The year that passed and the year ahead

2008 will go down in history as an extreme year for the price of oil and also for the production of oil. Most people are only interested in the price. One year ago on 28 December oil was selling for US$89.76 per barrel. In January of this year it passed US$90 per barrel. The price rose through the first half of the year to the record level of US$147 in July. Many economists began to speculate about prices at US$200 per barrel. The reason for the price rise and the subsequent price crash will doubtless be analysed in numerous future theses. Some consider that it was China’s thirst for oil products before the Olympic Games that was the driving force when the price was rising while others assert that it was the collapse of banking and the private sector in the USA and the rest of the world that caused the price decline. At the moment the price is wandering around US40 per barrel and the question is if this is the price bottom.

In his address to the nation in 2006 President Bush said that, “America is addicted to oil”. If one is dependent on a drug one is willing to pay any price. One year ago there were few signs of breaking this dependence but if we study American oil consumption in detail we can see that, in fact, it had levelled off at that time. In contrast, global oil consumption continued to increase and it was during the fourth quarter of 2007 that the world experienced it greatest demand for oil at 86.94 million barrels per day (data from the US Energy Information Agency, EIA).

The figures supplied by the EIA give averages for four week intervals. According to these figures the USA consumed 21.80 mb/d at the end of February 2007 which is the highest average yet recorded. One year ago in December consumption was 21.23 mb/d but approximately nine months later on 10 October consumption had collapsed by 2.62 mb/d to 18.61 mb/d. This collapse in demand certainly contributed to the collapse in the price of oil by US$100 per barrel compared with the highest price in June. Now we see that consumption is slowly increasing again. It remains to be seen what this will mean for future oil prices. When talking about the price rise it was certainly not demand in the USA that drove it.

What will happen in oil year 2009? Let’s begin with the price. Just now on 29 December the price for oil to be delivered in February is US$40.18 per barrel. For delivery in April it is US$44.72. Towards summer in July the price has risen to $48.82, i.e. the price is expected to rise by 20%. Further into the future we see other prices but at the moment it looks as though we have reached the bottom of the oil price’s rollercoaster path. Compared with the price one year ago, the future prices are still very low. For us as consumers this is, naturally, an advantage but for those that wish to develop alternatives it is a nightmare.

The question is what this means for future production. The fluctuations that we now see in global demand are so small that they are only tiny fractions of the 31 billion barrels that we consume annually. This means that, every year we empty oil fields equivalent to all the oil that has ever been discovered in Norway. We know that today’s oil fields are old and that production is decreasing every year. If the oil industry does not make large investments then we cannot continue to produce 31 billion barrels of oil per year. It is expensive to develop new production and many of the big players report that they are postponing their investments.

The fact that we have an oversupply of oil through decreased demand and not because we have found new oil fields supports the argument for Peak Oil. The question is whether we really will expand production with expensive projects in the oil industry or whether we seize the opportunity to develop an alternative future – a future that we must, in any case, adapt to.

(Swedish)

År 2008 kommer att gå till historien som ett extremt år vad det gäller priset på olja, men även vad det gäller produktion av olja. De flesta intresserar sig enbart för priset. För ett år sedan den 28 december noterades oljan för $89.76 per fat och i januari i år passerades $90 per fat. Under första halvåret steg sedan priset till rekordnoteringen i juli på $147 per fat och flera ekonomer började spekulera om priser på $200 per fat. Orsaken till prisuppgången och efterföljande prisras kommer att analyseras i flera avhandlingar framöver. Några anser att det var Kinas törst på oljeprodukter inför olympiaden som var den pådrivande faktorn då priset steg medan andra framhåller att det var bankernas haveri och den sämre privatekonomin i USA och världen som var orsaken till prisnedgången. Just nu pendlar priset runt $40 per fat och frågan är om detta är bottennoteringen.

I sitt tal till nationen 2006 sa President Bush att ”Amerika är drogad av olja” och är man beroende av en drog är man villig att betala vad som helst. För ett år sedan fanns det få tecken på tillnyktring, men om vi studerar den amerikanska oljekonsumtionen i detalj så ser vi faktiskt att den hade planat ut för ett år sedan. Den globala konsumtionen ökade däremot fortfarande och det var under fjärde kvartalet 2007 som värden upplevde sin största efterfrågan på olja med 86.94 miljoner fat om dagen (data från US Energy Information Administration, EIA).

Konsumtionen i USA, enligt de siffror som EIA anger som medelkonsumtionen för fyra veckor, visar att USA i slutet av februari 2007 konsumerade 21.80 mb/d, vilket är det högsta medelvärde man uppnått. För ett år sedan i december var konsumtionen 21.23 mb/d, men ungefär 9 månader senare den 10 oktober så hade konsumtionen rasat med 2.62 mb/d till 18.61 mb/d. Detta ras på efterfrågan har säkert bidragit till att priset på olja rasat med $100 per fat jämfört med toppnoteringen i juni. Nu ser vi att konsumtionen sakta ökar igen och det återstår att se vad detta får för betydelse för prisutvecklingen i framtiden. Vad det gäller prisuppgången var det inte ökad efterfrågan i USA som var drivkraften.

Hur kommer oljeåret 2009 att utveckla sig. Låt oss börja med priset. Just nu den 29 december är priset för olja som levereras i februari $40.18 per fat och om den skall levereras i april är det $44.72. From mot sommaren i juli så har priset stigit till $48.82, dvs priset förväntas öka med 20%. Längre fram i tiden kommer vi att se andra priser, men just nu ser det ut som om vi nått dalen i oljeprisets bergochdalbana. Jämfört med priset för ett år sedan är det fortfarande väldigt låga priser och för oss som konsumenter är det naturligtvis en fördel, för de som vill utveckla alternativ är det en mardröm.

