Peak Coal is coming

The signature “Concerned Analyst” makes the following statement:

“While reserve data for coal is questionable, in light of the importance of coal to the global economy, it is essential that credible experts, possibly a group of peak oil analysts, issue a series of extensive, in-depth reports on future coal production.”

I just like to inform that just now the Global Energy Systems Group at Uppsala University has three articles about future coal production submitted for peer reviewing. The first have just been sent in with the final corrections and we hope that it will be accepted for publication within a week. The others are in the peer review process.

On Wednesday this week the Energy Committee of the Swedish Royal Academy of Sciences visited our group for an update off our research. My Ph.D. student Michel Höök then gave a summery of our coal research.

(See presentation)

President Obama’s Energy Challenge / President Obamas energiutmaning

In his speech to Congress, President Obama pointed out the importance of energy for our society. Once again he said that the USA would double its production of renewable energy in the next three years and that energy imports will decrease. It is time to look at a few numbers to see what the implications of this assertion are in reality.

Statistics on energy in America are published by the Energy Information Agency, the EIA, . First, let us examine what they classify as renewable energy. Under this heading we find: biomass, geothermal energy, hydroelectricity, solar energy and wind energy. During 2007, renewable energy made up 6.7% of American energy use. Expressed in quadrillions of Btu, the number is 6.83. During the last three years this has grown from 6.26 qBtu, i.e. by 9%. To increase the rate of expansion to 100% in the coming three years is an enormous challenge. Hydroelectricity has not increased for many years and, during the next three years, we cannot assume any expansion will occur. Presumably they did not include hydroelectricity as a renewable sources when they were talking of doubling these. Biomass makes the biggest contribution with 3.6 qBtu and has increased by 20% in the last three years. A one hundred percent increase in the next three years is an enormous challenge. From a low level of 0.142 qBtu, wind energy has increased to 0.319 qBtu, i.e. by 125% and a continued increase by 100% is possible but 0.32 qBtu comprises only 0.3% of energy use in the USA. Solar energy is 0.08 qBtu and during the last three years has grown by 23%.

For renewable energy including hydroelectricity to double in the next three years is impossible. To double renewable energy excluding hydroelectricity in the next three years is an enormous challenge, primarily because increased use of bioenergy also requires expansion of infrastructure in the form of ethanol factories, thermal power generation etc. The expansion cannot be done in a period of three years. Wind and solar energy can be doubled in three years but their significance for American energy consumption is very marginal. From a starting point of 0.4% of consumption they can, under very optimistic circumstances, grow to 1% of consumption.

It is time for the Secretary of Energy Steven Chu to step in and explain to President Obama that his assertions are not realistic.

(Swedish)

I sitt tal till den samlade kongressen poängterade President Obama på nytt energins betydelse för vårt samhälle. Än en gång sa han att USA under de tre närmaste åren skall fördubbla produktionen av förnybar energi och att energiimporten skall minska. Det är dags att plocka fram lite siffror och se vad påståendet medför i verkligheten.

Amerikansk energistatistik publiceras av Energy Information Administration, EIA, och låt oss förs notera vad man klassificerar som förnybar energi. Under denna rubrik hittar vi; biomassa, geotermisk energi, vattenkraft, solenergi och vindenergi. Under 2007 utgjorde förnybar energi 6,7% av den amerikanska energiförbrukningen. Uttryckt i quadrillion Btu är siffran 6.83 och under de senaste tre åren har den ökat från 6,26 dvs med 9% och att öka utbyggnadstakten till 100% de närmaste tre åren är en enorm utmaning. Vattenkraften har inte ökat under många år och under de närmaste tre åren kan vi inte räkna med att det skall ske någon utbyggnad. Förmodligen har man inte räknat med vattenkraft som förnybar då fördubbling nämns.
Biomassan utgör det största bidraget med 3,6 qBtu och här har vi haft en ökning med 20% under 3 år. En hundraprocentig ökning de närmaste tre åren är en enorm utmaning. Från en låg nivå på 0. 142 qBtu har vingkraften ökat till 0.319 qBtu, dvs med 125% och en fortsatt ökning med 100% under tre år är möjligt, men 0.32 qBtu itgör bara 0.3% av energianvändningen i USA. Solenergi är 0.08 qBtu och under de senaste tre åren har ökningen varit 23%.

