures than in all the remaining structures yet to be explored. The figure that was cited was twice as much. With this as a guide and the estimate that they will find an additional 30-40 billion barrels in the old structures we can expect that Iraq has a future potential of 40-60 billion barrels, i.e. a maxiumum of two years of global oil consumption.

Dr al-Chalabi considered that the period spanning 1973 to 1980 was Iraq’s golden age for oil. Then there was money and also peace in Iraq. From Figure 1 we can also see that it was a very successful period. They found, among others, the field “East Bagdad”. In reality, part of Bagdad’s population lives on an oilfield.

We discussed the geographical distribution of the reserves and Dr al-Chalabi considered that 60% exists in the southern areas while the rest is evenly distributed between the north and middle regions.

The discussion moved on to production of oil. When the Ottoman Empire was carved up after the first world war a number of nations were created and the jewel in the crown became Iraq. After considerable negotiation it was decided that future income from oil extraction would be divided between Great Britain, France, Holland and the USA – i.e. “The winner takes it all”. Iraq’s national oil company was formed and the rights to explore for oil were given out to well known oil companies. After a number of political changes Iraq had a government that decided in 1961 that all exploration rights that had not been used would be recalled. The national oil companies were left only those oil fields that were in production, approximately 5% of the original land area. During the 1970s even these areas were nationalised and the international oil companies were thrown out. They tried to begin a legal process without success without success. Iraq became master of its own oil.

Before the meeting we had prepared a scenario for future production, Figure 2, that shows that it is quite simple to raise oil production to 5 million barrels per day, but that this requires investment.


Figure 2: Iraq’s past production history is taken from BP’s statistics and future production includes an overview of today’s producing fields plus suitable new fields.

Oil production figures show that war is an effective way to stop production. The southern part of the field Rumaila lies in Kuwait. This part may amount to 5% of the field’s total area. The question of where exactly the border lies in the desert has been a source of tension. Kuwait decided to begin production from its part of the field before there was an agreement with Iraq. The geological structures are such that, if one pumps out oil in the south it will automatically be refilled from the reservoir in the north – Iraq’s oil was flowing under the border. To counter this a number of oil wells were opened on the Iraqi side of the border. Many assert that the oil production from Rumaila was one of the reasons behind Iraq’s invasion of Kuwait. Today the UN has set the border so that even the wells that earlier lay in Iraq now lie in Kuwait.

In 1979 there were well advanced plans to increase oil production to 6 million barrels per day. War and politics changed these plans drastically. However, the oil is still there in the ground and at the end of the 1980s they began to discuss the old plans again. Once again war and politics put a spanner in the works.

With marginal investments today’s production, (that comes from 18 or 19 fields), could be increased by 4 million barrels per day. With additional investment in new fields the old plans can be realised and Iraq can become a nation with an oil production of 6 million barrels per day. Our calculations are not as optimistic but we certainly do not have all the correct numbers.

We then approached the political part of our discussion. Time and again Dr al-Chalabi brought up Iraq’s law number 80 from 1961 that states that parliamentary approval is needed for foreign companies to obtain ownership rights over oil in Iraq. They are now discussing a new oil law that will transfer the power to make this decision to the government and there is a great deal of opposition to this among the population.

Recently they called for tenders for extraction rights in a number of oil fields. The fact that 125 companies from all over the world expressed their interest shows that Iraq’s oil is decisive for future global production. Dr al-Chalabi does not think that these companies should be responsible for production. He thinks that responsibility should remain in Iraqi hands. Certainly Iraq needs help from service companies and maybe also foreign oil companies but the right to determine over oil production should remain with the people. What is happening now is taking Iraq back to the time just after the first world war. “When one mentions Iraq one thinks of oil and when one mentions oil one thinks of Iraq.” Alan Greenspan, Colin Powell and more and more of those that steered USA’s invasion of Iraq now confess that the war was about oil.

