How reasonable are oil production scenarios from public agencies?

When, in their future scenarios, politicians and economists discuss energy they most often refer to the scenarios presented by the International Energy Agency (IEA) and the U.S. Energy Information Administration (EIA). Kristofer Jakobsson, Bengt Söderbergh, Mikael Höök and Kjell Aleklett have analysed how reliable these prognoses are in an article that is now accepted for publication by the journal Energy Policy. A summary of the article is given below:

Abstract: According to the long term scenarios of the International Energy Agency (IEA) and the U.S. Energy Information Administration (EIA), conventional oil production is expected to grow until at least 2030. EIA has published results from a resource constrained production model which ostensibly supports such a scenario. The model is here described and analyzed in detail. However, it is shown that the model, although sound in principle, has been misapplied due to a confusion of resource categories. A correction of this methodological error reveals that EIA’s scenario requires rather extreme and implausible assumptions regarding future global decline rates. This result puts into question the basis for the conclusion that global “peak oil” would not occur before 2030.

The article can be read in its entirety at the homepage of our research group Global Energy Systems at Uppsala University. In the article we attempt to show that the prognoses that, above all, the EIA discusses can result in large problems in the future. An unrealistic description of the future will mean that adaptation to a new, realistic one will be beset by conversion problems of enormous magnitude. I would like to quote the following text from the conclusion of our article:

“In the peak oil debate, analysts who downplay the possibility of an early peak are usually labeled “optimists”. This title we would like to claim for ourselves. In our view, optimism means to always have a constructive attitude after a sober look at the facts at hand, not merely hope for the best scenario to come about. An early production peak followed by a gentle decline should provide good opportunities for an orderly transition from today’s oil dependent economy to a more sustainable one. It should definitely not be interpreted as a doomsday scenario, but rather as a cause for cautious optimism. EIA’s high-peak-steep-decline scenarios, on the other hand, would make an orderly transition extremely difficult and likely have catastrophic consequences for the economy.”

(Swedish)

Då politiker och ekonomer i sina framtidsscenarier diskuterar energi hänvisar man oftast till de scenarier som International Energy Agency (IEA) och U.S. Energy Information Administration (EIA) presenterar. Vi, Kristofer Jakobsson, Bengt Söderbergh, Mikael Höök, Kjell Aleklett, har analyserat hur tillförlitliga dessa prognoser är. Vår artikel är nu godkänd av Energy Policy och här nedan finns en sammanfattning av artikeln.

Abstract
According to the long term scenarios of the International Energy Agency (IEA) and the U.S. Energy Information Administration (EIA), conventional oil production is expected to grow until at least 2030. EIA has published results from a resource constrained production model which ostensibly supports such a scenario. The model is here described and analyzed in detail. However, it is shown that the model, although sound in principle, has been misapplied due to a confusion of resource categories. A correction of this methodological error reveals that EIA’s scenario requires rather extreme and implausible assumptions regarding future global decline rates. This result puts into question the basis for the conclusion that global “peak oil” would not occur before 2030.

Artikeln i son helhet kan läsas från vår grupps hemsidan, Globala energisystem vid Uppsala universitet. I artikeln försöker vi visa att de prognoser som framförallt EIA diskuterar kan leda till stora problem i framtiden. En orealistisk betraktelse av framtiden medför att en anpassning till en ny realistisk framtid kommer att möta omställnings problem av gigantisk magnitud. Från vår slutsats i artikeln vill jag citera:

“In the peak oil debate, analysts who downplay the possibility of an early peak are usually labeled “optimists”. This title we would like to claim for ourselves. In our view, optimism means to always have a constructive attitude after a sober look at the facts at hand, not merely hope for the best scenario to come about. An early production peak followed by a gentle decline should provide good opportunities for an orderly transition from today’s oil dependent economy to a more sustainable one. It should definitely not be interpreted as a doomsday scenario, but rather as a cause for cautious optimism. EIA’s high-peak-steep-decline scenarios, on the other hand, would make an orderly transition extremely difficult and likely have catastrophic consequences for the economy.”

O profeta do fim do petróleo

When I was in Brazil in May Leonardo Attuch made an interview with me and wrote an article in Portuguese (link to the article). I’m thankful if someone likes to translate it to English.

