Global Energy Resources: The Peak Oil View

On March 5th I was invited to give a lecture at University of Aberdeen. They have a new open lecture series called “Energy Controversies” (more about the lecture series ) and my visit in Aberdeen is discussed in my blog “AAPG President Scott Tinker and Peak Oil”.

The lecture was filmed and if you like to spend an hour listen to someone that speaks broken English you are welcome to Aberdeen and my lecture “Global Energy Resources: The Peak Oil View”. (You cannot see the laser pointer.)

(The slides are now available)

Colin Campbell and 100 months of Peak Oil

Colin Cambell has now written newsletters for 100 months. 100 months is a long tenure. In his first letter he introduced the world to a new term, ”Peak Oil”. ……..

Read more on ASPO International, www.peakoil.net

The future price of raw materials / Framtidens råvarupriser

This week’s blogs have touched quite a bit on the future price of raw materials and that will also be the subject of the week’s final post. I have just returned from a recording with Radio Sweden and the piece that was recorded will be on tomorrow morning’s economy report at 11.40 am.

Apparently they have read my blog about the article in Newsweek and also the debate article in Industry Today. Currently we also see that those companies listed on the stock exchange that mine metals are increasing in value. I will not reveal the details of the program – I don’t want to spoil all the excitement. A little summary of this week’s discussion is shown in the graph above. It is from a report that the IMF released a few weeks ago. The conclusion that I draw from it is that the IMF supports my view rather than that of Newsweek.

(Ekonomiekot på Svenska, in Swedish)

Veckans bloggar har cirkulerat ganska mycket om framtidens råvarupris och det får också bli veckans sita inlägg. Jag har just kommit tillbaka från en inspelning med Sveriges Radio och inslaget som spelades in är morgondagens ekonomieko kl 11:40.

Tydligen har man läst min blogg om Newsweekartikeln och även debattinlägget i Dagens industri, samtidigt som vi ser att de börsbolag som utvinner metaller nu ökar i värde. Jag skall inte avslöja detaljer om programmet, lite spänning bör det finnas kvar. En liten sammanfattning av veckans diskussion finns i grafen här ovan. Den är från den rapport som INF lämnade för någon vecka sedan. Slutsatsen för min del är att IMF snarare stödjer mig än Newsweek.

Energy is everything

My dear translator Michael Lardelli has written an article on “ON LINE OPINION”, Australia’s e-journal of social and political debate. The title is “Energy is everything”. I think you should read it.

Energy is everything

Crisis preparedness and Crisis management / Krisberedskap och Krishantering

I have just finished attending a security policy conference at Mittuniversitetet [Mid-Sweden University] in Sundsvall. The theme for the conference (organized by the organization People and Defense) was “Crisis preparedness and Crisis management”. County governor Bo Källstrand together with the University’s vice-chancellor Anders Söderholm opened the conference. The storm named Gudrun [on 8 January 2005], that swept in with hurricane-strength over Sweden, was devastating for the electricity supply in southern Sweden. At that time, Bo Källstrand was part of the leadership of Svensk Energi [Swedish Energy] that is responsible for the electricity net – something that clearly qualified him to open the conference. Before Anders Söderholm became vice-chancellor his area of research was management science. In his opening address he described how one can organize crisis management from two points of view. One can build up an organization that will avoid catastrophes, e.g. air traffic control, or one can have an organization that prepares for catastrophes that cannot be predicted. The latter is the type of organization that governments need to organize.

First on the list of speakers was a duo from the Cabinet, i.e. from the office of the prime minister. Swedish tourists in Thailand were hit very hard by the tsunami [of 26 December 2004] and at that time there was no crisis department. The investigative reviews that followed found that there were nations that did have such units. Assistant undersecretary Lars Hedström, whose task it was to organize Sweden’s efforts in Thailand, spent some time describing the experience of nations with crisis departments and how the Swedish organization looks today. The old saying, “One becomes wise from ones injuries” describes it well and today Sweden does have an office for crisis management. We can only hope that we do not need to use it too often.

Lars Hedströms definition of a crisis was interesting for our research work. So what defines a crisis?

• That significant wealth is at risk.
• That limited time is available to respond

• That conditions are characterized by significant uncertainty.

A large part of the research that we do can be classed under these points and it suddenly became clear that our research into resources can also be defined as crisis research, but on a different timescale. It is not about crises today but the crises in our future.