Att förnybar energi inklusive vattenkraft skall fördubblas under 3 år är en omöjlighet. Att förnybar energi utan vattenkraft skall fördubblas under tre år är en enorm utmaning framförallt på grund av att ökad användning av bioenergi också kräver utbyggnad av infrastruktur i form av etanolfabriker, värmekraftverk mm. Den utbyggnaden kan man inte göra under tre år. Vind och sol kan fördubblas under tre år men betydelse för den amerikanska energikonsumtionen är mycket marginell. Från att ha varit 0.4% av konsumtionen kan det mycket optimistiskt utgöra 1%.

Det är dags för energiminister Steven Chu att kliva in och förklara för President Obama att hans påståenden inte är realistiska.

USA’s crisis package and giant oilfields / USA:s krispaket och gigantiska oljefält

Yesterday President Obama signed into law the House of Representatives’ decision to inject $787 billion into the economy. An important day for the USA. In his speech before signing, he pointed out the importance of transforming the USA’s energy system. The entire infrastructure will be modernized, new railways, repaired roads, new powerlines for electricity transmission and more. He said that renewable energy production would be doubled within three years. The question is whether he was counting on hydroelectricity as part of renewables. This enormous investment will create jobs and get the wheels rolling under the economy and the hope is that this will generate income for the government so that the money they paid out can be returned.

Yesterday was also an important day for our research group. The prestigious journal Energy Policy accepted for publication our article titled:

Giant oil field decline rates and their influence on world oil production

What we show in the article is that the crude oil production from those oilfields in production today (a little over 70 billion barrels per day) will decline to approximately 20 million barrels per day by 2030. If we are then to have the same level of production that we have today, we must bring online new production equivalent to 50 million barrels per day. During the three years that Obama mentioned above, production will decline by 12 million barrels per day which is more than Saudi Arabia’s current daily production. Around the year 2000 the rate of decline was significantly less and it is this acceleration in the rate of decline that is one of the article’s important points.

(English will come)

I går undertecknade President Obama det dokument som förvandlade Representanthusets beslut att ställa upp med $787 miljarder till lag. En viktig dag för USA. I sitt tal inför undertecknandet poängterade han vikten av att förändra energisystemet i USA. Hela infrastrukturen skall moderniseras, nya järnvägar, renoverade vägar, nya kraftledningar för överföring av elektricitet, mm. Vad det gäller förnybar energi nämnde han att den skulle fördubblas på tre år. Frågan är om han räknade med vattenkraften? Denna enorma satsning skall skapa jobb och få hjulen att rulla och förhoppningen är att detta skall generera inkomster till staten så att man får tillbaka det belopp som man nu delar ut.

Igår var också en viktig dag för vår forskningsgrupp. Den pristigfulla tidskriften Energy Policy godkände då vår artikel med titeln:

Giant oil field decline rates and their influence on world oil production

Vad vi visar i artikeln är att den råoljeproduktion som finns i dagens producerande oljefält, lite över 70 miljoner fat om dagen, kommer att minska till ca 20 miljoner fat om dagen år 2030. Om vi då skall ha samma nivå på produktionen som idag måste ny produktion motsvarande 50 miljoner fat om dagen komma till. Under de tre år som Obama nämner kommer produktionen att minska med 12 miljoner fat om dagen vilket är mer än vad Saudiarabien producerar idag. Runt år 2000 var minskningen betydligt mindre och det är denna accelererande ökning av minskningstakten som är en av artikelns viktiga slutsatser.

”Global Energy Resources – and the way to a sustainable society”

Jacob Wallenberg, Veli-Matti Reinikkala, Ian Lundin, Kjell Aleklett

The Swedish Swiss Chamber of Commerce was officially opened in May last year. Ian Lundin, the chairman of the board of Lundin Oil, was elected as its chairman. Yesterday, on 10 February 2009, a symposium was organized by the Chamber in Zurich with the title, “Global Energy Resources – and the way to a sustainable society”.

Sweden’s ambassador to Switzerland, Per Thörnesson, welcomed us and noted the importance of the Chamber’s activities.

“Opportunities in energy” was the title of the presentation given by Dr. Jacob Wallenberg to begin the symposium. He wears a number of hats but I understood that he spoke mainly as chairman for the company Investor. The most important points for the future are 1) high energy prices 2) political decisions and 3) that future needs create new innovations. He considered that few understand the economic developments underway at this time but that, despite the current situation, we can expect increased demand for energy in the future. Climate will play an important role in future developments and he named increased coal use as a problem for the climate. “As businesspeople we must understand the energy question”. Jacob Wallenberg considered that the Nabucco project is especially important for Europe’s natural gas supply. (Nabucco is a planned gas pipeline intended to supply Europe with gas from Azerbaijan and Turkmenistan. The pipeline is to run from Turkey’s eastern border to Bulgaria, Romania and Austria. To date, Nabucco exists only on paper but, if realized, many consider that it would free Europe from at least part of its dependence on Russia.) In conclusion we were given the following advice, “We must not be held back by today’s situation but, instead, realize that we have opportunities”.

