English translation of “The OPEC bulletin and focus on Angola”

Michael Lardelli has once again made a very good translation.

The translation of the blog: The OPEC bulletin and focus on Angola

Future Production of SAAB – Peak Oil and Peak Car

For the past few days the main news in Sweden has been GM’s sale of SAAB to the Dutch sports car company Spyker Cars. A historically interesting fact is that both SAAB and Spyker are both offshoots from the early days of the aviation industry. At the moment everyone is very happy and pleased but there is one little detail that remains. It is that The European Investment Bank must provide a loan for 5 billion Swedish Crowns [~US$680 million]. In spite of the fact that the Swedish government has already guaranteed the loan there is risk that it will be denied. Victor Muller, the managing director of Spyker Cars, is not completely certain that the loan will be granted and gives the likelihood as 50/50.

Let’s forget this little storm cloud and, instead, study the new conditions for the company. When the factory is in production they plan to produce 220 cars per day. Last year, that was really a crisis year, they sold 39,000 cars. They should have already been making 2010’s models but are now delayed by some weeks. A production volume of 60,000 cars is given as necessary to make the activity worthwhile but, of course, they will want to make a profit. To do that they must raise production to 100,000 cars per year.

How should we regard a production level of 100,000 cars per year if we include Peak Oil as a parameter. In our article “Peak of the Oil Age” in Energy Policy we assert that oil production in 2030 will be at least 10 million barrels per day lower than now. (Here you can find a comparison between our future production prognosis and that given by the International Energy Agency.) Of course there will be cars produced in 2030 and the proportion of oil production claimed by the transport sector will certainly grow. In Sweden the consumption of oil has fallen dramatically since 1970 but if we look at the transport sector then consumption has increased by around 100%. It is, therefore, realistic to assume that fuel consumed by transport will remain on a plateau up to 2030.

During the previous 11 years a total of 502 million cars have been produced globally. In the diagram above one can see that “Peak Car” production occurred in 2007 at 54.9 million cars. SAAB’s production today is approximately 0.1% of global production and if they succeeded in producing 100,000 cars per year it would approach 0.2%. The conclusion is that SAAB will always be a niche manufacturer. Many wish to see SAAB as a globally leading producer of environmentally-friendly cars but, for that, production would have to be some whole percentage of global production. It is unrealistic to think that they will reach that level.

What type of niche market car should they then concentrate on? Their first goal must be to get Swedes to buy a new SAAB compared to all the other cars on the market. The second categories of buyers to target are those that want a European car. The fact that the Chinese do not own SAAB can give SAAB an advantage in the European market relative to Volvo, as the Chinese plan to take over Volvo (Volvo is also a Swedish car). When considering Peak Oil there are two possible niche markets – those that will be able to afford their current levels of gasoline/diesel fuel consumption in the future or those that want a clearly environmentally friendly car that has high status. An important detail that Spyker must understand is that SAAB automobiles must remain attractive for purchase as company cars. If they do not receive a favourable environmental classification then Swedish authorities and companies will remove SAAB as a company car option.

The conclusion is that, with the right profile guided by future environmental and Peak Oil considerations, there is an opportunity for SAAB to reach a niche market that can sustain a production level of 0.2% of world production.

(Swedish)

Huvudnyheten de senaste dagarna i Sverige är GM:s försäljning av SAAB till det holländska sportbilsföretaget Spyker Cars. En historisk intressant notis är att SAAB och Spyke är avknoppningar från flygindustrins barndom. Just nu är alla enormt glada och nöjda, men det finns en liten detalj som återstår och det är att Europeiska Investeringsbanken ställer upp med ett lån på 5 miljarder kronor. Trots att svenska staten redan har garanterat lånet finns det risk för att det blir ett nej och Victor Muller, vd för Spyker Cars, är inte hundraprocentig säker på att lånet blir beviljat utan anger möjligheten till 50/50.

Låt oss glömma detta lilla orosmoln och studera de nya förutsättningarna. När fabriken är igång planerar man 220 bilar om dagen vilket bli om man tar hänsyn till semester med mera 60000 bilar om året. Förra året, som verkligen var ett krisår, sålde man 39000 bilar. Man skulle redan ha varit igång med 2010 års modeller, men nu är man försenade några veckor. En produktion av 60000 bilar nämns som undre gränsen för att få lönsamhet i verksamheten, men självklart vill man gå med vinst och då gäller det att komma upp till en produktion av 100000 bilar per år.

Hur skall vi se på produktionen av 100000 bilar per år om vi lägger in Peak Oil som en parameter. I vår artikel ”Peak of the Oil Age” i Energy Policy konstaterar vi att oljeproduktionen 2030 kommer att vara minst 10 miljoner fat om dagen lägre än vad den är idag (här hittar ni en jämförelse mellan vår framtidsproduktion och den som International Energy Agency anger). Självklart kommer man att producera bilar år 2030 och transportsektorns andel av oljeproduktionen kommer säkert att öka. I Sverige har konsumtionen av olja minskat dramatiskt sedan 1970 men om vi tittar på transporsektorn så har konsumtionen ökat med cirka 100%. Det är därför realistiskt att anta att bränsle för transporter kommer att ligga på en platå fram till 2030.

(Samma bild som ovan)

Under de senaste 11 åren är summan av den globala produktionen 502 miljoner bilar. Från diagrammet här ovan kan man se att vi har ”Peak Car” produktion 2007 med 54,9 miljoner bilar. Den produktion som SAAB har idag är ungefär en tiondels procent av den globala produktionen och skulle man lyckas med att nå 100000 bilar per år då närmar man sig 0.2 procent. Slutsatsen blir att SAAB alltid kommer att förbli en nisch bil. Många vill se framtidens SAAB som en globalt ledande miljöbil men då borde produktionen utgöra någon procent av den globala produktionen och att man skall hamna där är orealistiskt.

