A new reality

Around New Year I decided to gather together all my blogs from 2008 and 2009 into a book. When I had collected everything in chronological order it amounted to 265 A4 pages. To progress the work I decided to leave my daily routine and travel to a place where I could concentrate on the book. I chose Sharm El Sheikh in Egypt.

At the moment we are experiencing a hard winter in Sweden so exchanging subzero temperatures for those above zero is quite enjoyable. After the 7-day war in 1967 Israel occupied the Sinai Peninsula and Sharm El Sheik for 12 years. At that time the place was a camping area for Bedouins that used to fish here for some months. Today there are 80,000 tourists here and approximately 40,000 others that are needed to service industry. Normally these people live in Cairo and other cities and work here for some months before travelling home to their families. The reality is that 60% of the tourists are from Russia (48,000) and if we estimate that they stay, on average, for two weeks it means that 1,200,000 Russians visit Sharm El Sheikh every year.

For those of us that remember the Soviet era when Russians were not permitted to leave the USSR as tourists this can seem a little unreal, but the fact remains that Russia earns an enormous income from oil and natural gas and this income has now spread into various classes of society. To be a tourist is a new freedom.

We must now reconsider Russia and realize that this nation is on its way to becoming an economic power and that many Russians now have the desire and the means to travel out into the world. The fact that Russia will probably be self-sufficient in oil and natural gas for the next 50 years means, furthermore, that they will have access to fuel for their aircraft to transport Russians to Sharm El Sheikh for the near future. We have a new reality before us.

There are approximately 100 pages left to review for the book and it will be interesting to see the final result. I hope to have everything finished by April.

(Swedish)
Runt årsskiftet bestämde jag mig för att sammanställa mina bloggar från 2008 och 2009 till en bok. Då jag sammanställde allt i kronologisk ordning blev det 265 A4-sidor. För att komma vidare med arbetet beslutade jag att lämna den dagliga rutinen och åka till en plats där jag kunde koncentrera mig på boken. Valet blev Sharm El Sheikh i Egypten.

Just nu har vi en sträng vinter i Sverige och att byta ut minusgrader mot plusgrader kändes ganska bra. Väl framme fick vi lite fakta om platsen. Efter 7-dagarskriget 1967 ockuperade Israel Sinaihalvön och Sharm El Sheikh under 12 år. Då var platsen lägerplats för beduiner som brukade fiska här under några månader. Idag finns här 80.000 turister och cirka 40.000 som behövs för att serva industrinäringen. Normalt bor man i Kairo och andra städer och ar betar här under någon månad innan man kan åka hem till familjen. Verkligheten är att 60% av turisterna kommer från Ryssland (48.0000) och om vi räknar med att man i genomsnitt stannar två veckor betyder det att 1.200.000 ryssar varje år besöker Sharm El Sheikh.

För oss som minns Sovjettiden då man inte fritt fick lämna landet som turist verkar detta overkligt, men faktum kvarstår att Ryssland har enorma inkomster från olja och naturgas och dessa inkomster sprider sig nu till olika samhällsklasser och att vara turist är en ny frihet.

Vad det gäller Rysland måste vi nu tänka om och inse att Ryssland också är på väg att bli en ekonomisk stormakt och att många i Ryssland nu kan och vill åka ut i världen. Det faktum att man de närmaste 50 åren kommer att vara självförsörjande på olja och naturgas betyder dessuton att man kommer att ha tillgång till bränsle för sina flygplan som kan frakta ryssar till Sharm El Sheikh de närmaste åren. Vi har framför oss en ny verklighet.

Vad det gäller boken är den nu ca 100 sidor kvad att gå igenom och det skall bli intressant att se slutresultatet. Hoppas att allt är klart i April.

Sweden’s first Ph.D. in “Technical physics specialising in global energy resources” / Sveriges förste doktor i ”Teknisk fysik med inriktning mot globala energiresurser”

Bengt Söderbergh is now a successful Ph.D. in “Technical physics specialising in global energy resources”. It was last autumn that the technical sciences faculty committee at Uppsala University determined the study plan for this new research education discipline. That means that Bengt is the first Ph.D. in this area. The fact that he was the first Ph.D. candidate that would be examined in this new discipline meant that Bengt was subjected to a tough examination that he passed in style. The opponent, Roger Bentley from Reading University, had prepared questions that Bengt could definitely answer but also questions from outside of the core topic of his thesis. The final comment from Roger Bentley was that he was impressed by the thesis when he began his questions and even more impressed after all the exhaustive answers he had received from Bengt.

When the chair of the degree committee began his questioning by saying that “the candidate is very brave man”, tension rose in the hall. To engage in the debate on Europe’s future may seem innocent enough for the uninformed. However, by the submission of this thesis such engagement is no longer a matter of empty words. Now the words have authoritative backing. To take this step is courageous.

Prognosis of future production from the Yamal peninsula

The decisive factor for Europe’s future is future natural gas production from the Yamal peninsula. According to the plans this production will begin at the end of 2011. What Bengt shows in his thesis is that a delay of 5 years, (which is possible), would make it difficult for the EU to increase its natural gas use. At the moment the EU is planning an increase of 70-90%. Everyone is now waiting with some excitement for the reactions from the EU Commission.

You can congratulate Bengt through making a comment.

Bengt Söderbergh är nu en lycklig doktor i ”Teknisk fysik med inriktning mot globala energiresurser”. Det var först i höstas som den teknisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden vid Uppsala universitet fastställde studieplanen för detta nya forskarutbildningsämne och det betyder att Bengt är den förste doktorn i detta ämne. Det faktum att det var den förste dokton som skulle examineras i detta nya ämne gjorde att det blev en tuff disputation som Bengt klarade med galans. Opponent Roger Bentley från Reading University hade förberett frågor som Bengt definitivt borde klara men också frågor som låg utanför avhandlingens kärna. Slutkommentaren från Roger Bentley var att han var imponerad av avhandlingen då han började utfrågningarna och han var ännu mer imponerad efter alla uttömmande svar från Bengt.

Då betygskommittén ordförande började sin frågestund med att säga att ”respondenten är en mycket modig man” steg spänningen i salen. Att gå in i debatten om Europas framtid kan för den oinitierade verka oskyldigt, men genom sin avhandling är det inte längre tomma ord utan nu finns det tyngd bakom orden. Att ta detta steget är modigt.

Prognos av framtida produktion från Yamalhalvön

En avgörande faktor för Europas framtid ar den framtida naturgasproduktionen från Yamalhalvön. Enligt planerna skall produktionen börja i slutet av 2011 och vad Bengt visar i sin avhandling är att en försening med 5 år, vilket kan bli verkligt, medför att det blir svårt för EU att öka sin naturgasanvändning. Just nu planerar man en ökning med 70-90 procent. Alla väntar nu med spänning på reaktionerna från EU-kommissionen.