I can support most of what Jacob Wallenberg discussed but I want to sound a note of caution about Nabucco. The reason is that the project does not have any corresponding contracted natural gas. Instead, investments are being made on the rumour that there is sufficient natural gas. We at Uppsala have no certain reports about reserves that can fill the pipeline. The next step must be a gas contract. Russia and China currently have such contracts with Turkmenistan.

The chairman for the Chamber, Ian Lundin, reviewed the global energy situation. The global pie has many tastes and the pieces that taste of oil, natural gas and coal are, as we know, the largest. The sweet taste of renewable energy is a fairly small piece and, if one cuts a slice containing solar, wind and bioenergy for transport it is only 2%. Then the pie was expanded so that the increase that the IEA described in the World Energy Outlook could be fitted in. The pieces became larger but the percentage shares were hardly changed at all. Primarily, it became obvious that the percentage increase expected in 2030 for renewable energy will be, according to the IEA, very limited. Without government subsidies there would, presumably, be no increase at all. For Lundin Petroleum a positive trend was reported in the ability to replace produced oil with new reserves. Ian Lundin pointed out that it was easier for a small company like Lundin Petroleum to replace production with new reserves compared to the giant companies like ExxonMobil. The Alvheim field in the North Sea was presented as a good example. With a production cost of $5 per barrel, profitability is still good despite the recent reduction in the oil price by more than half.

The next person on the speakers list was yours truly, but before I discuss my contribution I want to present the third contribution from industry. Veli-Matti Reinikkala, chairman for ABB Process Automation, illustrated the important role that his company plays in instrumentation of, among other things, oil platforms. In certain cases this has developed so far that permanent crewing of a platform is not needed. Instead, it can be done remotely from a station based on land. Older installations need new technology and that is also when ABB comes into the picture. Some years ago I visited the giant oil field Bab in Abu Dhabi and just then they were upgrading their instrumentation. I was a little surprised that “ABB” was marked on all of the boxes, but now I understand why.

My contribution had the following title, “Can Global Energy Resources Supply a ‘Business as Usual’ Scenario in the Future. The presentation is now available at my homepage: http://www4.tsl.uu.se/~aleklett/ppt/20090210_zurich.pdf

As an introduction I showed the connection between global growth and the need for increased energy use. At the start of this century we had a production level of approximately 77 million barrels per day and as the economy grew, oil consumption grew. We see that consumption began to level off at the end of 2005 to then lie at a fairly constant level until the “spike in the coffin” of July 2008. Demand, (that was driven up by, among other things, China filling its storages before the Olympic Games), pushed up the price until it was too high for many. The decline that we have now is marginal and we can see that, while we wait for better economic times, demand going forward is expected to be around 85mb/d. The fact that production leveled off and the price rose was a forewarning that times would get worse. There was, quite simply, too little cheep oil for the economic activity that we had.

If we count on ‘Business as Usual’ as the future scenario then this would require the same increase in production that we saw from the beginning of the century to 2005, i.e. an increase of 8 mb/d to 93 mb/d. For the rest of my presentation I described those facts that show that we can, instead, expect a decrease in global oil production such that we end up in a situation that requires completely new solutions for economic growth in the future.

At the end I noted that it was Adolf Lundin that was the first Swedish industry leader that realized that peak oil was approaching and that it would have a large impact on industry. Today Volvo Trucks and Toyota have indicated that Peak Oil is their guiding star to the future.

In the discussion that followed it was suggested that an organization within the Chamber should be formed, a ‘think tank’, where industry representatives and researchers could meet to discuss everything from ‘half-baked ideas’ to serious research collaboration. Jacob Wallenberg put on a new hat which was marked ‘Wallenberg Foundation’ and wanted to make clear that the Foundation could not take the initiative but he encouraged researchers and others to come forward with proposals to the Foundation.

Another question that was discussed was future relations between Sweden and Russia and how important these are for our future energy supply. Personally, I am becoming more and more convinced that this is question of decisive importance for our future.

(Swedich)

The Swedish Swiss Chamber of Commerce, den Svensk – Schweiziska handelskammaren invigdes i maj förra året och till ordförande valdes Ian Lundin, styrelseordförande i Lundin Oil. I går den 10 februari 2009 ordnades ett seminarium i Zürich under rubriken ”Global Energy Resources – and the way to a sustainable society”.

