Around the world in 14 days / Jorden runt på 14 dagar

I jump-started my trip by travelling to Geneva for two days to the Platts conference ”2nd Annual New Challenges for Crude oil”. I have already described my arrival. The conference is over and it is time to summarise two intensive days. Many of the presentations were, for me, very interesting and I will return to them. For ASPO and myself it was very significant that Platts invited me, in my role as president of ASPO, to be chairperson and opening speaker. It is a sign that ASPO is now accepted as one of the oracles when it comes to the future of oil.

During the first day there were several occasions when the current reserve capacity of OPEC was discussed. From this week’s OPEC meeting in Vienna we can assert that they are holding a production ceiling of 24.85 million barrels per day which is a reduction of 4.2 Mb/d compared to the production level one year ago. Should this volume difference be regarded as reserve capacity or should we consider that these fields have, during the year, undergone a natural decline that, according to our and the IEA’s judgement should be on the order of 1 Mb/d? In one year’s time we may need to increase oil production and the question is what the real reserve capacity will be then?

In my own presentation I described analysis from an article that we have just submitted to the journal Energy Policy. I had not intended to describe any of the details on my blog at this time but Platts had other ideas and you read what they wrote here.Our estimates of oil production are approximately 25% lower than what the IEA has determined. Note that, in our calculations, we use the same numbers as the IEA but impose realistic limits on production rates.

All discussion of oil trading and future prices is, naturally, very important, especially for Platts that has responsibility for the Brent price. Since the oil from each and every oilfield is different we need to compare like with like. When the North Sea was young and vigorous the oilfield Brent was a giant that all others were compared with. Today its production is marginal and “Brent” is now a blend of oil from a number of oilfields. The advantage with Brent is that it is a price that can be used in international trade, while the oil that is traded on Nymex and for which the price is set according to the American WTI can only be sold onwards in the USA. It would be interesting to know how much more expensive oil becomes due to all the trading to which it is subjected.

Today a wonderful journey begins. First stop is Sao Paolo in Brazil and the ”Ethanol Summit 2009”. As you can see on their website former president Bill Clinton will also attend. I hope that I get the chance to discuss Peak Oil and our research with him. My presentation on “Alternative Fuels and the Future of Oil” will be delivered on Tuesday.

Then my travels take me to Adelaide in Australia, via Buenos Aires, the South Pole and Sydney. Pity that it is night at the South Pole! Friday June 5 is World Environment Day and I will deliver two presentations in Adelaide.

It will be great to meet Michael who translates my blog. [Likewise! ML]

In the beginning of next week I will continue on to Canberra, the capital city of Australia. There the schedule is full of meetings, presentations etc. with representatives of the political leadership. It will be extremely interesting and my blog will be a useful place for notes to remind me of these in future.

On the afternoon of 9 June I will be in Sydney for the start of the large SMART conference. I will deliver my main presentation on 10 June straight after the opening. The title of my presentation is “Business as usual” isn’t an option. On 12 June I will participate in and lead a workshop on “Supply chain risks“.

When I land back at Arlanda [Stockholm] it will have been (if all goes as planned) a round-the-world flight of 14 days. It will be a wonderful trip and I hope that you will follow the journey.

(Swedish)
Jag tjuvstartade min resa med att åka till Genève i två dagar och Platts konferens ”2nd Annual New Challenges for Crude oil”. Ankomsten har jag redan beskrivit. Konferens är över och det är dags att summera två intensiva dagar. Flera av föredragen var för mig mycket intressanta och jag skall återkomma till dem. För ASPO och mig var det betydelsefullt att Platts bjuder in mig i rollen som ”President for ASPO” för att vara ordförande och inledningstalare på konferensen. Det är en markering att ASPO accepteras som en av kommunikatörerna vad det gäller oljans framtid.

Under första dagen diskuterades vid ett flertal tillfällen den aktuella reservkapaciteten hos OPEC. Från veckans möte i Wien kan vi konstatera att man behåller produktionstaket på 24.85 miljoner fat om dagen vilket är en minskning med 4.2 Mb/d jämfört med produktionen för ett år sedan. Skall denna volym betraktas som reservkapacitet eller skall man också ta hänsyn till att dessa fält under året haft en naturlig minskning, som enligt vår och IEA: bedömning borde vara en minskning med cirka 1 Mb/d. Om ett år kan vi behöva öka oljeproduktionen och frågan är, vad är den verkliga reservkapaciteten om ett år?

I mitt eget föredrag presenterade jag en artikel som vi just skickat in till Energy Policy. Jag hade inte tänkt gå in på några detaljer här, men Platts var av en annan åsikt och nu kan ni själva läsa vad Platts skriver. Vår uppskattning av oljeproduktionen är ca 25% lägre än vad IEA kommer fram till. Notera att vi i våra beräkningar använder samma siffror som IEA men på ett realistiskt sätt.

All diskussion om handel med olja och framtidens pris är naturligtvis väldigt viktig, speciellt för Platts, som har ett ansvar för Brant priset. Eftersom oljan från varje oljefält är olika måste man ha något att jämföra med. Då Nordsjön var ung och vital var oljefältet Brant en gigant som alla andra fick jämföra sig med. Idag är produktionen marginell och ”Brent” är nu en blandning av olja från ett antal oljefält. Fördelen med Brant är att det är ett pris som kan användas för internationell handel, medan olja som köps på Nymex och prissätts enligt den amerikanska prisnormen WTI bara kan säljas vidare i USA. Det skulle vara intressant att veta hur mycket dyrar oljan blir genom all handel.