Frågan är vad detta betyder för den framtida produktionen. De fluktuationer som vi nu ser i efterfrågan globalt är så små så att det bara är bråkdelar av 31 miljarder fat om året. Det betyder att vi varje år tömmer oljefält som motsvarar all olja man hittat i Norge. Vi vet att dagens oljefält är gamla och att produktionen minskar varje år. Om oljeindustrin inte satsar stort kan vi inte fortsätta att producera 31 miljarder olja om året. Att utveckla ny produktion är dyrt och flera av de stora aktörerna meddelar nu att man skjuter på sina investeringar.

Det faktum att vi har ett överskott på olja eftersom efterfrågan minska och inte på grund av att vi hittat nya oljefält förstärker argumenten för Peak Oil. Frågan är om vi verkligen skall expandera produktionen med dyrbara projekt inom oljeindustrin eller gripa tillfället att utveckla en alternativ framtid, en framtid som vi ändå måste anpassa oss till.

Merry Christmas

To all of you that spend some time reading my blog I like to thank you, but I also have to admit that I’m addicted to write something every week. I’m thankful if you now make suggestions to make my blog better and I’m also glad if you think that something is good as it is.

We are waiting for Santa and have just seen him hear in Sweden. Ho, ho, ho from your Santa.

Imagine if one had taken Peak Oil seriously / Tänk om man tagit Peak Oil på allvar

For many years, we have heard the message that we should consume less, but the question is if those who spread this message have thought through its consequences. In order to illustrate the importance of trade for our economy, I usually discuss our need for new clothes.

Cultivating cotton etc impacts the environment and a way to help the environment could be to buy fewer clothes. Let us start a campaign to decrease the consumption of cotton to help the environment.

Most people over 20 can surely manage without buying any new clothes for a whole year. If all of us in Sweden decided to refrain from buying clothes for one year the consequences would be enormous. Hennes & Mauritz would go bust, as all other clothes retailers. Thousands of co-workers would lose their jobs. Factories that produce clothes would have to close, we don’t need any fabric and in the end we have achieved our goal, one doesn’t have to cultivate so much cotton and we have helped the environment. The question is just if this was a good campaign.

For a long time there has been a campaign that we should reduce our oil consumption, that we should buy smaller cars that use less fuel. With the help of taxes and other measures, the bigger cars would be removed from the market. The big American car manufacturers didn’t listen and what they didn’t observe was that the World’s oil production started to level off in 2004 and then stay flat until today. The big cars needed more fuel and demand drove up the price. Now the car buyers in the World are hesitating. Many are thinking that they don’t need to buy a new car this year, let us instead wait and see. The car industry is in the “clothing scenario” that I described above. A whole industry is collapsing.

Global oil production

US Petroleum Products Product

If you study the US oil consumption, you don’t see any decrease during 2005 to 2007, although global production was flat. Not until the beginning of 2007 do we see a decline and now consumption has dropped by 10 %. The consumption can’t fill the gas-guzzling vehicles and the decline has been so fast that the car industry can’t catch up. It is clear that the bottom has gone out of the market.

Could we have foreseen this? The answer is yes. We who work with Peak Oil saw that production would decrease in a near future, i.e. that there wouldn’t be enough petrol to fill the gas-guzzling vehicles the future. We were called doomsayers by mostly economists and if we were heeded the future of the World would be disastrous. These economists, with the head economist of the IEA at the fore, bear a heavy responsibility for the crisis that we are in. I am convinced that the World would look quite different today if one had listened to the ASPO already in 2002 and taken Peak Oil seriously.

(Swedish)
Under många år har vi hört budskapet att vi skall konsumera mindre, men frågan är om förespråkarna har satt sig in i konsekvenserna av detta. För att fårstå handelns betydelse för vår ekonomi brukar jag diskutera vårt behov av nya kläder.

Att odla bomull mm påverkar vår miljö på ett negativt sätt och en insats för miljön kan vara att köpa färre klädesplagg. Låt oss starta en kampanj. De flesta över 20 år kan säkert klara sig utan att köpa några nya kläder under ett helt år. Om vi alla i Sverige skull avstå från att köpa kläder under ett helt år så skulle det få enorma konsekvenser. Hennes & Mauritz skulle gå i konkurs liksom alla andra affärer som säljer kläder. Tusentals affärsanställda skulle förlora sina jobb. Fabriker som syr kläder måste stängas, vi behöver inga tyger och till sist så uppnår vi vår miljöeffekt, man behöver inte odla så mycket bomull och vi har gjort en insats för miljön. Frågan är om detta var en bra kampanj.

Det har under en längre tid pågått en kampanj för att vi skall minska vår oljekonsumtion, att vi skall köpa mindre bilar som förbrukar mindre bensin. Med skatter och andra medel skall de stora bilarna bort från marknaden. De stora amerikanska bilfabrikanterna slog dövörat till och vad man inte observerade var att världens oljeproduktion började att plana ut 2004 för att sedan ligga på en plattå fram till idag. De stora bilarna krävde mer bensin och efterfrågan drev upp priset. Nu tvekar världens bilköpar inför framtiden. Väldigt många säger till sig själva, jag behöver inte köpa någon ny bil i år, låt oss vänta och se vad som händer i framtiden. Bilbranschen befinner sig nu i det ”klädscenario” som jag inledde med. En hel industri rasar samman.

(Studera denna bild av den amerikanska oljekonsumtionen.)