Sveriges ambassadör Per Thörnesson hälsade oss välkomna och poängterade betydelsen av handelskammarens verksamhet.

”Opportunities in energy” var rubriken då Dr. Jacob Wallenberg inledde seminariet. Han har flera hattat i sitt lager, men jag uppfattade att det framförallt var som ordförande för Investors som han talade. De viktigaste punkterna för framtiden är 1) höga energipriser, 2) politiska beslut och att 3) framtida nödvändigheter skapar nya innovationer. Han ansåg att få kunde ana den ekonomiska utveckling som vi har idag, men att vi trots dagens situation kan förvänta oss ökad efterfrågan på energi i framtiden. Klimatet kommer att vara en viktig del för framtida satsningar och han nämnde ökad kolanvändning som ett problem för klimatet, ”som affärsmän måste vi förstå energifrågan”. Jacob Wallenberg ansåg att speciellt viktigt för Europas naturgasförsörjning är Nabucco – projektet. (Nabucco är en planerad naturgasledning som skulle förse Europa med gas från Azerbajdzjan och Turkmenistan. Ledningen skulle gå från Turkiets östgräns till Bulgarien, Rumänien och Österrike. Än så länge finns Nabucco bara på papper men förverkligad anser många att den skulle befria Europa från åtminstone en del av Rysslandsberoendet.) Till sist fick vi följande råd: ”Vi får inte blockeras av dagens situation utan inse att vi har möjligheter”.

Jag kan ställa mig bakom det mesta som Jacob Wallenberg diskuterade men vad det gäller Nabucco vill jag höja ett varnande finger. Anledningen är att projektet inte har någon naturgas kontrakterad utan investeringar görs på rykten om att det skall finnas tillräckligt med naturgas. Vi har inga säkra rapporter om reserver som kan fylla ledningen. Nästa steg måste vara ett gaskontrakt. Idag har Ryssland och Kina sådana gaskontrakt med Turkmenistan.

Ordförande för handelskammaren Ian Lundin gjorde en redogörelse för det globala energiläget. Den globala tårtan har flera smaker och bitarna med smak av olja, naturgas och kol är som vi vet de största. Den söta smaken av förnybar energi har en ganska liten del och om man skär en bit med sol, vind och transportsektorns bioenergi blir den bara 2%. Sedan expanderades tårtans storlek så att den ökning som IEA gjorde i World Energy Outlook 2008 skall rymmas. Bitarna blev större men de procentuella delarna blev mycket marginellt olika. Framförallt blev det påtagligt att den procentuellt stora ökning som man förväntar sig för förnybar energi kommer då man betraktar helheten att vara en mycket begränsad del år 2030 enligt IEA. Utan statliga subventioner skulle det förmodligen inte bli någon ökning alls. Vad det gäller Lundin Petroleum redovisades en positiv trend vad det gäller förmågan att ersätta producerad olja med nya reserver. Ian Lundin poängterade att det är lättare för ett litet bolag som Lundin Petroleum ersätta produktion med nya reserver jämfört med de stora jättarna som ExxonMobil. Alvheimfältet i Nordsjön lyftes fram som ett bra exempel. Med en produktionskostnad på 5$ per fat blir det trots mer än halverade oljepriser en bra vinst.

Nästa person på talarlistan var undertecknad, men innan jag diskuterar mitt inlägg vill jag presentera industrins tredje bidrag. Veli-Matti Reinikkala, som är ordförande för ABB Process Automation, visade på den viktiga roll som bolaget har vad det gäller instrumentering av bland annat oljeplattformar. I vissa fall har det gått så långt så att det inte behövs permanent bemanning på plattformen utan allt kan skötas från en landbaserad station. Äldre anläggningar behöver ny teknologi och då finns ABB med i bilden. För något år sedan besökte jag det gigantiska oljefältet Bab i Abu Dhabi och man höll just på att uppgradera sin instrumentering. Jag var lite förvånad att det stod ABB på alla burkarna, men nu förstår jag varför.

Mitt inlägg hade följande rubriken: Can Global Energy Resources Supply a ”Business as Usual” Scenario in the Future. Presentationen finns nu tillgänglig från min hemsida:
http://www4.tsl.uu.se/~aleklett/ppt/20090210_zurich.pdf

Inledningsvis visade jag sambandet mellan ökat global tillväxt och behovet av ökad oljeanvändning. I början av 2000-talet hade vi en produktionsnivå på ca 77 miljoner fat om dagen och då ekonomin växte så växte också oljekonsumtionen. Vi ser att konsumtionen började plana ut i slutet av 2005 för att sedan ligga ganska konstant fram till ”spiken i kistan” juli 2008. Efterfrågan, som bl.a. drevs upp då Kina fyllde på sina lager inför OS, gjorde att vi fick ett pris som blev för högt för många. Den nedgång som vi nu har är marginell och man kan se att vi i väntan på en ny högkonjunktur tycks landa runt 85 mb/d. Det faktum att produktionen planade ut och priset steg var en förvarning om att vi skulle få sämre tider. Det fanns helt enkelt för lite olja för den ekonomiska volym som vi hade.