From July 2009 Sweden will take over the presidency of the EU and the office of crisis management may then take on expanded responsibility. Deputy assistant undersecretary Erik Widmar discussed the preparations that this requires and the different events that can lead to various crises for the EU during Sweden’s presidency. Once again, one hopes that it will only be a fraction of these that happen. It is also interesting to note that already today our Prime minister is devoting half of his time to EU-matters.

After a break for coffee it was time for me to speak on “Swedish and European energy security – a thriller in three parts”. At the moment we have four papers in the process of being published concerning this area and I will give details of them later when they are published. But going by the definition of crisis that the Cabinet representative gave above it is completely clear that Sweden is facing an energy crisis in terms of future oil supply. Nearly 90% of the oil that we import comes from three nations: Norway, Denmark and Russia. In an article in Energy Policy from 2008 we showed that Norway’s era as an oil exporter will be over by 2030 and we will show that the same applies to Denmark. In a master thesis from 2008 we also showed that Russian exports will be halved by 2030. The possibility exists for Sweden to take a larger proportion of Russia’s exports but that will require a reprioritization of policies on the part of Sweden.

Europe’s greatest energy crisis is the supply of natural gas, but I will return to that when the articles are published.

The third part in the energy crisis is that, in future, we will have energy problems in terms of the production of food. On May 8 my students Karin and Kersti will present their joint master thesis on “Food and Fuel” at the Ångström laboratory in Uppsala. It is a public presentation so anyone interested is welcome to attend.

I can also take this opportunity to advertise the licentiate thesis that Mikael will defend on May 7. Those aspects of the work that impinge on Swedish energy security in terms of oil will be discussed. Once again, all are welcome to attend. More information will be posed on our group’s website, www.fysast.uu.se/ges.

Sundsvall’s newspaper was at the conference and Peter Jonsson’s report is now available on the internet. Read the article “Vi äter olja” [“We eat oil”]. A good article but, for Norway and Denmark, it is their ability to export that will end. They will still have oil for domestic consumption.

The afternoon was given over to military crisis management and Sweden’s involvement in Afghanistan. Of course, energy is relevant even in that case, but at the moment it is not something for “Aleklett’s Energy Mix”.

A big thank you to Lena and Lisa from People and Defense for organizing such an interesting conference

([Michael had time!] I don’t know if Michael has time to translate this [Ed Pell has with help of Google made a translation, look in the comments. Some of the translations are quite funny, but most of it is rather good])

Har just avslutat en säkerhetspolitisk konferens vid Mittuniversitetet (Mid Sweden University) i Sundsvall. Temat för konferensen som anordnades av Folk och Försvar var ”Krisberedskap och Krishantering” och landshövding Bo Källstrand tillsammans med universitetets rektor Anders Söderholm inledda. Stormen Gudrun, som med orkanstyrka svepte in över Sverige var förödande för strömförsörjningen i södra Sverige. Bo Källstrand var då i ledning för Svensk Energi som har ansvar för kraftnätet, något som klart kvalificerade honom att inleda konferensen. Innan Anders Söderholm blev rektor var forskningsområdet organisationsvetenskap och i sitt inledningsanförande beskrev han hur man kan organisera krishantering utifrån två synsätt. Man kan bygga upp en organisation som skall undvika katastrofer, t.ex. flygtrafiken, eller man kan ha en organisation som förbereder sig för katastrofer som man inte kan förutsäga. Den senare är den typ av krisorganisationer om regeringar behöver organisera.

Först på talarlistan var en duo från Statsrådsberedningen, dvs från Statsministerns kontor. Svenska turister i Thailand drabbades hårt av Tsunamin och vid den tidpunkten fanns det inte ett kriskansli. De utredningar som följde visade att det fanns länder som hade sådana enheter och departementsrådet Lars Hedström, som fick organisera upp Sveriges insatser i Thailand, berättade dels om erfarenheter från dessa länder och hur den svenska organisationen ser ut idag. Det gamla ordspråket ”Av skadan blir man vis” passa bra in och idag har Sverige ett kansli för krishantering. Det är bara att hoppas att vi inte behöver använda det allt för ofta.

Lars Hedströms definition av en kris var intressant för vårt forskningsarbete. Så vad är en kris?

• Att betydande värden står på spel.
• Att begränsad tid står till förfogande
• Att omständigheterna präglas av betydande osäkerhet

En stor del av den forskning som vi gör kan plockas in under dessa punkter och helt plötsligt framgick det att vår resursforskning också kan definieras som krisforskning, men med en annan tidsaxel. Det gäller inte kriser just idag utan kriser i vår framtid.