Ni kan gratulera Bengt med en kommentar.

Thesis defense on Norway’s and Russia’s future exports of natural gas to Europe

Today is an important day for my Ph.D. student Bengt Söderbergh, but it is also an important day for our research group. Four years of research will be reviewed and evaluated. The opponent is Dr Roger Bentley from Reading University in the U.K.. Dr Bentley is one of the world’s leading experts in his area. Today Uppsala University sent out the following press release:
Russian gas will not meet EU demand
Currently there is a lively debate in the EU about the political consequences of dependence on Russian gas. One question that should be emphasised is whether in future there will be sufficient gas at all for export to the EU. So says physicist Bengt Söderbergh who, in his Ph.D. thesis, has evaluated future levels of Norwegian and Russian gas exports. The thesis will be defended on 19 February at Uppsala University.

According to the prognoses from the International Energy Agency (IEA) natural gas production within the EU will decline from the level in 2006 of 216 billion cubic meters per year (Gm3/y) to 90 Gm3/y by 2030. During the same period demand is expected to increase strongly. Because of this, import requirements for gas will increase by up to 90% during this period. Russia and Norway are the largest suppliers of gas to the EU. Their share of the EU’s gas imports during 2006 was 62%.

The aim of Bengt Söderbergh’s thesis work was to evaluate the potential future levels of Norwegian and Russian natural gas exports to the EU. The scenarios for Norwegian and Russian gas production were generated by modeling of production from individual fields. It is the collective production from the largest fields, the so-called “giant fields”, that has been predicted.

The EU’s energy security is, to a considerable degree, dependent on production from a relatively small number of fields in Norway and Russia. In Norway, nearly all gas production comes from 18 larger gasfields, of which 9 can be defined as giant fields. In Russia there are 36 giant fields that are responsible, in principle, for all Russian gas production.

The results of the research show that the potential for increasing Norway’s exports of gas to the EU is limited. In all the scenarios that were studied, Norwegian gas production will be in decline before 2030. In 2030, Norwegian gas exports to the EU can be as much as 20% lower than today’s level. A study of the potential production from the Russian giant oil fields shows that export of Russian gas to the EU can grow, at a maximum, by only 45% by 2030. In absolute terms, this is equivalent to approximately 70 Gm3/y. Furthermore, there are a number of factors that can cause the actual export capacity to be significantly lower.

“The single most important factor that will determine whether Russian gas exports to the EU will be able to grow above today’s level is whether or not the gasfields on the Jamal peninsula are brought into production from 2012 and onwards. Many of the Russian fields that have yet to bex brought into production are in eastern Siberia and on Sachalin in the Russian far east. Excess production from these regions will, in all likelihood, be exported to the Asian markets, primarily China”, says Bengt Söderbergh.

With the results and assumptions presented in the thesis it is not possible for the EU to increase its imports by 90% over 2006 levels. For energy security in the EU it is not just imports by pipeline that are a vital question. Currently there is a lively discussion within the EU around the geopolitical consequences of dependence on imports of Russian gas via pipeline.

“Whether there is sufficient gas for export to the EU at all in the future is a question that deserves our attention and should be thoroughly investigated and analysed. The results presented in this thesis show that it is equally justifiable to discuss the issues around a future decrease of total gas deliveries to the EU”, says Bengt Söderbergh.

For more information contact Bengt Söderbergh, tel: (+ 46 70) 425 05 64, email: bengt.soderbergh@fysast.uu.se

Read more about the thesis at the University’s website.

I dag är det en stor dag för min doktorand Bengt Söderbergh, men också en stor dag för vår forskningsgrupp. Fyra års forskning skall granskas och värderas. Opponent är Dr Roger Bentley från Reading University i Storbritannien. Dr Bentley är en världsledande expert inom området. Igår skickade Uppsala universitet ut följande pressmeddelande:

Den ryska gasen kommer inte täcka EU:s efterfrågan

Idag finns en livlig debatt i EU om de politiska konsekvenserna av beroendet av rysk gas. En fråga som borde lyftas fram är huruvida det i framtiden kommer att finnas tillräckligt med gas överhuvudtaget för export till EU. Det menar fysikern Bengt Söderbergh som i sin avhandling utvärderat framtida nivåer för norsk och rysk gasexport. Avhandlingen försvaras den 19 februari vid Uppsala universitet.

Enligt prognoser från International Energy Agency (IEA) kommer naturgasproduktionen inom EU att minska från 2006 års nivå på 216 miljarder kubikmeter naturgas per år (Gm3/år) till 90 Gm3/år 2030. Under samma tidsperiod förväntas efterfrågan på gas att öka kraftigt. Till följd därav kommer importbehovet av gas att öka med upp till 90 procent under denna tidsperiod. Ryssland och Norge är de största leverantörerna av gas till EU. Deras andel av EU:s gasimport under 2006 var 62 procent.

Syftet med Bengt Söderberghs avhandling är att utvärdera de potentiella framtida nivåerna för norsk och rysk naturgasexport till EU. Scenarierna för den norska och ryska gasproduktionen har skapats genom modellering av produktionen för enskilda fält. Det är den sammanlagda produktionen från de största fälten, de så kallade gigantfälten, som har blivit prognostiserad.

EU:s energisäkerhet är till betydande del avhängig produktionen från ett relativt litet antal fält i Norge och Ryssland. I Norge kommer nästan all gasproduktion från 18 större gasfält, av vilka 9 kan definieras som gigantfält. I Ryssland är det 36 gigantfält som svarar för i princip all rysk gasproduktion.

Resultaten visar att potentialen för en ökning av norsk gasexport till EU är begränsad. I alla de scenarier som har studerats är norsk gasproduktion på nedgång före år 2030. Norsk gasexport till EU via pipeline kan år 2030 till och med vara 20 procent lägre än dagens nivå. En studie av den potentiella produktionen från ryska gigantfält ger att exporten av rysk gas till EU maximalt kan öka med 45 procent till år 2030. I absoluta siffror motsvarar det ungefär 70 Gm3/år. Dessutom finns det ett flertal faktorer som kan göra den verkliga exportkapaciteten betydligt lägre.

- Den enskilt viktigaste faktorn för att rysk gasexport till EU ska kunna öka från dagens nivå är att gasfälten på den arktiska Jamalhalvön kommer i produktion från år 2012 och framåt. Många av de ryska fält som ännu inte har tagits i produktion finns i östra Sibirien samt på Sachalin i ryska fjärran östern. Överskottsproduktionen från dessa regioner kommer med all sannolikhet att exporteras till de asiatiska marknaderna, och då främst Kina, säger Bengt Söderbergh.