I wrote in a debate article in Uppsala Nya Tidning [Uppsala’s daily newspaper] on 3 October 2002, ”The war that is now being planned against Iraq can be dressed up in whatever suit they wish and made to smell nice with the help of eau de cologne but when you unbutton the jacket it still smells of oil”. I was criticised then for my views but one can see now that I was right.

To conclude we discussed Iraq’s discoveries of natural gas. These are modest compared with the reserves in Iran and Qatar. The discussion quickly moved to the agreement that Shell recently signed with the Iraqi company South Gas. Dr al-Chalabi became very agitated and asserted that Shell, in principle, has obtained a monopoly on gas extraction in Iraq and the price they paid is only a tenth of what may be worth 40 billion dollars in 20 year’s time. He was involved with the construction of the natural gas infrastructure and asserted that the repairs needed are quite limited. Iraq’s people should take care of gas production themselves.

This is part of the information that we received. As a university-based researcher I am very pleased that Dr al-Chalabi thought it was completely OK to report our conversation openly. We will look critical at the numbers, but in terms of future discoveries in Iraq they will probably find many more oil fields. The question is if they will every find any more supergiants. Adding al supergiants and giants oilfields our list adds up to 27 “elephants”. The world needs the production from these fields. According to Dr. al-Chalabi, the Iraqi government plan to sell out the five supergiants with around 43 billion barrels. In a planed second round they collect most of the rest giant fields with 52 billion barrels. Left over for Iraq will be 115 – 95 = 20 billion barrels. I can understand if Dr. al-Chalabi is upset as he has been part of the discovery of 70 billion of the barrels that will be on the market.

Dr al-Chalabi’s visit to Uppsala University was concluded with a lecture where approximately 200 students, university employees, the public and the press also could hear part of what we had discussed.


Kjell Aleklett and Dr Issam A. R. al-Chalabi, former Oil Minister of Iraq


Iraks olja och framtid

November 14, 2008

(English will come)

Onsdagen den 13 november blir en dag att minnas. Under några timmar fick jag tillsammans med min forskargrupp möjlighet att i detalj diskutera Iraks olja med Dr Isaam A.R. al-Chalabi. Han har arbetat inom Iraks oljeindustri under 23 år och varit ordförande för SCOP, State Co. for Oil Projects, ordförande för INOC, Iraq National Oil Co, samt vice oljeminister och oljeminister för Irak. I samband med Kuwaitkriget avskedades han och flyttade då till Jordanien. Få personer kan ha bättre kunskaper om Iraks olja.


Figur 1: En sammanställning av fyndigheter i Irak och antalet fält som man hittat.

Jean Laherrere, f.d. exploaterings ansvarig för Total, har gjort en sammanställning av oljefynd i Irak. Vi kan se att under de år som Dr. al-Chalabi hade ledande befattningar i Irak ökade deras fyndigheter från 70 till 140 miljarder fat. Idag rapporteras att Irak har 115 miljarder fat i sina reserver och vår diskussion började med att diskutera just reservernas storlek. Finns det ”politiska fat” i reserven och hur har man kommit fram till just 115 miljarder fat?

År 1968 beslutades att Iraks reservsiffror skulle vara hemliga, men Dr. al-Chalabi verkade under sin tid för att man öppet skulle redovisa sina reserver. Under de år som han var ansvarig för Iraks reservsiffror påstod han att det inte fanns en enda gång som Saddam Husein beordrat att siffrorna på något sätt skulle revideras för att anpassas till något politiskt syfte.

Förutsättningen för att hitta olja är att det finns en geologisk struktur och i Irak finns det 525 strukturer att undersöka. Självfallet har man först valt de mest lovande och idag har men undersökt 125 strukturer. Då Dr. al-Chalabi var ansvarig för verksamheten hade Irak 40 seismiska team och 30 till 40 team som borrade efter olja. De seismiska undersökningarna var alla av 2D-karaktär och det var först 1990 som han fick möjlighet att införskaffa en 3D anläggning. Han ansåg att Irak fortfarande är ett jungfruligt land vad det gäller exploatering.