Vilken typ av nisch bil skall man då satsa på? Mål nummer ett måste vara att vi svenskar vill köpa en ny SAAB jämfört med alla andra bilar som finns på marknaden. Nästa kategori köpare är de som vill ha en europeisk bil. Det faktum att det inte är kineser som äger SAAB kan medföra en marknadsfördel för SAAB gentemot Volvo i Europa. Vad det gäller Peak Oil finns det två vägar, de som köper SAAB kommer att ha råd att köpa den bensin och diesel som produceras i framtiden, eller en kund som väljer en klart miljöinriktad bil med status. En viktig detalj som Spyke måste förstå är att SAAB även i framtiden måste vara en attraktiv tjänstebil. Om den inte blir miljöklassad så kommer svenska myndigheter och företag att plocka bort SAAB som ett möjligt val.

Slutsatsen blir att med rätt profil där miljö och Peak Oil är drivliner mot framtiden finns det möjlighet för SAAB att nå en nisch produktion på 0.2 procent.

The OPEC bulletin and focus on Angola

A magazine that regularly falls into ASPO’s letterbox is “OPEC Bulletin”. According to their advertising a yearly subscription costs $70, but the fact that it comes to ASPO without a subscription shows that OPEC has prioritized ASPO in its address list. The latest issue, number 9 for 2009, has focused on Angola. But before I address Angola I want to mention a few of the other articles. Like it or not, oil exports from OPEC will be completely decisive for the future of the OECD nations.

When reading the OPEC Bulletin ones sees a different angle of approach than one is used to. The latest issue discusses the OPEC meeting that, (when the issue was published), was yet to be held on 22 December in Luanda. The date of the meeting was chosen so that they could discuss the anticipated decisions on climate change from the conference in Copenhagen. They were also waiting for the weather prognoses for the northern hemisphere since a cold winter would contribute to a higher oil price. Of course, OPEC hopes for cold weather since it means more money in the till.

One article is about OPEC’s new head office in Vienna that is described as “state-of-the-art”. Another article describes how OPEC collects data for its analyses. Naturally, that is something my research group is very interested in. OPEC has a system where each member nation should report every month – something they call DC (“direct communications”) and they note that reporting could be improved. Very often they need to use SS-data, (from “secondary sources”), i.e. indirect calculations from export volumes, shipping activity, domestic consumption etc. What they are saying is that, in some cases, OPEC has the same data that we have when making estimates of future production. If one considers that we at Global Energy Systems (Uppsala University) have developed new calculation methods then it can even be true that we can make better prognoses than OPEC.

Another interesting article in the OPEC Bulletin is about the collaboration that is now developing between Iran and Venezuela – nations that the USA describes as “hustle countries”. They have created a joint investment fund that will invest in agriculture and industrial development in Venezuela. Since the cooperation between the two nations began five years ago they have signed hundreds of contracts in total worth billions of dollars. They have even established a joint bank. I assume that the bank does not do business in US dollars.

Before Iran’s president Mahmoud Ahmadinejad visited Venezuela he visited Bolivia where he met president Evo Morales. They both signed a treaty that means that Iran can engage as financier for mining research in the salt desert at the border with Chile. They consider that approximately half of the world’s lithium exists in that area and as modern battery technology requires lithium this can be very important for the future. If this is a “hustle action” remains to be seen. It can be added that Japanese and Korean companies are participating in making offers where the reward can be 100 million tonnes of lithium.

Now it is time to focus on Angola. Five of the ten articles in the OPEC Bulletin are on Angola that became a member of OPEC on 1 January 2007. The 115th OPEC meeting that was held in Luanda on 22 December 2009 was the first conference that the new OPEC-nation had hosted. High up on the agenda was, naturally, the future oil price and the recovery of the world economy.

At the moment it seems like everyone wants a piece of Angola. The queue of prominent visitors is long with the USA’s Secretary of State Hillary Clinton at its head. Where it smells of oil one can also find China and they mention that China is thought to have contributed $5 billion in loans to develop Angola’s infrastructure. The investment is necessary after 25 years of civil war. The repayment will, presumably, be made in the form of oil.

The first oil was found in 1955 in the Kwanza valley but it was when they found oil offshore at the end of the 1960s that it became important for Angola. In 1973, crude oil was Angola’s most important export, and today it is 90%. (Their second largest export is diamonds.) The really large oil finds were first made when they began to explore in deep water. OPEC reports that Angola has reserves of 9.5 billion barrels but the nation’s own news sources assert that reserves are 13.1 billion barrels and there are estimates where they believe that there can exist as much as 19 billion barrels in the ocean outside Angola. From a global perspective where we consume 30 billion barrels per year, Angola’s reserves are not so large and are less than what remains in Norway.

In 2008 Angola’s export income was $67 billion and $60 billion of this came from oil. This large income means that Angola’s currency reserves are growing. They now plan to create an oil fund similar to Norway’s. They must save for a future after Peak Oil. The international oil companies are trying to maximize oil flows from Angola’s deep water fields where production is very expensive. This means that production from these fields will lie on a plateau for some years before the usual very rapid decline begins. If we look into the future this will mean that Angola will reach Peak Oil before 2030. According to Colin Campbell they will reach peak production in about 10 years. We have just begun a study of deep water oil production and it remains to be seen what our estimate will be.

In recent years production has been around 1.9 million barrels per day (Mb/d) of which they have exported 1.8 Mb/d. The projects that are planned can increase production by 1.2 Mb/d which would raise Angola’s production to about 3 Mb/d. This is the same level that Norway had as their Peak Oil production. If one considers that Angola’s reserves are clearly smaller than Norway’s you can understand how aggressive the oil production that the international oil companies are conducting is. One can justifiably say that this is plunder of Africa’s oil and, once again, Africa is being exploited. Angola and Africa would have fared much better if they had had a different oil production profile.

In Angola there is a real “Jurassic Park”. There are large areas with large amounts of fossil remains. The largest find was made in 2005 when they found five bones from the foreleg of a sauropod dinosaur. They are now performing excavations in collaboration with universities from the USA and the EU and they hope that this research will inspire their youth to study science. What Peak Oil will bring to these young people remains to be seen.

Finally there was an article on the African Championship of Nations football tournament that has just concluded. A terrorist attack during the tournament’s start spoiled the positive picture described in the OPEC Bulletin. Despite this I believe that sports activities like this are important for Africa’s future.