Idag börjar en fantastisk resa. Först till Sao Paolo i Brasilien och ”Ethanol Summit 2009”. Som ni ser på hemsidan så kommer även expresident Bill Clinton dit. Hoppas att jag får möjlighet att diskutera Peak Oil och vår forskning med honom. Mitt föredrag om “Alternative Fuels and the Future of Oil” är på tisdag.

Sedan går färden vidare till Adelaide i Australien, via Buenos Aires, Sydpolen och Sydney. Synd att det är natt på Sydpolen. Den 5 juni är det världsmiljödagen och det blir två föredrag i Adelaide. Skall bli fantastiskt trevligt att träffa Michael, som översätter min blogg.

I början av nästa vecka reser jag vidare till Canberra, som är huvudstad i Australien. Där blir det fullt program med möten, föredrag, mm med representanter för den politiska ledningen. Det skall bli ofantligt intressant och genom att skriva min blogg får jag bra minnesanteckningar.

Den 9 juni på eftermiddagen skall jag vara i Sydney för då börjar den stora SMART konferensen. Den 10 juni har jag mitt huvudföredrag direkt efter inledningen. Titeln på mitt föredrag är; “Business as usual” isn’t an option. Den 12 juni skall jag vara med och leda en workshop om “Supply chain risks“.

Då jag landar på Arlanda blir det om alla planer stämmer en världsomflygning på 14 dagar. Det blir en fanfastisk resa och jag hoppas att ni vill vara med på resan.

Geneva and nostalgia / Genève och nostalgi

Yesterday at lunchtime I arrived in Geneva. To come here is always something special. It was 39 years ago in 1970 that I came here for the first time as a newly enrolled Ph.D. student in Prof. Andersson’s ISOLDE group at Chalmers University [ISOLDE – Isotope Separator On Line - is part of the particle accelerator facility at the European Organization for Nuclear Research laboratories in Geneva - CERN]. The group then had a Ph.D. student stationed at CERN, Björn Jonson. Together with me on the train journey from Gothenburg to Geneva in 1970 was Göran Nyman who was also a Ph.D. student in the group. Our goal was the research installation ISOLDE at CERN.

I travelled straight from the airport to CERN and, believe it or not, there I was met once again by Björn Jonson! During the intervening 39 years Björn has had a successful research career. He graduated, became the group leader for ISOLDE, succeeded Göran Andersson as Professor of Physics at Chalmers, was elected to the Royal Swedish Academy of Sciences and, at the moment, is chairperson for the committee that awards the Nobel Prize in Physics. When this coming autumn you hear who has received the Nobel Prize in Physics you should know that Björn is one of those responsible behind the award. I didn’t bother trying to get any inside tips. Even nowadays, Björn still spends some of his time at CERN.

We visited the contemporary ISOLDE and it was stimulating to hear about current experiments on, among other things, neutrino oscillations. We also passed by a mass spectrometer where they were performing contemporary measurements of the mass of shortlived atomic nuclei. It is an advanced continuation of my Ph.D. thesis work that addressed shortlived atomic nuclei. The visit concluded with coffee at CERN’s cafeteria and the nostalgia was perfect. Imagine that we three Ph.D. students who sat there 39 years ago are now professors of physics.

Taking the bus back to Geneva made me think about when Göran and I made the same trip by bus 39 years ago. We lived then at a hotel that was suitable for researchers with limited funds and I heard that Göran had been back to that hotel over the years. The reason that I am now in Geneva is that Platts, a leading company in the oil sector, has for the second year running organised a conference with the theme “New Challenges for Crude Oil”. The first conference was in Vienna last year and I was also invited to that event. The difference this time is that Platts has asked me to chair the conference. The fact that ASPO is now accepted as a participant in oil’s upper circles was noted by the Swedish daily newspaper Svenska Dagbladet and on the back page of the business section they posed five questions for me. The hotel that Platts has chosen for the conference is something completely different from what a limited research grant can support.

In the evening I strolled up the Rue de Mont-Blanc to the restaurant Café de Paris. 39 years ago when Göran and I concluded our visit we did it with a meal at Café de Paris Now, like then, they served only one dish and the price of ”Entrecote Cafe de Paris” was written on the long side’s mirrors. During my years as a Ph.D. student I made many trips to Geneva and the routine was always the same. What is interesting is that there were nearly always a few Swedes there and studying their behaviour became an additional amusement. I remember the elegant gentleman that conversed in elegant French with his dinner companion (that could have been but definitely was not his daughter) and then ended his dinner by addressing us in Swedish. There are also many other episodes to remember.

In terms of Swedes and Café de Paris all records were broken yesterday. I had imagined I would be able to find a quite moment to prepare for the following day’s chairmanship. In stepped 22 Swedish ladies led by a “rooster”. Suddenly, two thirds of the customers were Swedish. I was later informed that Sweden’s government had been criticised several times by the UN’s Committee on the Rights of the Child for not meeting its responsibilities under the Convention on the Rights of the Child in terms of the right to education. The Swedish delegation headed by Undersecretary of State Karin Johansson had, that day, been interrogated by the UN’s Committee. The Swedish group at Café de Paris were representatives for Save the Children that had defended the interests of children at the hearing.

Letting loose 22 ladies in a restaurant creates, after a while, quite a pleasant buzz of conversation. The preparations for the following day’s conference had to be put aside until later.

(Swedish)
I går vid lunchtid kom jag till Genève och att komma hit är alltid något speciellt. Det var för 39 år sedan 1970 som jag kom hit för första gången som nybliven doktorand i professor Göran Anderssons Isolde grupp vid Chalmers. Gruppen hade en doktorand stationerad vid CERN och det var Björn Jonson och med på tågresan från Göteborg fanns Göran Nyman, som också var doktorand i gruppen. Målet var forskningsanläggningen Isolde vid CERN.