Ett exploateringshål, ett så kallat wildcat, kan vara torrt eller fullt med olja. Dr. al-Chalabi berättade att man var mycket framgångsrika och hela 73 procent av de brunnar som man borrade resulterade i nya fyndigheter, en fantastisk framgång som förmodligen är bland de största i världen. Trots svåra villkor pågick exploateringen under de åtta år som Irankriget pågick. Irak har också rättigheter att borra efter olja i en liten del av Persiska viken, men hittills har men inte gjort några borringar.

I juni 1990 samlades geologer och petroleumingenjörer för att utvärdera Iraks reserver. Geologer är vanligtvis optimister och man rapporterade att reserverna borde vara 140 miljarder fat. Då petroleumingenjörerna gjort en mer realistisk bedömning, med bland annat recoveryfaktorer av storleksordningen 15 till 25 procent, hamnade reserven på just 115 miljarder fat olja. Jämfört med Saudiarabien, som använder recoveryfaktorer som ligger över 50 procent, är det en mycket konservativt bedömning. En anledning till det konservativa synsättet var att man bara hade tillgång till 2D seismiska undersökningar.

I de strukturer som man undersökt har man bara gjort grunda wildcats, med modern djupborrningsteknik beräknar Dr. al-Chalabi att man kommer att hitta betydligt mer olja i de gamla strukturerna än i samtliga strukturer som återstod att undersöka. Siffran som nämndes var dubbelt så mycket. Med detta som riktmärke och att man kommer att hitta ytterligare 30 till 60 miljarder i de gamla strukturerna kan vi förvänta oss att Irak i framtiden har en potential på 45 till 60 miljarder fat, dvs maximalt två års global oljekonsumtion.

Dr. al-Chalabi ansåg att perioden 1973 till 1980 var Iraks gyllene oljeera. Då fanns det pengar och då var det fred i Irak. Från figur 1 kan vi också se att det också var en mycket framgångsrik period. Man hittade bl.a. fältet East Bagdad. I verkligheten bor en del av Bagdads befolkning på ett oljefält.

Vi diskuterade den geografiska fördelningen av reserverna och Dr. al-Chalabi ansåg att 60 procent finns i de södra delarna medan resten fördelar sig jämt mellan de norra och mellersta delarna.

Diskussionen gled över till produktion av olja. Då det Ottomanska riket slaktades efter 1:a världskriget skapades ett antal länder och kronan på verket blev Irak. Efter ett antal förhandlingar bestämdes att framtida inkomster från oljeutvinning skulle delas mellan Storbritannien, Frankrike, Holland och USA, ”The winner takes it all”. Iraks nationella oljebolag bildades och rättigheter att leta efter olja delades ut till välkända oljebolag. Efter ett antal politiska förändringar hade man en regering som 1961 bestämde att alla de rättigheter som inte använts skulle återkallas och kvar för de nationella oljebolagen blev bara de oljefält som var i produktion, ungefär 5 procent av den ursprungliga landytan. Under 1970-talet nationaliserades även denna del och de internationella oljebolagen slängdes ut. Man försökte starta en rättslig process utan framgång. Irak blev herrar över sin egen olja.

Inför mötet hade vi förberett ett scenario för den framtida produktionen, figur 2, som visar att det ganska enkelt går att höja produktionen till 5 miljoner fat om dagen, men det krävs investeringar.


Figur 2: Historiks produktion är hämtad från BP:s statistik och den framtida produktionen inkluderar översyn av dagens producerande fält plus lämpliga nya fält.