(English will come)

En tidskrift som regelbundet ramlar ner i ASPO:s brevlåda är ”OPEC bulletine”. Enligt deras egen reklam kostar en årlig prenumeration $70, men det faktum att den kommer till ASPO utan att vi har en prenumeration visar att OPEC har prioriterat ASPO i sin adresslista. Det senaste numret, nummer 9 för 2009, har satt Angola i fokus men innan jag kommer till Angola vill jag nämna några av de andra artiklarna. ”Like it or not”, oljeexport från OPEC kommer att vara helt avgörande för OECD-ländernas framtid.

Att läsa OPEC bulletinen ger en annan infallsvinkel än vad vi är vana att se. Det senaste numret diskuterar det OPEC-möte som då den utkom skulle hållas i Luanda den 22 december. Tidpunkten var vald för att man skulle kunna diskutera eventuellt beslut i Köpenhamn. Man ville också invänta väderprognoser för norra halvklotet då en kall vinter skulle medföra ett högre oljepris. Självfallet hoppas OPEC att det skall bli kallt då detta ger mer klirr i kassan.

En artikel beskriver OPEC:s nya huvudkontor i Wien som beskrivs som ”State-of-the-art”. En annan artikel beskriver hur OPEC samlar in data för sina analyser, något som naturligtvis är mycket intressant för min forskningsgrupp. Man har ett system där det är tänkt att alla medlemsländer skall rapportera varje månad, något som man kallar för DC (direct communications) och man konstaterar att rapporteringen kunde vara bättre. Väldigt ofta måste man använda SS-data (Secondary Sources), det vill säga indirekta beräkningar från exportvolymer, tankbåtsaktiviteter, inhemsk konsumtion etc. Vad man säger är att OPEC i vissa fall har samma data som vi har då man gör beräkningar om framtiden. Om man tar hänsyn till att vi utvecklat ny beräkningsmetoder kan det till och med vara så att vi kanske kan göra bättre prognoser än OPEC.

En annan intressant artikel i OPEC bulletinen handlar om det samarbete som nu byggs upp mellan Iran och Venezuela, de stater som USA kallar skurkstater. Man har skapat en gemensam investeringsfond som skall satsa på jordbruk och industriutveckling. Sedan samarbetet mellan de två staterna började för fem år sedan har man skrivit under hundratals kontrakt som är värda miljardtal dollars. Man har till och med startat en gemensam bank. Jag utgår från att den banken inte handlar i dollar.

Innan Irans president Mahmoud Ahmadinejad besökte Venezuela besökte han Bolivia där han träffade president Evo Morales och de två undertecknade ett avtal som medför att Iran går in som finansiärer i gruvforskning i saltöknen vidgränsen mot Chile. Man anser att ungefär hälften av världens litium finns i området och modern batteriteknik kräver litium. Om detta är ett ”skurkaktigt drag” återstår att se. Kan nämnas att japanska ocj kreanska bolag är med i budgivningen där vinsten kan vara 100 miljoner ton litium.

Nu är det dags att fokusera på Angola. Fem av tio artiklar i OPEC-bulletinen handlade just om Angola, som blev medlem i OPEC den 1 januari 2007. Det 155:e OPEC-mötet, som hölls i Luanda den 22 december 2009, var den första konferensen som det nya OPEC -landet var värd för. Högt på dagordningen fanns naturligtvis framtidens oljepris och världsekonomins återhämtning.

Just nu verkar det som om alla vill ha en liten bit av Angola. Raden av prominenta besökare är lång med USA:s utrikesminister Hillary Clinton i spetsen. Där det luktar olja, där finns också Kina och man nämner att Kina tros ha ställt upp med 5 miljarder dollar i lån för att bygga upp infrastrukturen i landet. Satsningen är nödvändig efter 25 års inbördeskrig. Återbetalningen sker förmodligen i olja.

Den första oljan hittades 1955 i Kwansa dalen men det var först då man hittade olja till havs i slutet på 1960-talet som oljan blev betydelsefull för Angola och 1973 var råolja Angolas viktigaste exportvara. Den andra stora exportvaran är diamanter. De riktigt stora fynden gjorde man först då men började exploatera på djupt vatten. OPEC rapporterar att Angola har en reserv som är 9.5 miljarder fat, medan landets egna tidskrifter hävdar att det är 13.1 miljarder fat och det finns uppskattningar där man tror att det kan finnas så mycket som 19 miljarder fat. Ur ett globalt perspektiv där vi konsumerar 30 miljarder fat om året är det inte så mycket och det är mindre än vad som finns kvar i Norge.

År 2008 var Angolas exportinkomster $67 miljarder och $60 av dessa kom från olja och dessastora inkomster medför att valutareserven ökar. Man planerar nu att skapa en oljefond liknande den som man har i Norge. Det gäller att spara för en framtid efter Peak Oil. De internationella oljebolagen försöker maximera produktionen från Angolas djupvattenfält då produktionen är mycket dyr. Det betyder att fälten kommer att ligga på platåproduktion under några år innan en vanligtvis mycket kraftig nedgång börjar. Om vi ser framåt i tiden medför det att Angola kommer att nå Peak Oil innan 2030. Enligt Colin Campbell når man en maxproduktion om cirka 10 år. Vi har just påbörjat en djupvattenstudie och det återstår att se var vi landar.

Produktionen har de senaste åren vari runt 1.9 miljoner fat om dagen (Mb/d), var av man exporterat runt 1. 8 Mb/d. De projekt som planeras kan höja produktionen med 1.2 Mb/d och Angolas produktion skulle då bli runt 3 Mb/d, vilket är det samma som Norge hade som Peak Oil produktion. Om man beaktar att Angolas reserver är klart mindre än Norges förstår ni vilken aggressiv oljeproduktion som de internationella oljebolagen bedriver. Man kan med rätta säga att det är en rovdrift på Afrikas olja och än en gång brandskattas Afrika. Angola och Afrika hade mått mycket bättre om man haft en annan produktionsprofil.