Med de resultat och antaganden som presenterats i avhandlingen är det inte möjligt för EU att öka sin import med 90 procent från 2006 års nivå. För energisäkerheten inom EU är det inte endast beroendet av pipeline-import som är en vital fråga. Idag finns det en livlig diskussion inom EU angående de geopolitiska konsekvenserna av importberoendet via pipeline av rysk gas.

- Huruvida det i framtiden finns tillräckligt med gas överhuvudtaget för export till EU är en fråga som förtjänar uppmärksamhet och noggrant måste utredas och analyseras. De resultat som presenterats i denna avhandling visar att det är lika berättigat att diskutera problematiken kring en framtida minskning av totala gasleveranser till EU, säger Bengt Söderbergh.

För mer information kontakta Bengt Söderbergh, tel: 070-425 05 64, e-post: bengt.soderbergh@fysast.uu.se

Läs mer om avhandlingen på universitetets hemsida.

We need global ‘energy miracles’

The expression, “We need global energy miracles” is taken from Bill Gate’s speech at the TED-conference in Long Beach, California. In the last month the Bill and Melinda Gates Foundation has donated 10 billion dollars for vaccines for children in developing nations. Now it appears they are changing their focus to a new area, ”Finding a cheap and clean energy source is more important than creating new vaccines and improving farming techniques”.

In his speech Bill Gates noted also the importance of nuclear power and, in particular, a new type of accelerator-driven nuclear power. This and other solutions that are based on the use of U239 are called fourth generation nuclear energy.

In the audience sat, among others, Al Gore. Therefore, it is not surprising that concern over increased emissions of carbon dioxide was a common theme through his speech. What was interesting for me who pursues research into global energy systems is that he also pointed out the importance of systems thinking. “What we’re going to have to do at a global scale is create a new system”.

According to Bill Gates, in addition to nuclear power we should invest in wind power, both solar photovoltaic’s and solar thermal power, and CCS – storage of carbon dioxide – but research into battery technology was also presented as extremely important. Clearly, we conduct energy research at the Ångström Laboratory, Uppsala University, which focuses on research problems that Bill Gates thinks is crucial to future of the world.

Bill Gates: “We have to drive full speed and get a miracle in a pretty tight timeline”.

(Read the CNN article)

(Swedish)

Uttalandet “We need global energy miracles” är hämtat från Bill Gates tal vid TED-konferensen i Long Beach, Kalifornien. Den senaste månaden har Bill & Melinda Gates Foundation skänkt 10 miljarder dollar till vaccin för barn i utvecklingsländerna. Nu verkar det som om man är på väg att rikta fokus mot ett nytt område, ”Finding a cheap and clean energy source is more important than creating new vaccines and improving farming techniques”.

I sitt tal markerar han också kärnkraftens betydelse och då framförallt ny typ av acceleratordriven kärnkraft. Denna och andre lösningar som bygger på att man även använder 239-uran kallas för fjärde generationens kärnkraft. I publiken satt bland andra Al Gore och det är därför inte förvånande att det just är oron över ökade utsläpp av koldioxid som var en röd tråd i hans tal. Det intressanta för mig som bedriver forskning inom globala energisystem är det faktum att han också poängterar vikten av systemtänkande: “What we’re going to have to do at a global scale is create a new system,”

Förutom kärnkraft bör vi enligt Bill Gates satsa på vindkraft, solceller, koncentrerad solenergi och CCS – lagring av koldioxid, men batteriforskning lyftes också fram som enormt viktigt. Helt klart bedriver vi energiforskningen vid Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet, som fokuserar sig på frågor som enligt Bill Gates är avgörande för världens framtid.

Bill Gates: “We have to drive full speed and get a miracle in a pretty tight timeline”.

(Läs artikel på CNN)

Hur klarar vi en värld med 9 miljarder människor? / How will the world cope with 9 billion people?

(English below)

Onsdagen den 10 mars 2010, kl. 09:00 – 16:30, arrangerar Uppsala universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Riskkollegiet ett seminarium med temat ”Hur klarar vi en värld med 9 miljarder människor? Platsen blir Kungliga Vetenskapsakademien, Beijersalen, Lilla Frescativägen 4A, Stockholm, och intresserade kan anmäla sig till Riskkollegiet, www.riskkollegiet.nu.

Antalet människor på jorden passerade 2,5 miljarder 1950, nu är vi 6,8 miljarder och år 2050 har vi passerat 9 miljarder. Det betyder att befolkningsökningen från nu fram till 2050 kan bli lika stor som antalet människor som levde på jorden 1959. Behovet av mat och vatten kommer att öka, men också behovet av resurser för bostäder och infrastruktur.

Befolkningstillväxten har hittills medfört ett ökat behov av fossil energi och en härtill relaterad ökande klimat- och miljöpåverkan. I framtiden måste denna koppling brytas dels på grund av miljökonsekvenserna men också på grund av allt mer sinande fossila energitillgångar. Parallellt med att en ökad miljöbelastning kan förväntas finns det också anledning att tro att samhällets sociala strukturer och funktioner ansätts ökade påfrestningar i spåren av befolkningsökningen. En mer turbulent global ekonomi och ökade konflikter om tillgången till jordens kvarvarande naturresurser kan inte uteslutas.

För att hantera dessa mångfacetterade konsekvenser av en fortsatt ökad folkmängd krävs ett utvecklat globalt samarbete där världens länder snarast enas om hur de negativa konsekvenserna skall kunna minimeras och efter vilka långsiktiga principer de alltmer sinande resurserna skall fördelas. Det gäller kanske i första hand resurserna fossil energi, odlingsmark och vatten. Vid seminariet diskuteras dessa frågor och problemen åskådliggörs med konkreta exempel. Ett viktigt syfte med seminariet är också att ge ett inspel till den mycket svåra men nödvändiga diskussionen om behovet av att begränsa befolkningstillväxten och vilka styrmedel som då finns att tillgå.

Ärkebiskop Anders Wejryd inleder seminariet med anförandet ”Livet som ges och görs”. Övriga anföranden behandlar mat, ekologi, resurser, välfärd och konfliktrisk då världens befolkning växer;

”Den globala välfärdsekvationen”, Professor Kjell Aleklett, Uppsala universitet, ”Vårt dagliga bröd – hur klarar vi det?”, Rektor Lisa Sennerby Forsse, Sveriges lantbruksuniversitet, ”Kampen om markresurserna hårdnar”, Professor Sten Nilsson, IIASA, ”Trender inom den ökande världsbefolkningen”, Professor Hans Rosling, Karolinska Institutet, ”I Mellanöstern och Nordafrika har befolkningsökningen gått fort – vad finns att lära?”, Docent Leif Stenberg, Lunds universitet, ”Risken för internationella konflikter i kampen om naturresurserna”, Doktorand Ralph Sundberg, Uppsala universitet.