Produktionssiffrorna visar att krig på ett effektivt sätt har stoppat produktionen. Södra delen av fältet Rumaila ligger i Kuwait och totalt kan det röra sig om cirka 5 procent av fältets storlek. Var exakt gränsen går där i öknen har varit ett av tvisteämnena. Kuwait bestämde sig för att börja producera från sin del utan att det fanns någon överenskommelse med Irak. De geologiska förhållandena i fältet är sådana att om man pumpar i söder så kommer det att automatiskt att fyllas på från reservaren i norr, Iraks olja flödade över gränsen. För att motverka detta öppnades några produktionsbrunnar på den Irakiska sidan av gränsen. Många hävdar att oljeproduktionen i Rumaila var en av anledningarna till Iraks invasion av Kuwait. Idag har FN fastställt gränsen så att även de brunnar som tidigare fanns i Irak numera finns i Kuwait.

År 1979 fanns det långt framskridna planer på att öka produktionen till 6 miljoner fat om dagen. Krig och politik ändrade drastiskt dessa planer, men oljan finns ju kvar i marken och i slutet på 1980-talet började man på nytt att diskutera de gamla planerna. På nytt satte krig och politik käppar i hjulen.

Med marginella investeringar skulle dagens produktion, som kommer från 18 eller 19 fält, kunna ökas till 4 miljoner fat om dagen och med ytterligare investeringar i nya fält kan de gamla planerna förverkligas och Irak blir ett land med en oljeproduktion med 6 miljoner fat om dagen. Våra beräkningar är inte lika optimistiska, men vi har säkert inte alla siffror rätt.

Vi närmade oss den politiska delen av vår diskussion. Gång på gång kom Dr. al-Chalabi in på Iraks lag nummer 80 från 1961, den lag som fastställer att parlamentet måste godkänna att utländska bolag kan få äganderätt till oljan i Irak. Man diskuterar nu en ny oljelag som skall flytta över denna beslutsrätt till regeringen och motståndet är stort bland befolkningen.

Nyligen begärde man in anbud på utvinningsrätten på ett antal oljefält och det faktum att 125 bolag från hela världen lämnat in intresseanmälan visar att oljan i Irak är avgörande för den framtida globala produktionen. Dr. al-Chalabi tycker inte att dessa utländska bolag skall vara ansvariga för produktionen utan ansvaret skall finnas kvar i irakiska händer. Visst behöver man hjälp från serviceföretag och kanske också utländska oljebolag, men rätten att bestämma över oljan skall finnas kvar hos folket. Det som sker nu är att föra tillbaka Irak till tiden efter första världskriget. ”Om man nämner Irak tänker man på olja och om man nämner olja då tänk er man på Irak”.

Alan Greenspan, Colin Powell och fler och fler av de som satt vid rodret då USA invaderade Irak erkänner nu att kriget handlade om olja. Själv skrev jag en debattartikel i Uppsala Nya Tidning den 3 oktober 2002: ”Det krig som nu planeras mot Irak kan kläs i vilken kostym som helst och fås att lukta gott med hjälp av eau de cologne men då man lättar på knapparna i kavajen luktar det ändå olja.” Jag kritiserades då för mina åsikter men tänk så rätt jag hade.

Avslutningsvis diskuterade vi Iraks gasfyndigheter. Jämfört med reserverna i Iran och Qatar är de blygsamma. Mycket snabbt gick diskussioner över till att diskutera den överenskommelse som Shell nyligen skrev med det irakiska bolaget South Gas. Dr. al-Chalabi blev mycket upprörd och menade att Shell i princip får monopol på gasutvinningen i Irak och priset man betalade är bara en tiondel för något som på 20 år kan vara värt 40 miljarder dollar. Han var själv med och byggde upp infrastrukturen för gasen och menade att de reparationer som behövs är ganska begränsade. Iraks folk borde själv tagit hand om produktionen.

Detta är en del av den information som vi fick och som universitetsforskare känns det bra att Dr. al-Chalabi tyckte att det var helt OK om jag öppet diskuterade vårt samtal. Självfallet skall vi kritiskt granska de uppgifter som vi fått. Vad det gäller framtida fyndigheter i Irak så kommer man att hitta många fler oljefält, frågan är om man någonsin kommer att hitta några fler supergiganter. Idag har man fem.