Från juli 2009 tar Sverige över ordförandeskapet för EU och kansliet för krishantering kan då få ett utökat ansvar. Kanslirådet Erik Widmar diskuterade den beredskap som detta kräver och olika händelser som kan leda till olika kriser för EU under ordförandeskapet. Än en gång hoppas man att det bara blir en bråkdel av detta som kommer att hända. Intressant att notera är också att vår Statsminister redan idag ägnar hälften av sin tid åt EU-frågor.

Efter en kaffepaus var det dags för mig att prata om ”Svens och Europeisk energisäkerhet – en rysare i tre akter”. Just nu har vi fyra publikationer på gång som behandlar denna problematik och jag skall återkomma med detaljer då de är publicerade. Med den definition på kris som representanten från regeringskansliet gav här ovan är det helt klart att Sverige står inför en energikris vad det gäller framtida försörjning av olja. Nästan 90 procent av den olja vi importerar kommer från tre länder, Norge, Danmark och Ryssland. I en artikel i Energy Policy från 2008 visar vi att Norges tid som exportland är över 2030 och vi kommer att visa att det samma gäller för Danmark. Ett examensarbete från 2008 visade vi också att den Ryska exporten kommer att halveras fram till 2030. Det finns möjlighet för Sverige att ta en allt större del av den Ryska exporten, men det kan kräva en ny politik prioritering från svensk sida.

Europas stora energikris är naturgasen, men jag kommer att återkomma till det då artiklarna finns publicerade.

Den tredje akten i energikrisen är att vi i en framtid kommer att ha energiproblem vad det gäller den framtida produktionen av mat. Den 8 maj kommer mina studenter Karin och Kersti att presentera sitt examensarbete om ”Food och Fuel” på Ångströmlaboratoriet i Uppsala. Det är en offentlig föreställning så alla intresserade är välkomna.

Jag kan samtidigt göra reklam för den licentiat avhandling som Mikael skall försvara den 7 maj. De arbeten som berör svensk energisäkerhet vad det gäller olja kommer då upp till diskussion. Än en gång välkomna. Mer information kommer att finnas på vår grupps hemsida, www.fysast.uu.se/ges.

Sundsvalls Tidning var på plats och nu finns Peter Jonssons reportage på nätet. Läs artikeln “Vi äter olja”. En bra artikel men vad det gäller Norge och Danmark så är det deras förmåga att exportera som tagit slut. Man har forfarande olja för egen konsumtion.

Eftermiddagen ägnades åt militär krishantering och Sveriges engagemang i Afghanistan. Visst kan man plocka in energi även här, men just nu är det utanför ”Aleklett’s Energy Mix”.

Ett stort tack till Lena och Lisa från Folk och Försvar för att ni höll i trådarna för en mycket intressant konferens.

Energy alarm sounding for the EU / Röd flagg för EU:s energibehov

A shorter version of this article was published in Di, Dagens Industri (the Financial Times of Sweden) on April 21 2009 (read the Swedish version in Di) . The original submitted article is translated to English by Michael Lardelli.

Last Monday (April 13) there were two articles in the Financial Times, either of which would be troubling by itself. However, if one analyses them together there is every reason to sound the alarm. On the first page there was an article on oil, ”Crisis hits N Sea oil search” and in the supplement that reports on investment funds there was an article on renewable energy, ”Inflows into clean energy drop by half”. In the article on future oil production in the North Sea it states that the oil industry has pulled on the emergency brake in terms of investing in the search for new oil fields. Investment has fallen by 78% compared to one year ago and in the article on renewable energy they state that investment has halved. The combined consequences can be devastating for our future.

One cannot expect to find large new gas and oil fields in the North Sea, but the smaller fields that one can still find are decisive for keeping production alive. Production from giant fields in the North Sea is now declining very rapidly. On average, the rate of decline is around 15% per year. To keep the large production platforms profitable they must be connected to new, smaller fields. Of course, these are also emptied very rapidly but together with the declining production from the giant fields they can still keep production profitable.

The fact that we are now not investing to try to find new fields means that an increasing number of platforms will close prematurely and permanently as their production volumes fall to levels where they are unprofitable. The Financial Times estimates that the lifetime for future oil and gas production will be halved. For the United Kingdom this can mean that in 2020 they will only produce 12% of the nation’s requirements compared to an earlier estimate of 45%. The fall in oil production is serious but even worse is that natural gas production is declining. If the scenarios that the Financial Times describes are realised there is a danger that the ”Sceptred Isle” may sink beneath the waves.