We were soldiers

Yesterday evening Swedish Channel TV4 showed the film, ”We Were Soldiers” that describes one of the battles that make up what history describes as the “Vietnam War”. The battle took place during three days from the 14th of November 1965 when 450 American soldiers fought against 2000 Vietnamese. After three days the Americans had won at a cost of 1800 Vietnamese dead. The total deaths among the Americans was not mentioned but, from the scenes portrayed in the film, it was a considerable number. The youth of today who see this film maybe interpret it only as entertainment but for me who was 20 years old when this happened it is a part of the reality that my generation was faced with. If you go to Wikipedia you can read that 234 Americans died and that 17 November was the day that the American army lost 155 soldiers, more than during any other day in the entire war. An additional 126 soldiers were wounded (Wikipedia). Compared with total American losses of 58159 during the war the number of dead may seem small but the fighting in Ia Drang was the beginning of something that came to affect us that were then young. At the age of 20 the next step in my career was to do national service in the army with the A6 in Jönköping. If I had lived in the USA my next address would have been Vietnam.

At that time I had a pen-friend in Butte, Nebraska and I remember how he told me about the “draft” lottery. The USA needed soldiers for Vietnam and they decided to mobilize. They took all men of suitable age and put their birthdays in a hat. Then they began to draw out date after date. My friend Art had packed his bag and if his birthday had been among the first drawn he was ready to flee to Canada. He was lucky and his birthday was a long way down the list. (Art then moved to Texas. I visited him there but we lost contact when he moved again. If someone could help me find him I would be grateful!)

We who grew up in the shadow of the Vietnam War were touched by the course of events and I am utterly convinced that you who are currently 20 years old and have your future before you will also be affected by great events during the next 10 years (the Vietnam war ended in 1975). The Vietnam War was an ideological war or, rather simplistically, one can say that it was about Mao’s Little Red Book. It was necessary to defeat communism at any price but the American victory came not on the battlefield but when Walmart decided that all their wares should be produced at the lowest possible cost. China’s low cost production was the answer and the rules of the market economy banished Mao’s Little Red Book to the bookshelf to gather dust. Democracy has still not won out in China but the market economy that is said to bring democracy certainly has.

If we gaze into the future and analyse the factors that will influence the next decade (for you that are currently 20 years old) there are armed conflicts that can develop into global crises. Geographically, the conflicts have moved from Southeast Asia to the Middle East and today they are not characterized by ideological factors but by economic ones. Now the conflicts are about oil, the world economy’s most important lubricant.

In the mid-1970s they realized that ideological conflicts should be left in the past. Soon we will realize that Peak Oil is reality and that oil wars cannot increase access to resources for any party. We are currently experiencing “The Peak Of The Oil Age” and we know that the future will involve change. The energy we need is available, but the technology that we need to access it is in its infancy. You that are 20 years old today have enormous challenges to surmount but also enormous opportunities. I hope that the opportunities will be greater than the challenges.

(Swedish)

I går kväll visade TV4 filmen ”We were solieders” som beskriver en av alla de strider som historien beskriver som Vietnamkriget. Striden pågick under tre dagar från den 14:de november och 450 amerikanska soldater stred mot 2000 vietnamesiska och efter tre dagar är segern ett faktum och 1800 vietnameser är döda. Totala antalet dödade amerikanska soldater nämns inte men från handlingen i filmen är det åtskilliga. Dagens ungdomar som ser denna film kanske tar det som bara en spelfilm men för mig som var 20 år då detta hände är detta en del av den verklighet som vi ställdes inför. Om vi går till Wikipedia kan man läsa att 234 dog och att den 17 november var den dag då den amerikanska armen förlorade 155 soldater, fler än under någon annan dag i kriget, och dessutom sårades 126 soldater (Wikipedia). Jämfört med den totala förlusten av amerikanska soldater 58159 var det en liten förlust, men striden i Ia Drang var början på något som kom att påverka oss som var unga då. Själv var jag 20 år och nästa steg i min karriär var att göra lumpen på A6 i Jönköping. Om jag bott i USA hade nästa adress varit Vietnam.

Då hade jag en brevvän i Butte, Nebraska , och jag mins hur han berättade om det stora ”draft”-lotteriet. USA behövde soldater till Vietnam och man beslutade om mobilisering. Man tog alla män i lämplig ålder och la deras födelsedagar i en hatt. Sedan började man dra datum efter datum. Art hade packat sin väska och om hans födelsedag hade varit bland de första var han beredd att direkt åka till Kanada. Nu hade han tur och hans födelsedag kom långt ner på listan. (Art flyttade sedan till Texas. Jag besökte honom där men nu har vi tappat kontakten då han har flyttat. Om någon kunde hjälpa mig att hitta honom skulle jag vara tacksam).

