Ethanol Summit 2009 and President Clinton

Posted on June 3, 2009

3


The conference’s main attraction was former US president Bill Clinton’s speech. The security associated with his presence was impressive and there was an atmosphere of expectation as we gathered in the lecture theatre. His entry onto the stage reminded me of that of a pop-star and at the beginning of the speech we were told that this was his 6th trip to Brazil. When he made his first trip, Brazil was a poor nation that needed to borrow money from its wealthy brother. Today the roles are reversed. The USA now borrows money from the entire world while Brazil has money in its “piggybank”. The decisive change is that Brazil is on the way to becoming self-sufficient in oil and that they export ethanol, while the USA is becoming increasingly dependent on imported energy. Access to energy is decisive for a nation’s future.

The main theme in President Clinton’s speech was “Climate Change”. He noted that it was not his and Al Gore’s fault that the USA said no to Kyoto. It was the elected politicians in the Senate and the House of Representatives that said no. Now afterwards that explanation does not seem believable. It reminded me of a certain football [soccer] coach’s explanation for why his star-studded team did not win against a little nation like Sweden.

As a Swede one could still be proud. On four occasions President Clinton asserted that Sweden was top of the league when it comes to “Climate Change” and he called us “hyper-efficient”. He was impressed that Sweden, according to the Kyoto Protocol, could even increase its emissions. Now we know that the government’s ambition is rather that we will reduce our emissions. In all honesty we must confess that it is not the current government that laid the foundation to the cause of Bill Clinton’s admiration. They inherited that groundwork but their ambition is to maintain it.

When President Clinton looked into his crystal ball he saw three challenges for the future:
1. That “Business as Usual, BAU” is not a possibility
2. That the financial crisis is a threat to the future
3. That economic inequality must be combated.

Those of you who have followed my blog know that these questions have been central for me during the previous 12 months. It is great that President Clinton is on the same wavelength. One problem is that President Clinton said only a few breaths earlier that the world must have economic growth exceeding anything we have previously experienced. It is completely apparent and a little terrifying that he does not understand how significant increased use of oil has been for economic growth.

We have just submitted an article to Energy Policy in which we discuss economic growth and increased use of oil. Before I left Uppsala the plan was that I would give a copy of the article to President Clinton, but the security barrier prevented this. When I complained about this to the organisers they promised to give him the report. The answer from Bill Clinton was that he would read our article with interest and we will see if it has any influence on him.

Points 2 and 3 are fairly obvious but, in my view he missed the most important point of all:
“In a future with contracting oil resources, how will we produce the food that the world’s growing population needs?”

For the USA’s future, President Clinton noted again and again that CCS, i.e. separating out carbon dioxide from emissions and storing it under ground, would be part of the future. If one studies the real numbers one realises that this is an enormous task. Just now it seems as if CCS is a life-line that the politicians need to justify why they are not getting to grips with the core of the energy problem which is, according to my definition, that “too many people in the world have access to too little energy”. At the moment politicians around the world are casting out the life-line called CCS and hoping that we will grab hold of it and shape an alternative future.

For Brazil there is doubt as to what extent the inspiring growth that we now see is ecologically sustainable. President Clinton is not alone in asking this question. For several years we have made large investments in ethanol use in Sweden, but the connection between ethanol and food has made many doubtful. Ethanol is a manufactured product and we need to look at the ingredients that contribute to the manufacturing process. The relationship between the energy produced and the fossil energy inputs is decisive. For ethanol from maize and wheat there is little net energy produced, but when we discuss ethanol from sugar cane there is 9 times the energy produced compared to that put in.

The largest emissions footprint in production of ethanol from sugar cane is from the diesel that the machines need to process the sugar cane at different stages. The Swedish company Scania has developed a new diesel motor that uses 100% ethanol as fuel. Today there are a large number of busses in Stockholm that use this fuel. If Brazil’s ethanol industry invests in this solution they can have a fossil fuel-free industry. Despite this the most important thing remains that we must be fed. It is time to place our farmers on the high pedestal they deserve.

The presentation and question time were over. As an old Elvis fan one can remember how it was announced that “Elvis has left the building!” The translation of the concluding words in Portugese by my translating machine were “President Clinton has left the building”.

(Swedish below)

Konferensens huvudattraktion var Expresident Bill Clintons tal. Säkerheten runt framträdandet var imponerande och det var med förväntan i luften som vi samlades i föreläsningssalen. Entrén på scenen påmind om en popstjärnas entré och i inledningen av talet fick vi veta att det var hans 6:e resa till Brasilien. Då vid hans första resa var Brasilien ett fattigt land som behövde låna pengar av sin rike bror. Idag är rollerna ombytta, USA lånar nu pengar från hela världen medan Brasilien har pengar i sin ”spargris”. Den avgörande förändringen är att Brasilien är på väg att bli självförsörjande på olja och att man exporterar etanol, medan USA blir allt mer beroende av importerad energi. Tillgång till energi är avgörande för ett lands framtid.