The article on the first page reveals current serious problems while the article on reduced investments in the renewable energy sector indicates an even more serious crisis for our future. The Financial Times is most concerned about the fact that the share value of companies that work with renewable energy has halved. Of course, this is a problem for owners of shares now, but the most serious problem is that the reduced investments mean that the renewable energy we need for our future will not be produced.

A new, small oil field is emptied in a few years while a wind farm is an investment with a longer future. The current volume of renewable energy is very low compared with what, in reality, would be required in the future. It is easy to have an enormous expansion from a low level but every time the volume is doubled it takes twice the effort to do so. The construction must begin forcefully now.

The global halving of investments in renewable energy is so serious that the world’s governments – and not least the governments within the EU – should gather immediately to decide on measures to combat it. In reality, there is no alternative to doing this. There is no price too high to pay to reinstate the previous investment levels. Future crisis packages should be completely focused on the energy sector.

The fact that production in the North Sea is on its way to fall by half and that, simultaneously, we are not investing in the substitutes that are needed means that it is time to sound the alarm in the EU.

The world’s governments should take president Obama’s pronouncement on energy on 26 January as their guiding star, ”No single issue is as fundamental to our future as energy”.

Kjell Aleklett
Professor of physics, Global energy systems, Uppsala University

Newsweek and “Cheap Oil forever”

On April 20 the cover page of Newsweek has a barrel of oil and a text that promises us “Cheap Oil Forever”. As president of ASPO I have written a replay that soon will come on the webpage for ASPO (www.peakoil.net). If you can read Swedish you have the Swedish version below.

Newsweek och “för alltid billig olja”

Kjell Aleklett, President of ASPO,
the Association for the Study of Peak Oil&Gas

(Hela artikeln eller delar av artikeln får tryckas utan ytterligare tillstånd)

Idag den 20 april kom det ut ett nytt nummer av Newsweek. På förstasida förklarar man att vi för evigt skall ha billig olja, ”Cheap Oil Forever”. På hemsidan www.newsweek.com lovar man dessutom att vi skall få veta ”The truth about oil”, och den som skall berätta sanningen är Ruchir Sharma, Head of Emerging Markets, Morgan Stanley Investment Management. Artikeln har rubriken “If It’s in the Ground, It Can Only Go Down“.

Självfallet vill jag veta vem oraklet är och med hjälp av Google blir Ruchir Sharma en leende ung man i sina bästa år. Med stort intresse kastar jag mig över artikeln som skall ge mig den sanning som min forskningsgrupp dagligen försöker att finna, den sanning som hela världen söker.

Då jag började läsa artikeln slår mig taken ”jag har hört det förut” och The Economists förstasida från mars 1999 med rubriken ”Drowning in Oil ” börjar träda fram. Då för 10 år sedan konsumerade vi 27.6 miljoner fat om året och flödet av den billiga oljan skulle öka och priset skulle halveras från $10 per fat. Visst fortsatte oljan att flöda och förra året konsumerade vi 31.2 miljarder fat, men det var inte $5 per fat vi betalade, inte heller $50 per fat, utan vi närmade oss $150 då marknaden havererade.

Att höga priser påverkar konsumtion ser vi tydligast i USA där konsumtionen av olja var som störst i början av 2007 för att sedan sakta minska. Men minskningen var inte tillräcklig och till slut blev en fördubbling av priset i konsumentled för mycket för det labila ekonomiska system som man hade byggt upp. Några klarade inte av de ökade energipriserna, de högre matpriserna och de höga kostnaderna för bostaden. Eftersom den amerikanska dollarn minskade i värde och att många länder har höga energiskatter påverkades övriga världen inte lika hårt. Men likt en snöboll som börjar rulla på hög höjd och blir större och större accelererade problemen i den amerikanska ekonomin och till slut drogs hela världen med i fallet. Det är intressant att notera att raset nu och 1979 kom då kostnaden för olja översteg 7 procent av den globala GDP.