Vistelsen vid Uppsala universitet avslutades med en föreläsning där ca 200 studenter, universitetsanställda, allmänheten och pressen också fick hör en del av det som vi diskuterade.


Kjell Aleklett och Isaam A.R. al-Chalabi

Debattinlägg i Uppsala Nya Tidning

UNT 3/10 2002

Krisen i Irak luktar olja

Det krig som nu planeras mot Irak kan kläs i vilken kostym som helst och fås att lukta gott med hjälp av eau de cologne men då man lättar på knapparna i kavajen luktar det ändå olja, skriver Kjell Aleklett.

Överste Bo Pellnäs har i UNT den 28/9 på ett förträffligt sätt beskrivit oljans betydelse för den amerikanska livsstilen och sedan kopplat denna livsstil till det kritiska läge som vi nu upplever i Mellanöstern. Slutkommentaren “Den amerikanska ekonomin står och faller med tillgång på billig olja” är helt riktig, men vi skall inte glömma att den svenska och europeiska ekonomin också står och faller med tillgång på billig olja. Att oljan finns med i spelet om Irak är helt uppenbart och det är därför förvånande att t ex Lars Adaktusson inte med ett ord berörde detta då Irakkrisen diskuterades i söndagens Agenda.

Fyndigheterna är fördelade
För miljontals år sedan bildades den olja som vi nu i stor hast förbrukar. Vi vet nu att oljan har bildats av ofantliga algblomningar runt ekvatorn. Kontinentalplattornas drift har sedan fördelat fyndigheterna till olika delar på jordklotet. Oljegeologerna vet med stor säkerhet var det finns anledning att borra efter olja. Det är lättast att hitta de största fälten och statistiken visar att man redan hittat de flesta stora gigantiska oljefälten. Ungefär 70 procent av jordens olja finns i dessa fält. Det faktum att oljan är en organisk produkt och inte ett mineral medför att man har möjlighet att uppskatta hur mycket råolja som naturen lagrade för miljoner år sedan. Med ganska stor säkerhet kan den uppskattas till 2 000 000 000 000 fat (2 000 gigafat). Ungefär 10 procent hamnade i USA, 10 procent i Ryssland men nästan 40 procent hamnade i Mellanöstern. USA har under 1900-talet förbrukat större delen av sin olja och i dag finns det bara 15 procent kvar. Trots att länderna i Mellanöstern exporterat kopiösa mängder olja finns det fortfarande 70 procent kvar att producera. Uttryckt i siffror betyder det att man i USA kan producera 26 gigafat medan man i Mellanöstern kan producera 526 gigafat. USA är nu tvingat att importera olja från Mellanöstern och behovet ökar för varje år. USA och övriga världen, inklusive Sverige, är helt beroende av import från Saudiarabien, Iran, Kuwait, Förenade Arabemiraten och Irak. Beroendet är så stort så att den som har kontroll över oljereserverna i Mellanöstern också har kontroll över världsekonomin.

144 dollar per fat
År 1998 gjorde Jamal Abdul Latif Ismail en intervju med bin Ladin. Av den framgår det klart att han anser att USA (symbol för västvärlden) genomfört “historiens största stöld” genom att köpa olja från länderna vid Persiska viken till ett alldeles för lågt pris. Då tyckte han att det rätta priset på olja skulle vara 144 dollar per fat vilket kan jämföras med Opecs riktmärke 25 till 30 dollar per fat. Usama bin Ladin ansåg också att oljeimportörernas skulden till varje rättrogen muslim är runt 300 000 kr. Skulden för denna plundring får framförallt USA och kungafamiljen i hans hemland Saudiarabien. Utan amerikanskt stöd skulle deras makt ha varit noll. I bin Ladins ögon är därför USA den store fienden. Utan amerikansk närvaro i Mellanöstern skulle arabländerna få kontroll över världsekonomin. Samtidigt är man helt beroende av oljeinkomsterna och utan en fungerande världsekonomi blir det inga inkomster. Det fanns inga möjligheter för bin Ladin att jaga bort USA med militära medel. Valet blev i stället terrorismens fruktade och förkastliga vapen. Det betyder att den terroristbekämpning som vi nu upplever i förlängningen är en kamp om kontrollen över oljan i Mellanöstern.
Makten över spelet ökar