Om man studerar oljekonsumtionen i USA så ser vi ingen avmattning 2005, 2006 och 2007 fastän den globala produktionen planade ut. Det är först i slutet av 2007 som vi ser en vikande trend och nu har den rasat med 10%. Konsumtionen kan inte fylla upp de bränsleslukande bilarna och nedgången har varit så snabb att bilindustrin hamnat efter. Det är helt klart att botten har gått ur marknaden.

Kunde vi förutspått detta? Svaret blir ja. Vi som arbetat med Peak Oil såg att produktionen skulle minska i framtiden, dvs att det inte fanns tillräckligt med bensin i framtiden. Vi kallades för domedagsprofeter och om man lyssnade på oss så skulle världens framtid bli katastrofal. Dessa ekonomer med IEA:s chefsekonom i spetsen har ett stort ansvar för den kris som vi nu har. Jag är övertygad om att världen hade sett helt annorlunda ut om man redan 2002 hade lyssnat till ASPO och tagit Peak Oil på allvar.

Do we need to worry about Peak Oil

In the middle of November, I was invited to Shanghai to discuss Peak Oil at IATA’s Aviation Fuel Forum. My discussion partner was Michael Lynch, an economist who does not believe in Peak Oil. Now the discussion continues in Science & Public Affairs, a publication from the British Association for the Advancement of Science.
The heading of the discussion is ”Do we need to worry about Peak Oil?”.

If you want to download the whole publication, you can do it here: (To web page) downloading)

If you want to read the text directly, this is the relevant address: (to web page)

(Swedish)

I mitten av november var jag inbjuden till Shanghai för att diskutera Peak Oil på IATA:s Aviation Fuel Forum. Min diskussionspartner var Michael Lynch, en ekonom som inte tror på Peak Oil. (Blogg on aviation fuel) Nu fortsätter diskussionen i Science & Public Affairs, en publication som ges ut av ”British Association for the Advancement of Science”. Rubriken för diskussionen är ”Do we need to worry about Peak Oil?”.

Om ni vill ladda ner hela publikationen kan ni göra det här: (nerladdning)

Om ni vill läsa texten direkt är det den här adressen som gäller: (direkt till texten)

Steven Chu – new Secretary of Energy in the USA / Steven Chu – ny energiminister i USA

Many people have compared Obama with Kennedy and there is certainly a similarity as regards future energy policy in the US. In Kennedy’s days there was no Secretary of Energy. President Clinton appointed the first Secretary of Energy in the US, James R. Schlesinger. In President Kennedy’s day energy issues were delegated to the government agencies and in 1961 he turned to Berkeley and the Chancellor of the University, Nobel Prize laureate Glenn T Seaborg, who was also Vice-director for the Lawrence Berkeley Laboratory. Professor Seaborg thus became chairman of the US Atomic Energy Commission, a post that he held for eight years. (More about Glenn T Seaborg)

President-elect Obama has now also turned to Berkeley and Lawrence Berkeley Laboratory, LBL. Its present director, Nobel Prize laureate professor of physics Steven Chu, has now been appointed as Secretary of Energy. (More about Steven Chu)

After his years in Washington DC, Professor Seaborg returned to Berkeley; and after my PhD I was invited in 1978 by Seaborg to come to Berkeley and work in his group 1978-79. When I was back in Sweden, we continued to cooperate for 20 years until his death in 1999. LBL was during the period 1978 to 2003 one of my bases for experimental research.

It will now be very interesting to follow what will happen at the US Energy Information Administration, EIA. I find it very hard to believe that Steven Chu, professor of physics, who has a code of honor to always seek the truth, can accept the scenarios that EIA presents. He presumably won’t have time to influence the prognosis which comes in the beginning of the year, but by November 2009 when next World Energy Outlook 2009 is to be published; his search for the truth must have broken through.

Earlier, I have pointed out that it is time that natural scientists get more room than economists in discussions of future energy supply. Let us hope that this is the first step, and that Secretary of Energy Chu will listen to the words of his predecessor, James R. Schlesinger, last autumn:

“And therefore to the peakists I say, You can declare victory. You are no longer the beleaguered [I think this is the correct spelling in both American and British English] small minority of voices crying in the wilderness. You are now mainstream. You must learn to take yes for an answer and be gracious in victory.”

(Swedish)

Många har jämfört Obama med Kennedy och då det gäller framtida energipolitik i USA finns det också en likhet. Under Kennedys dagar fanns det ingen energiminister. Det var först president Clinton som utnämnde James R. Schlesinger som USA:s förste energiminister. På president Kennedys tid var energifrågan delegerad till myndigheter och 1961 vände han sig mot Berkeley och universitetets rektor och tillika biträdande direktör för Lawrenc Berkeley Laboratory, Nobelpristagare Glenn T Seaborg. Professor Seaborg blev då ordförande för Amerikanska Atomenergikommissionen, en tjänst som han hade under 8 år. (Mer om Glenn T Seaborg)

Blivande president Obama har nu också vänt sig mot Berkeley och Lawrence Berkeley Laboratory, LBL. Dess nuvarande direktör Nobelpristagare och professor i fysik Steven Chu har nu blivit utsedd till ny energiminister. (Mer om Steven Chu)

Efter sina år i Washington kom professor Seaborg tillbaka till Berkeley och efter min doktorsexamen blev jag 1978 inbjuden av Seaborg att komma till Berkeley och arbeta i hans grupp 1978-79. Tillbaka i Sverige fortsatte vi att samarbeta under 20 år fram till hans död 1999. LBL har under tiden 1978 till 2003 varit en av mina baser för experimentell forskning.