Under de senaste 10 åren har vi konsumerat 300 miljarder fat olja och denna olja är borta för alltid. Hade det varit koppar, järn eller någon annan metall som vi använt finns det möjlighet till återanvändning, men oljan kan inte återvinnas. Fastän ekonomin har havererat och stålproduktionen minskat med 40 procent så har oljekonsumtionen bara minskat med 3 procent. Den ekonomiska motern på tomgång kräver över 30 miljarder fat olja om året och en orsak till detta är att vi blir fler och fler på jorden och fler måste ha mat och idag produceras ingen mat utan olja.

Som individer behöver vi 2500 kcal per dag och det medför att världens befolkning behöver 7100 TWh om året eller uttryckt i oljeekvivalenter är det 610 Mtoe eller 4.2 miljarder fat olja om året. Om man tar hänsyn till att det behövs utsäde till nästa års skörd och att en del av den skörd som världens jordbruk producerar är nettoenergin ca 9400 TWh vilket betyder att det just finns tillräckligt med matenergi för världens befolkning, men för att jordbruket skall producera 1000 kcal behövs det 1600 kcal oljeekvivalenter och då väl maten i USA står på bordet har energiåtgången ökat till 7500 kcal och det mesta av detta är olja. Det betyder att en stor del av världens oljeproduktion behövs för att vi skall överleva.

Vad är det som får ekonomer som Ruchir Sharma att ta till brösttoner och citera dramatikern (playwright) Arthur Miller, “An era can be said to end when its basic illusions are exhausted.”? Jo att det faktum att priset på olja mer än halverades under några månader har förvandlat honom till en illusionist med en illusionists drömmar om framtiden. Vad det gäller Peak Oil så behandlas det som något som redan skulle ha inträffat fastän det finns dokumenterat att vi i ASPO, Association for the Study of Peak Oil & Gas, hela tiden sagt att Peak Oil beräknas ske 2010 eller rent av 2018. Just nu är det mycket som talar för att produktionen för 2009 kommer att bli lägre än vad den var 2007, 2008, men det kan också vara så att det dröjer ytterligare några år.

King Hubert analyserade oljeproduktionen i USA under 1950-talet och kom fram till att produktionen skulle nå ett maximum mellan 1966 och 1970. Då 1970 ställde sig dåtidens illusionister/ekonomer upp och förklarade att King Hubert var en domedagsprofet och att han hade helt fel eftersom man då 1970 producerade mer olja än vad man någonsin gjort tidigare. Verkligheten är att man producerar mest olja då man har den största produktion och det var just då som USA hade maximal produktion.

Det är produktion av individuella oljefält som utgör den samlade globala produktionen och i verkligheten är det depletion och decline som styr produktionen i de individuella fälten. IEA, International Energy Agency, och vi i Globala Energisystem vid Uppsala universitet har visat att produktionen i de fält som idag producerar råolja minskar med 6 procent om året, eller ca 4 miljoner fat om dagen. Denna verklighet finns inte med i Ruchir Sharmas framtid. Denna verklighet fanns inte 1979.

Oljeaktörer är verkliga illusionister, man försöker dölja verkligheten. På 1930-talet var det de stora oljefynden i Texas som måste gömmas och illusionisten hette då Texas Railroad Commission. Sedan var det de gigantiska oljefynden som man gjorde under 1950-, 1960, och 1970-talen och illusionstricket blev att bolla med olika reservklassifikationer. Mästare bland illusionisterna är BP som än idag i sin BP Statistical Review försöker få oss att tro man hittade mest olja under 1980-talet, fast alla vi som arbetar med verkligheten vet att det är fel. De enda som BP lurar är ekonomer och det är denna illusion som fascinerar Ruchir Sharmas och får honom att utropa: ” This long-term price decline is due mainly to the constant discovery of new fields and greater energy efficiency, making nonsense of the idea that the world is rapidly running out of oil.”

Verkligheten är att vi faktiskt hittar mindre olja än vad vi konsumerar och under de senaste 10 åren har vi inte hittat de 300 miljarder fat olja som vi konsumerat. Trenden är att vi de närmaste 10 åren kommer att hitta mindre än 100 miljarder fat olja och frågan är om detta tillsammans med de reserver som finns ger oss möjligheter att konsumera 300 miljarder fat de kommande 10 åren. Om vi inte kan det så har vi nått Peak Oil och vår verklighet blir inte den illusion som målas upp i Newsweek utan en verklighet som vi alla måste hantera. Framförallt måste vi klara utav att producera mer mat med mindre olja.