Paneldiskussion: Moderator Anders Wijkman, Tällberg Foundation, Sammanfattning av dagen, Bo Ekman, Tällberg Foundation

English

How will the world cope with 9 million people?

Uppsala University, The Swedish University of Agricultural Sciences and the Swedish College for Risk Sciences are organizing a symposium with the theme “How will the world cope with 9 million people?” on Wednesday 10 March 2010 from 9 am to 4.30 pm. The venue is the Royal Academy of Sciences, Beijersalen, Lilla Frescativägen 4A, Stockholm and those that are interested in attending can register with the College of Risk Sciences, www.riskkollegiet.nu.

The number of people on the Earth passed 2.5 billion in 1950, We are currently 6.8 billion and, in 2050, we will exceed 9 billion. That means that the increase in population from now until 2050 will be as great as the number of people alive in 1950. The need for food and water will increase as well as the resource requirements for housing and infrastructure.

The growth in population has so far meant an increased requirement for fossil energy and related increasing effects on climate and the environment. In future this connection must be broken, in part because of the environmental consequences but also because of dwindling energy resources. At the same time as we can expect an increased load on the environment there is also reason to believe that society’s social structures and functions will be subjected to increased pressures as a result of the population increase. A more turbulent global economy and increased conflicts over access to the world’s remaining resources cannot be excluded.

To cope with these many facetted consequences of increasing population requires refined global collaboration in which the world’s nations agree as soon as possible on how the negative consequences will be minimized and upon what long term principles the ever dwindling resources will be shared. That means maybe firstly considering energy, agricultural land and water. At the symposium these questions will be discussed and the problems illustrated with concrete examples. An important aim of the symposium is also to give air to the very difficult but necessary discussion about the need to restrict population growth and what means exist for this.

Archbishop Anders Wejryd will open the symposium with an address titled, “Life that is given and made”. The rest of the speeches concern food, ecology, resources, welfare and the risk of conflict as the world’s population grows.

”The global well being equation”, Professor Kjell Aleklett, Uppsala University, ”Our daily bread – how will we get it?”, Rector Lisa Sennerby Forsse, the Swedish University of Agricultural Sciences, ”The struggle for areal resources is intensifying”, Professor Sten Nilsson, IIASA, ”Trends in the growing world population”, Professor Hans Rosling, Karolinska Institute, ”In the Middle East and North Africa population growth has been rapid – what is there to learn from this?”, Docent Leif Stenberg, Lund University, ”The risk for international conflict in the competition for natural resources”, Doktorand Ralph Sundberg, Uppsala University.

Panel discussion: Moderator Anders Wijkman, Tällberg Foundation, Summary of the day, Bo Ekman, Tällberg Foundation

”It’s the energy, stupid!”

An email from the Dag Hammarsköld Foundation in Uppsala with an invitation to attend a presentation titled, “Climate Justice after Copenhagen, or “It’s the energy, stupid!”” drew me to the university hall on Wednesday evening. The lecturer was Tadzio Müller from Berlin. I received the following information on Tadzio Müller:

Tadzio Müller lives in Berlin, where he is active in the emerging climate justice movement. Having escaped the clutches of (academic) wage labour, he is currently writing a report on ‘green capitalism’ for the Rosa Luxemburg Foundation. He is also an editor of Turbulence-Ideas for Movement.

What attracted me was the alternative title, “It’s the energy, stupid!”. To simply the following discussion I have chosen to include below the summary of the presentation that Tedzio Müller used to attract an audience:

“Copenhagen was a bit of everything. From the perspective of the UN climate negotiations, it was an abject failure. From the perspective of the Danish police, it was a resounding success. And from the perspective of the climate justice movement, it was… something in between. What we lacked in successful agenda setting, we made up for in creating new connections and alliances that will be at the heart of the future struggle for global climate justice. But where will this struggle be fought, and what form will it take?

The answer to the first question is: in the energy sector. It is in the fossilistic, capitalist energy sector that the climate crisis is primarily produced, and where we need to fight it first and foremost: we need to prevent the construction of the many new coal-fired power plants that are being planned and built in Europe and throughout the world; prevent the so-called ‘renaissance of nuclear energy’; and fight for a just, socialised and decentralised energy sector.

This struggle will of course take place on many levels, and take many forms. But after Copenhagen, the question of civil disobedience stands out: while the failure of the COP highlights ever more clearly the need for collective rule-breaking, the very space for this necessary activity is shrinking fast. How to keep open the space for disobedient action, how to expand it, and how to act within it will be one of the central questions that the climate justice movement will need to answer.”

It was apparent that we would experience an attack from the left. Quite correctly, the presenter first declared that he was a leftist socialist and that, before the COP15 meeting in Copenhagen, he had worked actively to interest activists of the left in coming to Copenhagen. The highpoint was the “climate march” that ended with police actions and more. He considered Copenhagen to be a failure but also the beginning of something new. What he discovered was that economic growth and emissions of CO2 are connected, something that is well known from (among others) the International Energy Agency and their yearly publication the World Energy Outlook. He saw the fact that the current economic crisis has reduced emissions of greenhouse gases by several percent as the beginning of a new strategy. One would actively oppose economic growth. He saw a possibility to ”open the space for disobedient actions”.

The conclusion of this part of the presentation was that those places in Europe where they plan to build new coal-fired power stations and new nuclear power stations will be subjected to “disobedient actions”. That message was clear. Then he addressed that which, in Marxist terminology, is abbreviated as MPM, money-production-more money.

In connection with the presentation the Dag Hammarsköld Foundation distributed issue number 6 of the journal, Critical Currents”. The theme for this issue was ”Contours of Climate Justice – Ideas for shaping new climate and energy politics”. One of the four editors is Tadzio Müller. In his contribution in that issue, ”Green capitalism and the climate: It’s economic growth, stupid!” he addresses MPM under the subheading, “Capitalism and the climate: it’s economic growth, stupid!”. He asserts that MPM requires labour, raw materials, machinery and energy. His contribution was published before Copenhagen and it stated that, since capitalism and growth are bound together, one should oppose growth. The lesson of Copenhagen is that growth and energy are bound together. Thus one should fight capitalism by attacking the units producing energy.