Det skall nu bli mycket intressant att studera vad som kommer att hända med US Energi Information Administration. Jag har mycket svårt att tänka mig att Steven Chu, professor i fysik, som har en hederscord att söka sanningen kan acceptera de framtidsscenarier som EIA presenterar. Förmodligen hinner han inte påverka den prognos som kommer i början av året, men fram till november 2009 då nästa World Energy Outlook 2009 skall publiceras måste hans strävan att finna sanningen fått genomslag.

Tidigare har jag påpekat att det är dags att naturvetare får större plats än ekonomer då framtidens energiförsörjning skall diskuteras. Låt oss hoppas att detta är första steget och att energiminister Chu lyssnar till vad hans företrädare James R. Schlesinger sa förra hösten:

”And therefore to the peakists I say, You can declare victory. You are no longer the beleagured small minority of voices crying in the wilderness. You are now main streams. You must learn to take yes for an answer and be gracious in victory.”

Energy – Climate – Economy / Energi – Klimat – Ekonomi

My last lecture for this year followed an invitation from the Energy Forum in Bergen, Norway, that requested a presentation on Peak Oil. A review of this year’s presentations revealed that it was to be the 40th. The theme for the symposium in Bergen was “Energy – Climate – Economy; how clearly can we see the future?” Since our research in Uppsala touches on all these areas there could not be a more appropriate end to the year.

When I was in Oslo in August there was a certain degree of media interest. We had just published a report that showed that Norway would probably cease to be an oil exporter by 2030. At that time someone called me “Norway’s enemy No. 1”. It was thought that the media might still be interested in our analysis.

Outside customs at Oslo’s airport I was amazed to find a large media contingent. Several TV cameras, enthusiastic press photographers and journalists stood facing the exit. I realised immediately that they were not waiting for me but, rather, the Norwegian national women’s handball team that had won the European championship the previous evening. However, describing this event made a good introduction to my presentation.

The symposium in Bergen turned out to be very interesting. I was given the honour of the opening presentation on limits to extraction of oil, gas and coal, i.e. Peak Oil, Peak Gas and Peak Coal. In the presentation I also discussed how these forms of energy resource affect the global economy and climate.

Professor Sigbjörn Grönås followed this by discussing the reliability of climate predictions in the short and long term. Using today’s supercomputers it is possible to make weather predictions that are fairly firm up to five days into the future and, sometimes, as far as a week in advance. However, after that one steps away from weather predictions and into climate modelling. The thing our politicians are most interesting in is what our climate will be like in 20 to 100 year’s time. What are the parameters that control our future climate? Sigbjörn demonstrated how powerful today’s models are when used to “predict” the climate of the past 100 years. With knowledge of what volcanic eruptions, variations in solar activity, carbon dioxide emissions and other factors have occurred the models can recreate our climate history quite accurately. By excluding carbon dioxide emissions from the model we can see what our current climate would be if we had not used fossil fuels. When modelling the future the IPCC’s emission scenarios are still accepted as valid. However, the next advance is to integrate the ocean’s carbon cycle and other factors. I suggested that they should try modelling climate change based on the emission scenarios that we see as possible but it seems as though they did not want to find themselves outside the company of “the family”.

Professor Gunnar Eskeland was very interesting to meet. He is a newly appointed professor of energy economics and has worked together with, among others, Nicholas Stern. (You have heard, of course, of the “Stern Report”.) In my presentation I had shown the correlation between GDP and oil use and the fact that the Chinese growth “phenomenon” has a direct coupling to increased use of oil in that nation. Gunnar mentioned that no one has ever found an example of economic growth without increased energy use. His conclusion is that the economic growth that we had during the 20th century would not have been possible without the use of fossil fuels and that today’s high carbon dioxide emissions are directly coupled to our economic activity.

To reduce Europe’s carbon dioxide emissions by 20% by 2020 means reduced use of fossil fuels, i.e. less use of fossil energy. The reduction per year is approximately 2%. In terms of oil we see this degree of reduction occurring through “natural” decline. We don’t need to try to reduce use but, instead, can focus our efforts entirely on developing the energy sources that will replace oil. According to Gunnar Eskeland this would be a greater driving force for reengineering our economy that attempting to reduce our energy use while simultaneously growing replacement forms of energy.

I have previously said that Peak Oil should be a politician’s best friend and who knows, maybe Peak Oil can also become an economist’s best friend? We peakists are sometimes called prophets of doom. Maybe it is time for a re-evaluation.

When I left the hotel this morning there was another gentleman that was also going to the airport and I suggested that we should share a taxi to save some oil. It turned out that he and his colleague worked for Statoil [Norway’s national oil company]. We discussed Peak Oil on the way to the airport. When I suggested that we should share the fare this did not happen. Rather, Statoil gave a little contribution to our work by paying the entire bill.
Just as I was about to board the plane to leave Bergen I was given another reminder of the Norwegian oil industry when the loudspeakers announced that those crew that were flying out to the oil platforms should make their way to the departure hall for departure by helicopter.

(Swedish)

Avslutningen på årets föreläsningar blev en inbjudan från Energiforum i Bergen, Norge, där man ville ha ett föredrag om Peak Oil. Vid en genomgång av hållna föredrag visade det sig att det var årets fyrtionde inbjudna föredrag. Temat för seminariet i Bergen var Energi – Klimat – Ekonomi; hur klart ser vi in i framtiden? Då vår forskning i Uppsala berör samtliga områden kunde det inte bli en bättre avslutning på året.