I Angola finns en ”Jurassic Parc” i verkligheten. Det finns stora områden som har stora mängder av fossila lämningar och det största fyndet hittills gjorde man 2005 då man hittade fem ben från ett framben av en sauropod dinosaurie. Man gör nu utgrävningar i samarbete med universitet från USA och EU och man hoppas att denna forskning skall inspirera ungdomar att studera naturvetenskap. Vad Peak Oil kommer att medföra för dessa ungdomar återstår att se.

Till sist fanns det en artikel om det Afrikanska fotbollsmästerskapet som just avslutats. En terrorattack i spelens inledning fördärvade den positiva bild som finns i OPEC bulletinen. Trots det tror jag att sportaktiviteter liknande detta är betydelsefulla för Afrikas framtid.

Peak oil and the Human Well Being Equation / Peak Oil och den globala välfärdsekvationen – Mat, klimat, ekonomi och fred på jorden

The trip from the university town Uppsala to the university town Lund was by train through a Sweden hit by the year’s worst snow storm. For many days the weather man has encouraged people to stay at home but I trusted that the train would manage the journey and it did so without problems. Once in Lund I then stomped though the snow-covered streets. The Foreign Policy Association in Lund had advertised my presentation to its members but also on Facebook and about 60 people had responded that they would come to Café Athen in the Academic Association Castle. I believe that most of the respondents also defied the snow storm in Lund to attend.

It is always very interesting to discuss Peak Oil with young people since they quickly become aware that the timeframe we are discussing, i.e. the next 20 years, constitutes the most important years in their future. For one and a half hours we discussed this future from the starting point of the two debate articles that I had written for “Focus” and “DN Debate” before the climate change negotiations in Copenhagen. The interest was very great and some of us continued the discussion over a glass of beer and a little food.

Every time that I discuss the database that is the foundation for the IPCC’s climate change prognoses the audience becomes quite convinced that there is truth in my criticism. Yesterday was no exception. For the past 6 years I have tried to get a journalist sufficiently interested to take up the question seriously but it seems as though they regard the IPCC as an icon that shall not be questioned.

(Swedish)

Resan från universitetsstaden Uppsala till universitetsstaden Lund blev en tågresa genom ett Sverige drabbat av årets värsta snöstorm. Under flera dagar har man uppmanat folk att stanna hemma, men jag litade på att tåget skulle klara resan och det gjorde det utan problem. Väl framme i Lund blev det pulsande genom snötäckta gator. Förutom till medlemmar hade Utrikespolitiska Föreningen i Lund annonserat mitt föredrag på Facebook och ca 60 personer hade meddelat att man skulle komma till Café Athen i AF-borgen och jag tror att samma antal hade trotsat snöstormen i Lund.

Det är alltid mycket intressant att diskutera Peak Oil med ungdomar då de mycket snart blir medvetna om att den tidsram som vi diskuterar, det vill säga de närmaste 20 åren, faktiskt är de viktigaste åren av deras framtid. Under en och en halv timma diskuterade vi denna framtid utifrån de två debattartiklar som jag skriv på Brännpunkt och DN Debatt inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Intresset var mycket stort och några av oss fortsatte diskussionen över ett glas öl och lite mat.

Varje gång som jag diskuterar den databas som ligger till grund för IPCC:s klimatförändringar så är min publik ganska övertygade om att det ligger något i kritiken och gårdagen var inget undantag. Jag har nu under 6 års tid försökt att få någon journalist intresserad och verkligen ta tag i frågan, men det verkar som om man anser att IPCC är en ikon som inte skall ifrågasättas.

Facebook: http://www.facebook.com/event.php?eid=274660970635&index=1

http://www.facebook.com/event.php?eid=274660970635&index=1

Mexico and Peak Oil

When I saw this graph (link below) of crude oil production in Mexico it struck me that the timeframe shown – 2001 to 2009 – is identical with period that ASPO (the Association for the Study of Peak Oil and Gas) has been active. In January 2001 Colin Campbell wrote his first newsletter for ASPO (not jet officially formed) that he began thus:

“This first humble and somewhat egocentric edition is intended to do no more than plant a seed that hopefully will take root and grow. It is egocentric for the simple reason that since it is the first edition, no other contributors have had reason to report in on their work, but that too will change as we progress.”

(Show the figure)

Back then in January 2001 thoughts of Peak Oil were far away. Instead, Mexico planned to increase production from its giant oilfield Cantarell and the field soon became the world’s second most productive at 2 million barrels of oil per day. By 2005 the backlash had already occurred since production from Cantarell began to decrease and then the decline became very steep. I hope that there is no longer anyone who denies that Mexico has passed Peak Oil!

In the spring of 2004 I met a representative of the Mexican oil company Pemex at a conference in Lisbon and we discussed future oil production in Mexico. At that time there was no sign of peak oil. Some months earlier my student Anders had done a “depletion” calculation for Mexico and had concluded that daily production would decline by 820,000 barrels from 2003 to 2009. I probably don’t need to say that this result was casually dismissed as unrealistic. We now see that Mexico had a production maximum in 2003 of approximately 3.4 million barrels per day (Mb/d) and that production actually declined by 0.8 Mb/d [800,000 barrels/day] by 2009 to around 2.6 Mb/d. We have now further developed and published the method that Anders used in 2003. The fact that we could predict quite well what then happened in Mexico encourages us to, once again, make a calculation for Saudi Arabia including Ghawar, the world’s largest oilfield.

For Peak Oil, the seed that Colin sowed in 2001 has certainly taken root and grown. Unfortunately, we still have much to do before the world’s leaders accept the reality of Peak Oil.

(Swedish)

Då jag såg denna graf av råoljeproduktionen i Mexico slog det mig att den tidsram som visas, 2001 – 2009, är identisk med den tid som ASPO (The Association for the study of Peak Oil and Gas) haft aktiviteter. I januari 2001 skrev Collin Campbell sitt första nyhetsbrev för ASPO (in formation) och han började så här:

“This first humble and somewhat egocentric edition is intended to do no more than plant a seed that hopefully will take root and grow. It is egocentric for the simple reason that since it is the first edition, no other contributors have had reason to report in on their work, but that too will change as we progress.”