Huvudtemat i President Clintons tal var ”Climate Change”. Han poängterade att det inte var hans och Al Gores fel att USA sa nej till Kyoto. Det var de folkvalda politikerna i Senaten och Representanthuset som sagt nej. Nu efteråt verkade den förklaringen inte trovärdig. Det påminde mer om en fotbollstränares förklaring till varför hans stjärnspäckade lag inte lyckats vinna mot en liten nation som Sverige.

Som svensk kunde man ändå sträcka på sig. Vid fyra tillfällen hävdade President Clinton att Sverige var bäst i klassen vad det gällde ”Climate Change”, och han kallade oss för hypereffektiva. Han var imponerad av att Sverige enligt Kyoto till och med kunde få öka sina utsläpp. Nu vet vi att regeringens ambitioner snarare är att vi skall minska våra utsläpp. I ärlighetens namn måste vi erkänna att det inte är den nuvarande regeringen som la grunden för att Bill Clinton ansåg att Sverige var bäst i klassen, man fick ärva en placering men ambitionerna är att behålla den.

Då president Clinton tittade in i framtidens kristallkula såg han tre utmaningar:
1. Att ”Business as usual, BSU” inte var ett alternativ för framtiden.
2. Att den finansiella krisen var ett hot mot framtiden.
3. Att ekonomisk ojämnlikhet måste bekämpas.
Ni som följt min blogg vet att dessa frågor varit centrala för mig under det senaste året. Det är toppen att president Clinton finns med på tåget. Ett problem är att President Clinton några andetag tidigare hävdade att världen måste ha en ekonomisk tillväxt som skulle överträffa allt vi tidigare upplevt. Det är helt uppenbart och lite skrämmande att han inte förstår hur betydelsefullt ökad användning av olja varit för ökad tillväxt.

Vi har just skickat in en artikel till Energy Policy där vi diskuterar tillväxt och ökad oljeanvändning. Innan jag lämnade Uppsala var planerna att jag skulle överlämna artikeln till President Clinton, men säkerhetsbarriären förhindrade dessa planer. Då jag beklagade detta för arrangörerna lovade man att överlämna rapporten. Svaret från President Clinton var att han med intresse skulle läsa vår artikel och vi får se om han blir påverkad.

Punkterna 2 och 3 är ganska självklara men enligt min åsikt saknas den viktigaste punkten av alla:

”Hur skall vi i framtiden med minskade oljetillgångar producera den mat som en växande världsbefolkning behöver?”

Vad det gäller USA:s framtid poängterade President Clinton gång på gång att CCS, dvs avskiljning av koldioxid och lagring av koldioxid i underjorden, var en del av framtiden. Om man studerar verklighetens siffror inser man att det är en gigantisk uppgift. Just nu verkar det som om CCS är den livboj som politiker behöver för att motivera varför man inte tar tag i energiproblematiken kärna. Enligt min definition: ”Allt för många på jorden har tillgång till allt för lite energi.” Just nu slänger politiker runt om i världen ut livbojen CCS och hoppas att vi kan klamra oss fast och skapa en alternativ framtid.

Vad det gäller Brasilien fanns det en tvekan huruvida den inspirerande uppgång som vi nu ser är ekologiskt hållbar. President Clinton är inte ensam om att ställa den frågan. Under flera år har vi haft en storsatsning på etanol i Sverige, men kopplingen mellan etanol och mat har gjort fler och fler tveksamma. Etanol är en slutprodukt och vi måste titta på de ingredienser som går in i processen. Förhållandet Energi ut genom fossil energi in är avgörande. Då det gäller etanol från majs och vete har vi ett ganska litet energi netto, men då vi diskuterar etanol från sockerrör rör det sig om en faktor 9.

Största fotavtrycket är den diesel som maskinerna behöver för att hantera sockerrören vid olika tillfällen i processerna. Det Svenska företaget Scania har utvecklat en ny dieselmotor som använder 100 procentig alkohol som bränsle. Idag finns det ett stort antal bussar i Stockholm som använder detta bränsle. Om Brasiliens etanolindustri satsar på denna lösning kan vi få en fossilfri industri. Trots det återstår det viktigaste, vi måste alla bli mätta. Det är dags att placera våra bönder på den Pellistad man förtjänar.

Föredraget och frågestunden var över. Som gammal Elvis fans mins man hur det förkunnades att “Elvis has left the building!”. Översättningen av avslutningsorden på Portugisiska fick i min översättning ordalydelsen ”Presiden Bill Clinton has left the building”.

About these ads
Posted in: Dagsaktuellt