Då jag var i Oslo i augusti var det viss medial uppmärksamhet. Vi hade just publicerat en rapport som visade att sannolikheten var stor att Norge år 2030 inte längre skulle vara ett exportland av olja. Någon kallade mig då för Norges fiende nummer ett och tanken fanns att media fortfarande var intresserad av våra resultat.

Utanför tullen på Oslos flygplats fanns till min förvåning ett stort medieuppbåd. Riktade mot utgången stod flera TV-kamrerer, ivriga pressfotografer och fullt av journalister. Jag insåg naturligtvis genast att det inte var mig man väntade på utan det kvinnliga landslaget i handboll som kvällen innan blivit europamästare, men episoden blev en bra början på mitt föredrag.

Seminariet i Bergen blev mycket intressant. Jag fick den äran att inleda med ett föredrag om begränsningar i produktionen av olja, gas och kol, dvs Peak Oil, Peak Gas och Peak Coal. I föredraget diskuterade jag också hur dessa energislag påverkade global ekonomi och klimat.

Professor Sigbjörn Grönås fortsatte med att diskutera Klimatprognosers pålitlighet på kort och lång sikt. Med dagens superdatorer har man möjlighet att göra väderprognoser som är ganska säkra fem dagar fram i tiden, ibland upp till en vecka, men sedan lämnar man prognosstadiet och tar steget in i modellering av klimatet. Vad politiker framförallt är intresserade utav är hur vårt klimat kommer att bli om 20 till 100 år. Vilka parametrar är det som styr vårt framtida klimat? Sigbjörn visade hur kraftfulla dagen modeller är då det gäller att beräkna det klimat som vi haft under 100-tals år. Med vetskap om vulkanutbrott, variationer av solaktiviteter, koldioxidutsläpp, mm så lyckas man ganska väl återskapa det klimat som varit. Genom att koppla bort koldioxidutsläppen kan man visa vilket klimat vi skulle haft om vi inte använt fossila bränslen. Vad det gäller framtida beräkningar är det fortfarande IPCC:s utsläppsscenarier som gäller, men nästa steg är att inkludera kolcykeln i havet mm. Jag föreslog att man skulle göra en beräkning på klimatförändringarna med utgångspunkt från de scerarier som vi ser som möjliga vad det gäller utsläpp av koldioxid, men det verkade som om man inte ville riskera att hamna utanför ”familjens” gemenskap.

Professor Gunnar Eskeland blev en mycket intressant bekantskap. Han är nyutnämnd professor i energiekonomi och har arbetat tillsammans med bland andra Nicholas Stern, ni känner säker till Stern-rapporten. I mitt anförande hade jag visat på sambandet mellan bruttonationalprodukt och användning av olja och det faktum att det kinesiska undret vad det gäller tillväxt har en direkt koppling till ökad användning av olja i landet. Gunnar nämnde att man inte har lyckats påvisa någon ekonomisk tillväxt utan ökad användning av energi. Slutsatsen är att den ekonomiska tillväxt som vi haft under 1900-talet hade inte varit möjlig utan användning av fossila bränslen och i slutändan har vi att dagens höga utsläpp av koldioxid direkt är kopplad till vår ekonomi.

Att reducera EU:s koldioxidutsläpp med 20% fram till 2020 innebär en minskad användning av fossila bränslen, dvs minskad användning av fossil energi. Minskningen per år är cirka 2 %. Vad det gäller oljan ser vi en sådan nedgång genom ”naturlig” minskning och vi skulle inte behöva lägga ner kraft på att minska förbrukningen utan istället helt koncentrera oss på att utveckla den energi som skall ersätta oljan. Detta skulle enligt Gunnar Eskeland vara en större drivkraft för omställning än att lägga ner kraft på att minska vår användning och samtidigt öka ersättningsenergin.

Jag har tidigare sagt att Peak Oil borde vara politikers bästa vän och vem vet, Peak Oil kanske också kan bli ekonomers bästa vän. Vi peakister kallas ibland för domedagsprofeter, det verkar som det är dags för en omvärdering.

Då jag i morse lämnade hotellet så var det en annan gentleman som skulle till flygplatsen och jag föreslog att vi skulle dela på en taxi för att spara på oljan. Nu visade det sig att han och hans kollega arbetade för Statoil. Vi diskuterade Peak Oil på vägen till flygplatsen och jag föreslog att vi skulle dela på notan blev det inte så utan Statoil lämnade ett litet bidrag till vår verksamhet genom att ta hela notan.

Alldeles innan jag gick ombord på planet för att lämna Bergen blev jag på nytt påmint om den norska oljeindustrin då man i högtalarna annonserade ut att de besättningar som skulle flygas ut till oljeplattformarna skulle bege sig till avgångshallen för helikopteravgångar.

Swedish youth want to be researchers / Svenska ungdomar vill bli forskare

Since 2002, the organisation “Science and Society” has investigated the public’s confidence in researchers and the attitudes of young people to research. The latest research shows that the public’s confidence in researchers has never been greater and that 78% of those surveyed had great or very great confidence in researchers at universities. That feels very good!

The most interesting result from the research is that 40% of young men and 30% of young women can contemplate a career in research. That is truly wonderful. I can see evidence of this interest myself as a researcher at Uppsala University. Just now I have 9 Ph.D. students and undergraduates working on a variety of projects.

We who work as professors and supervisors for research students would, without difficulty, be able to supervise one more Ph.D. student and there is no problem finding interesting research projects. However, we cannot do this since we lack the grants to pay additional Ph.D. students. According to current regulations I must be able to show that I have the economic means to support a Ph.D. student for four years before he or she can be taken on. Salary, oncosts, university pay rises and so on mean that approximately 2,500,000 Swedish Crowns (US$310,000) is needed to take on a Ph.D. student during the 4 years that completion of a Ph.D. degree is estimated to require.