Vi som växte upp i Vietnamkrigets skugga påverkades av historiens vingslag och jag är helt övertygade om ni som är 20 år och har framtiden framför er kommer att påverkas av historiens vingslag de närmaste 10 åren (Vietnamkriget slutade 1975). Vietnamkriget var ett ideologiskt krig eller lite förenklat kan man säga att striden gällde Maos Lilla Röda. Kommunismen skulle till varje pris besegras, men det var inte på slagfältet som den amerikanska segern kom utan då Walmart bestämde sig för att alla de varor som man skulle sälja också skulle produceras till lägsta möjliga pris. Kinas lågprisproduktion blev svaret och marknadsekonomins villkor förpassade Maos Lilla Röda till bokhyllan som dammsamlare. Demokratin har fortfarande inte segrat i Kina men väl den marknadsekonomi som sägs vara bärare av demokratin.

Om vi spanar mot framtiden och analyserar faktorer som de närmaste 10 åren kommer att påverka framtiden för ni som är 20 år idag, så finns det krigssituationer som kan utvecklas till globala kriser. Geografiskt har konflikterna förflyttat sig från Sydostasien till Mellanöstern och idag är det inte ideologiska förtecken utan marknadsekonomiska. Nu gäller det olja och världsekonomins främsta smörjmedel.

I mitten av 1970-talet insåg man att ideologisk krigföring hade passerat sitt bäst före datum och mycket snart kommer man att inse att Peak Oil är verklighet och att oljekrig inte kan ge ökade resurser för den ene eller den andre. Vi upplever nu ”The Peak of the Oil Age” och vi vet att framtiden kommer att bli annorlunda. Den energi som vi behöver finns tillgänglig, men tekniken att göra den tillgänglig är i sin linda. Ni som är 20 år idag har ofantliga problem att övervinna, men också ofantliga möjligheter. Jag hoppas att möjligheterna skall vara större än problemen.

A week of vacation

From mobile phones to oil / Från mobiltelefoner till olja

BP has a new chairman of the board. The chosen is the chief executive officer (CEO) of Eriksson, Carl-Henric Svanberg. There was great surprise in London when it was announced that the head of the mobile phone company Ericsson in Sweden had crossed over into the oil industry but such moves are not unique. It was not long ago that Nokia’s head moved over to Shell. It is known that Svanberg is a great admirer of Jorma Ollila and working again in the same industry as Ollila could be one reason for his surprising move.

According to the information available in the press, Carl-Henric Svanberg was not BP’s first choice as chairperson. Rather, that was Volvo’s CEO Leif Johansson. Through his work in the oil commission in Sweden, Lars Johansson knows that oil production is not an industry with a bright future. As the CEO of Volvo he has, instead, introduced Peak Oil as one of the driving lines for the company’s future. Volvo Trucks is the first vehicle company in the world that has, officially, realized what Peak Oil means for the company’s future. Leif Johansson knows full well that BP has already passed its “use by” date. I hope that Leif Johansson will be successful in piloting Volvo into the future.

For the past year there has officially existed a bet between BP’s CEO Tony Hayward and yours truly. One year ago we met at a conference in Malaysia and to my surprise he said, “I bet that, in ten years, the world will be producing more oil than today”. When I asked how large the bet was the answer was the price of a barrel of oil in 2018. Of course, I accepted the bet and if Carl-Henric Svanberg is then still chairman of the board of BP I hope that he is there when I receive my payment. He is also welcome to participate in the bet but then, of course, BP will risk making an even greater loss.

Today the parameters that determine future oil production are quite well defined. A decisive parameter is that production from today’s oilfields is declining by 6% per year. This same reality applies even to BP. Of course the possibility exists of finding new fields but that is becoming more difficult with every passing year. An important figure in an oil company’s annual report is the number that shows that the oil production for that year can be offset by reserves in new oilfields. Using the prevailing reporting system for reserves it has been quite easy for them to do this until a few years ago. Now the large international oil company can no longer manage to do it. However, they have found a solution. Now, instead of discussing oil reserves they discuss “oil equivalents”. A closer inspection shows that the crude oil part of these equivalents is declining.

When Lord Browne was BP’s CEO and Peter Sutherland was chairman of BP’s board, all employees were forbidden to discuss Peak Oil. A direct question to Carl-Henric Svanberg is will he, as board chairman, will allow BP’s employees to discuss it? Every year, BP also usually publishes what is called the “BP Statistical Review”. For data on production and consumption it is a useful document. The greatest problem is that the reserves that they report give a false picture of the world’s oil deposits. According to BP, the greatest amount of oil was discovered during the 1980s but we know that, in reality, it was during the 1960s. The world’s economists use this false picture when they discuss the future.