Om vi skall räkna med ”Business as Usual” som framtids scenario så skulle det kräva samma produktionsökning som vi såg från början av 2000-talet fram till 2005, dvs med 8 mb/d till 93 mb/d. Resten av mitt föredrag visade jag på de fakta som ger att vi istället kan förvänta oss en minskning av den globala oljeproduktionen och vi hamnar i ett läge där det krävs helt nya lösningar för framtidens ekonomiska tillväxt.

Till sist markerade jag att det var Adolf Lundin som var den förste svenske industriledaren som sinsåg att Peak Oil var förestående och att detta var av stor betydelse för industrin. Idag har Volvo lastvagnar och Toyota markerat att det är Peak Oil som är ledstjärnan mot framtiden. Andra storföretag har visat stort intresse.

I den efterföljande diskussionen framfördes förslag på att det också inom handelskammarens organisation borde skapas en ”Think tank” där industriföreträdare och forskare kunde mötas för att diskutera allt från ”halvtokiga idéer” till seriöst forskningssamarbete. Jacob Wallenberg tog fram en ny hatt på vilken det stod Wallenbergstiftelsen och han menade att stiftelsen inte kan ta initiativ utan han uppmanade forskare och andra att komma med förslag till stiftelsen.

En annan fråga som diskuterades var framtida relationer mellan Sverige och Ryssland och hur betydelsefulla dessa var för vår framtida energiförsörjning. Personligen blir jag mer och mer övertygad om att detta är en fråga av avgörande betydelse för vår framtid.

A turbulent flightpath / En skakig flygväg

The flight from Stockholm to Zurich was a little bumpy. Currently there is a storm over Europe and the airport in Paris, among others, is closed. Apparently, Zurich is on the edge of the storm or is entering its eye. When we began our approach the shaking started and then became constant. To calm myself a little I told myself that the shaking would lessen when we came closer to the ground but that was not the way it worked out. We landed more or less on one wheel. At the time I felt very ill and I usually don’t have that problem.

After the landing the captain told us that this was his second last flight and that, in his 35 years as an aviator, he had never experienced anything like it. I hope that I never experience anything like that again.

(English will come)

Flygresan från Stockholm till Zurich blev lite väl gropig. Just nu råder det storm över Europa och bland andra är flygplatserna i Paris stängda. Zurich befinner sig tydligen i utkanten av stormen eller är på väg att komma i centrum. Då vi började inflygningen började skakningarna och sedan tilltog de hela tiden. Lite lugnande sa jag till mig själv att kommer vi bara lite närmare mark kommer det att lugna sig, men icke sa Nicke. Vi landade mer eller mindre på ett hjul. Själv mådde jag enormt illa och jag brukar inte ha problem med det.

Efter landningen berättade kapten att detta var hans näst sista flygning och att han under 35 år som flygare aldrig upplevt något liknande. Jag hoppas att jag aldrig kommer att uppleva något liknande igen.

Global Energy Resources; and the way to a sustainable society

(English will come)

Ännu en intressant energivecka står för dörren och veckans höjdpunkt blir den energikonferens som Svenska handelkammaren i Zurich arrangerar på tisdag:

Global Energy Resources; and the way to a sustainable society

Det faktum att Jacob Wallenberg är huvudtalare och att näringslivet nu vill ha med ett föredrag om resursbegränsningar visar att vi har kommit en bit på vägen med vår forskning. Just nu förbereder jag mitt föredrag med titeln: “Can Global Energy Resources Supply a “Business as Usual” Scenario in the Future?” Återkommer senare i veckan med kommentarer om konferensen.

