Oil – Democracy’s black straightjacket / Olja – demokratins svarta tvångströja

(Link to map)

The collective name for the nations that produce oil in the Middle East and North Africa is MENA. On the map above you can see that MENA includes the following nations: Algeria, Libya, Egypt, Saudi Arabia, Iraq, Iran, Kuwait, Bahrain, Qatar, The United Arab Emirates (UAE), Oman and Yemen. What happens in these nations in coming years will be crucial for the world’s future. 10 of the 12 MENA nations are among the world’s 20 largest oil exporters. The exceptions are Bahrain and Egypt, but Egypt has a central position in the oil trade since large volumes of oil pass through the Suez Canal and it also controls an oil pipeline that runs parallel to the canal. Every day, large volumes of oil are freighted or pumped to the Mediterranean Sea and the EU. The 10 largest oil exporters are, in rank order, Saudi Arabia, Iran, UAE, Kuwait, Iraq, Algeria, Libya, Qatar, Oman and Yemen. None of these nations are democracies as we understand the term.

The 20 largest importers of oil are the USA, China, Japan, Germany, South Korea, France, India, Italy, Spain, The Netherlands, Taiwan, Singapore, Belgium, Thailand, South Africa, Poland, Greece, Pakistan and Australia. Besides China and Thailand, the world’s largest democracies are among the importers. The remaining 10 largest oil exporting nations are Russia, Nigeria, Venezuela, Norway, Mexico, Angola, Kazakhstan, Canada, Syria and Vietnam. Democracies exists among these nations but in many of this group the political system is not what we would regard as a democratic.

Göran Persson, Sweden’s prime minister from 1996 to 2006, coined the expression, “Those who are in debt are not free”. At that time he was talking about the nation’s debt levels but the expression can be applied more widely to also include oil. When unrest and calls for democracy began in Tunisia we saw the world’s democracies fairly quickly support those calls. They could do it because Tunisia is not a key nation in terms of oil exports of oil. As the calls for democracy spread farther in the Middle East to include Egypt it became progressively more difficult for the democracies to back the calls. The nation with the greatest difficulty was democracy’s most vocal proponent, the USA, that had supported the dictator Hosni Mubarak for 30 years. President Obama had even chosen Egypt as the nation in which to give his celebrated speech on America’s relationship with the Islamic world. The world and the democracy movement in Egypt waited for support from the USA but the White House was quite silent. The EU and Sweden’s foreign minister were not much better. They were restrained by oil’s black straightjacket.

Now the focus is on Libya and Muammar Abu Minyar al-Gaddafi. In a speech by his son it was made clear that they are willing to use oil in their struggle to retain power. If the world refuses oil from Libya it will prove extremely costly for the USA and the EU as the price of oil skyrockets.

But Saudi Arabia, a nation where women are not allowed to drive cars and can be stoned to death for adultery, has a treaty with the USA that guarantees military support to the ruling family, the “House of Saud” if there is unrest. If Saudi Arabia shuts off its oil production then more than 20% of the oil currently available on the world export market to import will disappear. No price, no matter how high, will be able to bring forth the necessary oil. The world will grind to a halt. The world’s democracies are bound tightly by oil’s black straightjacket.

(Swedish)
Ett gemensamt namn för norra Afrika och Mellanöstern är MENA (Midle East and North Africa), och de största oljeproducerande länderna i MENA är Algerier, Libyen, Egypten, Saudiarabien, Syrien, Irak, Iran, Kuwait, Bahrain, Qatar, Förenade Arabemiraten, Oman och Jemen. Vad som händer i dessa länder de närmaste åren kommer att vara avgörande för världens framtid och framförallt den globala ekonomin. Bland världens 20 största exportörer av olja hittar vi 11av de 13 oljeproducerande MENA-länderna. Undantaget är Bahrain och Egypten, men Egypten har en mycket central position vad det gäller export av olja då stora mängder passerar genom Suezkanalen och den pipeline som går parallellt med kanalen. Varje dag fraktas och pumpas stora mängder olja till Medelhavet och EU-länderna. De 11 exportörerna av olja rangordnade efter deras exportvolym är Saudiarabien, Iran, Förenade arabemiraten, Kuwait, Irak, Algeriet, Libyen, Qatar, Oman, Syrien och Yemen. Inget av dessa länder har enligt vår uppfattning ett demokratiskt styre.