The mobile telephone industry has a future that will be affected positively by Peak Oil but the oil industry’s best days are behind it. My view is that Ollila and Svanberg have jumped in the wrong barrel when they chose to jump in the oil barrel.

(Swedish)

BP har fått en ny styrelseordförande och valet blev Ericsson VD Carl-Henric Svanberg. Förvåningen var stor i London då beskedet kom att en chef för ett mobiltelefonbolag i Sverige tar steget till olja men ett sådant steg är inte unikt . Det är inte så länge sedan som Nokias chef gick över till Shell. Det är känt att Svanberg är stor beundrare av Jorma Ollila och att på nytt få vara i samma bransch som Ollila kan vara en anledning till det fårvånande steget.

Enligt pressuppgifter var BP:s förstaval som styrelseordförande inte Carl-Henric Svanberg utan Volvos VD Leif Johansson. Genom sitt arbete i oljekommissionen vet Lars Johansson att oljeproduktion inte är en framtidsbransch. Som VD för Volvo har han istället fört in Peak Oil som en av drivlinorna för företagets framtid. Volvo lastvagnar är det första bilföretaget i världen som officiellt insett vad Peak Oil betyder för företagets framtid och Leif Johansson vet naturligtvis att BP redan passerat sin best före datum. Jag hoppas att Leif Johansson på ett framgångsrikt sätt skall lotsa Volvo vidare

Sedan ett år tillbaka finns det ett officiellt vad mellan BP:s VD Tony Hayward och undertecknad. För ett år sedan träffades vi på en konferens i Malaysia och till min förvåning sa han att ”jag slår vad om att världen om 10 år kommer att producera mer olja än vad vi gör idag”. Då jag frågade hur stor insatsen var blev svaret priset på ett fat olja 2018. Självfallet accepterade jag vadet och om Carl-Henric Svanberg då finns kvar som styrelseordförande hoppas jag att han finns med då jag mottar summan. Han är också välkommen att vara med på vadet, men BP riskerar naturligtvis att göra yttrligare en förlust.

Idag är de parametrar som styr framtida oljeproduktion ganska välbestämda och avgörande är att produktion från dagens oljefält minskar med ca 6 % om året. Samma verklighet gäller även för BP. Visst finns det möjlighet att hitta nya fält men det blir svårare för varje år. En viktig siffra i ett oljebolags årsredovisning är att man kan visa att årets produktion kan kompenseras med nya oljefält. Genom det rapportsystem som man har av reserver har det fram till för några år sedan varit ganska lätt att göra detta. Nu klarar inte de stora internationella oljebolagen utav detta, men man har kommit på en lösning. Istället för att diskutera oljereserver diskuterar man numera oljeekvivalenter. En noggrannare granskning visar att delen råolja minskar.

Då Lord Brown var VD och Peter Sutherland styrelseordförande för BP förbjöds alla anställda att diskutera Peak Oil. En direkt fråga till Carl-Henric Svanberg blir om han som styrelseordförande kommer att tillåta att anställda på BP får diskutera Peak Oil? BP brukar också varje år ge ut vad som kallas för ”BP statistical review”. Vad det gäller produktion och konsumtion är det en förträfflig skrift. Det största problemet är de reserver som man rapporterar ger en felaktig bild av världens fyndigheter. Enligt BP hittande man mest olja under 1980-talet men vi vet att det i verkligheten var under 1960-talet. Världens ekonomer använder denna felaktiga bild då man diskuterar framtiden.

Mobiltelefonbranschen har en framtid som kommer att påverkas positivt av Peak Oil medan oljebranschen är “något före detta”. Min åsikt är att Ollila och Svanberg hoppar ner i felaktig tunna den de hoppar ner i oljetunnan.

Tällberg Forum 2009

The Tällberg Forum for 2009 is over and I must summarise four intensive days, my expectations, what I experienced and how this year’s forum influenced me and my future activities. The Tällberg Forum has been held on a lesser scale for many years. However, 5 years ago the forum grew to become a meeting place for around 400 people from all over the world. Politicians, industry leaders, researchers from various disciplines, representatives of international organisations and representatives from various NGOs (Non-Governmental Organisations). We all mixed together in an environment where casual clothing is donned and the formal wear from our baggage is left dangling on coat hangers in our rooms. The fact that the name tags only state ones name and that we are then thrown together promotes the possibility of interesting meetings. As an example I can cite the concluding round table discussion where one of my Ph.D. students discussed the future with Kenya’s ambassador to Sweden, a meeting that would never have happened under conventional protocol.