Om vi tar bort illusionistens skynke och accepterar verkligheten är vår förhoppning att vi skall bygga en framtid för alla. Om illusionisterna får hållas kommer man säkert försöka dölja att det finns en fattig värld som vi också borde ta med i vår framtida verklighet.

The IEA April Oil Market Report

The International Energy Agency, IEA, has now presented its latest “Oil Market Report”. For oil demand in 2009 they have decreased the estimated requirement to 83.4 million barrels per day (mb/d). That is 2.4 mb/d lower than demand was in 2008. In our publication on production declines in giant fields we have defined the Peak Oil plateau to lie within a fluctuation band of +/- 2% around an average of 84.8 mb/d. The new prognosis lies just within the lower boundary but we are very close to leaving the peak oil plateau. In March, production was 83.4 mb/d which is 2.4 mb/d lower than one year ago.

According to our analysis and that of the IEA, oil production in producing crude oil fields is declining by 6% per year. This means that production from those fields that were in production one year ago has now declined by 4 mb/d. That which is called, for example, “OPEC’s reduced quotas” is, in reality, a natural decline if one does not make any new investments. This means that reduced quotas cannot be presented as future reserve capacity. If we want to raise production numbers to last year’s levels it will require large investments and those investments have now been mothballed.

The IEA asserts that we are now placed at above $50 per barrel. Even though I do not gladly express an opinion on oil prices, there are many signs that suggest that we have now begun a new journey to higher prices. Today’s economy will have difficulty managing a doubling of the oil price but if the economy begins to grow again then we may see it. When it comes to reducing consumption of oil the USA is the nation that can make the biggest savings. In the next few years the oil price will be affected greatly by the USA’s ability to reduce the oil intensity of its economy. In my blog on the G20 you can see in the graph on oil intensity that Germany, France and the UK are only approximately 60% as oil intensive per $ as the USA but you can also see that Sweden needs to improve its oil intensity.

(Swedish)

IEA, International Energy Agency, har nu presenterat sin senaste ”Oil Market Report” och vad det gäller efterfrågan på olja för 2009 så skriver man ner behovet till 83.4 miljoner fat om dagen (mb/d). Det är 2.4 mb/d lägre än vad efterfrågan var 2008. I vår publikation om produktionsminskningar i gigantfält har vi definierat Peak Oil platån till en fluktuation på +/- 2 procents runt ett medelvärde på 84.8 mb/d. Den nya prognosen hamnar precis innanför den undre gränsen, men vi är mycket nära att lämna peak oil platån. Vad det gäller produktionen i mars så var den 83.4 mb/d vilket är 2.4 mb/d lägre än för ett år sedan.

Enligt våra och IEA:s studier sjunker oljeproduktionen i producerande råoljeoljefält med 6% om året. Det betyder att produktionen från de fält som var i produktion för ett år sedan nu har sjunkit med 4 mb/d. Det som kallas för t.ex. OPEC:s minskade kvoter är i själva verket en naturlig nedgång om man inte gör nya investeringar. Det betyder att minskade kvoter inte kan föras upp som framtida reservkapaciteter. Skall vi upp till förra årets produktionssiffror så krävs det stora investeringar och de investeringar lägger man nu i malpåse.

Vad det gäller priset konstaterar IEA att vi nu placerat oss över $50 per fat och fastän jag ogärna vill uttala mig om priset så är det mycket som talar för att vi har börjat en ny resa mot högre priser. Dagens ekonomi kommer att ha svårt att klara det dubbla priset men om ekonomin tar fart kan vi kanske hamna där igen. Vad det gäller att minska konsumtion av olja så är det USA som kan göra de största besparingarna och oljepriset de närmaste åren kommer att påverkas väldigt mycket av USA:s förmåga att minska sin oljeintensitet. I bloggen om G20 ser ni att Tyskland, Frankrike och UK är ca 60% bättre, men ni kan också se att Sverige behöver bli bättre.

Halifax, Canada; history och resources / Halifax, Kanada; historia och resurser

Halifax and Novascotia are Canada’s doorway in the east to the Atlantic. Presumably it is not the first place that one would choose as a tourist destination but once one is there it is an interesting area. After a tour of the museums here one can understand that it is an important place for Canada historically. Between 1929 and 1972 over a million immigrants came to Halifax from Europe. In the immigration museum I read that 17,000 of these immigrants came from Sweden. Halifax was also the port where Canadian soldiers who participated in the Second World War departed Canada. Unfortunately there were all too many who did not return.