De största 20 importörerna av olja är USA, Kina, Japan, Tyskland, Sydkorea, Frankrike, Indien, Italien, Spanien, Holland, Taiwan, Singapore, Belgien, Thailand, Turkiet, Sydafrika, Polen, Grekland, Pakistan och Australien har 18 demokratiskt styre. Det stora undantaget är naturligtvis Kina. De övriga 9 största exportländerna är Ryssland, Nigeria, Venezuela, Norge, Mexiko, Angola, Kazakstan, Kanada, och Vietnam. Bland dessa länder finns det demokratier men i flera av länderna är det politiska systemet inte vad vi vill kalla för en demokrati.

Göran Persson, Sveriges statsminister från 1996 till 2006, myntade uttrycket att ”Den som är satt i skuld är inte fri”. Då gällde det ett lands statsskuld men uttrycket kan vidgas till att också gälla olja. Då oroligheterna och krav på demokrati började i Tunisien såg vi att världens demokratier ganska snart ställde sig bakom kravet på demokrati. Man kunde göra det då Tunisien inte tillhörde nyckelländerna vad det gäller olja. Då kraven på demokrati spred sig till Egypten blev det betydligt svårare. Framförallt var det svårt för demokratins högborg USA, som under 30 år lämnat stöd till diktatorn Hosni Mubarak. President Obama valde till och med ut Egypten för att hålla sitt bejublade tal om USA:s framtida relation till islam. Världen och demokratirörelsen i Egypten väntade på ett stöd från USA, men det var ganska tyst från Vita Huset. EU och Sveriges utrikesminister Carl Bildt var inte mycket bättre. Man var bakbundna med oljans svarta tvångströja.

Nu gäller det Libyen och Muammar Abu Minyar al-Gaddafi, även kallad Khadaffi. I ett tal av hans son nyligen höll framgick det tydligt att man var villig att använda oljan i kampen att få vara kvar vid makten. Om världen avstår från oljan i Libyen kommer det att kosta USA och EU enorma summor då priset på olja kommer att rusar i höjden.

Vad skall hända i övriga arabvärlden. Vad händer om det blir uppror i Saudiarabien. Saudiarabien är verkligen inte ett demokratiskt land. Kvinnor får inte köra bil och kan även stenas till döds om man är otrogna, men USA ett avtal som garanterar militärt stöd till den styrande familjen ”Haus of Saud” om det blir oroligheter i landet. Nyligen skrevs ett avtal om stora leveranser av vapen till Saudiarabien och utbildning vad det gäller användning av dessa vapen så görs den av USA. Demokratin prislapp är så stor så att den inte existerar. Om Saudiarabien stänger sin oljeproduktion försvinner mer än 20 procent av den olja som importländerna kan köpa. Inget oljepris hur högt det än är kommer att bli kommer att plocka fram den olja som behövs, världen kommer att stanna. Slutsatsen blir att världens demokratier sitter fast i oljans svarta tvångströja.

Winter Tällberg Forum – Voksenåsen, Oslo

Last Thursday around 60 people representing places near and far gathered at Voksenåsen in Oslo. Voksenåsen is a conference centre above Holmenkollen and is a little bit of Sweden in Norway. The facility was donated to Sweden as thanks for the support it gave to Norway during the Second World War.

The Tällberg Forum had, in recent years, asked “How on Earth can we live together” and I have had the opportunity to participate in discussing that question since 2005. This summer when the forum will be held in Sigtuna [near Stockholm] the theme will be ”How can we agree to agree?”. The winter forum is a warm-up for the summer event (Program).

As an introduction the forum discussed the problems humanity faces and that issue became a common thread through the three days. A critical question for many of the Earth’s inhabitants is whether or not the sea level will rise and Robert Corell from the American Meteorological Society gave a very striking presentation of what could happen in the future. To agree that this can happen is something that is important for us all to agree on. There are a number of small, island nations whose very existence depends on it.

I have summarized the future’s problems in the Global Well-Being Equation that has the components food + economy + climate + security and I usually discuss how energy influences all these factors. In the part of the forum that addressed system issues I participated and discussed energy’s importance for the global system. Of course, peak oil is one of the questions that were discussed. Regarding peak oil I can state that we scientists agree that we are in agreement. Yet again I can assert that it is economists who lack knowledge about scientific/physical parameters that continue to state that we do not need to worry about peak oil because market forces will solve all our energy problems. Scientists like Robert Corell consider peak oil to be real and that we must act on it.

