The EU’s climate change offer to the USA and a railway around the coast of Africa

Until 1 January 2010 Sweden holds the presidency of the EU. This means that Sweden’s Prime Minister Fredrik Reinfeldt is head of the EU-delegation that today travels to the USA for a summit on climate between the EU and the USA on Wednesday. Reinfeldt will meet president Obama today and can then present the offer that the EU nations agreed on last week.

In terms of emissions the offer is: The EU nations commit to, as a whole, reduce emissions by 30% by 2020 as calculated from the level of emissions in 1990. But there is one condition – other nations must make equivalent commitments in a climate change treaty that is binding under international law.

There is also a price tag that comes with the treaty and it concerns the total cost to aid the poorest nations to reduce their emissions. The price is at least 100 billion Euros per year until 2020. (A euro costs 1,5 dollar and a little more than ten Swedish crown – 1 € = $1,5 = 10.4 SK.) They also consider that this financing of climate change measures is a precondition for a treaty in Copenhagen and that 25-50% of this sum will come from the richest nations. The EU nations are willing to bear “a just proportion of the costs”.

President Obama does not have a mandate from the Senate to negotiate on a binding treaty and if he does not obtain it before the negotiations in Copenhagen it is doubtful that he will attend. Maybe the trip to Copenhagen to get the Olympic Games to Chicago had greater priority.

I the EU-family there are a number of nations from the former Soviet sphere of influence and their emissions per resident in 1990 were clearly greater than Western Europe’s. As an example it has been enormously costly to unite the former FDR and GDR but in terms of starting positions in the climate negotiations this has been a stroke of luck. It takes a bit of effort to find out what the actual numbers are but I will return to this point.

For the poorest nations, the nature of our current economic system means that they must increase their emissions in order to improve their standard of living. Take China as an example. That the richest nations will pay for less than 50% of the costs needed to allow economic growth in the poorest nations without the latter increasing their rightful proportion of emissions is not sufficient.

As usual the EU position is a mass of words without concrete proposals and therefore I would like to make a concrete suggestion to discuss in USA – The EU will pay part of a railway around the coast of Africa. The railway network between the EU nations is today the EU’s greatest infrastructural advantage. In Africa the former colonial nations of the EU built railways from the interior to the coast. The main purpose of these was to transport raw materials to waiting ships that would then take them to the colonial nations to increase their wealth. By building a modern railway around the coast and power it with renewable electricity they would create the possibility of climate-friendly trade between Africa’s nations and also the possibility of social cohesion.

Then the question is – What can USA offer?

(Swedish)

Fram till 1 januari 2010 är Sverige ordförandeland för EU och det betyder att Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt också är ordförande för den EU-delegation som idag reser över till USA för ett klimattoppmöte på onsdag mellan EU och USA. Redan idag träffar han president Obama och kan då presentera det bud om EU-länderna enades om i förra veckan.

Vad det gäller utsläpp är budet: EU-länderna åtar sig att tillsammans minska utsläppen med 30% till år 2020 räknat från nivån år 1990. Men det finns ett villkor: Andra länder måste göra motsvarande åtaganden i ett folkrättsligt bindande klimatavtal.

Det finns också en prislapp som följer med avtalet och det gäller totalkostnaden för att hjälpa de fattigaste länderna att minska sina utsläpp och det rör sig om minst 100 miljarder euro per år fram till 2020 (en euro kostar lite mer än tio kronor; 1 € = 10.2 SK). Man anser också att denna klimatfinansiering är en förutsättning för ett avtal i Köpenhamn och att 25 till 50 procent av denna summa skall komma från de rikaste länderna. EU-länderna är villiga att ta på sig ”en rättvis del av kostnaderna”.

President Obama har han inte mandat från Senaten att förhandla om något bindande avtal och om han inte har det innan Köpenhamnsförhandlingarna är det tveksamt om han åker dit. Kanske hade resan till Köpenhamn för att få OS till Chicago större prioritet.

I EU-familjen ingår numera ett antal länder från forna Östeuropa och deras utsläpp per ivånare 1990 var klart mycket större än Västeuropas. Det har varit enormt kostsamt att förena Väst- och Östtyskland, men vad det gäller utgångsnivån i klimatförhandlingarna är det en vinstlott. Det krävs lite arbete att få fram vad det betyder i siffror men jag återkommer.

Vad det gäller de fattigaste länderna kräver dagens ekonomiska system att man ökar sina fossila utsläpp per invånare för att få det bättre, jämför med Kina. Att de rikaste länderna skall stå för mindre än 50 procent av kostnaderna för att de fattigaste skall få en ekonomisk tillväxt utan att öka sitt rättmätliga andel av utsläppen är inte tillräckligt.

Som vanligt är det en massa ord utan konkreta förslag och därför vill jag framföra ett konkret förslag: EU skall bekosta en järnväg runt Afrikas kust. Järnvägsnätet mellan EU-länderna är idag EU:s största infrastrukturella fördel. I Afrika har de forna kolonialländerna från EU byggt järnvägar som går inifrån Afrika till kusten för att framförallt frakta råvaror till väntande fartyg för att frakta råvarorna till sina hemländer för att skapa rikedomar. Att bygga en modern järnväg längst kusten skapar möjligheter till klimatvänlig handel mellan länderna men också en möjlighet till social gemenskap.