Av den råolja som finns kvar att producera på jorden finns ungefär 10 procent i Irak och 20 procent i Saudiarabien. FN:s embargo tvingar Irak att spara på sin olja och i förlängningen medför embargot att deras makt i spelet om oljan kommer att öka för varje år som går. Det är därför inte förvånande att de andra länderna runt Persiska viken vill att embargot skall upphöra. Tänk er Mellanöstern utan oljans strategiska betydelse. Tror ni att världens enda supermakt då skulle acceptera en nota för den militära närvaron som är tio gånger större än värdet av den olja man importerar? USA, och i förlängningen Europa och Sverige, kommer aldrig att släppa kontrollen över oljan i Mellanöstern. Det krig som nu planeras mot Irak kan kläs i vilken kostym som helst och fås att lukta gott med hjälp av eau de cologne, men då man lättar på knapparna i kavajen luktar det ändå olja.

Kjell Aleklett
Professor i fysik vid Uppsala universitet
UNT 3/10 2002


“The challenges we face”

November 11, 2008

In his victory speech, President Elect Obama made the following pronouncement, ”I will always be honest with you about the challenges we face.” In my opinion, Peak Oil is the greatest challenge that we have before us and I hope that Barack Obama will, as president, accept the message that ASPO has promoted since the first ASPO conference in Uppsala in 2002. Global oil production has – or soon will have – reached its maximum.

The energy policy that Obama promoted during the election campaign can be viewed on the campaign’s website. He has made the following statement on oil, “Eliminate our current imports from the Middle East and Venezuela within 10 years”.

According to the USA’s Energy Information Agency, imports from the Middle East are 2.4 million barrels per day and imports from Venezuela are 1.1 million barrels per day. This means that daily imports will be reduced by one third. We can see also that Mexican exports to the USA are likely to be zero in 10 years’ time which means that the USA will lose an additional 1.3 million barrels per day.

In 10 years there is the possibility that Iraq may be able to increase its exports by 3 million barrels per day compared to today’s level. Venezuela will also probably maintain its export volumes. Also, The International Energy Agency (IEA) asserts that Saudi Arabia will be increasing its export volumes until 2030.

It is completely unrealistic to expect that no part of this oil will find its way to the USA. President Elect Barack Obama’s ambition to reduce imports of oil is, of course, necessary but to expect that the USA will be able to become independent of oil supplies from the Middle East and Venezuela is completely unrealistic. This reality will also be important for future political decisions concerning the Middle East. Security briefings over the coming weeks’ will open the eyes of the coming President.

(Swedish)

I sitt segertal gjorde blivande president Obama följande uttalande: ”I will always be honest with you about the challenges we face.” Enligt min åsikt är Peak Oil den största utmaning som vi har framför oss och jag hoppas att Barack Obama som president kommer att ta till sig det budskap som ASPO har framfört sedan den förta ASPO-konferensen i Uppsala år 2002. Den globala oljeproduktionen har nått eller kommer i en nära framtid att nå maximal produktion.

Den energipolitik som Obama framförde under kampanjperioden kan studeras på kampanjens hemsida (kampanjens hemsida). Vad det gäller oljan gör han följande uttalande: “Eliminate Our Current Imports from the Middle East and Venezuela within 10 Years .”

Enligt USA Energy Information Administration är importen från Mellanöstern 2,4 miljoner fat om dagen och importen från Venezuela 1,1 miljoner fat om dagen. Det betyder att en tredjedel av dagen import skall bort. Vi har också att den mexikanska exporten kommer att vara noll om 10 år vilket betyder att USA kommer att förlora en import med ytterligare 1,3 miljoner fat om dagen.