The problems that we have before us are, from a political viewpoint, long term. The results of political decisions made in response to them cannot readily be observed during the 4-year term of an electoral mandate. During mainly Friday and Saturday we discussed whether our current democratic system could handle the challenges of the future. One who asserted firmly that it was not doing so was Jörgen Randers, co-author of the book “Limits to Growth”. He asserted that less democratic assemblies such as the EU and the National People’s Congress in China could make long-term decisions while democratic assemblies elected for short terms such as the House of Representatives in the USA did not have the same ability. If our current system can be regarded as version Democracy 1.0 then one could say that we discussed what Democracy 2.0 should look like. However, that it would actually be a democracy was clear.

During a presentation where we discussed indigenous peoples’ right to own the land that they had inhabited for thousands of years we heard that the democracy movement in Egypt had won and we were all very moved. About an hour later Bo Ekman, founder of Tällberg Foundation, received a phone call from the square in Cairo in which the Tällberg Forum was thanked for the support it had given to individuals in the movement. I look forward to this summer’s forum in Sigtuna.

(Swedish)
I torsdags samlades circa 60 personer med representanter från när och fjärran på Voksenåsen i Oslo. Voksenåsen är en konferensanläggning ovanför Holmenkollen och är en liten bit av Sverige i Norge. Anläggningen skänktes till Sverige som tack för det stöd som Norge fick under andra världskriget från Sverige.

Tällberg Forum har under de senaste åren frågat ”How on Earth can we live together” och jag har haft förmånen att få vara med på den frågeställningen sedan 2005. I sommar då det stora forumet skall gå av stapel i Sigtuna har man underrubriken ”How can we agree to agree?”. Vinter forum var en uppmjukning inför sommarens forum (Program).

Inledningsvis diskuterade de problem som vi står inför och det blev sedan en röd tråd får de tre dagarna. En avgörande fråga för många invånare på jorden är om vattennivån kommer att stiga eller inte och Robert Corell från American Meteorological Society gjorde en mycket stark presentation av vad som kan hända i framtiden. Att komma överens om att detta kan hända är något som är viktigt att komma överens om. Vi har ett antal små önationer vars existens hänger på detta.

Problem för framtiden har jag summerat i den Globala välfärdsekvationen, som har komponenterna mat + ekonomi + klimat + säkerhet och jag brukar diskutera hur energi kommer in i alla dessa faktorer. I den sektion som behandlade systemfrågor var jag med och diskuterade just energins betydelse för det globala systemet. Självfallet blev Peak Oil en av de frågor som diskuterades. Vad det gäller just Peak Oil kan jag inte påstå att vi är överens om att vi är överens, och jag konstaterar än en gång att ekonomer som inte har kunskap om de naturvetenskapliga parametrarna för oljeproduktion fortfarande hävdar att vi inte behöver oroa oss för Peak Oil eftersom marknadsekonomin kommer att fixa alla energiproblem. Naturvetare som Robert Corell anser att Peak Oil är verklighet och att vi måste agera.

De problem som vi har framför oss är ur politisk synpunkt långsiktiga. Resultat av beslut kan inte påvisas under en politisk mandatperiod på 4 år. Under framförallt fredag och lördag diskuterades om vårt nuvarande demokratiska system kunde klara av de framtida utmaningarna och en som med bestämdhet ansåg att det inte gjorde det var Jörgen Randers, medförfattare till boken ”Limits to growth”. Han menade att mindre demokratiska församlingar som EU och politbyrån i Kina kunde fatta långsiktiga beslut, medan demokratiska församlingar som väljs på kort tid, som exempel Representanthuset i USA, inte hade samma förmåga. Om vi nu har versionen Demokrati 1.0 diskuterades hur Demokrati version 2.0 skall se ut. Att det skall vara demokrati var en självklarhet.

Under en presentation där vi diskuterade ursprungsbefolkningens rätt att äga den mark som man brukat i 1000-tals år fick vi veta att demokratiaktivisterna i Egypten hade segrat och glädjen blev stor. Någon timma senar fick Bo Ekman ett samtal från torget i Kairo där ett stort tack framfördes till Tällberg Foundation för det stöd som man gett individer som verkat i rörelsen. Jag ser fram mot sommarens forum i Sigtuna.