(Hämta figur)

Då i januari 2001 var tanken på Peak Oil långt borta. I stället planerade Mexico en produktionsökning från sitt gigantfält Cantarell och snart blev fältet världens näst största producent med 2 miljoner fat olja om dagen. Men redan 2005 kom bakslaget, produktionen i Cantarell började minska och sedan blev det störtloppsbacke nedför. Jag hoppas att det inte finns någon som förnekar att Mexico har passerat Peak Oil.

Våren 2004 träffade jag en representant för Pemex på en konferens i Lissabon och vi diskuterade den framtida produktionen i Mexiko. Då fanns inga tecken på Peak Oil. Min student Anders hade några månare tidigare gjort en ”depletion” beräkning för Mexiko och kommit fram till att produktionen skulle minska med 820.000 fat om dagen från 2003 till 2009. Jag behöver förmodligen inte nämna att påståendet viftades bort som orealistiskt. Vi ser nu att Mexiko hade en maxproduktion 2003 med ca 3.400.00 Mb/d och att produktionen just minskat fram till 2009 med 800.000 Mb/d till cirka 2.600.000 Mb/d. Den metod som Anders använde 2003 har vi nu vidareutvecklat och publicerat. Det faktum att vi ganska väl kunde förutspå vad som skulle hända i Mexico ger inspiration att på nytt göra en beräkning för Saudiarabien med Gawhar, världens största oljefält.

Vad det gäller ”Peak Oil”, det frö som Collin sådde 2001, så har det verkligen slagit rot och vuxit. Tyvärr har vi fortfarande mycket att göra innan världens ledare accepterar Peak Oil.

Has “Aleklett’s Energy Mix” any impact?

Occasionally when I write a blog, I wonder how meaningful it really is. For me personally it is very important because I know that my blog has at least 1,500 visits every week. Peak visits per week is 5152. Today I discovered a website where you can explore the impact a blog in Sweden has, www.inflytande.com. To my surprise, I got the message that “Aleklett.wordpress.com is an influential blog. Only 11% of Swedish blogs are more influential.” Looking at the details, there was a jump up in November 2009 when Svenska Dagbladet published my first opinion piece on the climate summit in Copenhagen and the peak, 8.9%, came in December when DN Debate published my second article on the summit. My conclusion is that you who read this must also be influential because otherwise my blog would not become so. Without a doubt, I will continue.

(Swedish)
Då och då när jag skriver en blogg undrar jag hur meningsfullt det verkligen är. För mig personligen är det väldigt betydelsefull då jag vet att min blogg varje vecka minst har 1500 besök. Toppnoteringen är 5152. Idag upptäckte jag en webbplats där man kan undersöka vilket inflytande en blogg har, www.inflytande.se. Till min stora förvåning fick jag meddelandet ” Aleklett.wordpress.com är en inflytelserik blogg. Endast 11% av svenska bloggar är mer inflytelserika.” Om man studerar detaljer så blev det ett hopp uppåt i november då Brännpunkt publicerade min debattartikel och toppnoteringen, 8.9%, kom då DN Debatt i december publicerade min andra debattartikel om klimatmötet i Köpenhamn. Min slutsats är att ni som läser detta också måste vara inflytelserika för annars skulle inte min blogg bli inflytelserik. Utan tvekan kommer jag att fortsätta.

“Cheap Oil is Gone, and That’s Good News”

Now and then I search for footprints of our research on the web. I just discovered that our conclusions in the article “Peak of the oil age” in the journal Energy Policy have now found their way up to the financial market, which according to the article “Cheap Oil is Gone, and That’s Good News” sees our conclusions as opportunities for new profits.

“Kjell Aleklett, professor of physics at the Uppsala University in Sweden, and co-author of a new report “The Peak of the Oil Age”, states “oil production is more likely to be 75m barrels a day by 2030 than the “unrealistic” 105m used by the IEA.”

According to Professor Aleklett’s research, the IEA is making a dangerous and unjustified assumption – one that is dependent upon the oil industry’s ability to ramp up production to levels never before achieved.

Are you beginning to see the opportunity here?”

…….

“When you add in professor Aleklett’s conclusion that production will shrink to 75 million barrels per day by 2030 – almost one-third less than the IEA’s figure and 10 million barrels less than current production, it’s easy to see why investors need to take notice.

Shrinking supply and ever-growing global demand are creating an unparalleled investment opportunity. The current price of crude could be the bargain of the century.”

US raises concern over China oil policy

The headline is taken from an article in Upstreamonline.com with the subheading, “The US has expressed concern to Chinese officials about Beijing’s attempts to buy up global oil reserves for the long term”. Reading further:

“We are pursuing intensive dialogue with the Chinese on the subject of energy security, in which we have raised our concerns about Chinese efforts to lock up oil reserves with long-term contracts,” David Shear, deputy assistant secretary of state for East Asian and Pacific affairs, told the House Armed Services Committee yesterday.

“We will continue to engage them on this subject at very senior levels,” he told the panel, which was holding a hearing on recent security developments in China.

Shear was responding to questions by Republican Roscoe Bartlett, who said he was worried that the Chinese were “aggressively buying up oil all over the world” and might not share it with other countries in the future.”

It is justifiable to say that Member of the House of Representatives Roscoe Bartlett is “Peak Oil’s man on Capitol Hill” in Washington. I met him for the first time in 2005 when I was summoned to testify at a hearing in the House of Representatives on Peak Oil. (Read about it at ASPO’s website.) We met again in March 2008 when I was in Washington having been invited to a conference on “America’s Energy Future”. (Read about that visit.) When I visited Congressman Bartlett I was invited to the House of Representatives to listen to his 40th contribution on Peak Oil. I felt very honoured when he, (according to protocol), stated the following:

”Well, this is a very special day for me today because I have a very good friend, Kjell Aleklett. He is from the Uppsala University in Sweden, and he is the president of ASPO, the Association for the Study of Peak Oil & Gas. They have been around for a long time, and if the world had been listening to them, we would not have $110 oil today. And I think you will agree with me as we go through the charts, that would be correct. He sits in the gallery, and thank you, sir, very much for joining us.”