Correct me if I am wrong but labour, raw materials, machinery and energy are, of course, also needed in a socialist society. From what I currently understand, energy efficiency was far worse in the Soviet Union compared with e.g. Sweden. The difference was that the people owned the means of production. Thus they collectively supported increased emissions and collectively benefited from the profits. In Sweden the responsibility rests with those that own the production. We can tax the production to raise capital for activities benefiting society while simultaneously enforcing regulations. To enforce regulations on oneself in a socialist system is difficult. Again – look at the Soviet Union and the greenhouse gas emissions they produced there. The target for Tadzio Müller was to reduce emissions by all possible means.

During the question period I introduced food production as a parameter into the conversation and another member of the audience took up population growth. That around 30% of our fossil emissions can be attributed to putting food on the table for 6.8 billion people was a little surprising to Tadzio. That population growth could be coupled to economic growth and increased emissions was something that he could not agree with. There is much more to discuss but the hour is late so why not sleep on it.
…….

Later, when I had slept on it, I decided to do an internet search on Tadzio Müller and I found that he had really been active in Copenhagen. At that time he was the spokesperson for the network Climate Justice Action. Here is his plan from before the Copenhagen meeting – namely that 15,000 activists would storm the climate meeting.

“We want to take over the summit space to set the global agenda away from false, market-based solutions, towards an agenda of social justice,” said German activist Tadzio Müller to The Guardian.

After a press conference in Christiania on 11 December Tadzio Müller was arrested by a plain-clothed policeman – “We are holding him under § 119 and § 134 that concern attempted violence against police and incitement to riot in the city”, said police inspector Svend Foldager to the online edition of the newspaper Politics. According to Sven Foldager tomorrow morning the police will request that the court order Tadzio Müller to be detained for 14 days.

By reading additional articles it is apparent that he was released on 20 December.

That Tadzin Müller now declares that they should direct their activities against energy installations is something that we should take seriously.

(Swedish)

Ett e-mail från Dag Hammarsköld Foundation i Uppsala med en inbjudan att komma till ett föredrag med titeln “Climate Justice after Copenhagen, or: “It’s the energy, stupid!” lockade mig till universitetshuset på onsdagskvällen och föreläsare var Tadzio Müller från Berlin. Om Tadzio Müller fick jag följande information:

Tadzio Müller lives in Berlin, where he is active in the emerging climate justice movement. Having escaped the clutches of (academic) wage labour, he is currently writing a report on ‘green capitalism’ for the Rosa Luxemburg Foundation. He is also an editor of Turbulence-Ideas for Movement.

Vad som lockade mig var den alternative titeln “It’s the energy, stupid!”. För att underlätta den fortsatta diskussionen väljer jag att ta med den sammanfattning av föredraget som Tedzio Müller ville locka med:

“Copenhagen was a bit of everything. From the perspective of the UN climate negotiations, it was an abject failure. From the perspective of the Danish police, it was a resounding success. And from the perspective of the climate justice movement, it was… something in between. What we lacked in successful agenda setting, we made up for in creating new connections and alliances that will be at the heart of the future struggle for global climate justice. But where will this struggle be fought, and what form will it take?

The answer to the first question is: in the energy sector. It is in the fossilistic, capitalist energy sector that the climate crisis is primarily produced, and where we need to fight it first and foremost: we need to prevent the construction of the many new coal-fired power plants that are being planned and built in Europe and throughout the world; prevent the so-called ‘renaissance of nuclear energy’; and fight for a just, socialised and decentralised energy sector.

This struggle will of course take place on many levels, and take many forms. But after Copenhagen, the question of civil disobedience stands out: while the failure of the COP highlights ever more clearly the need for collective rule-breaking, the very space for this necessary activity is shrinking fast. How to keep open the space for disobedient action, how to expand it, and how to act within it will be one of the central questions that the climate justice movement will need to answer.”

Det var uppenbart att vi skulle få vara med om en attack från vänster. Mycket riktig deklarerade föredragshållaren att han var socialist på vänsterkanten och att han inför COP15 i Köpenhamn aktivt arbetat för att intressera vänsteraktivister att komma till Köpenhamn och höjdpunkten var ”klimatmarschen” som slutade med polisingripande mm. Han ansåg att Köpenhamn var ett misslyckande men också början på något nytt. Vad han upptäckt var att ekonomisk tillväxt och utsläpp av CO2 kunde kopplas till varandra, något som är välkänt från bland annat International Energy Agency och deras årliga skrift World Energy Outlook. Det faktum att dagens ekonomiska kris minskat utsläpp av växthusgaser med flera procent såg han som början på en ny strategi, man skulle aktivt kämpa mot ekonomisk tillväxt och han såg en möjlighet att ”open the space for disobedient actions”.

Slutsatsen av denna del av föredraget är att de platser i Europa där man planerar att bygga nya koleldade kraftverk och nya kärnkraftverk kommer att bli utsatta för ”disobedient actions”. Budskapet var tydligt Sedan tog han upp det som i Marxistisk terminologi förkortas MPM, money – production – more money.

I samband med föredraget delade Dag Hammarsköld Foundation ut nummer 6 av tidskriften ”critical currents” och temat för detta nummer var ”Contours of Climate Justice – Ideas for shaping new climat and energy politics”. En av de fyra editorerna är Tadzio Müller. I sitt bidrag ”Green capitalism and the climate: It’s economic growth, stupid!” tar han upp MPM i avsnittet “Capitalism and the climate: it’s economic growth, stupid!”. Han konstaterar att MPM kräver arbetskraft, råmaterial, maskiner och energi. Skriften kom ut innan Köpenhamn och då kapitalism och tillväxt hörde ihop skulle man bekämpa tillväxt. Erfarenheten från Köpenhamn är att tillväxt och energi hör ihop så nu skall man bekämpa kapitalismen genom att angripa produktionsenheter för energi.

Rätta mig om jag har fel, men visst behövs det arbetskraft, råmaterial, maskiner och energi även i ett sociallistiskt samhälle. Från vad vi vet idag var energieffektiviteten enormt mycket sämre i Sovjetunionen jämför med t.ex. Sverige. Skillnaden var att folket ägde produktionen och på så sätt kollektivt stod för ökade utsläpp och kollektivt ta hand om vinsten. Här kan man lägga ansvar på de som äger produktionen och vi kan taxera produktion för att få kapital för samhällsnyttig verksamhet samtidigt som vi kan ställa krav. Att ställa krav på sig själ i det socialistiska systemat är svårt och än en gång kan vi se på forna Sovjetunionen och de klimatutsläpp man hade där. Målsättningen för Tadzio Müller var att med alla medel reducera utsläppen.