Direkt från flygplatsen åkte jag ut till CERN och hör och häpna för där möttes jag även denna gång av Björn Jonson. Under de 39 år som gått har Björn haft en framgångsrik forskarkarriär. Han disputerade, blev gruppledare för Isolde, efterträdde Göran Andersson som professor på Chalmers, blev invald i Kungliga vetenskapsakademin och är just nu ordförande för Nobelkommittén i fysik. Då ni i höst för höra vem som får Nobelpriset i fysik så skall ni veta att Björn är en av de ansvariga bakom utnämningen. Jag försökte inte ens få ett stalltipps. Björn tillbringar även nu en del av sin tid på CERN.

Vi besökte dagen Isolde och det kändes stimulerande att höra om dagens experiment om bl.a. neutrinooscillationer. Vi passerade också en masspektrometer där man gjorde dagen massmätningar av kortlivade atomkärnor. Det är en avancerad fortsättning på min doktorsavhandling som behandlade kortlivade atomkärnors massa. Besöket avslutades med kaffe i CERN:s cafeteria och nostalgin var fullända. Tänka sig att vi tre doktorander som satt där för 39 år sedan nu är professorer i fysik.

Att ta bussen tillbaka till Genève fick mig att tänka på då Göran och jag åkte med bussen för 39 år sedan. Vi bodde på ett hotell som var lämpligt för forskare med begränsade anslag och jag hörde att Göran varit hotellet torgen under åren. Anledningen till att jag nu är i Genève är att Platts, ett ledande företag inom oljebranschen, för andra året arrangerar en konferens som behandlar ”New Challenges for Crude Oil”. Den första var i Wien förra året och då var jag också inbjuden. Skillnaden denna gång är att Platts bett mig vara ordförande för konferensen. Detta faktum att ASPO nu är accepterad som en aktör i oljans finrum uppmärksammas av Svenska Dagbladet och på baksidan av näringslivsdelen ställer man fem frågor till mig. Det hotell som Platts valt för konferensen är något helt annat än vad begränsade forskningsanslag kan erbjuda.

På kvällen styr jag stegen uppför Rue de Mont-Blanc och till restaurangen Café de Paris. Då för 39 år sedan avslutade Göran och jag vår vistelse med ett besök och nu liksom då serverade man bara en rätt och priset på ”Entrecote Cafe de Paris” fanns skrivet på långsidornas speglar. Under åren som doktorand gjorde vi många resor till Genève och rutinen var den samma. Det intressanta var att det nästan alltid var några svenskar där och att studera deras beteende blev ett extra nöje. Jag minns den elegante herremannen som konverserade sin bordsdam, som kunde varit men som definitivt inte var hans dotter, elegant på franska, men som avslutade måltiden med att tilltala oss på svenska. Det finns många fler episoder att minnas.

Vad det gäller svenskar och Café de Paris slogs alla rekord igår. Jag hade tänkt mig en lugn stund för att förbereda dagens ordförandeskap. In stiger 22 svenska damer anförd av en ”tupp”. Helt plötsligt var två tredjedelar av gästerna svenskar. Jag fick sedan veta att Sveriges regering flera gånger blivit kritiserad av FN:s barnrättskommitté för att inte leva upp till barnkonventionen när det gäller alla barns rätt till utbildning och en svensk delegation, med statssekreterare Karin Johansson i spetsen, hade under dagen blivit förhörd av FN:s barnrättskommitté. Den svenska gruppen på Café de Paris var representanter för Rädda barnen som bevakat barnens intresse vid förhöret.

Att släppa loss 22 damer på en restaurang skapar efter ett tag ett ganska gemytlig högt sorl. Förberedelserna för dagens konferens fick vänta.

TV4 Nyheterna och flygbränsle

För mer än en vecka sedan berättade jag om ”en dag med media” och att Bo Holmström och TV4 var på besök. På tisdagskvällen kom inslaget om framtidens flygbränsle. Ni som missade det och vill se det igen kan göra de här:

TV4 – Nyheterna den 19 maj 2009-05-21

Birgitta Hambraeus – a former student / Birgitta Hambraeus – en gammal elev

Last weekend I received an invitation to write something for Birgitta Hambraeus’ Guest Book. Birgitta is a former member of parliament in Sweden and a well known opponent of nuclear energy. She was also a student when I conducted a pilot course in problem-based distance education many years ago. Here is my contribution to her guest book.

Hello Birgitta!
To be a researcher is to come up with ideas that are “crazy” and then test them. You were one of those that was affected by my idea to test problem-based distance education. It was 1996 and the government had made a large investment in an investigation called “Dukom” and was willing to back my ideas. I was completely convinced that the future’s greatest problem was to ensure a sufficient energy supply and that everyone needed to be educated about energy. In my research project I needed three categories of student and one group was to consist of leaders/decision makers. An invitation was sent out to all parliamentarians and you were one of the two that responded. To plan, conduct and report on the course took one and a half years. When the distance education committee, Dukom, submitted its final report for the education minister they chose one of approximately 100 projects to be presented to the minister and, happily for us, the one chosen was ours. It was actually the first time in the world that someone had tested problem-based distance education. Here is one of several places that you can read about the project: (http://www.stockholmchallenge.se/data/distance_problem_based_le).

Now, 13 years later, I know that this project was completely decisive for the research that we conduct today. I have read your newsletter and I believe that there are several viewpoints that we are in agreement on. As you know, a question exists that we are both concerned about and that is the attitude to nuclear energy. If we look forward in time nuclear energy is clearly secondary to the world’s greatest problem of how we will produce food in the future when we cannot use fossil fuels. The food that you have on your table contains less energy than was present in all the oil used to put it there.