The lake Siljan from Tällberg

The organiser’s hopes can be summarised in the following lines from what they call the “Tällberg Forum Companion”, “The objective for this year’s forum is to help participants get new insights about the word today and the converging crises we see. These insights and the ever-deepening understanding of the human and natural systems we live in can then influence our practical ideas for policy, strategy and institutional development.” Tällberg is a place where nature, culture and humanity is combined in an positive way. This year the forces of nature had decided to place a shining sun in the sky every day for 20 hours. It felt like a “thank you” for everything that the Tällberg Forum is trying to do for Mother Earth.

(Detailed program for the Tällberg Forum of 2009)

We who came to Tällberg on Wednesday afternoon could enjoy Mattias Klum’s wonderful photographs, some of them portraying the beauty of nature but also images that showed how we humans can be destructive and forever after leave our mark on nature. We who read National Geographic always enjoy our Swedish photographer’s fantastic photojounalism.

Bo Ekman

When Bo Ekman opened his year’s forum the theme was “How on Earth can we live together, within the planetary boundaries?” The first one to describe the limits within we live was Emanuel Mori, the President of the Federated States of Micronesia, an island group spread over an area the size of the USA but only two metres above sea level. What will happen when the sea-level rises? In the last 100 years it has risen by 20 centimetres but if the coming 100 years brings a rise of one metre it will be a catastrophe. The current rate of sea-level rise is actively discussed in the research world. Many believe that it is human activity that has caused an increase in the world’s temperature and that this causes the glaciers to melt and the sea-level to rise.

For many of the world’s inhabitants it is current political activities that are more devastating than future catastrophes. A clear example is Rwanda. For us it is incomprehensible that, during such a short interval, so many could be so cruelly tortured and slaughtered. Now they are trying to build a new Rwanda and Rosemary Museminali, Rwanda’s foreign minister described this work. You will note that Rwanda came to be a personal theme for me during this year’s forum.

Dancers from Rwanda at Tällberg Forum

It is not possible to describe everything that was discussed and that happened in Tällberg, but if you want to spend a few hours listening to the plenary activities you can go to the website for “video on demand” and experience what I experienced. There you will find, among other things, the two speeches that I mentioned above. (link to webpage)

What is not documented is all the work that went on in about 40 workshops. The first lot of workshops were “Reality Check Sessions” and, the one I participated in was, (not entirely unexpectedly) Energy. The moderator for Energy was Ged R. Davis, Co-President, Global Energy Assessment, IIASA, Vienna. Since our research group had just concluded an analysis of the International Energy Agency’s future oil production scenario described in their “World Energy Outlook 2008” report, I was keen to show some of our images and discuss the results. Ged suggested that I should show only two images during the 100 minutes that the workshop would occupy. I explained that I needed to show more but did not receive any sympathy. The most important thing was the agenda that he and Global Energy Assessment had prepared. Any other energy future did not seem plausible. The basic theme was BAU, “Business As Usual” and what reductions were required to break that trend.

After about an hour and many attempts I was finally allowed to show my “two pictures”. While one cannot review the world’s future oil production with only two images the presentation went a little longer. It was interesting to study Gus’ reaction. First he sat a little nonchalantly and could not see my images but suddenly he moved and positioned himself right at the front and began to ask questions. What I showed was that BAU is not a future possibility. From now on we will have decreased carbon dioxide emissions from oil. We have reached the Peak of the Oil Age. During those final minutes left to me the real future was discussed.

If you ask the participants in this year’s forum what was the high point then most will cite the presentation that John Liu made on Friday evening. (If you have time I recommend that you watch his 20 minute presentation.) I have known John for almost 20 years. When he was a TV cameraman for CBS and was documenting what was happening around the planet, I was a nuclear physicist studying interactions important for understanding how the chemical elements of our planet were formed. In the autumn of 2006 we met once again in Beijing and we discovered that, during the previous 15 years we had developed towards the same goal of trying to do something meaningful for our planet’s future.