Press Release by Dr. Sadad Al Husseini

I have now got an e-mail from Sadad Al Husseini in which he makes a comment about the Wikileak document. As I have written about the Guardian article I think that I also should publish the information from Sadad Al Husseini. I have great respect for his opinion. I have looked at my blog and I can take the numbers once again. Original oil in place is 716 billion barrels and a recovery factor of 51% gives a total production of 365 Gb. With todays reserve of 260 GB we get that production so far is 105 Gb. A recovery factor of 30% gives a reserve of 109 Gb and a recovery factor of 40% 181 Gb. The question for the future is decline in existing production and compensation with new projects. My big question mark is 14.6 Mb/d production in 2035. /Kjell

Greetings from Dhahran and I hope this e-mail finds you well.

The recently released Wikileak note on comments attributed to me at year end 2007 had so many misrepresentations that I thought I would issue a press release to correct them.

I attach below the text I sent to Thompsonreuters for their release and hope you’ll find it interesting in terms of how discussions can be re-structured to fit specific agendas or media purposes.

Meanwhile best personal wishes and hope this kind of news is the least of our worries.

Sadad

Press Release by Dr. Sadad Al Husseini
February 11, 2011
Dhahran, Saudi Arabia

The US Consulate note issued by Wikileaks in regards to Saudi Aramco’s oil reserves, based on a casual 2007 conversation with me, includes many patently inaccurate statements that have been further amplified by errors in the press.

I do not and did not question in any manner the reported reserves of Saudi Aramco which are in fact based on the highest levels of sound and well established engineering and economic principles and practices. Since Saudi Aramco’s proven oil reserves are 260 billion barrels, there is no way I could have said they are in error by 300 billion barrels, a number that exceeds the actual reserves estimate itself.

In fact the US Consulate staff who approached me socially stated that Saudi Aramco’s published proven reserves should be more than tripled to include non-producible oil and oil that has not even been discovered. I defended Saudi Aramco’s professional practices and official reports and confirmed that Saudi Aramco adheres to the highest levels of accepted industry procedures and practices.

In regards to Saudi Aramco’s oil production capacity, the giant multi-billion dollar expansion projects which were funded in recent years are now all a visible reality for the whole industry to see across the Saudi oil fields. This has been an extraordinary accomplishment by Saudi Aramco and its leadership spanning engineering, construction and operations from Khurais in Central Arabia to Shaybah in the Rub al Khali.
All these oil production projects were completed by the end of 2009 and the Kingdom’s total oil production capacity does in fact now stand firmly at 12.5 million barrels per day.

Sadad Al Husseini

Mobiltelefonens revolution i Egypten

Idag lördagen den 11 februari har vi upplevt ett historiskt ögonblick, det är ingen tvekan om att det egyptiska folket har avsatt en diktator. Då man ser tvebilder från Kairo är det ingen tvekan om att man är lyckliga. Vad vi sett är det fria ordets makt, men inte i press eller från talarstolen utan från en mobiltelefon.

Om man söker efter mobiltelefonens historia på nätet får man följande uppgifter: ”Ericsson lanserade sin första mobiltelefon år 1956. Den vägde 40 kilo och var lika stor som en resväska, inget för frun att ha i handväskan alltså! På den tiden var nätet inte så utbyggt, det täckte bara 25-30km. Antalet abonnenter var ungefär 100st.

1981 invigdes det första helautomatiska mobiltelefonisystemet i norden, NMT450. NMT450 nätet blev väldigt populärt och blev fullbelastat efter några år, då byggde man ut ett nytt nät som hette NMT900. NMT gjorde fortsatt succé! Flera tillverkare som Ericsson och Nokia började utveckla mobiltelefoner anpassade för NMT-näten.

År 1987 släppte Ericsson sin första medtagbara mobiltelefon, “Hotline Pocket” som den hette vägde endast 750gram och blev mycket populär. Men telefonen var mycket dyr, den kostade upp emot 40 000 kronor! GSM nätet kom igång år 1992, GSM är alltså en efterföljare till NMT. Skillnaden mellan dom två näten är att NMT inte är digitalt, det är GSM. Samma år lanserade Ericsson sin första digitala GSM telefon. Den hette Ericsson GH197. Och 1994 släppte dom en till digital telefon. Samma år släppte Nokia sin första digitala mobiltelefon, trotjänaren Nokia 2110. Nokia 2110 var den första digitala telefonen med stöd för data, fax och SMS-text.”

Idag är mobiltelefonen allas egendom men tänk så fort det gått och då svenska Eriksson och fiska Nokia startade mobiltelefonrevolutionen hade man ingen aning om att deras idéer om framtidens telefoni skulle resultera i en telefonrevolution i Egypten. Det känns lite speciellt att veta att svensk teknologi finns med då historia skrivs.