If our youth that today dream of research are to be given the chance to become researchers then this will require very strong support from the government, Swedish business and why not even the public? Maybe we should have a gala event where we collect money to support our youth so that they can have the chance to become researchers. Our future needs these young people!

(Swedish)

Sedan 2002 har organisationen Vetenskap och Allmänhet undersökt allmänhetens förtroende för forskare och ungdomars inställning till forskning. Den senaste undersökningen visar att allmänhetens förtroende för forskare aldrig har varit större än nu och hela 78% hade stort eller mycket stort förtroende för forskare vid universitet och högskolor. Det känns väldigt bra.

Det intressantaste med undersökningen är ändå att 40% av de unga killarna och 30% av de unga tjejerna kan tänka sig en forskarkarriär, helt fantastiskt. Detta intresse märker jag själv som forskare vid Uppsala universitet och jag har just nu 9 doktorander och examensarbetare som arbetar med olika projekt.

Vi som arbetar som forskningshandledare skulle utan vidare kunna fördubbla antalet doktorander, handledarna finns där och det är inga problem att hitta intressanta forskningsprojekt, men vi kan inte göra det eftersom det saknas anslag att anställa doktorander. Enligt de regler som gäller måste jag kunna visa att jag har ekonomiska medel att anställa en doktorand under fyra år innan hon/han kan bli antagen. Med lön, arbetsgivaravgifter, universitetspåslag, mm, betyder det att behövs ungefär 2.500.000 kr för att anställa en doktorand under de fyra år som det beräknas att det skall ta att bli färdig doktor.

Om våra ungdomar som idag har forskningsdrömmar skall ges en möjlighet till att bli forskare så krävs det en kraftig satsning från staten och svenska företag och varför inte från allmänheten. Vi skulle kanske ha en gala där vi samlar in medel till våra ungdomar så att de kan få möjlighet att bli forskare. Vår framtid behöver dessa ungdomar.

The Future’s Climate Policy / Framtidens klimatpolitik

Today, Friday 12 December is a decisive day for the future’s climate policy. In Poznan in Poland the United Nations’ climate meeting will conclude and in Brussels the EU’s leaders will decide what measures the EU will take against climate change. At the top of the agenda for both meetings is carbon dioxide emissions. The problem for the decision makers is that energy and carbon dioxide are coupled to each other. They very much want to lower emissions of carbon dioxide but they also want more energy for our society. A nation that uses more energy per inhabitant also has a higher standard of living.

Approximately 80% of the energy that the world uses comes from fossil fuels and the only way to release this energy and make it available for our daily consumption is to burn the carbon and hydrogen that exists stored in these. Carbon dioxide is then formed, the world’s atmospheric cover become thicker and under that cover it gets a little warmer.

It is said that one can prove anything with statistics and one usually chooses the statistic that is most suitable at the time. The world is releasing 27.6 billion tons of carbon dioxide each year and at the top of the emissions prize list is China with 6.7, then the USA with 5.9 and the EU with 5.0 billion tons per year. Together they account for 64% of the world’s emissions. If we choose to look at emissions per inhabitant then the USA is at the top of the list and China is a long, long way down it. Even if China doubled its emissions per inhabitant they would still be under the global average and theirs would look like a drop in the ocean compared to what the USA emits. However, the reality would be that global emissions would increase by 6.7 billion tons per year and it would not help if the USA and the EU halved their emissions to give China a little room to raise its own.

The world’s carbon dioxide cover does not care how many people per square kilometre there are living underneath it. From a human rights perspective it is natural to calculate emissions per individual and this must be part of future policy. But the most important contribution to be made to the world’s future is that nations with large populations per unit area realise that their increases in emissions will be the most influential.

We discuss renewable energy for our future and to make conversion to renewables a reality we must, above all else, invest in measures to combat emissions in densely populated areas. Efforts to reduce emissions by reducing fossil fuel use per inhabitant in Sweden are, of course, good. But an effort to stop increasing fossil fuel use in densely populated areas has an entirely different value in terms of global climate. I hope that global thinking will occur when the future’s climate policy is shaped.

(Swedish)

Idag fredagen den 12 december är det en avgörande dag för framtidens klimatpolitik. I Poznan i Polen avslutas FN:s klimatmöte och i Bryssel skall EU:s ledare besluta om framtida klimatåtgärder inom EU. Högst upp på dagordningen för de båda mötena är utsläpp av koldioxid. Problemet för beslutsfattarna är att energi och koldioxid är kopplade till varandra och man vill mycket gärna ha lägre utsläpp av koldioxid, men gärna mer energi för vårt samhälle. Ett land som använder mer energi per invånare har också högre standard.

Ungefär 80% av den energi som välden använder finns lagrad i fossila bränslen och det enda sätt för oss att frigöra energin och göra den tillgänglig för vår dagliga konsumtion är att förbränna det kol och väte som finns i dessa lager. Koldioxid bildas och jordens täcke blir tjockare och under täcket blir det lite varmare.