Om 10 år finns det möjlighet för Irak att öka sin export med storleksordningen 3 miljoner fat om dagen jämfört med idag, Venezuela kommer att behålla dagens exportvolym om 10 år och IEA, International Energy Agency, påstår att Saudiarabien kommer att öka sin export fram till 2030.

Det är fullständigt orealistiskt att ingen del av denna olja kommer att hamna i USA. Blivande President Barack Obamas ambitionen att minska importen av olja är naturligtvis nödvändig, men att USA i framtiden inte skulle vara beroende av olja från Mellanöstern och Venezuela är helt orealistiskt. Denna verklighet kommer också att bli betydelsefull för framtida politiska beslut vad det gäller Mellanöstern. De kommande veckornas säkerhetsbriefing kommer att öppna ett nytt kapitel för den blivande presidenten.


A Seminar on Iraq’s oil and the future / Seminarium om Iraks olja och framtiden

November 9, 2008

On Wednesday 12 November I have the possibility of organising an interesting seminar on oil in Iraq. On that day The Ångström Laboratory will be visited by two people with good insight into Iraq and the nation’s oil resources – an area commonly regarded as factually uncertain when estimates of the world’s oil resources are being made.

Iraq has 10% of known global crude oil reserves. The future production of oil in Iraq will, therefore, be decisive for the world’s economic future and welfare. It is this topic – future oil production in Iraq and its significance for future global oil supply – that will be discussed when the former oil minister Issam A. R. al-Chalabi and the former Swedish ambassador in Kuwait, Ingolf Kiesow, come to Uppsala University on 12 November.

Dr Issam A. R. al-Chalabi has worked on various oil projects in Iraq between 1967 and 1974. In 1975 he became chairman for SCOP, the State Company for Oil Projects. In 1981 he became chairman for INOC, the Iraq National Oil Company and in 1983 he became chairman and vice-oil minister in Iraq. Between 1987 and 1990 he was Iraq’s oil minister but he sought permission to resign when Kuwait was invaded. Today he lives in Jordan and participates in conferences around the world that discuss the distribution of future production rights and profits from the oil in Iraq. During his seminar he will address the title, “Who has a right to the oil in Iraq?”

Ingolf Kiesow was Sweden’s ambassador in Kuwait during the invasion. He experienced the war at close quarters and was held under arrest for six months in Bagdad. During the seminar he will give his personal reflections about the oil in Iraq from an international viewpoint.
As an introduction I will review Iraq’s oil reserves and their potential for production.

The Moderator will be Professor Bengt Gustafsson of Uppsala University.
Time and place: 12 November 1.15PM – 3.00PM in the Siegbahn Hall of the Ångström Laboratory, Uppsala University, Uppsala.
The seminar is open for all interested persons. For more information you can contact me on 018-471 58 25, 070-425 06 04, kjell.aleklett@fysast.uu.se

(English will come)

Onsdagen den 12 november har jag möjlighet att ordna ett intressant seminarium om oljan i Irak. Ångströmlaboratoriet får då besök av två personer med god inblick i Irak och landets oljeresurser, ett område som vanligen betraktas som faktamässigt osäkert i bedömningar av världens energitillgångar.

Irak har i storleksordningen 10 procent av de kända globala råoljereserverna. Den framtida produktionen av olja i Irak kommer därför att vara avgörande för världens framtida ekonomi och välfärd. Det är just den framtida oljeproduktionen i Irak och dess betydelse för den framtida globala oljeförsörjningen som ska diskuteras när f d oljeminister Issam A.R. al-Chalabi och f d ambassadör i Kuwait, Ingolf Kiesow, kommer till Uppsala universitet den 12 november.