I have two fantastically clever students, Karin and Kersti, who have just submitted their Masters thesis, “Can agriculture provide us with both food and fuel”. I will send you a copy of the work when the final corrections have been made. A short summary can be found on my blog. On my blog you can also follow what is happening around the world in the energy area. Considering your great interest in energy I would recommend that you apply to attend the “Energy 2050” symposium organized by the Royal Swedish Academy of Sciences at which I am very pleased that I am invited to speak. You can find more information at www.energy2050.se. Best regards until we meet again.

(Swedish)

Fick i helgen en inbjudan att skriva något i Birgitta Hambraeus gästbok. Birgitta är före detta riksdagsledamot och välkänd motståndare till kärnkraft. Hon var också elev då jag genomförde en pilotkurs i problembaserad distansutbildning för många år sedan. Här är mitt inlägg i hennes gästbok.

Hej Birgitta!

Att vara forskare är att få idéer som är ”tokiga” och sedan testa sina idéer. Du var en av de som drabbades av min idé att testa problembaserad undervisning i distansundervisningen. Det var 1996 och regeringen hade satsat stort på en utredning som kallades för Dukom och mina idéer var man villiga att satsa på. Jag var helt övertygad om att framtidens största problem var att klara energiförsörjningen och att alla borde skaffa sig kunskap om energi. I mitt forskningsprojekt behövde jag tre kategorier av studenter och en grupp skulle bestå av beslutsfattare. En inbjudan gick ut till alla riksdagsledamöter och du var en av två som nappade på erbjudandet. Planering, genomförande och slutrapport tog ett och ett halvt år. Då distansutbildnings kommittén, Dukom, la fram sitt slutbetänkande för utbildningsministern valde man ut ett av ca hundra projekt att bli presenterade för ministern och glädjande för oss blev det vårt projekt. Det var nämligen första gången i världen som någon testat problembaserad distansutbildning. Här är en av flera platser där du kan läsa om projektet (http://www.stockholmchallenge.se/data/distance_problem_based_le).

Nu 13 år senare vet jag att detta projekt var helt avgörande för den forskning som jag bedriver idag. Jag har läst dina nyhetsbrev och jag tror att det finns flera åsikter som vi kan vara överens om. Som du vet finns det en fråga som vi inte delar och det är synen på kärnkraft. Om vi skådar in i framtiden är kärnkraftsfrågan klart underordnad världens största problem, hur skall vi producera mat i framtiden då vi inte kan använda fossila bränslen. Den mat som du har på bordet innehåller mindre energi än all den olja som vi använt för att få den på bordet.

Jag har två fantastiskt duktiga studenter, Karin och Kersti, som just lagt fram sitt examensarbete ”Can agriculture provide us with both food and fuel?” Jag skall skicka Dig en kopia av arbetet då de sista korrigeringarna är genomförda. En kort sammanfattning finns på min blogg. På min blogg kan du också följa vad som häder runt om i världen inom energiområdet och med ditt stora energiintresse rekommenderar jag dig att anmäla dig till Energy2050 som ordnas av Kungliga vetenskapsakademin den 19-20 oktober. Till min glädje är jag inbjuden att tala. Mer information hittar du på www.energy2050.se. Ha det så bra tills vi ses.

Oil sands and our future pensions / Oljesand och våra framtida pensioner

“Swesif”, Sweden’s Forum for Sustainable Investment, had invited me to a symposium on tar sands – an ethical pitfall?” The reason for the discussion on tar sands is that Norway’s Statoil is going to invest huge amounts into the tar sands and Swedish pension funds are investors in Statoil. My task was to describe the role of Canada’s tar sands in the global energy system and to discuss the significance of tar sands for global energy supply. Very roughly speaking, one can say that the oil that was formed millions of years ago can be divided into three fractions, “light and sweet”, “sour” and “heavy”. The volumes of each of the fractions that can be produced can be debated, but we have used approximately 1000 billion barrels and there is approximately 1000 billion barrels of the light and sweet and sour oil left to consume. The dregs, the heavy oil that includes Canada’s tar sands, is a further 1000 billion barrels. Canada has the world’s next largest “oil reserves” after Saudi Arabia (although some think that tar sands should not be classed as oil since they are more like bitumen).

Today, Canada produces 3.3 million barrels of oil per day, Mb/d, which is 4.1% of total world production. (As a comparison, Norway produces 2.56 Mb/d the same year.) The proportion of Canadian oil production made up by the tar sands is growing. In 2007 it constituted 44% of production or 1.5 Mb/d. Their goal is to double that or more. In our research report from 2006 we noted that a high production level would require nuclear energy for provision of boiling water. I shall return to this point.

Andrew Nikiforuk is a journalist and the author of the book “Tar Sands”. He described the contemporary tar sands industry and its effect on the environment. (Read his article “Canada’s Hidhway to Hell“.)It is difficult to appreciate the size of the area that is affected. The area in Alberta with tar sands is the same size as the state of Florida in the USA. Tar sands exist at different depths. Down to 75 meters one can mine them using open-cut methods. It is not just the cathedral in Uppsala that could be placed in the pits that are dug but the entire city of Uppsala. And they are not digging just one hole. Those that wish to see the reality can go to Google Earth and zoom in on Alberta. When they wash out the thick flowing oil from the sand it creates large lakes of waste water. Today these lakes cover an area of 130 square kilometers.