In 2006 John was putting together 10 years of documentation on “China’s Loess Plateau Watershed Rehabilitation Project” and I was researching the global energy system. To my surprise those involved in the Loess Plateau project had not made a study of the changes in that area’s energy system and the idea for a new project was born. The next summer my student Kersti Johansson travelled to China and did a fantastic job. She succeeded in showing that it was new possibilities to mine coal locally that gave the people a new energy source during the construction phase of the project. When nature in that area could once again generate biomass, then coal use decreased. The conclusion was that, in all similar projects, one must first study the local energy system and plan for provision of an alternative source of energy during the implementation phase. (Read report to SIDA conference 2008) At the end of his presentation John mentioned the work that we are planning together in Rwanda and it is therefore that Rwanda is a principal theme for me.

On Saturday and the morning of Sunday we had two workshops. The first was about “Integrated Poverty Eradication and Large-scale Ecosystem Rehabilitation”. The invitation said this, “Functional models of integrated poverty eradication and large-scale ecosystem rehabilitation have been found and documented. New development projects are being designed and implemented based on this thinking. This workshop is designed to share information and experiences to expand on the theoretic basis for integrated poverty eradication and large-scale ecosystem rehabilitation.”

Sunday’s workshop concerned “Restoring Rwanda’s Ntoruko Highland Wetlands”, the Rwandan project that we had discussed for two years. The invitation had the following text, “The Ntoruko highland wetlands in Rwanda feed the headwaters of the White Nile and Congo Rivers. Farming activity in the mountains puts pressure on the ecosystem, substantially damaging the wetlands. Conditions suggest potential for successfully restoring ecosystem function, bringing prosperity to the area. Political will and technical understanding of the challenges indicate that the Ntoruko highland wetlands could become a prototype for integrated projects worldwide. This workshop seeks to inform a blueprint for restoration of the wetlands that will engage and employ local people rather than displace them, altering both the development trajectory and ensuring the restoration of this unique and important ecosystem.”

John showed films from the area and we saw that there were similarites with the Loess plateau. Then Kersti, Kristofer and Karin, my students, reviewed the various projects that we have undertaken and that impact on the Rwanda project.

When Bo Ekman summarised this year’s forum he referred to John’s presentation and suggested that we should try to recreate the Garden of Eden as a project for peace in the Middle East. It felt wonderful to be a part of that recreation. Now it remains to be seen whether all of those that sit on the boards of funds and research councils do what they promised in Tällberg.

The day ended with food, drink and music at the hotel Klockargården. Just as I was leaving I saw that Ged R. Davis was sitting in a discussion at a table so I plonked myself down to discuss energy with him. I could not resist taking up his introductory remarks on future energy reality. I mentioned that we also have different views on natural gas and coal compared with what was discussed. During the conversation Ged Davis mentioned that he was the father of the IPCC scenarios A1, A2, B1 and B2. According to the results from our research, these scenarios are completely unrealistic. In 2007 I was commissioned by the OECD to write a report and before this year is out I hope that everything we have done on this topic will be documented in the peer-reviewed literature. My report to the OECD is available to read on the internet.

In summary I can say that the main theme of this year’s forum was “Copenhagen in December 2009” and “350 ppm CO2”. I would have liked to have seen discussions on increased food production with reduced oil use since the world’s population is still growing. I would have liked to have seen discussions on how to we can get increased economic growth (globalisation) with reduced transport and, in particular, the future problems that aviation is facing. I realise that one cannot discuss all the world’s important issues in just a few days and my final judgement is that it was a successful forum.

(The Special Report on Emissions Scenarios can be found at http://www.grida.no/publications/other/ipcc%5Fsr/?src=/climate/ipcc/emission/, and I now can see that Ged Davis is author number three on the report. In figure 6.5 you have the total emission from the different scenarios (http://www.grida.no/publications/other/ipcc%5Fsr/?src=/climate/ipcc/emission/). In the report they claim that all scenarios has the same probability to be right. The starting year is 1990 and the end year is 2100. These scenarios have been handed over to the climate researchers and from these emissions temperature changes have been calculated. The 6 degree (Celsius) increase requires an increase with a factor of 5 in emissions. Nothing is said about the enormous reserves that are needed to come down from the high emissions in 2100. I feel sorry for the climate researchers that got this unrealistic data to work with.)

(Swedish))
Tällberg Forum 2009 är till ända och fyra intensiva dagar skall summeras, mina förväntningar, vad jag upplevde, och hur årets forum påverkar mig och min framtida verksamhet. Tällberg Forum har pågått i mindre skala under många år, men för 5 år sedan växte forumet till en mötesplats för cirka 400 personer från hela världen. Politiker, industriledare, forskare från olika discipliner, representanter för internationella organisationer och representanter från olika NGO:s (Non Government Organisations). Vi blandas alla i en miljö där fritidsdressen plockas fram och bagagets formella attribut blir hängande på en galge i rummet. Det faktum att namnskylten bara anger namn och att vi sedan blandas ger möjligheter till intressanta möten. Som exempel kan jag nämna den avslutande rundabordsdiskussionen där en av mina doktorander diskuterar framtiden med Kenyas ambassadör i Sverige, ett möte som aldrig hade skett med konventionella skiljelinjer.