Första gången som jag kom i kontakt med en mobiltelefon var 1990 i Beijing, året efter studentupproret på Himmelska Fridens Torg. Min gode vän John Liu i Beijing, som då var tevefotograf för SCB, var stationerad i Beijing. Av en slump träffades vi i Sverige någon månad innan jag skulle åka till Beijing, John hade en Ericsson mobiltelefon i sin bil och jag mins hur stolt John var över sin stora tunga Ericsson mobiltelefon, men hur lyrisk han var då han diskuterade en framtid med mobiltelefoner för alla. Idag är mobiltelefontätheten i Kina enorm och frågan är om Ericssons affärside om framtidens telefoni kommer att förändra det politiska systemet i Kina?

Till sist några ord om olja. Ett pris över $100 per fat har förklarats med oroligheterna i Egypten. I den globala oljehandeln är Egypten en viktig länk med oljetrafik genom Suezkanalen och en pipeline som går parallellt med kanalen. Om priset går ner till 90$ per fat så var påståendet rätt, om priset stannar kvar över $100 per fat är det dags att diskutera andra orsaker.

The Guardian, Wikileaks cables and oil production in Saudi Arabia

The Guardian: “WikiLeaks cables: Saudi Arabia cannot pump enough oil to keep a lid on prices”

The information that has now been leaked about Saudi Arabia’s ability to pump oil is nothing new for me. I have heard it before and Sadad al-Husseini has previously presented this viewpoint publicly several times. What is interesting is that the US ambassador picked up the information in 2007 and sent it to Washington.

At the moment I am working on the chapter in my book “Peeking at Peak Oil” that deals with Saudia Arabia. In it I will be arguing that oil production in Saudi Arabia will be around 7.7 million barrels per day (Mb/d) in 2030 based on extrapolation of the trends we see today. There is a possibility of 10 Mb/d of production but that would require additional measures. In World Energy Outlook 2010 we can read that production was 9.7 Mb/d in 2009 and the IEA expects that it will be 14.6 Mb/d in 2035 which is clearly wishful thinking.

The problem with Saudi Arabia is “recovery factors”. They say that, at the start of production they had over 716 billion barrels (Gb) and that they have a recovery factor of 51%. The global average currently stands at 30% and in future might possibly reach 40%. Saudi Arabia says that they are much better at recovery than others. It is by using the 51% recovery factor that Saudi Arabia estimates their reserves as 260 Gb. But with a recovery factor of 30% their remaining reserves would only be 110 Gb and if it is 40% then the reserves would be 180 Gb. One can interpret the statement by Sadad al-Husseini as meaning that he does not believe in a recovery factor of 51%. Details on this and much more will come later this year when my book is published.

(in Swedish)
Den information som nu läcker ut om Saudiarabiens förmåga att pumpa olja är ingen nyhet för mig. Jag har hört den förut och Sadad al-Husseini har tidigare framfört åsikten offentligt flera gånger. Vad som är intressant är att den amerikanska ambassaden plockade upp informationen 2007 och skickat den vidare till Washington. Just nu håller jag på och arbetar med kapitlet om Saudiarabien i min bok, ”Peeking at Peak Oil”, och där kommer jag att argumentera för att oljeproduktionen i Saudiarabien kommer att vara runt 7.7 miljoner fat om dagen (Mb/d) år 2030 om man extrapolerar vissa av de trender som vi har i dag. Det finns en möjlighet till 10 Mb/d, men det kräver extra åtgärder. I World Energy Outlook 2010 så kan vi läsa att produktionen var 9,7 Mb/d år 2009 och IEA förväntar sig att den skall vara 14.6 Mb/d år 2035, självfallet ett önsketänkande. Problemet med Saudiarabien är ”recovery factors”. Man säger att man från början hade över 716 miljarder fat (Gb) och att man har en recovery factor på 51%. Det globala medelvärdet ligger just nu på 30% och kan kanske i framtiden komma upp till 40%. Saudiarabien säger att man är mycket bättre än andra. Det är med 51 procents ”recovery factor” som Saudiarabieb får en reserv på 260 Gb. Med en ”recovery factor” på 30% så skulle de kvarvarande reserverna vara 110 Gb och om den är 40% så blir det 180 Gb. Man kan tolka uttalandet från Sadad al-Husseini som att han inte tror på en ”recovery factor” på 51%. Detaljer om detta och mycket mer kommer senare i år i min bok.