The other extraction method that can be used when the tar sands lie at greater depths is called “In situ”. They boil water to create steam and direct this down into the ground to make the heavy oil more fluid. Then they try to pump it up. The infrastructure around each drilling site destroys the environment and changes the animal life in the area.

It was pleasant to hear that Andrew considered that our research report on future mining of tar sands, “A Crash Program Scenario for the Canadian Oil Sands Industry”, was very good and that our “truth” was difficult for the authorities. Our assertion that they needed nuclear energy to be able to continue production in future has now been confirmed by the fact that they are planning 5 nuclear power stations in order to increase oil production from the tar sands. For the first time in history they are planning to use nuclear energy to increase carbon dioxide emissions. When I approve of nuclear energy it is for reduction of CO2 emissions.

John O’Conner had worked as a family doctor for an Indian village nearby the area where tar sands are being mined. He became world famous when he reported on increased rates of cancer in the village. The authorities have tried in every way possible to tone down the risks but they have not succeeded. Now some companies have begun to negotiate on ameliorative measures. There is much to tell about this and I recommend that you do a search for John O’Conner and tar sands/oil sands.

The traditional occupation of people living in the area was hunting and the last to speak was a young lady that lives in a village of 500 people in the northwest part of the tar sands area. They are badly affected by the industrial wastes. The number of wild animals to hunt is declining and many have malignant tumours. The human population that live in the area are also affected by a higher frequency of tumours and the young lady’s mother had cancer.

The symposium had been organized for investors to learn more about oil sand and the other speakers at the symposium were supported by Green Peace. The obvious question is if it is right to support Statoil with investment money from KPA, the Swedish state pension funds, in this industry. For me it did not seem OK. Representatives for the found was present at the meeting, and Kerstin Grönwall, KPA environmental manager, has just made the following statement: “We feel that if Statoil cannot protect the environment, it should withdraw from Alberta — this goes with our criteria for environmental investments.”

Continued and increased mining of the tar sands are of greatest importance to the USA. Today Canada is the largest exporter of oil to the USA with 1.9 Mb/d. On the list of exporters to the USA one also finds Saudi Arabia with 1.5 Mb/d and Iraq with 0.6 Mb/d. The official policy from President Obama is that importation of oil from the Middle East must end. However, if one considers that production in Mexico (the next largest exporter to the USA) is declining then increased importation from Canada will be essential in the future. The America market will demand it.

Sweden will never draw any benefit from the tar sands in Canada. We can make money and the wealth of our pension funds can increase but there are other investments for the future that we must undertake. When I began to discuss Peak Oil in 2001 there were two people in Sweden that were most prominent in declaring that I did not understand anything. They were Marian Radetzki and Tommy Nordin, a professor in economy and the former managing director of the Swedish Petroleum Institute, who thought that I was crazy and one of the reasons they presented was the enormous resources that exist in Canada’s tar sands. The resources exist, but the question is whether we shall destroy an area the size of Florida to quench our thirst for oil. In reality, the tar sands will only moisten our throats.

Energy is needed for the survival of the planet but the question is if we are going to sacrifice particular areas so that others will benefit. For Alberta and the tar sands in Canada the question is quite justified. Compared with the planet’s 6.7 billion people, the 40,000 that live in the affected area is a small number.

Swesif, Sveriges forum för hållbara investeringar, hade bjudit in till ett seminarium om ”Oljesand – en etisk fallgrop?” Anledningen till diskussionen om oljesanden är att norska Statoil skall satsa enorma summor i oljesand och att svenska pensionsfonder satsar på Statoil. Min uppgift var att placera in Kanadas oljesand i det globala energisystemet och diskutera oljesandens betydelse för den globala energiförsörjningen. Mycket grovt kan man säga att den mängd olja som bildades för miljoner år sedan kan delas in i tre fraktioner, light and sweet, sour and heavy. Hur mycket som kan utvinnas utav de olika fraktionerna kan diskuteras, men vi har använt cirka 1000 miljarder fat och av den söta och sura oljan finns det omkring 1000 miljarder till att konsumera. Bottenskrapet, den tunga oljan inklusive oljesanden i Kanada, är ytterligare 1000 miljarder fat. Efter Saudiarabien har Kanada världens näst största ”oljereserv” (några anser att oljesand inte skall behandlas som olja då det är mer likt tjära).

I dag producerar Kanada 3.3 miljoner fat olja om dagen, Mb/d, vilket är 4.1 % av världens totala oljeproduktion (som jämförelse kan nämnas att Norges produktion är 2.56 Mb/d). Oljesandens andel ökar och 2007 utgjorde den 44% eller 1.5 Mb/d. Målsättningen är en fördubbling eller mer. I vår forskningsrapport från 2006 markerar vi att höga produktionstal krävde kärnkraft för att koka vatten. Jag skall återkomma till detta.

Andrew Nikiforuk, journalist och författare till boken Tar Sand, beskrev dagens industri och den miljöpåverkan som finns. Det är svårt för oss att tänka oss hur stort område som berörs. Området i Alberta med oljesand är av samma storlek som delstaten Florida i USA. Oljesanden finns på olika djup och ner till 75 meter kan man ha dagbrott. Det är inte bara domkyrkan i Uppsala som kan placeras i de gropar som grävs utan hela Uppsala och det är inte bara ett hål som man gräver. Ni som vill se verkligheten kan gå till Google och zooma in på Alberta. Då man tvättar ur den tjockflytande oljan blir det stora dammar av avfallsvatten och idag täcker dessa dammar en yta av 130 kvadratkilometer.

Den andra metoden man kan använda då oljesanden ligger djupt kallas för In-Situ. Man kokar vatten till ånga och leder ner ångan i marken för att göra den tunga oljan flytande. Sedan försöker man pumpa upp olja. Infrastrukturen runt varje utvinningsplats förstör miljön och förändrar djurlivet i området.