Let’s return to China and its oil policy. In the autumn of 2007 Professor Pang from China University of Petroleum in Beijing (CUPB) was invited to be the keynote speaker at the ASPO conference in Cork, Ireland. On the way there, he and the Chinese delegation stopped over in Uppsala for a mini-workshop. One of the items of news that he delivered was that China had adopted a new oil policy whereby they would aim to control oil production equivalent to 50% of the nation’s needs. At that time in 2007 China produced approximately 50% of its needs. However, China’s enormous economic growth required more production than it could deliver domestically so that today 50% control means they are forced to buy production rights outside of China. What we are now seeing is China consciously applying its oil policy.

Since the start of 2008, CUBP and Uppsala University have had a collaboration agreement that gives us unique research opportunities. The first scientific article to result from this has now been accepted for publication, ”The Long March of the Chinese Giant Oilfields”.

Abstract: Over 70% of China’s domestic oil production is obtained from nine giant oilfields. Understanding the behaviour of these fields is essential to both domestic oil production and future Chinese oil imports. This study utilizes decline curves and depletion rate analysis to create some future production outlooks for the Chinese giants. Based on our study, we can only conclude that China’s future domestic oil production faces a significant challenge caused by maturing and declining giant fields. Evidence also indicates that the extensive use of water flooding and enhanced oil recovery methods may be masking increasing scarcity and may result in even steeper future decline rates than the ones currently being seen. Our results suggest that a considerable drop in oil production from the Chinese giants can be expected over the next decades.

Small oilfields in China constitute 30% of production and the trend is for continued increased production from these. However, in a few years the production declines in the giant fields will be so great that total Chinese production will decline. In coming years we will experience aggressive bidding from China whenever any oil production rights are offered for sale. The next step is for China to build new refineries in collaboration with major oil producing nations such as Saudi Arabia. When Peak Oil affects the world these refineries will, naturally, be first in the queue for Saudi oil. For the sake of its own survival, the OECD must take Peak Oil seriously and plan for its future energy needs post-Peak Oil.

Some years ago I saw a documentary on Walmart’s aggressive purchasing policy. In the USA, factory after factory was forced to close because they could not compete with the manufacturers in China. In the end, even the USA’s last factory for production of TV sets closed down. At the end of the documentary it took us to the harbour in Los Angeles where we saw all the container ships arriving with all the goods from China. The harbour master was asked about exports from the USA to China. The reporter suggested possibly some type of high technology export but the largest export was something completely different.

The largest export was waste paper that was imported by China for manufacturing of boxes which, in their turn, were exported back to the USA containing Chinese-made goods. Sometimes when I am in the right mood I say during my presentations that “China has Walmart to thank for its fantastic growth”. That growth has transformed China into a wealthy nation that can now afford to pay more than anyone else for the world’s remaining oil production rights. Indirectly, one can assert that Walmart has, through its aggressive purchasing policy, driven the development that has now made it possible for China to take the last drops of oil for itself. The fact that there is insufficient oil for continued global growth can mean that we, in addition to Peak Oil, will see “Peak Globalisation”.

(Swedish)

Rubriken är tagen från en artikel i Upstreamsonline.com med underrubriken ” The US has expressed concern to Chinese officials about Beijing’s attempts to buy up global oil reserves for the long term”, låt oss läsa vidare:

“We are pursuing intensive dialogue with the Chinese on the subject of energy security, in which we have raised our concerns about Chinese efforts to lock up oil reserves with long-term contracts,” David Shear, deputy assistant secretary of state for East Asian and Pacific affairs, told the House Armed Services Committee yesterday.

“We will continue to engage them on this subject at very senior levels,” he told the panel, which was holding a hearing on recent security developments in China.

Shear was responding to questions by Republican Roscoe Bartlett, who said he was worried that the Chinese were “aggressively buying up oil all over the world” and might not share it with other countries in the future.”

Med rätta kan man påstå att representanthusledamoten Roscoe Bartlett är Peak Oils man på Capital Hill i Washington. Jag träffade honom första gången 2005 då jag själv var inkallad till ett utskottsförhör i Representanthuset om Peak Oil (läs på ASPOs hemsida) och en andra gång i mars 2008 då jag var i Washington inbjuden till en konferens om ”America’s Energy Future”. (Läs om besöket) Då jag besökte Kongressman Bartlett blev jag inbjuden till representanthuset för att lyssna till hans 40:e inlägg om Peak Oil. Jag kände mig hedrad då han enligt protokollet framförde följande:

”Well, this is a very special day for me today because I have a very good friend, Kjell Aleklett. He is from the Uppsala University in Sweden, and he is the president of ASPO, the Association for the Study of Peak Oil&Gas. They have been around for a long time, and if the world had been listening to them, we would not have $110 oil today. And I think you will agree with me as we go through the charts, that would be correct. He sits in the gallery, and thank you, sir, very much for joining us.”

Låt oss gå tillbaka till Kina och deras oljepolitik. Hösten 2007 var professor Pang från China University of Petroleum in Beijing (CUPB) inbjuden som en av huvudtalarna vid ASPO – konferensen i Cork, Irland. På väg dit stannade han och den Kinesiska delegationen i Uppsala för en minworkshop. En av nyheterna som han levererade var att Kina anammat en ny oljepolitik, som gick ut på att man skulle kontrollera en oljeproduktion som motsvarade 50% av landets behov. Då 2007 producerade Kina ungefär 50% av sitt behov inom landets gränser, men den enorma ekonomiska tillväxten krävde mer än vad produktionen i Kina kunde leverera så idag medför 50 procents kontroll att man tvingas köpa produktionsrättigheter utanför Kina. Vad vi nu ser är att Kina medvetet genomför sin politik.

Sedan början av 2008 har CUPB och Uppsala universitet ett samarbetsavtal som ger oss unika forskningsmöjligheter. En första artikel är nu godkänd för publicering, ”The Long March of the Chinese Giant Oilfields”.