Halifax has also experienced catastrophes. During the First World War, two ships collided in the harbour. One of them carried ammunition and the entire load exploded. It was the largest explosion that the world had experienced before the atomic bomb. Over 2000 people died and parts of the city were leveled. Halifax was also the centre for the rescue operation when the Titanic sank and many of the dead are buried there. Halifax has also been severely affected by changes in natural resources. At the beginning of the 20th century the largest population of cod in the world existed in the waters near Halifax. Unrestrained exploitation of the resource caused the cod fishery to crash and an entire industry has now disappeared. This was very tragic for the inhabitants of Halifax but, from an international perspective, it is interesting to study how this has affected the city.

Last Wednesday I was invited by Canadian radio to discuss the global energy situation (http://www.cbc.ca/maritimenoon/stories.html). Later in the evening there was an interested audience that listened to my presentation and also participated intensively in discussion. Next week I will post the presentation so that the people who have written to me about it will get the possibility to look at it again.

(Swedish)

Halifax och Novascotia är Kanadas dörr i öster mot Atlanten. Förmodligen är det inte den första platsen du väljer som turistmål men då du väl är där är det en intressant plats. Att det historiskt är en viktig plats för Kanada förstår man efter en rundtur i de museer som finns. Till Halifax kom under tiden 1929 till 1972 över en miljon immigranter från Europa och i immigrantmuseet kunde jag läsa att 17000 av dessa immigranter kom från Sverige. Halifax var också den hamn där kanadensiska soldaterna som var med i andra världskriget lämnade Kanada och tyvärr var det allt för många som aldrig kom tillbaka.

Halifax har också upplevt katastrofer. Under första världskriget kolliderade två fartyg i hamnen och det ena av dem var lastad med ammunition och hela lasten exploderade. Det var den största explosion som världen upplevt innan atombomben och över 2000 personer dog och delar av staden jämnades med marken. Halifax var också centrum för räddningsarbetet då Titanic gick under och många av de döda är begravda här. Halifax har också drabbats hårt av förändringar av naturresurser. I början av 1900-talet fanns det utanför Halifax världens största fiskbestånd av torsk. Ohämmad utnyttjande av resursen torsk har nu medfört att beståndet havererat och en hel näring har försvunnit. Enormt tragiskt för befolkningen, men ur ett globalt resursperspektiv kan det vara intressant att studera hur detta påverkade Halifax.

I onsdags blev jag inbjuden av kanadensisk radio att diskutera den globala energisituationen (http://www.cbc.ca/maritimenoon/stories.html) och senare på kvällen var det en intresserad publik som lyssnade till mitt föredra, men som också intensivt deltog i diskussionen. Nästa vecka skall jag lägga upp presentation så att ni som hört av er skall få möjlighet att titta på den igen.

Halifax, Canada; Energy — the challenge to sustainability

On 8 April 2009 at 7pm I will give a public seminar with the title “Energy – the challenge to sustainability” in the Scotiabank auditorium in the McCain Building on Dalhousie’s main campus, Halifax, Canada. The abstract for the seminar:

When future energy scenarios are discussed a “Business as Usual” scenario is always included. The most well known “Business as Usual” scenarios are those delivered by the International Energy Agency, IEA, in its yearly publication World Energy Outlook and those that form the foundation of the IPCC’s climate scenarios. The Association for the Study of Peak Oil and Gas, ASPO, www.peakoil.net, was formed in 2002 and one of the motivations for this was that we do not regard “Business as Usual” as a valid future scenario when considering oil production.

Crude oil is the basis for different forms of transport fuel. These forms (fractions refined from Crude oil) are divided between gasoline (aka petrol, 23.8%), aviation fuel (6.3%), diesel (33.1%) and bunker oil (16.1%). The remaining products from crude oil are used for other purposes.

The basis for globalization is global transport and the future that the aviation industry project is “Business as Usual” with growth of 5% per year. What happens when “Business as Usual” is not an option? Shipping uses primarily bunker oil but more and more refineries are now converting this fraction to increase production of diesel. What will happen to shipping without “Business as Usual” as an option?

The nations of the world are now gathering to make decisions to reduce global emissions of carbon dioxide. Since 2004, CO2 emissions from oil have leveled off and Peak Oil means that these will soon decrease regardless of political decisions. Natural gas will also reach a production maximum and its emissions will decline. What will happen with coal in the future? It is time to discuss the future of the climate without “Business as Usual” as an option.