Det var trevligt att höra att Andrew ansåg att vår forskningsrapport om framtida utvinning av oljesand var mycket bra och att vår ”sanning” var besvärande för myndigheterna. Vårt påstående att man behövde kärnkraftverk för att klara utav framtida produktion var nu bekräftat i och med att man planerar 5 kärnkraftverk för att få en större produktion från oljesanden. För första gången planerar man kärnkraft för att öka koldioxidutsläpp. Då jag säger ja till kärnkraft så är det för att minska CO2-utsläpp.

John O’Connor har arbetat som husläkare för en indianby i närheten av utvinningen av oljesand. Han blev världsberömd då han rapporterade om förhöjda cancerfall i byn. Myndigheterna har på alla sätt försökt att tysta ner riskerna, men man har inte lyckats. Nu börjar bolagen förhandla om åtgärder. Det finns mycket mer att berätta om detta och jag rekommenderar att ni söker på John O’Connor och tar sand/oil sand.

Den klassiska yrkesutövningen i området var jägare och sist ut var en ung dam som bor i en by med 500 personer i nordvästra delen av oljesandsområdet. Man är drabbade av utsläppen. Antalet vilda djur att jaga minskar och flera har elakartade tumörer. Även befolkningen som bor i området är drabbade av ökad tumörfrekvens och hennes mor hade cancer.

Seminariet hade ordnats för att diskutera om det var rätt att placera pengar från Svenska statens pensionsfonder i denna verksamhet. Det kändes inte helt OK.

Fortsatt utvinning och ökad utvinnig är av största vikt för USA. Idag är Kanada det största exportlandet av olja till USA med 1,9 Mb/d. På listan av exportländer finns Saudiarabien med 1.5 Mb/d och Irak med 0.6 Mb/d. Officiell politik från President Obama är att importen från Mellanöstern skall bort. Med tanke på att produktionen i Mexiko, som är näst största exportören till USA, minskar så är en ökad import från Kanada ett måste i framtiden. Det är den amerikanska marknaden som driver på.

Sverige kommer aldrig att få någon nytta av oljesanden i Kanada. Vi kan tjäna pengar och vår pensionsfond kan öka i värde, men det finns andra investeringar för framtiden som vi behöver göra. Visst behöver världen energi och även olja i framtiden. Då jag började diskutera Peak Oil 2001 var det framförallt två personer som ansåg att jag inte förstod något ting. Det var Marian Radetzki och Tommy Nordin, fd VD på Svenska Petroleum Institutet, som framförallt tyckte att jag var tokig och en av anledningarna som man förde fram var de enorma resurserna som fanns i Kanadas oljesand. Det finns resurser, men frågan är om vi skall förstöra en yta av Floridas storlek för att släcka vår törst på olja. I verkligheten kommer oljesanden bara att fukta strupen.

Energi behövs för planetens överlevnad men frågan är om vi måste offra vissa områden för att andra skall ha det bra. Vad det gäller Alberta och oljesanden i Kanada är frågan väl berättigad. Jämfört med 6.7 miljarder är ju 40000 som bor i områden som kan beröras ett litet antal.

Oil sands – an ethical pitfall? / Oljesand – en etisk fallgrop?

Tomorrow morning Sweden’s Forum for Sustainable Investment is organizing a symposium in Stockholm on tar sands. They have invited me to speak about oil production and how tar sands fit into the global energy system. In February 2005 the so-called “Hirsch Report” was published – PEAKING OF WORLD OIL PRODUCTION: IMPACTS, MITIGATION, & RISK MANAGEMENT. In the report they state that they would like to see a “crash management study” of Canada’s tar sands. We made such a study and it was released in 2006, A Crash Program Scenario for the Canadian Oil Sands Industry. Our calculations shows that the maximal production could be 5 million barrels of oil per day but would require that they build nuclear power capacity for steam production, i.e. nuclear energy for oil. A new player on the scene is China, that currently is “vacuuming” the global market for oil resources.

Today Dagens Nyheter [“Daily News” – Sweden’s largest circulation broadsheet newspaper] published an article with the title “Fund’s billions go to climate threat”. In it they discuss if it is moral to invest Swedish pension money in the environmentally destructive Canadian tar sands industry. We will see if this article has any connection with tomorrow’s symposium. I will return to this subject after the symposium.

I morgon (14 maj) ordnar Sveriges forum för hållbara investeringar ett seminarium i Stockholm om oljesand. Man har bjudit in mig att berätta om produktion och hur oljesanden kommer in i det globala energisystemet. I februari 2005 kom dsk Hirsch rapporten , PEAKING OF WORLD OIL PRODUCTION: IMPACTS, MITIGATION, & RISK MANAGEMENT. I rapporten efterlyser man en “crash management study” av Kanadas tjärsand/oljesand. Vi gjorde en sådan studie som redovisades 2006, A Crash Program Scenario for the Canadian Oil Sands Industry. Våra beräkningar visade att den maximala produktionen kunde bli 5 miljoner fat olja om dagen, men då krävdes det att man byggde kärnkraftverk för att producera ånga, dvs kärnkraft för olja. En ny aktör på planen är Kina, som just nu damsuger den globala marknaden efter oljeresurser.

Idag har Dagens Nyheter en artikel med rubriken ”Fondmiljarder går till klimathot”, och där diskuterar man om det är moraliskt att satsa svenska pensionspengar i kanadensisk miljöförstörande oljesandsindustri. Vi får se om denna artikel har något att göra med morgondagens seminarium. Jag återkommer efter seminariet.