Abstract:
Over 70% of China’s domestic oil production is obtained from nine giant oilfields. Understanding the behaviour of these fields is essential to both domestic oil production and future Chinese oil imports. This study utilizes decline curves and depletion rate analysis to create some future production outlooks for the Chinese giants. Based on our study, we can only conclude that China’s future domestic oil production faces a significant challenge caused by maturing and declining giant fields. Evidence also indicates that the extensive use of water flooding and enhanced oil recovery methods may be masking increasing scarcity and may result in even steeper future decline rates than the ones currently being seen. Our results suggest that a considerable drop in oil production from the Chinese giants can be expected over the next decades.

De små oljefälten i Kina utgör idag 30% av produktion och trenden är fortsatt ökad produktion. Men, om några år kommer produktionsminskningen i gigantfälten att bli så stor att den total kinesiska produktionen kommer att minska. De närmaste åren kommer vi att uppleva en aggressiv budgivning från Kina då någon rättighet till oljeproduktion är till salu. Nästa steg är att man bygger nya raffinaderier i samarbete med nationella stora oljeproducenter så som Saudiarabien. Då Peak Oil drabbar världen kommer naturligtvis dessa raffinaderier att först fyllas med olja från Saudiarabien. För sin överlevnad måste OECD ta Peak Oil på allvar och planera en framtid energiförsörjning bortom Peak Oil.

För några år sedan såg jag en dokumentärfilm om Walmarts aggressiva inköpspolitik. Fabrik efter fabrik måste stängas i USA för att de inte kunde konkurera med producenterna i Kina. Till sist måste även USA:s sista fabrik för produktion av TV-apparater stängas. I slutet av programmet förflyttade vi oss till hamnen i Los Angeles och vi såg alla containerfartyg som anlände med alla varor från Kina. Hamnchefen utfrågades om export från USA till Kina och reporten föreslog en högteknologisk export, men den största exporten var något helt annat.

Den största exporten var returpapper som importerades till Kina för att tillvärka kartonger, som i sin tur exporterades tillbaka till USA med varor producerade i Kina. Ibland då jag är på det humöret brukar jag i mina föredrag säga att” Kina kan tacka Walmart för som fantastiska tillväxt”. Tillväxten har förvandlat Kina till en rik nation som nu har råd att betala mer än alla andra för de återstående rättigheterna att producera olja. Indirekt kan man påstå att Walmart har genom sin aggressiva inköpspolitik drivit på den utveckling som nu gjort det möjligt för Kina att ta för sig av de sista oljedropparna. Det faktum att det inte finns tillräckligt med olja för en fortsatt global expansion kan medföra att vi förutom Peak Oil kommer att se ”Peak Globalisation”

From Systems Thinking to Systems Doing

The Tällberg Foundation usually has its forum during summer but it also organizes a number of symposia at other times during the year. Yesterday they arranged a symposium with the theme ”From systems thinking to systems doing”. With global energy systems as my research area it was only natural that I should participate.

The main speaker was Professor W. Brian Arthur from the Santa Fe Institute for Studies of Complex Systems. He spoke about his new book titled “The Nature of Technology”. It was a very interesting presentation and below are some of my notes.

First, he noted that one cannot compare biological development with technical development. Technical development occurs through taking known components and putting them together to solve a problem. There must also be a need that the technical development addresses. A part of the development work is building new technology based on already known phenomena.

Some examples: When the mining industry learned the technique for building deeper mines in Germany they had problems with groundwater entering the mines. They needed technology to pump out the water and the steam engine was developed for this purpose. During the Second World War England was troubled by attacking German aircraft. By exploiting the phenomenon of the reflection of shortwave radio waves they could construct a radar. It is very easy to find additional examples and it is difficult to find any technical advance that was developed in any other way.

Brian Arthur’s next assertion was more surprising. Every technology is created to solve a problem, but every technology also creates new problems. We can call them side effects. I had not looked at technology development in that way previously but there are many examples. If we go back to the steam engine, which led to today’s power stations and the production of electricity by burning coal, then we have recently discussed the side effects of this technological development – climate change. A conclusion to draw from this is that we do not know what problems today’s technological developments will cause in the future. Time to raise a warning flag for nanotechnology!

The lesson is that we cannot solve all problems with technology, but we should have greater confidence in nature. Brian Arthur seeks more love and happiness in technology development. He himself comes from Ireland where culture is valued more highly than technology. Suddenly I felt support for that which I have discussed with my students for many years. I usually ask them what is really important for them and we soon arrive at: three meals a day, a place to live and someone to love. Everything else is just “killing the time in between”. Today “killing the time in between” requires a great deal of energy. In future we must replace it with more culture.

Professor Johan Rockström from the Stockholm Environment Institute then reflected on the failure in Copenhagen and he called it “the world’s greatest fiasco”. I was very gratified by his reference to my debate article in the column “Hot spot” (Brännpunkt) [of the newspaper Svenska Dagbladet] of 15 November 2009. He supported my words. In that article I explained why they would fail in Copenhagen. The reason was that they were not looking at the whole picture, i.e. the “Human Well-Being Equation”. They discussed the climate but forgot that the climate is part of a larger system in which we have food, the economy and security and that the larger system requires energy in order to function. You are welcome to read the debate article again.

(Swedish)
Tällberg Foundation brukar ha sitt forum under sommaren, men ordnar också några seminarier under övriga året. Igår arrangerade man ett seminarium med temat ”From systems thinking to systems doing”. Med Globala energisystem som forskningsområde blev det naturligt att delta.

Huvudtalare var professor W. Brian Arthur från Santa Fe Institute for studies of complex systems och han presenterade sin nya bok med titeln ”The Nature of Technology”. Det var ett mycket intressant föredrag och här är några av mina noteringar.

Först noterade han att man inte kan jämföra biologisk utveckling med teknisk utveckling. Teknikutveckling sker genom att man tar kända komponenter som man sätter samman för att lösa ett problem. Det måste också finnas ett behov som teknikutvecklingen skall täcka. Med i utvecklingsarbetet finns att man bygger den nya tekniken på något känt fenomen.

Några exempel: Då gruvindustrin lärde sig tekniken att bygga allt djupare gruvor i Tyskland fick man problem med att grundvatten kom in i gruvorna. Man behövde teknik för att pumpa upp vattnet och ångmaskinen utvecklades. Under andra världskriget hade England problem med anfallande tyska flygplan. Genom att utnyttja fenomenet reflektion hos kortvågiga radiovågor kunde man konstruera en radar. Det är mycket lätt att hitta andra exemplen och det är svårt att hitta någon teknisk utveckling som utvecklats på något annat sätt.