Under frågestunden förde jag in matproduktion som en parameter och en annan åhörare tog upp befolkningsökningen. Att cirka 30 procent av våra fossila utsläpp kan hänföras till att få mat på bordet för 6.8 miljarder personer blev lite överraskande och att befolkningsökningen kunde kopplas till ekonomisk tillväxt och ökade utsläpp var något som vår föredragshållare inte höll med om. Det finns mycket mer att diskutera men timman är sen och varför inte sova på saken.

…….

Nu då jag sovit på saken beslutade jag mig för att göra en sökning på Tadzio Müller och det framkom att han verkligen varit aktiv i Köpenhamn. Han var då talesman för nätverket Climate Justice Action. Här är hans plan inför Köpenhamnmötet, nämligen att 15 000 aktivister skall stormar klimatmötet i Köpenhamn.

– Vi vill ta över mötesplatsen och styra bort den globala agendan från falska marknadslösningar, mot en agenda präglad av social rättvisa, säger tyska aktivisten Tadzio Müller till The Guardian.

Efter en presskonferens i Christiania den 11 december greps Tadzio Müller av civilklädd polis: – Vi anhåller honom under § 119 och § 134, som handlar om försök till våld mot polis och uppmaning till upplopp i staden, säger polisinspektören Svend Foldager till tidningen Politikens nätupplaga. Enligt Sven Foldager kommer polisen att i morgon inför domstol begära att han anhålls i 14 dagar.

Genom att läsa igenom ytterligare några inlägg framgår detr att han blev frisläpt den 20 december.

Att Tadzin Müller nu deklarerar att man skall rikta sina aktiviteter mot energianläggningar skall vi nog ta det på allvar.

Peak oil in Davos: Oh yes it is, oh no it isn’t.

The title above was borrowed from the Financial Times. Last week the World Economic Forum in Davos celebrated its 40th anniversary and one of the sessions addressed the world’s energy security. The chairperson for the session was Daniel Yergin, the founder of CERA (Cambridge Energy Research Associates). Before his departure to Davos the Wall Street Journal (WSJ) wrote: “All the world loves a bringer of good news, so energy guru Daniel Yergin should by all rights be guaranteed a warm welcome at Davos this week”. The news that he bore with him was that “the awful day of ‘peak oil’, when the world will have depleted its finite hydrocarbon resources to the point where it can never again increase production, is still a long way off”. If, in fact, it becomes apparent that oil production actually reaches a peak then Daniel Yergin has a cop-out, “The big determinants (to global energy supply) are the above-ground risks — politics, the quality of decision-making, and costs and so on”.

It is now 9 years since Colin Campbell wrote the term “Peak Oil” for the first time in his first newsletter for ASPO (The Association for the Study of Peak Oil and Gas) but it would be May 2002 before “Peak Oil” was used for the first time by the world’s press. I am convinced that they would never have discussed “Peak Oil” at Davos if the topic was not relevant. Of course, Daniel Yergin will never admit that “Peak Oil” is a geological reality and his statement in the WSJ shows that he has now found a suitable explanation for “Peak Oil”, namely problems above ground.

The fact that nobody from ASPO was invited to discuss energy security in Davos shows that they are not interested in anyone bearing unpleasant news. The fact that the journal Energy Policy accepted our paper “Peak Of The Oil Age” for publication last November could have been a good reason for an invitation but one never came.

The bearer of unpleasant news became, instead, Thierry Desmarest, the chairperson for Total. In his speech he said that oil production would never exceed 95 million barrels per day (Mb/d) and in his press release he clarified his view by saying, “peak oil is still a problem; it will be reached in ‘about 10 years’, but not today”. Total has previously mentioned 100 Mb/d and that they are now saying 95 Mb/d shows that they are approaching the conclusion that my Ph.D. student Fredrik Robelius presented in his thesis. That scenario had a maximal production of 93 Mb/d in 2018. The requirement for that level of production was that production from 7 giant oil fields in Iraq would commence immediately. The fact that this has been delayed makes it all the more difficult to reach that production level.

For the oil industry it is important to argue against “Peak Oil” since they need risk capital for future projects. The price tag that the CEO of Shell, Peter Voster, mentioned is “$27 trillion of investment over the next 20 years to meet demand (I hope the number is right)”. At the same time the chief economist at the IEA, Fatih Birol, expressed the opinion that he was doubtful whether it was sensible for the oil industry to make these enormous long term investments since “demand for oil from industrialized nations has already peaked”. Apparently, the reason for this was “the combination of improved fuel efficiency and the increased use of renewable energy meant demand for oil from developed countries would never return to the record levels seen in 2006 and 2007”. That may be true but the demand from developing nations will increase markedly. One can see that the IEA is preparing an explanation for “Peak Oil” that does not involve “depletion” of oilfields.

The strongest statement against Peak Oil came from Saudi Aramco and its head Khalid al Falih, “There is too much rhetoric in the public domain about moving away from oil”. I assume that ASPO is one of the actors he does not like. He does not believe that the world needs to worry about Peak Oil, “We feel that the whole issue that came to the surface and created a lot of concern about peak oil is behind us.” From the report of his speech it is also revealed that he is worried that investors will direct their money elsewhere than oil.

BP’s CEO Tony Hayward pointed out that there was a “supply challenge” for the industry which would have to increase output to 100 million bpd. Of course he wants production to be 100 Mb/d so as not to lose the prestigious bet with me that oil production in 2018 will be higher than 86 Mb/d.

A collective impression from the reports that I have read are that institutions and oil companies are assembling an explanation for Peak Oil that says that the resources exist but that the will to invest is lacking. Of course the scale of investment is important for future oil production but there is nobody that believes that investments in the USA can return its production to the level it was in 1970. The same applies for other nations that have passed Peak Oil, e.g. Norway, the UK and, recently, Mexico. The world’s oil production is the sum of that of individual nations and if all nations reach Peak Oil then the world will also be at/passed its peak of oil production. The most important message is that the world cannot increase oil production significantly – we have reached the “Peak Of The Oil Age”. It is this message that should have been delivered to the world’s leading politicians. Who knows? Maybe there will be an invitation to next year’s World Economic Forum in Davos?

Below are some of the articles I have read:

Wall Street Journal
Energy Guru Brings Good News to Davos

Financial Times
Peak oil: Oh yes it is. Oh no it isn’t. Etc.