New Swedish energy policy with new nuclear energy / Ny svensk energipolitik med ny kärnkraft

February 5 is now an historic day for Swedish energy policy. The four conservative parties agreed on a policy under which new nuclear power stations can be built. The decision is completely in line with what I myself think is correct and I have also been part of the political process. A simple internet search will show that I am a member of the the Liberal Party [‘Folkpartiet”]. At a party meeting in Västerås in 2003 I moved that the party must develop a new energy policy where nuclear energy is part of the system. The party leadership did not back the motion but about 80% of the delegates did and the motion was passed. The party leadership appointed a group that was given the task of developing a new energy policy program. Jan Björklund was given the task of leading the work. We worked fairly intensively for one year and the proposal was ready for the national meeting in Gothenburg in 2005. During the work I tried to show that the choice we were presented with was not between wind power and nuclear power but between nuclear power and power from coal. This becomes apparent if, in addition to energy policy, one also discusses output policy, i.e. the amount of electricity produced per second.

Nuclear energy is base load power, i.e. power that varies very little during the 24 hours in a day. One can control how much electricity is produced per second. Wind power is opportunistic energy, i.e. electricity is produced when it is windy. Our energy system needs to cope with fluctuations in demand and this is done using hydroelectricity. The fact is that our hydroelectric power is also involved in the regulation of wind power in Denmark. Denmark produces a large volume of wind power but their base load production is from coal. Without fossil coal energy Denmark could not have wind energy.

In the work on the new energy policy program we had, among other things, meetings with representatives for Swedish industry and the picture was very clear – they wanted stable electricity production with nuclear energy as a component. It was very satisfying when Jan Björklund submitted the final draft for a last read-through. At the national meeting in Gothenburg the new energy policy program was accepted.

On 23 April 2008 I was invited by representatives of the Centre Party to Parliament to participate in a seminar for “a limited group but with a number of influential people from the Centre Party’s Parliamentary group and the office of the government” (to quote from the email). I presented the global energy situation from the report that I had produced for the OECD, I discussed coal energy’s role in the energy system (in approximately the same way as I had done for the Liberal Party) and I pointed out that nuclear energy is not an alternative to wind power but, rather, an alternative to the base load power provided by coal. Other invited delegates discussed other aspects of the Swedish energy system.

The agreement on energy that has now been revealed is in line with my personal understanding of the situation. Investment in wind power will be an important part of the equation.

(Swedish)

Den 5 februari är nu en historisk dag för svensk energipolitik och det historiska är att de fyra borgerliga partierna enades om en politik där nya kärnkraftverk kan byggas. Beslutet är helt i linje med vad jag själv anser och jag har också varit med i den politiska processen. En enkel sökning på nätet visar att jag är folkpartist. Vid folkpartiets landsmöte i Västerås 2003 motionerade jag om att partiet måste utarbeta en ny energipolitik där kärnkraft var en komponent i systemet. Partistyrelsen ställde sig inte bakom motionen men ca 80 procent av delegaterna ställde sig bakom motionen och den antogs.
Partistyrelsen tillsatte en grupp som fick i uppdrag att utarbeta ett nytt energipolitisk program och Jan Björklunds fick uppdraget att leda arbetet. Vi arbetade ganska intensivt under ett år och inför landsmötet i Göteborg 2005 var förlaget färdigt. Under arbetets gång försökte jag visa att det val vi stod inför var inte mellan vindkraft och kärnkraft utan kärnkraft och kolkraft. Detta framkommer om man förutom energipolitik också diskuterar effektpolitik, dvs den elektricitet som produceras varje sekund.

Kärnkraft är basproduktion, dvs en produktion som ändras väldigt lite under dygnets timmar. Man kan kontrollera hur mycket el som produceras per sekund. Vindkraft är flödande energi, dvs man producerar el då det blåser. Vårt energisystem måste klara utav att reglera denna nyckfulla produktion och det gör vi med vår vattenkraft. Faktum är att vår vattenkraft också är med och reglerar vindkraften i Danmark. Danmark har en stor del vindkraft, men basproduktionen är kolkraft. Utan fossil kolkraft kan Danmark inte ha vindkraft.

I arbetet med det nya energipolitiska programmet hade vi bl.a. möte med representanter för svensk industri och bilden var mycket klar, man ville ha en stabil elproduktion där kärnkraft är en komponent. Det kändes väldigt bra då Jan Björklund lämnade över det slutliga förslaget för en sista genomläsning. Vid landsmötet i Göteborg antogs det nya energipolitiska programmet.

Den 23 april 2008 blev jag inbjuden av representanter för centerpartiet till riksdagshuset för att vara med på ett seminarium för ”en begränsad skara, men med ett antal inflytelserika personer från Centerpartiets riksdagsgrupp och regeringskansliet” (citat från e-mail). Jag presenterade det globala energiläget utifrån den rapport som jag utarbetat för OECD, diskuterade kärnkraftens roll i energisystemet, ungefär på samma sätt som jag gjort för folkpartiet, och poängterade att kärnkraft är inte ett alternativ för vindkraft utan snarare ett alternativ till kolkraft som baskraft. Andra inbjudna diskuterade andra aspekter av det svenska energisystemet.