Arrangörernas förhoppningar kan sammanfattas i följande rader från vad man kallar för ”Tällberg Forum Companion”; “The objectives for this year’s forum is to help participants get new insights about the word today and the converging crises we see. These insights and the ever-deepening understanding of the human and natural systems we live in can then influence our practical ideas for policy, strategy and institutional development.” Tällberg är en plats där natur, kultur och människa blandats på ett positivt sätt. I år hade naturens makter dessutom bestämt sig för att varje dag placerat en skinande sol på himmelen under 20 timmar. Det kändes som ett tack för allt det som Tällberg Forum försöker göra för moder jord.

(Detaljerat program för Tällberg Forum 2009)

Vi som kommit till Tällberg på onsdag eftermiddag kunde njuta av Mattias Klums fantastiska fotografier, dels naturens skönhet men också bilder som visade hur vi människor förstör och lämnar efter oss fotspår som för alltid förändrar vår natur. Ni som läser National Geographic får ständigt njuta av vår svenske fotografs fantastiska reportage.

Då Bo Ekman öppnade årets forum var temat ”How on Earth can we live together, within the planetary boundaries?” Den som först fick beskriva gränsvillkoren var Emanuel Mori, President of the Federated States of Micronesia, en ögrupp som är utspridd på en yta av USA:s storlek men bara två meter över havet. Vad händer om havsytan stiger? De senaste 100 åren har ytan stigit med 20 centimeter men om de kommande 100 åren medför en ökning med en meter blir det en katastrof. Den ökning som vi ser diskuteras i forskarvärlden och för flertalet är det mänsklig aktivitet som orsakat en temperaturökning och att denna ökning medför att glaciärer smälter och havsytan stiger.

För många av jordens invånare är politiska aktiviteter i närtid mer förödande än framtida katastrofer. Ett tydligt exempel är Rwanda. För oss är det ofattbart att så många under så kort tid kunde så grymt plågas och dödas. Nu försöker man bygga upp ett nytt Rwanda och Rosemary Museminali, Rwandas utrikesminister, beskrev detta arbete. Ni kommer att märka att Rwanda kommer att bli ett personligt tema under årets forum.

Det finns ingen möjlighet att beskriva allt som diskuterades och hände i Tällberg, men om ni vill tillbringa några timmar med att lyssna till planaraktiviteterna kan ni gå till sidan för ”Videao on demand” och uppleva det jag fick uppleva. Där finns bland annat de två tal som jag nämnde här ovan. (länk till demandsidan).

Vad som inte finns dokumenterat är allt arbetet i cirka 40 workshops. Första omgångens workshops gällde ”Reality Check Sessions”, och för min del blev det inte helt oväntat energi. Moderator för energy var Ged R. Davis, Co-President, Global Energy Assessment, IIASA, Vienna. Då vår forskningsgrupp just avslutat en analys av framtida oljeproduktion i World Energy Outlook 2008, Internationa Energy Agency, ville jag gärna visa några bilder och diskutera resultatet. Ged föreslog att jag skulle visa två bilder någon gång under de 100 minuter som workshopen skulle vara. Jag förklarade att det behövdes fler, men fick inte gehör för det. Vad som gällde var den agenda som han och Global Energy Assessment hade förberett. Någon annan energiframtid verkade inte möjlig. Grundtemat var att BSU, ”Business as Usual” och vad som krävdes i reduktion för att bryta denna trend.

Efter drygt en timma och flera försök fick jag till sist visa mina ”två bilder”. Då man inte kan redovisa världens framtida oljeproduktion med två bilder blev presentationen något längre. Det var intressant att studera reaktionen från Gus. Först satt han lite nonchalant så att han inte såg mina bilder, men helt plötsligt flyttade han sig och satte sig längst fram och började ställa frågor. Vad jag visade var att BSU inte var en framtida möjlighet. Vad det gäller koldioxidutsläpp i framtiden kommer vi från och med nu att ha ett minskat utsläpp från olja. Under de minuter som fanns kvar blev det verklighetens framtid som diskuterades.