Nästa påstående var mer förvånande. Varje teknologi är till för att lösa något problem, men varje teknologi skapar också ett nytt problem. Vi kan kalla det för biverkningar. Själv har jag inte sett teknikutveckling på det sättet, men visst finns det gott med exempel. Om vi går tillbaka till ångmaskinen och i förlängningen ångcykeln och produktion av elektricitet genom att förbränna kol så har vi just diskuterat biverkningarna av denna teknikutveckling, klimatförändringar. En slutsats är att idag vet vi inte vilka problem som dagens teknikutveckling kommer orsaka i framtiden. Dags att hissa en varningsflagga för nanotekniken.

Slutsatsen är att vi kan inte lösa allt med teknologi men att vi har stark tilltro till naturen. Brian Arthur efterlyste mer kärlek och glädje i teknikutvecklingen. Själv kommer han från Irland där kultur värderas högre än teknik och helt plötsligt fick jag stöd för det jag diskuterat med mina studenter under många år. Jag brukar fråga vad som verkligen är betydelsefullt för dem och snart kommer vi fram till att det är mat tre gånger om dagen, en bostad och någon att älska. Allt annat är just ”killing the time in between”. Idag kräver denna aktivitet väldigt mycket energi och i framtiden måste det vara mer kultur.

Professor Johan Rockström från Stockholm Environment Institute reflekterade sedan över misslyckandet i Köpenhamn och han kallade det för ”världens största fiasko”. För mig var det mycket glädjande att han citerade min debattartikel på Brännpunkt den 15 november 2009, och gav mig rätt. Där förklarade jag varför man skulle misslyckas. Anledningen var att man inte tittade på helheten, dvs ”The Human Well Being Equation”. Man diskuterade klimat men glömde att klimat måste in i ett större system där vi hat mat, ekonomi och säkerhet och att det större systemet kräver energi för att fungera. Läs gärna mitt debattinlägg igen.

North Stream and European Energy Security

Under the headline “Contended gas pipeline” the Swedish newspaper Svenska Dagbladet describes all the preparations that are being made before starting construction of the North Stream pipeline from Russia to Germany. In the text it states that the pipeline will be 1223 km long while the image in the article erroneously states 850 km. The number of sections of pipe, the amount of steel, the logistics surrounding the project etc. are impressive. This is how journalist Thomas Lundin summarises the project:

“North Stream is a mammoth project that has, for several years, wandered in a political minefield. The fear of growing Russian influence, historical anti-Russian fear in sections of the Swedish and Finnish populations, hard criticism from environmental organizations and professional fishermen as well as apprehension in Warsaw that Germany and Russia are (as so often in history) making deals over the heads of the Poles have contributed to delaying the pipeline by several years.”

The question is whether North Stream is needed to carry the gas that the EU must import from Russia? Purely technically the capacity already exists in the pipelines that currently supply the EU with 41% of its import needs. But those pipelines currently go through nations that were earlier part of the Soviet Union and the conflicts of recent years with Ukraine show that there is risk of further trouble. The fact that they are now building a new pipeline shows that they are not worried that Russia will not deliver the gas.

According to the EU’s plans, the importation of natural gas will grow markedly up to 2030 and the question is how much of this Russia can contribute. It is a question that we (Global Energy Systems) have worked on for the past three years and on Monday my Ph.D. student Bengt Söderbergh submitted his thesis with the title “Production from Giant Gas Fields in Norway and Russia and Subsequent Implications for European Energy Security”. The thesis will be nailed up in the University Hall [an Uppsala University tradition] on 29 January at which time it will become public. Judging by today’s newspaper article on the gas pipeline the thesis should generate considerable interest! I believe that its conclusions will be a great surprise for those who are interested in the EU’s energy security. There will be a great deal to be said of natural gas in the future.

(You can read about North Stream on Wikipedia)

(Swedish)

Med rubriken ”Omstridd gasledning” beskriver Svenska Dagbladets näringslivsdel alla de förberedelser som görs inför byggstarten på gasledningen North Stream från Ryssland till Tyskland. I texten står det att den skall bli 1223 kilometer lång medan bilden till artikeln felaktigt anger 85 mil. Antalet rördelar, mängden stål, logistiken runt projektet, mm är imponerande. Så här sammanfattar journalisten Tomas Lundin projektet:

”Nord Stream är ett mastodontprojekt som i åratal har kryssat i politiskt minerat farvatten. Rädslan för ett växande ryskt inflytande, historisk rysskräck i delar av den svenska och finländska befolkningen, hård kritik från miljöorganisationer och yrkesfiskare samt farhågor i Warszawa för att Tyskland och Ryssland, som så ofta i historien, ska göra upp över huvudet på Polen har bidragit till att försena gasledningen med flera år.”

Frågan är om North Stream behövs för att frakta den gas som EU måste importera från Ryssland? Rent tekniskt finns det kapacitet i de ledningar som redan förser EU med 41% av importbehovet, men ledningarna går nu genom länder som tidigare tillhörde Sovjetunionen och de senaste årens konflikter med Ukraina visar att det finns risk för problem. Det faktum att man bygger en ny ledning visar att man inte är oroliga för att Ryssland inte skall leverera gas.

Enligt EU:s planer skall importen av naturgas öka markant fram till 2030 och frågan är hur mycket av detta som Ryssland kan bidra med. Det här är en problemställning som vi (Globala Energisystem) arbetat med de senaste tre åren och i måndags lämnade min doktorand Bengt Söderbergh in sin avhandling med titeln ”Production from Giant Gas Fields in Norway and Russia and Subsequent Implications for European Energy Securety”. Avhandlingen spikas den 29 januari och blir då offentlig. Med anledning av dagens artikel om gasledningen bör avhandlingen vara av stort intresse. Jag tror att slutsatserna kommer att bli en stor överraskning för de som är intresserade av EU:s energisäkerhet. Det kommer att bli mycket naturgas i framtiden.