Den energiuppgörelse som nu sett dagens ljus stämmer överens med min personliga uppfattning. Satsning på vindkraft är en viktig del av ekvationen.

The Oil and Gas Network / Nätverket Olja & Gas

The [Swedish] Energy Authority decided in 2001 to establish “NOG”, The Network for Oil and Gas. This was the initiative of Andres Muld and the first meeting was organized by Gunnar Agfors who had just completed a report on oil supply for the “IVA”, the Academy of Engineering Science.
During the spring of 2001 oil and natural gas were made a topic of discussion by the publication of four “Focus” debate articles penned by me (in Swedish):
“Half of the crude oil is gone” (1 March 2001),
“Oil shortage threatens our civilization” (22 March 2001),
“Soon we are in Putin’s arms” (18 April 2001) and
“Gas shortage will force the advance of nuclear power” (20 May 2001).

At the first NOG meeting Gunnar described his report for the IVA. We in ASPO had just introduced the term “Peak Oil” in our first newsletter in January 2001 and it was at this meeting that Peak Oil was presented for the representatives of Sweden’s energy authorities. I noted that we expected a maximum of global oil production around 2010 and the volume we discussed then was 87 million barrels per day. At this meeting there were around 15 participants. Today “Peak Oil” is an expression known around the world and NOG has 550 members from all over Sweden.

This year’s first NOG meeting had the theme, “Europe’s future gas supply – security or expectation of new crises?” A summary of the meeting was eventually posted on NOG’s website. Of course, Russia was high on the agenda. Personally, I would like to discuss the presentation given by Professor Nodari A. Simonia.

Professor Simonia (Director, Academician, Head of International Section, Russian Academy of Sciences) was one of Putin’s energy advisors when he was president and it was extremely interesting to hear a Russian version of the problems that Europe faces.

First he discussed Russia’s contribution to the gas that EU-27 uses. The EU produces 39% of the gas that it uses. Through imports Russia contributes 26%, Norway 16%, Algeria 10% and the remaining 9% comes from a number of lesser suppliers. Today, Russia represents 42% of imports but some years ago it was over 60%. The conclusion was that the EU-27 today is less dependent on Russian gas than previously. With increased need and more suppliers he anticipated that dependence on Russia would decrease further. If one looks at the numbers this is correct but the fact remains that Russia is, and will continue to be, the most important export nation.

When it comes to energy security there are two sides to the coin. The EU-27 wants to be sure that it will receive gas from Russia but Russia wants to be sure that it can sell gas to the EU-27. Professor Simonia mentioned several times that Russia required enormous investments and that guaranteed delivery was necessary to get investors to supply the needed capital.

Since we are currently engaged in a detailed study of Europe’s future gas supply we fully appreciate these demands. Unlike oil, Russian natural gas export volumes are significantly less than Russian domestic consumption. One can say that they export their excess production. In coming years this excess production will decrease. To hold it at a constant level or even to increase it requires that they begin production from the Yamal peninsula and later also from the Stockman field. Both projects are technically complicated and very expensive. From a Russian viewpoint one can say that these investments are being made so that the EU-27 will get the gas they need. Therefore, to require a mutual acceptance of responsibility is a logical demand.

Many consider that one cannot rely on Russian deliveries in the future. But the fact is that there is historical support, even from czarist times when they exported wheat, that Russians stand by their delivery contracts. The two sides of the coin are that the EU-27 are dependent on Russia and Russia is dependent on the EU-27. I myself have given warnings about dependence on Russia but the question is whether we must lay some of our history aside and look to the future. Historically, Sweden has had armed conflict mainly with Denmark and Russia. Today, Denmark and Russia are Sweden’s largest energy exporters. (Sweden imports 100% of its natural gas and more than 25% of its oil from Denmark.) To be dependent on our former enemy Denmark is now regarded as OK but when considering Russia there are many who are doubtful. There is still quite of lot of work to do on that front.

Professor Simonis concluded his presentation with a very personal contribution on relations between the West and Russia. When Putin became president he was initially positive towards the West. But he felt that he was ignored. That has cast the chill over relations that many experience today. Let us now hope that the change of leadership in the USA will bring with it a thaw.

(Swedish)

Energimyndigheten beslutade 2001 att bilda NOG, Nätverket Olja & Gas. Initiativtagare var Andres Muld och det första mötet organiserades av Gunnar Agfors, som just färdigställt en rapport för IVA, Ingenjörsvetenskapsakademin, om oljeförsörjning. Värd för mötet var Christer Björklund på Ångpanneföreningen.