Om man frågar deltagare i årets forum om årets höjdpunkt kommer de flesta att nämna den presentationen som John Liu gjorde på fredagskvällen. (Om ni har tid rekommenderar jag att ni tittar på hans presentation som tar 20 minuter.) Jag har känt John sedan snart 20 år tillbaka. Då var John TV-fotograf för CBS och dokumenterade vad som hände runt om på jorden, jag var kärnfysiker som i min forskning studerade reaktioner som var av betydelse för att förstå hur grundämnena på vår jord bildats. Hösten 2006 träffades vi på nytt i Beijing och vi upptäckte att vi under 15 år utvecklats mot samma mål, att försöka göra något betydelsefullt för vår planets framtid.

John höll 2006 på och sammanställa tio års dokumentation av ”China’s Loess Plateau Watershed Rehabilitation Project” och jag forskade om globala energisystem. Till min förvåning hade man inte gjort en studie av förändringar av energisystemet under projektets gång och iden till ett nytt projekt föddes. Nästa sommar åkte min student Kersti Johansson över till Kina och gjorde ett fantastiskt arbete och lyckades befästa att det var nya möjligheter att bryta kol lokalt som gav folket en ny energikälla under projektets uppbyggnad. Då naturen på nytt kunde ge biomassa minskade kolförbrukningen. Slutsatsen är att man i alla liknande projekt först måste studera det lokala energisystemet och planera för ett alternativ under uppbyggnad. I slutet av sin presentation nämner John det projekt som vi tillsammans planerar i Rwanda och det är därför som Rwanda är en röd tråd för mig.

På lördag och söndag förmiddag hade vi två workshops och den första behandlade ”Integrated Poverty Eradication and Large-scale Ecosystem Rehabilitation” och så här löd inbjudan: ”Functional models of integrated poverty eradication and large-scale ecosystem rehabilitation have been found and documented. New development projects are being designed and implemented based on this thinking. This workshop is designed to share information and experiences to expand on the theoretic basis for integrated poverty eradication and large-scale ecosystem rehabilitation.”

Södagens workshop behandlade “Restoring Rwanda’s Ntoruko Highland Wetlands”, det project som vi diskuterat under två år och inbjudan hade följande text: “The Ntoruko highland wetlands in Rwanda feed the headwaters of the White Nile and Congo Rivers. Farming activity in the mountains puts pressure on the ecosystem, substantially damaging the wetlands. Conditions suggest potential for successfully restoring ecosystem function, bringing prosperity to the area. Political will and technical understanding of the challenges indicate that the Ntoruko highland wetlands could become a prototype for integrated projects worldwide. This workshop seeks to inform a blueprint for restoration of the wetlands that will engage and employ local people rather than displace them, altering both the development trajectory and ensuring the restoration of this unique and important ecosystem.”

John visade filmer från området och vi fick se att det fanns likheter med Loess platån. Sedan redogjorde Kersti, Kristofer och Karin om olika projekt som vi gjort och som är av betydelse för projektet.

Då Bo Ekman sammanfattade årets forum blev Johns presentation åter aktuell och han föreslog att vi skulle återskapa Edens lustgård. Det känns fantastiskt att vara en del i detta. Nu återstår det att se om alla de som sitter på fonder och forskningsmedel håller vad man lovade i Tällberg.

Dagen avslutades med mat, dryck och musik på hotell Klockargården. Alldeles då jag skulle gå såg jag att Ged R. Davis satt och diskuterade vid ett bord och jag slog mig ner för att diskutera energi. Kunde inte låta bli att ta upp den inledande kontrollen av energins verklighet. Nämnde att vi har andra åsikter om naturgas och kol jämfört med vad som diskuterades. Under diskussionen nämnde Ged Davis att det var han som var pappa till IPCC-scenarierna A1, A2, B1 och B2. Dessa scenarier är enligt de resultat som vi har från vår forskning helt orealistiska. År 2007 fick jag i uppdrag av OECD att skriva en rapport och innan året är slut hoppas jag att allt finns dokumenterat i artiklar som är ”peer reviewed”. Min rapport till OECD finns att läsa på nätet.

Sammanfattningsvis kan man säga att huvudtemat för årets forum var ”Köpenhamn i december 2009” och ”350 ppm CO2”. Jag saknade diskussioner om ökad matproduktion med minskad oljeanvändning, världens befolkning ökar. Jag saknade diskussioner om hur man skulle få ökad tillväxt med minskade transporter, och då framförallt problem med framtidens flyg. Jag vet att man inte kan diskutera alla världens viktiga frågor på några dagar och slutomdömet är ändå att det var ett lyckat forum.