Rigzone
Aramco Chief: Plentiful Supply Trumps ‘Peak Oil’

Businessgreen
Davos energy bosses divided on “peak oil” risks

Arab News
Peak demand vs peak oil — the debate picks up in Davos

(Swedish)

World Economic Forum i Davos firade förra veckan 40-års jubileum och en av sessionerna behandlade världens energisäkerhet och rubriken på detta inlägg är lånad från Financial Times. Ordförande för sessionen om energisäkerhet var Daniel Yergin grundare av CERA (Cambridge Energy Research Associates). Inför avresan till Davos skriver Wall Street Journal (WSJ): ”All the world loves a bringer of good news, so energy guru Daniel Yergin should by all rights be guaranteed a warm welcome at Davos this week. “ Budskapet som han har med sig var att “the awful day of “peak oil,” when the world will have depleted its finite hydrocarbon resources to the point where it can never again increase production, is still a long way off”. Om det nu visar sig att oljeproduktionen faktiskt når en maximal produktion så har Daniel Yergin en helgardering: “The big determinants (to global energy supply) are the above-ground risks — politics, the quality of decision-making, and costs and so on”.

Det är nu 9 år sedan som Colin Campbell för första gången skrev ”Peak Oil” i sitt första nyhetsbrev för ASPO (The Association for Peak Oil and Gas), men det skulle dröja till maj 2002 innan ”Peak Oil” användes för första gången av världspressen. Jag är övertygad om att man aldrig skulle ha diskuterat ”Peak Oil” i Davos om det inte fanns en relevans för frågan. Självklart kommer Daniel Yergin aldrig att erkänna att ”Peak Oil” är en geologisk verklighet och hans uttalande i WSJ visar att han nu hittat en bra förklaring till ”Peak Oil” och det är problem ovan mark. CERA som är beroende av aktörerna för sin existens kan ju inte såga av den ”Reserv” gren som man sitter på.

Det faktum att ingen från ASPO var inbjuden att diskutera energisäkerhet i Davos visar att man inte var så intresserad av någon som skulle kunna komma med dystra budskap. Det faktum att Energy Policy i november accepterade vår ”Peak of the Oil Age” för publicering kunde ha varit en motivering till inbjudan, men så blev det inte.

Den som kom med de dystra budskapen blev istället Thierry Desmarest, ordförande för Total. I sitt tal sa han att produktionen aldrig kommer att överskrida 95 miljoner fat om dagen, Mb/d, och i ett pressmeddelande förtydligade han sin åsikt genom att säga ”peak oil is still a problem; it will be reached in “about 10 years”, but not today”. Tidigare har Total nämnt 100 Mb/d och att man nu säger 95 Mb/d visar att man närmar sig den slutsats som min doktorand Fredrik Robelius redovisade i sin avhandling. Det scenario som hade maximal produktion hade en produktion av 93 Mb/d år 2018. Kravet för den produktionen var att man direkt skulle komma igång med produktion från 7 gigantfält i Irak. Det faktum att det dröjer gör att det blir allt svårare att uppnå denna produktion.

För oljeindustrin är det viktigt att argumentera mot “Peak Oil” eftersom man behöver riskkapital för framtida projekt. Den prislapp som VD för Shell Peter Voster nämnde är ”$27 trillion of investment over the next 20 years to meet demand”. Samtidigt framförde Fatih Birol, IEA:s chefsekonom, åsikten att han var tveksam till att det var så klokt av oljeindustrin att göra dessa enorma långsiktiga investeringar eftersom ”demand for oil from industrialized nations has already peaked”. Anledningen skulle vara att ”the combination of improved fuel efficiency and the increased use of renewable energy meant demand for oil from developed countries would never return to the record levels seen in 2006 and 2007”. Det må vara sant men efterfrågan från utvecklingsländerna kommer att öka markant. Man anar att IEA förbereder en förklaring till ”Peak Oil” som inte är ”depletion” av oljefält.

Det kraftigaste uttalandet mot Peak Oil kom från Saudi Aramco och dess chef Khalid al Falih: “There is too much rhetoric in the public domain about moving away from oil,” Jag antar att ASPO är en av de aktörer som han inte gillar. Han menade att världen inte behövde vara oroliga för Peak Oil: “We feel that the whole issue that came to the surface and created a lot of concern about peak oil is behind us.” Från referat av hans tal framkommer det också att han är orolig för att investerare skall satsa sina pengar på annat än olja.

BP:s VD Tony Hayward poängterade att ”there was a “supply challenge” for the industry which would have to increase output to 100 million bpd”. Självfallet vill han att produktionen skall bli 100 Mb/d för att inte förlora det prestigefulla vadet med mig om att oljeproduktionen år 2018 skall vara högre än 86 Mb/d.

Ett samlat intryck från de referat som jag läst är att institutioner och oljebolag är på väg att bygga upp en förklaring till ”Peak Oil” som går ut på att resurserna finns men viljan att investerar saknas. Visst har investeringsvolymen betydelse för den framtida produktionen men det finns ingen som tror att investeringar i USA kan få tillbaka den produktion man hade 1970. Det samma gäller för andra länder som passerat ”Peak Oil”, till exempel Norge, Storbritannien och nu senast Mexiko. Världens oljeproduktion är summan av individuella länders produktion och om alla länder når ”Peak Oil” kommer världen också att nå ”Peak Oil”. Det viktigaste budskapet är att världen inte kan öka oljeproduktionen markant, vi har nått ”Peak of the Oil Age” Det är detta budskap som skulle ha levererats till världens ledande politiker. Vem vet, det kanske kommer en inbjudan till nästa års World Economic Forum i Davos

Det här är några av de artiklar som jag läst:

Wall Street Journal
Energy Guru Brings Good News to Davos

Financial Times
Peak oil: Oh yes it is. Oh no it isn’t. Etc.

Rigzone
Aramco Chief: Plentiful Supply Trumps ‘Peak Oil’

Businessgreen
Davos energy bosses divided on “peak oil” risks

Arab News
Peak demand vs peak oil — the debate picks up in Davos

Production from Giant Gas Fields in Norway and Russia and Subsequent Implications for European Energy Security

According to tradition at Uppsala University, Ph.D. candidates should nail a copy of their completed thesis to a special notice board in the university house so that everyone has the opportunity to read it and think of questions to ask during the oral defense. Today theses are “nailed” electronically at the university library Carolina Rediviva but in my group we also like to maintain the old traditions. Therefore, today Bengt Söderbergh nailed up his thesis titled, “Production from Giant Gas Fields in Norway and Russia and Subsequent Implications for European Energy Security”. Now all that remains is for the thesis to be defended and that will occur on 19 February at 9.15 AM in the Siegbahn hall at the Ångström Laboratory. Bengt’s opponent will be Roger Bentley and everyone is welcome to listen and ask questions.

The thesis can be downloaded from the University’s web page for theses (site for downloading) where there is also an abstract (summary) in English. In the thesis there is also a summary in Swedish which is copied below (and will not be translated).