Under våren 2001 fördes olja och naturgas in i den svenska debatten genom att Brännpunkt godkände fyra av mina debattartiklar:

Hälften av råoljan är slut, 2001-03-01
Oljebrist hotar vår civilisation, 2001-03-23
Snart är vi i Putins armar, 2001-04-18
Gasbrist tvingar fram kärnkraft, 2001-05-20

Gunnar redogjorde för sin rapport för IVA. Vi i ASPO hade introducerat begreppet ”Peak Oil” genom att det första nyhetsbrevet skrevs i januari 2001 och det var här på detta möte som Peak Oil presenterades för representanter för Sveriges Energimyndigheter. Jag markerade att vi förväntade oss ett maximum av den globala oljeproduktionen runt 2010 och volymen som vi diskuterade var 87 miljoner fat om dagen. På detta möte var vi kanske 15 deltagare. Idag är ”Peak Oil” ett uttryck som flyger runt världen och NOG har 550 medlemmar från hela Sverige.

Årets första möte med NOG hade temat ”Europas framtida gasförsörjning – trygghet eller väntan på nya kriser?” Ett referat av seminariet kommer så småningom på NOG:s hemsida. Självfallet stod Ryssland högt upp på agendan och personligen vill jag diskutera det föredrag som Professor Nodari A. Simonia höll.

Professor Simonia, Director, Academician, Head of International Section, Russian Academy of Sciences, var en av Putins energirådgivare då han var president och det var fantastiskt intressant att får en rysk version av de problem som Europa har framför sig.

Först diskuterade han Rysslands del av den gas som EU-27 använder. Inom EU produceras 39% och av importländerna bidrar Ryssland med 26%, Norge med 16%, Algeriet med 10% och övriga 9% kommer från ett anta mindre leverantörer. Idag står Ryssland för 42% av importen, men för några år sedan var det över 60%, och slutsatsen blev att EU-27 är idag mindre beroende av Rysk gas än vad de var tidigare. Med ett ökat behöv och fler aktörer räknade han med att det Ryska beroendet skulle minska. Siffermässigt är det riktigt, men faktum kvarstår att Ryssland är och kommer att förbli det viktigaste exportlandet.

Då det gäller energisäkerhet finns det två sidor av myntet. EU-27 vill vara säkra på att man får gas från Ryssland, men Ryssland vill också vara säkra på att man får sälja as till EU-27. Professor Simonia nämnde flera gånger att man stod inför gigantiska investeringar och att en garanterad leverans var nödvändig för att få investerare att ställa upp med det kapital som behövs.

Eftersom vi just nu håller på med en detaljerad studie av Europas framtida naturgasförsörjning har vi full förståelse för dessa krav. Till skillnad från olja är den ryska naturgasexporten betydligt mindre än den inhemska konsumtionen. Man kan påstå att man exporterar sitt överskott. De kommande åren kommer detta överskott att minska och att hålla det konstant eller till och med öka kräver att man får igång produktionen från Yamalhalvön och senare också från Stockmanfältet. Båda projekten är tekniskt komplicerade och väldigt dyra. Med ryska ögon kan man säga att dessa investeringar görs för att EU-27 skall få sin gas. Att då kräva ett ömsesidigt ansvarstagande blir ett logiskt krav.

Många anser att man inte kan lita på ryska leveranser i framtiden, men faktum är att det finns historiska belägg ända från tsartiden, då man exporterade vete, att man håller sina leveransavtal. De två sidorna av myntet är att EU-27 är beroende av Ryssland och Ryssland är beroende av EU-27. Jag har själv varnat för det Ryska beroendet, men frågan är om vi inte måste lägga en del av vår historia på hyllan och titta framåt. Historiskt har Sverige framförallt krigat mot Danmark och Ryssland. Idag är Danmark och Ryssland Sveriges största energiexportörer (Sverige importerar 100% av sin naturgas från Danmark och vad det gäller olja så är det mer än 25%). Att vara beroende av den forna fienden Danmark är idag OK, men vad det gäller Ryssland finns det många som är tveksamma. Det finns fortfarande en hel del att göra.

Professor Simonis avslutade sitt föredrag med ett mycket personligt inlägg om relationer mellan Väst och Ryssland. Då Putin blev president var han från början positiv till Väst, men kände att han ignorerades. Detta har skapat den kyla som många upplever idag. Låt oss nu hoppas på att maktbytet i USA kommer att medföra en upptining.