Energy2050 – symposium by the Royal Swedish Academy of Sciences

The Royal Swedish Academy of Sciences is organizing an international energy symposium, Energy2050, to be held on 19-20 October 2009. “The symposium’s main aim is to debate different possibilities for reduction of fossil fuels’ contribution to the global energy mix for minimization of their effect on the environment and climate.” This citation is from the invitation that I received in April from the Academy’s secretary and the chair of the standing committee on energy. They invited me to speak in the session titled, “Fuels for transportation”. The theme for my presentation will be “Fossil motor fuels around 2050”

The symposium is one of the activities to be held during Sweden’s EU-presidency. The fact that the Academy states in its invitation, “Among the prominent international scientists that have been invited are three of the Academy’s Nobel Prize recipients, Carlo Rubbia, George A. Olah and Steven Chu (the latter, USA’s energy secretary, has not confirmed his participation)” will make Energy2050 the high point of the year for me.

I have just sent in the abstract [précis] for my presentation and have received the Academy’s permission to publish it here:

(Swedish below)

(pressmedelande)

Fossil motor fuels around 2050

Kjell Aleklett
Global Energy Systems, Uppsala University, Sweden

Fossil fuels are finite resources. In various regions of the world we see that production reached a maximum and then declined. Just now we consume around 85 million barrels of oil per day (mb/d) or 31 billion barrels per year. If we compare this with BP’s estimate of the world’s reserves of 1240 billion barrels this is equivalent to constant consumption at today’s level for 40 years, i.e. until 2050. A constant level of global oil production is not realistic due to the physical parameters of oilfields. Instead, we can expect a future maximum of production, Peak Oil, followed by declining production.

Today, oil is the raw material for the fuel for aircraft, passenger cars, busses, trucks, ships etc. For the last 40 years the oil requirements of our transportation modes have steady increased. During the coming 40 years the amounts of fossil fuels used for transport must be decreased. The political will for this will be tested in Copenhagen later this year, but more important is that limited oil resources will limit the production of oil. Peak Oil will be the politicians’ best friend when it comes to reducing CO2 emissions. The IPCC emission scenarios are based on incorrect assumptions of fossil fuel resources and are, therefore, exaggerated.

Future oil production can be divided into six fractions; 1) crude oil from currently producing fields, 2) crude oil from fields yet to be developed, 3) crude oil from fields yet to be found, 4) crude oil from enhanced recovery, 5) non-conventional oil production and finally 6) natural gas liquids. According to the International Energy Agency (IEA) publication World Energy Outlook 2008 these will constitute a total of 106 mb/d in the year 2030, an increase of more than 20 mb/d compared with today’s production. A production volume for 2050 is not given.

A rational analysis by the Uppsala Global Energy Systems group yields that by 2030 crude oil from currently producing fields will have declined by 50 mb/d. In 2050 production from these fields will be only a small fraction of today’s volume. The “to be developed” production fraction consists of small fields compared with today’s giant oil fields. By 2050 this fraction will make only a marginal contribution to total volumes. Discovery rate has declined every decade since the 1960s and the fields found are smaller and smaller. If new fields, with reserves equivalent to what the North Sea had, are in production in 2050 we can expect them to produce 6 mb/d. Non-conventional oil production might be the largest fraction in 2050 with an estimated volume of 6 to 8 mb/d. In 2030 we estimate that total oil production will be 10 to 15 mb/d less then today (i.e. ~70 to 75 mb/d). By 2050, depending on enhanced recovery, total production can be around 50 million barrels per day.

Production of fossil fuels is limited by physical and economic factors. We see that the fraction of the reserves that can be extracted annually is limited. When examining coal we see that mining has never produced more than 4% of the reserves in one year. Can an increase in coal use for conversion to liquid fuel combined with CCS be a future alternative for powering vehicle transport or should we turn to greater use of natural gas?

In 500BC Confucius said, “Study the past if you would define the future”. Using our knowledge of the history of fossil fuel discovery and production we can estimate fossil fuel production for vehicles 40 years into the future – until 2050.

(Swedish)

Svenska Kungliga Vetenskapsakademien kommer att organisera ett internationellt energi symposium, Energy2050, den 19-20 oktober 2009. ”Symposiets huvudsyfte är att debattera olika möjligheter att reducera de fossila bränslenas andel i den globala energimixen med beaktande av att påverkan på miljö och klimat blir så små som möjligt.” Citatet är från den inbjudan som jag fick i april från akademiens ständige sekreterare och ordföranden i energiutskottet. Man inbjöd mig att tala i sessionen ”Fuels for transportation” och temat för mitt anförande skulle vara ”Fossil motor fuels around 2050”.

Symposiet är en av aktiviteterna under Sveriges EU-ordförandeskap och det faktum att Akademien skriver i sin injudan: ”Bland framstående internationella vetenskapsmän som bjudits vill vi nämna att tre av Akademiens Nobelpristagare har inbjudits, Carlo Rubbia, Gearge A Olah och Steven Chu (den senare USa:s energiminister har inte bekräftat sitt deltagande)”, gör att Energy2050 blir årets höjdpunkt för mig.

Jag har just skickat in mitt abstrakt och har fått Akademiens tillstånd att publicera det här:

Can agriculture provide us with both food and fuel?

Once again it is a great day for my research group since Kersti Johansson and Karin Liljequist will defend their Masters research project, “Can agriculture provide us with both food and fuel?”. Note that what they have calculated is not how much energy is required to produce food rather than the energy content of the products. The results of this work will be made available in a few weeks.