Dr Isaam A.R. al-Chalabi har arbetat med olika oljeprojekt i Irak mellan 1967 och 1974. 1975 blev han ordförande för SCOP, State Co. for Oil Projects, 1981 vice ordförande för INOC, Iraq National Oil Co och 1983 ordförande och vice oljeminister i Irak. Mellan 1987 och 1990 var han landets oljeminister, men begärde entledigande när Kuwait invaderades. Han bor idag i Jordanien och deltar på konferenser runt om i världen i diskussionerna om fördelningen av framtida produktionsrättigheter och vinster från oljan i Irak. Han kommer under seminariet att tala under rubriken ”Vem har rätten till oljan i Irak”?

Ingolf Kiesow var Sveriges ambassadör i Kuwait vid tiden för invasionen. Han upplevde kriget på nära håll och internerades sex månader i Bagdad. Under seminariet ger han sina personliga reflektioner över oljan i Irak från ett internationellt perspektiv.

Själv kommer jag att inledningsvis redovisa vilka oljereserver som Irak har och vilken potential som det finns för produktion.

Moderator är professor Bengt Gustafsson, Uppsala universitet.

Tid och plats: 12 november, kl 13.15 – 15.00 i Siegbahnsalen, Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet, Uppsala.

Seminariet är öppet för alla intresserade. För mer information kan ni kontakta mig, 018-471 58 25, 070-425 06 04, kjell.aleklett@fysast.uu.se


ASPO Argentina’s first Peak Oil Symposium / ASPO Argentinas första Peak Oil symposium

November 8, 2008

Argentina is an oil producing nation that passed Peak Oil in 1998. They are still an oil exporting nation but their exports are decreasing and they are now turning their gaze out to sea. ASPO Argentina organised its first Peak Oil symposium on November 6. They had invited the Chairperson of the Energy Committee of the House of Representatives Rosana Bertone to be opening speaker. She said that they were working on an energy plan where they strove after economic growth in the face of depletion and reduced CO2 emissions. She noted that ASPO Argentina could be an important component in this work. One interesting statement was that “access to energy is a human right”, while this right has limits and one such limit is Peak Oil.

Then I had the opportunity to introduce ASPO International and the international Peak Oil movement.

I will summarise the symposium on ASPO’s home page.

(In Swedish)

Argentina är ett oljeproducerande land och man passerade Peak Oil 1998. Man är fortfarande ett exportland men exporten minskar och nu riktar man blickarna ut mot vattnet. ASPO Argentina organiserade den 6 november sitt första Peak Oil symposium och som inledningstalare hade man bjudit in ordförande i Representanthusets energiutskott Rosana Bertone. Hon berättade att man arbetade med en energiplan där man strävade efter ekonomisk tillväxt med depletion och minskad CO2 utsläpp. Hon noterade att ASPO Argentina kunde vara en viktig komponent i detta arbete. Ett intressant uttalande var ”att tillgång till energi är en mänsklig rättighet”, samtidigt som denna rättighet har sin begränsning och en sådan begränsning är Peak Oil.

Sedan fick jag möjlighet att presentera ASPO International och den internationella Peak Oil rörelsen.

Själva symposiet kommer jag att summera på ASPO:s hemsida.


Obama

November 5, 2008

The political map of the USA has been redrawn. During President Bush’s tenure it was the oil industry that had powerful representatives in the White House. Now with President Obama it will be the oil consumers that have power. In terms of the consumption of oil we have the same old map – the USA has an oil dependency without par and Peak Oil will become a part of its future. It will be very exciting to see who will be the new minister for energy in the USA and if we will, at last, get a minister that does not ignore reality. ASPO USA now has an important task before it.

(Swedish)

Den politiska kartan över USA är omritad. Under president Bushs presidenttid var det oljeindustrin som hade starka företrädare i Vita Huset, nu med president Obama blir det oljekonsumenterna som får makten. Vad det gäller konsumtion av olja har vi fortfarande samma gamla karta, USA har ett oljeberoende utan jämförelse och att Peak Oil kommer att bli en del av framtiden. Det skall bli mycket spännande att se vem som blir ny energiminister i USA och om vi äntligen får en minister som inte blundar för verkligheten. ASPO USA har nu en viktig uppgift framför sig.