Det sägs att man med statistik kan bevisa allt och man väljer normalt den statistik som passar bäst för tillfället. Världen släpper ut 27.6 miljarder ton koldioxid om året och högst upp på prispallen finns Kina med 6.7 , USA med 5.9 och EU med 5.0 miljarder ton om året. Tillsammans motsvarar det 64% av världens utsläpp. Om vi väljer att titta på utsläpp per invånare så är det USA som toppar ligan och Kina finns långt, långt ner på listan. Även om Kina fördubblar sin användning per invånare är man fortfarande under det globala medelvärdet och det kan synas vara en droppe i havet jämfört med vad USA använder, men verkligheten blir att det globala utsläppet ökar med 6.7 miljarder ton om året och det hjälper inte om USA och EU halverar sina utsläpp för att ge utrymme för en liten höjning i Kina.

Det koldioxidtäcke som jorden har bryr sig inte om hur många personer som det bor per kvadratkilometer. Ur ett rättviseperspektiv är det naturligt att räkna per individ och det måste naturligtvis finnas med i framtiden, men det viktigaste bidraget i framtiden är att länder med stor befolkningstäthet per yta inser att deras öknig kommer att påverka mest.

Vi diskuterar förnybar energi för framtiden och för att klara omställningen i framtiden måste vi framförallt satsa på åtgärder i tätbefolkade områden. Klimatsatsningar där vi sänker förbrukningen per person i Sverige är naturligtvis bra, men en satsning där man inte ökar fossil användning i ett tätbefolkat område har en helt annan vikt vad det gäller det globala klimatet. Jag hoppas att detta globala tänkande finns med då framtidens klimatpolitik skall formas.

Oil and the balance of power / Oljan och maktbalansen

Normally I write on questions related to ”decline” in oil fields or oil producing regions. However, an article in the Financial Times of 26 November with the title ”Is Americas’s new declinism for real?” has made me wonder whether there is any connection between Peak Oil and what the Guardian some days earlier had as its headline, ”2025; the end of US dominance”.

The reason for these ponderings and headlines is a report released on 20 November by the USA’s National Intelligence Council. Every 4 years with the installation of a new president the NIC releases a report on the USA’s international strength. Four years ago they said that the USA could expect to dominate the world but in this year’s report they say that the USA will have a leading roll but only as one of many actors.

I am reminded of the text I saw in the museum in Daqing, “Petroleum has a compact relationship with a country’s political, economical and military strength.” Slowly but surely oil production in the USA is declining as consumption simultaneously rises. At the moment we see a reduction in the wake of the economic crisis but they will want to consume more oil in the future. The USA derives its economic strength and authority by importing oil in large quantities, but the exporters will want payment. The USA will no longer be able to buy power at a low price.

At the same time http://www.newsweek.com/id/170303. By using their oil domestically they will gain economic power. They want to use Europe’s enormous dependence on Russian natural gas to weaken the USA’s power there. They want to create a new alliance similar to NATO with their neighbours in the east, including China.

Today, Russia is the world’s second largest exporter of oil but they have begun to realise that exports alone do not create power and welfare. It is only when one uses the oil domestically that power and welfare are generated. For one year now I have asked the question, “Who will export oil to Russia when their reserves decline?” I believe that the Russian leadership has begun to think along these paths. Saudi Arabia has oil but lacks the ability to use the oil to make its economy grow outside the oil industry. Russia is the only superpower in the world that is self-sufficient in energy.

Peak oil means that, in the future, it will be more difficult for the USA to fill its oil storages that it, till now, has needed for economic and military power. Russia can satisfy its own needs for oil and gas long into the future and, if it reduces its exports, it will increase its power.

The report from the National Intelligence Council shows that the intelligence community in the USA has begun to realise that a power shift is underway. ”Petroleum has a compact relationship with a country’s political, economical and military strength.”

[60 minutes had a special report about Saudi Aramco on Sunday, December 7.
http://www.cbsnews.com/video/watch/?id=4653109n
http://www.cbsnews.com/video/watch/?id=4653129n
Take a look and you find that oil is the number one economical driver, and very little outside.]

(Swedish)

Normalt brukar jag skriva om frågeställningar som är relaterade till ”decline” i oljefält eller i oljeproducerande områden, men en artikel i Financial Times den 26 november med rubriken ”Is Americas’s new declinism for real?” har fått mig att fundera över om det finns något samband mellan Peak Oil och att The Guardian på sin förstasida någon dag tidigare skrivit ”2025; the end of US dominance”.

Anledningen till dessa funderingar och rubriker är en rapport som USA:s ”National Intelligence Council” släppte den 20 november. Var fjärde år i samband med att en ny president skall installeras brukar NIC göra en rapport om USA:s internationella styrka. För fyra år sedan sa man att USA kunde räkna med att dominera, men i årets rapport säger man att USA kommer att ha en framträdande roll, men bara som en av flera aktörer.

Texten från museet i Daqing gör sig påmind: ”Petroleum has a compact relationship with a countries political, economical and military strength.” Sakta men säker minskar oljeproduktionen i USA samtidigt som konsumtionen har ökat. Just nu ser vi en minskning i kölvattnet på den ekonomiska krisen, men i framtiden vill man konsumera mer. Sin ekonomiska styrka och makt får man genom att importera olja i stora kvantiteter, men exportörerna vill ha betalt. Man kan inte länger köpa sig makt för en billig penning.

Samtidigt har Newsweek på förstasidan en bild på Rysslands president Medvedev och skriver om Medvedev doktrinen, om att Ryssland skall diversifiera sin ekonomi bort från att vara helt beroende av olja och gas. Genom att använda olja i landet skall man få ekonomisk makt. Man vill försvaga USA:s makt i Europa, då man kan använda Europas enorma beroende av naturgas från Ryssland. Man vill skapa en ny NATO-liknande allians med sina grannar i öster, inklusive Kina.