Abstract
The objective of this study is to build a database on the global agricultural primary production and its energy content. The database is further used to estimate losses within the agricultural system, and possible biofuel production, to answer the question; can agriculture provide the world with both food and fuel? To better be able to answer this question, the basic conditions for agriculture and plant growth are accounted for and the expansion potential of agriculture is discussed.

The energy available for food was found to be 9370 TWh if rest products from processing are considered edible and 7320 TWh if they are considered inedible. Assuming a food demand of 2500 kcal per day and person for the 6.7 billion world population gives a global food demand of 7092 TWh.

To be able to estimate the potential of biofuel production using feedstock from agriculture, the energy exchange was calculated for different crops and biofuels. It was concluded that, if all wasted organic matter and all residues was used as feedstock in biogas production, the biogas produced would be able to replace one fourth of the consumption of fossil fuels, which was 25 000 TWh in year 2006, in terms of energy.

The expansion potential for global agriculture is limited by availability of land, water and energy input. A future decrease in supply of fossil energy and ongoing land degradation in combination with a growing world population further enforces that the energy potential lies in using inedible organic waste and residues.
 

Depletion and Decline Curve Analysis in Crude Oil Production

Today is a great day for my research group. Mikael Höök will defend his licentiate thesis that has the title, “Depletion and Decline Curve Analysis in Crude Oil Production”. I have already discussed the research reports it contains on various occasions and you can find an excellent summary below.

You can download the entire thesis here:
http://www.tsl.uu.se/uhdsg/Personal/Mikael/Licentiat_Thesis.pdf.

The opponent for the thesis defense is Dr Roger Bentley from Reading University in England.

Abstract:
Oil is the black blood that runs through the veins of the modern global energy system. While being the dominant source of energy, oil has also brought wealth and power to the western world. Future supply for oil is unsure or even expected to decrease due to limitations imposed by peak oil.

Energy is fundamental to all parts of society. The enormous growth and development of society in the last two-hundred years has been driven by rapid increase in the extraction of fossil fuels. In the foresee-able future, the majority of energy will still come from fossil fuels. Consequently, reliable methods for forecasting their production, especially crude oil, are crucial.

Forecasting crude oil production can be done in many different ways, but in order to provide realistic outlooks, one must be mindful of the physical laws that affect extraction of hydrocarbons from a reservoir. Decline curve analysis is a long established tool for developing future outlooks for oil production from an individual well or an entire oilfield. Depletion has a fundamental role in the extraction of finite resources and is one of the driving mechanisms for oil flows within a reservoir. Depletion rate also can be connected to decline curves. Consequently, depletion analysis is a useful tool for analysis and forecasting crude oil production. Based on comprehensive databases with reserve and production data for hundreds of oil fields, it has been possible to identify typical behaviours and properties.

Using a combination of depletion and decline rate analysis gives a better tool for describing future oil production on a field-by-field level. Reliable and reasonable forecasts are essential for planning and necessary in order to understand likely future world oil production.

One year as a blogger / Ett år som bloggare

At the beginning of May 2008 I wrote my first blog and on 5 May, i.e. one year ago, I connected a hit-counter. I can now see that, during its first year, my blog has had 77,800 visitors. A detailed analysis of recent weeks shows that 965 people per week have visited my blog and that you, my readers, visit more than once per week so that the total hit rate is 1950 per week. I think that it is fantastic that so many want to read what I write. Thank you!!!

Michael Lardelli from Adelaide in Australia translates my blog into English and thanks to his fantastic work there are very many outside of Sweden that read my blog. Many thanks! Very often the English text is better than the Swedish. I have been invited to deliver a presentation in Sydney in June and I will also visit Michael in Adelaide and deliver a lecture, “Peak Oil and Climate Change – Transitions to a New Future”. It will be exciting and I will describe the visit on my blog for you.

Although I quite often write more than one entry per week, I feel as though I am a weekly blogger and I try to limit myself to that which involves my work as a professor at Uppsala University and as president of ASPO. The blog has become my scientific diary. The first year has been very rewarding and I know that the continuation will be just as exciting. I have just begun to plan activities for autumn.

[From Michael: It is rewarding and a privilege to translate for Kjell. I can practice my Swedish (use it or lose it!) and follow the developing history of peak oil – the most significant event of the first decades of this century.]

(Swedish)

I början av maj 2008 skriv jag min första blogg och den 5 maj, dvs för ett år sedan, kopplade jag på räkneverket. Nu kan jag se att bloggen under året har haft 77800 besökare. En detaljerad analys av de senaste veckorna ger att 965 personer per vecka besökt min blogg och att ni mina besökare tittar in flera gånger så att den totala besöksfrekvensen blir 1950 per vecka. Jag tycker att det är fantastiskt att så många vill läsa det jag skriver. Tack!!!

Michael Lardelli från Adelaide i Australien översätter min blogg till engelska och tack vare detta fantastiska arbete finns det väldigt många utanför Sverige som läser min blogg. Tack, tack och åter tack! Väldigt ofta är den engelska texten bättre än den svenska. I juni är jag inbjuden att hålla föredrag i Sydney och då skall jag hälsa på Michael och hålla föredrag i Adelaide, ” Peak Oil and Climate Change – transitions to a new future”. Det skall bli spännande och ni kommer att få vara med på besöket.

Fastän jag ganska ofta skriver fler än ett inlägg per vecka så känner jag mig som en veckobloggare, och jag försöker begränsa mig till det som har att göra med mitt arbete som professor vid Uppsala universitet och som president för ASPO. Bloggen har blivit min vetenskapliga dagbok. Det första året har varit mycket givande och jag vet att fortsättningen blir lika spännande. Just nu har jag börjat boka höstens aktiviteter.