(Swedish)
Enligt tradition vid Uppsala universitet skall respondenten spika upp sin doktorsavhandling på en speciell anslagstavla i universitetshuset så att alla skall ha möjligheter att läsa den och komma med frågor vid disputationen. Idag ”spikas” avhandlingen elektroniskt på universitetsbiblioteket Carolina Rediviva men i min grupp vill vi också hålla på de gamla traditionerna, så idag var Bengt Söderbergh och spikade upp sin avhandling ”Production from Giant Gas Fields in Norway and Russia and Subsequent Implications for European Energy Security”. Nu återstår bara själva försvaret av avhandlingen och det skall ske den 19 februari klockan 09:15 i Siegbahnsalen på Ångströmlaboratoriet. Opponent är Roger Bentley och alla är välkomna för att lyssna och ställa frågor.

Avhandlingen kan laddas ner från universitetets hemsida för avhandlingar (sida för nerladdning) där det också finns ett abstrakt på engelska. I avhandlingen finns det också en svensk sammanfattning (kommer inte att översättas) och den finns också här nedan.

Svensk sammanfattning

Enligt prognoser från International Energy Agency (IEA) kommer naturgasproduktionen inom EU att minska från 2006 års nivå på 216 miljarder kubikmeter naturgas per år (Gm3/år) till 90 Gm3/år 2030. Under samma tidsperiod förväntas efterfrågan på gas att öka kraftigt, från 532 Gm3/år 2006, till 680 Gm3/år 2030. Till följd därav kommer importbehovet av gas att öka med 90% under denna tidsperiod. Ryssland och Norge är de största leverantörerna av gas till EU, och deras andel av EU:s gasimport under 2006 var 62%. Syftet med denna avhandling är att utvärdera de potentiella framtida nivåerna för norsk och rysk naturgasexport till EU.

Scenarierna för den norska och ryska gasproduktionen har skapats genom modellering av produktionen för enskilda fält. Det är den sammanlagda produktionen från de största fälten, de så kallade gigantfälten, som har blivit prognostiserad. Även en del betydande fält, som dock är för små för att klassas som gigantfält, har också studerats och ingår i prognosmaterialet. För att kunna prognostisera produktionen från ett gigantfält, har en gigantfältsmodell utvecklats. Gigantfältsmodellen har också använts för att modellera den sammanlagda produktionen från enheter bestående av flera fält, exempelvis en hel region. Den sammanlagda produktionen från mindre fält i en region, samt produktion från ännu ej upptäckta gasfält har också modellerats med gigantfältsmodellen.

EU:s energisäkerhet är till betydande del avhängig produktionen från ett relativt litet antal fält i Norge och Ryssland. I Norge kommer nästan all gasproduktion från 18 större gasfält, av vilka 9 kan definieras som gigantfält. I Ryssland är det 36 gigantfält som svarar för i princip all rysk gasproduktion. Resultaten visar att det är en begränsad potential för en ökning av norsk gasexport till EU. I alla de scenarier som har studerats är norsk gasproduktion på nedgång före år 2030. Norsk gasexport till EU via pipeline kan år 2030 till och med vara 20% lägre än dagens nivå. En studie av den potentiella produktionen från ryska gigantfält ger att exporten av rysk gas till EU maximalt kan öka med 45% till år 2030. I absoluta siffror motsvarar det ungefär 70 Gm3/år. Dessutom finns det ett flertal faktorer som kan göra den verkliga exportkapaciteten betydligt lägre. Den enskilt viktigaste faktorn för att rysk gasexport till EU ska kunna öka från dagens nivå är att gasfälten på den arktiska Jamalhalvön kommer i produktion från år 2012 och framåt. Många av de ryska fält som ännu inte har tagits i produktion finns i östra Sibirien samt på Sachalin i ryska fjärran östern. Överskottsproduktionen från dessa regioner kommer med all sannolikhet att exporteras till de asiatiska marknaderna, och då främst Kina. Med de resultat och antaganden som presenterats i avhandlingen är det inte möjligt för EU att öka sin import med 90% från 2006 års nivå. För energisäkerheten inom EU är det inte endast beroendet av pipeline import som är en vital fråga. Idag är det en livlig diskussion inom EU angående de geopolitiska konsekvenserna av importberoendet via pipeline av rysk gas. Huruvida det i framtiden finns tillräckligt med gas överhuvudtaget för export till EU är en fråga som förtjänar uppmärksamhet och noggrant måste utredas och analyseras. De resultat som presenterats i denna avhandling visar att det är lika berättigat att diskutera problematiken kring en framtida minskning av totala gasleveranser till EU.

ABC interview on Peak Oil using Skype

Technology changes and provides new possibilities for the media. On 20 January 2010 Mick Jagger was interviewed on CNN’s Larry King Live program. What was interesting was that Mick Jagger sat in his home and the interview was done via Skype. Today it is my turn to try out the new technology.

It was Senior Correspondent Jeff Waters from the Australia Network, ABC News(Australian Broadcasting Corporation) who wanted to do an interview with me via Skype on Peak oil and my view of the current situation. “I am in the process of producing a television current affairs item regarding Peak Oilfor broadcast on the ABC’s international and domestic television and radio networks, and am very keen to talk with you about your views”, was how his request was put.

Of course we discussed the price of oil and what we could expect in the future but I tried to point out that Peak Oil is a matter of the physical production of oil, not the price. The magnitude of the fluctuations in oil production is not as great as one might think when looking at the magnitude of the fluctuations in the oil price. We also discussed other questions and the current affairs item, when it is ready, will eventually be accessible via the internet.

(Swedish)

Tekniken förändras och ger nya möjligheter för media. Den 20 januari 2010 intervjuades Mick Jagger på Larry King live, CNN, och det intressanta var att Mick Jagger satt i sitt hem och intervjun gjordes vid Skype. Idag var det min tur att få vara med om den nya tekniken.

Det var Senior Correspondent Jeff Waters, Australia Network, ABC News, Australian Broadcasting Corporation, som ville göra en intervju om Peak Oil och min syn på dagsläget via Skype: ” I am in the process of producing a television current affairs item regarding Peak Oil for broadcast on the ABC’s international and domestic television and radio networks, and am very keen to talk with you about your views.”

Självfallet diskuterades oljepriset och vad man kunde vänta sig för pris i framtiden, men jag försökte poängtera att Peak Oil har och göra med fysisk produktion av olja och att vi faktiskt inte har så stora fluktuationer som man skulle tro utifrån prisfluktuationerna på olja. Vi diskuterade även andra frågor och det färdiga programmet skall så småningom bli tillgänglig via Internet.