Idag är Ryssland världens näst största exportland av olja, men man har börjat inse att enbart export skapar inte makt och välfärd. Det är först då man inom landet använder oljan som makt och välfärd skapas. Jag har sedan ett år tillbaka ställt frågan ”Vem skall exportera olja till Ryssland då deras reserver sinar?”. Jag tror att de ryska ledarna har börjat tänka i dessa banor. Saudiarabien har olja men saknar förmåga att använda oljan till att få sin ekonomi att växa. Ryssland är den enda supermakten i välden som är självförsörjande på energi.

Peak Oil kommer att medföra att det i framtiden blir svårare för USA att fylla sina oljeförråd som man hittills har behövt för ekonomisk och millitär makt. Ryssland har sina egna behov av olja och gas tillgodosedda under lång framtid, och om man minskar sin export kommer man att stärka sin makt.

Rapporten från ”National Intelligence Council” visar att den centrala underrättelseorganisationen i USA börjar inse att det är en maktförskjutning på gång. ”Petroleum has a compact relationship with a countries political, economical and military strength.”

Mercedes – Chrysler and Peak Oil

This week has been all about the automobile industry so why not conclude with some events from 2005 and 2006? It began when I received a telephone call from Stuttgart and one of the heads in Mercedes’ research department. He was interested in Peak Oil and the research work we did at Uppsala University. We discussed this for a while and I was then asked whether I would consider doing a special study for Mercedes.

At that time Mercedes was controlled by Chrysler and I understood that approval was required from their leadership since Peak Oil was controversial. Some weeks later he called me back and told me that the time was not right for a study.

One year later in September 2006 Colin Campbell, Jean Laherrere, Rodger Bentley and yours truly were invited to Brussels to discuss ”Hydrocarbon and Energy Futures”. At that moment I received a new call from Mercedes. Now the proposal for the special study was specified in detail. It was revealed that Chrysler’s advisor on energy with respect to oil and fuel for cars was CERA, (Cambridge Energy Research Associates), in the USA, a company led by Daniel Yergin. The suggestion was that CERA and we would make our analyses using the exact same database and we would then meet to discuss and explain our results, i.e. why we see a peak in oil production in contrast to CERA. Naturally, I could not say no to such an interesting suggestion – it felt very exciting! In the end, however, CERA backed out.

Through other channels I later had confirmed that it was Chrysler’s leadership in the USA that also said no – they wanted absolutely nothing to do with Peak Oil. I can also note that Mercedes has now parted ways with Chrysler.

Today as the leadership of Chrysler stands before Congress with cap in hand one can state that they should not have relied on CERA’s rosy description of future oil production and maybe Congress should have listened more to me than CERA when we were both called to witness in December 2005. You can read my testimony here. (More on my interview by Congress)

(Picture from the interview by Congress)

Kjell Aleklett, Professor, Uppsala University, Sweden, Dr. Robert L. Hirsch, Senior Energy Program Advisor, SAIC, Alexandria, Va, and
Robert Esser, Senior Consultant and Director, Cambridge Energy Research Associates, Huntington, N.Y.

(Swedish)

Veckan har gått i bilindustrins tecken så varför inte avsluta med några händelser från 2005 och 2006. Det började med att jag fick ett telefonsamtal från Stuttgart och en av cheferna på Mercedes forskningsavdelning. Han var intresserad av Peak Oil och det forskningsarbete som vi gjorde vid Uppsala universitet. Vi diskuterade en stund och jag fick frågan om vi kunde tänka oss att göra en specialstudie för Mercedes.

Det var på den tiden då Mercedes styrdes av Chrysler och jag förstod att det krävdes godkännande från ledningen eftersom Peak Oil var kontroversiellt. Några veckor senare kom han tillbaka och meddelade att det inte var läge för en studie.

Ett år senare i september 2006, då bland andra Colin Campbell, Jean Laherrere, Rodger Bentley, och undertecknad var inbjudna till Bryssel för att diskutera ”Hydrocarbon and Energy Futures”, fick jag ett nytt samtal från Mercedes. Nu var förslaget om uppdrag specificerat i detalj. Det framkom att Chryslers energirådgivare vad det gällde oljan och drivmedel för bilar var CERA, Cambridge Energy Research Associates, i USA, ett företag som leds av Daniel Yergin. Förslaget var att CERA och vi skulle göra var sin analys utifrån exakt samma databas och sedan skulle vi sammanstråla och diskutera och förklara våra resultat, dvs varför vi ser ett maximum i oljeproduktionen till skillnad mot CERA. Ett sådant intressant förslag kunde jag naturligtvis inte säga nej till, det kändes väldigt spännande. I slutändan visade set sig att CERA backade ut.

Genom andra kanaler har jag senare fått bekräftat att det var Chryslers ledning i USA som också sa nej, man ville absolut inte ha något att göra med Peak Oil. Kan också nämna att Marceders har lämnat Chryslers.

I dag då ledningen för Chrysler står med mössan i handen inför Kongressen kan man konstatera att man skulle inte ha litat till CERA:s skönmålning vad det gäller framtida oljeproduktion, och vad det gäller Kongressen skulle man kanske har lyssnat mer till mig än CERA då vi båda var kallade till utfrågning i december 2005. Här kan ni läsa mitt vittnesmål. (Mer om utfrågningen i Kongressen)

(Bild från förhöret)

Kjell Aleklett, Professor, Uppsala University, Sweden, Dr. Robert L. Hirsch, Senior Energy Program Advisor, SAIC, Alexandria, Va, and
Robert Esser, Senior Consultant and Director, Cambridge Energy Research Associates, Huntington, N.Y.