Editorial writers in Ystad and on Gotland put peak oil onto the political agenda / Ledarskribenter i Ystad och på Gotland för upp Peak Oil på den politiska agendan

Last Thursday our Minister for Energy Maud Olofsson of the Centre Party wrote a debate article in Dagens Nyheter [Sweden’s largest circulation broadsheet newspaper] and the only energy issue she raised was high electricity prices. Last Saturday Ystad’s newspaper Allahanda criticized our Minister for Energy in its editorial for not raising the issue of peak oil in the debate article.

Gottland is a stronghold of the Centre Party and one might have expected that her words would have been more appreciated there, but it was not so. Helagotland.se is a networking project between Gottland’s newspapers and Gottland’s Allehanda, and in today’s editorial (with the support of the chief editors of the three newspapers Gottland’s Folkblad, Gottlänningen och Gottland’s Allahanda) it presents the same criticism – i.e. the Minister for Energy is criticized for not taking up the issue of peak oil in the debate article. It is interesting to note that the three chief editors represent the Social Democrats, the Centre Party and the Moderates. A quote,

“In 2005 journalist Gunnar Lindstedt of the newspaper Veckans Affärer [Industry Weekly] published the book “Oil” in which he argues that peak oil, (which is the moment that we pump up most oil before production turns downwards) will occur soon. Also, the Swedish researcher Kjell Aleklett, founder of ASPO, the Association for the Study of Peak Oil and Gas, has long spoken about this.

Recently the International Energy Agency, IEA, announced that peak oil occurred four years ago. By this the IEA means that we will never pump up as much crude oil as we did in 2006. This assertion can, of course, be questioned – both in Alaska and in Iran there certainly exist large reserves. But sooner or later oil production will begin to wane. We will then need a different form of fuel, not only for heating houses but also for cars, freight ships and aircraft. Oil and natural gas are also used in the production of chemical fertilizers that are, today, a fundamental part of conventional agriculture. This perspective was completely lacking in Maud Olofsson’s article.”

Every year the world consumes 30 billion barrels of oil and the oil in Alaska is less than one year’s consumption. When it comes to Iran, we can say that they could supply the world with oil for four years. The nation that can most easily increase its production is Iraq but their oil also is only sufficient for four years of world consumption if they alone were to supply all the world’s oil.

This is a feather in the cap for the chief editors in Ystad and on Gottland. You have raised the most important issue of our age onto the political agenda. Just the fact that the editorials had support from one end of the political spectrum to the other gives them greater political importance. I hope that there are also other far-sighted editorial writers in Sweden.

(Swedish)
I torsdags skrev vår energiminister Maud Olofsson, centerpartiet, en debattartikel på DN Debatt och den enda energifråga som hon tog upp var de höga elpriserna. I lördags kritiserade Ystads Allahanda på ledarsidan vår energiminister för att hon inte to upp Peak Oil i debattartikeln.

Ett starkt fäste för centerpartiet är Gotland och man kunde väntat sig att hennes ord skulle uppskattas bättre där, men så blev det inte. Helagotland.se är ett nätsamarbete mellan Gotlands tidningar och Gotlands Allehanda och i dagens ledare, som chefredaktörerna för Gottlands Folkblad, Gottlänningen och Gottlands Allahanda ställer sig bakom, framför man samma kritik mot Maud Olofsson, Sveriges energiminister, dvs hon kritiseras för att hon inte tog upp Peak Oil i sin debattartikel. Det är intressant att notera att de tre ledarskribenterna representerar socialdemokratern, centerpartiet och moderaterna. Jag citerar (läs ledaren):

”2005 gav Veckans affärer-journalisten Gunnar Lindstedt ut boken Olja, där han argumenterar för att peak oil, det år då vi pumpar upp mest olja, innan produktionen vänder nedåt, snart inträffar. Också den svenske forskaren Kjell Aleklett, grundare till ASPO, Association for the Study of Peak Oil and Gas, har länge talat om just detta.

Häromveckan meddelade det internationella energiorganet IEA att peak oil inträffade för fyra år sedan. IEA menar att vi aldrig kommer att pumpa upp så mycket råolja som 2006. Påståendet kan visserligen ifrågasättas: både i Alaska och i Iran finns sannolikt mycket stora reserver. Men förr eller senare börjar oljan sina. Då behövs annat bränsle, inte bara till daterade oljepannor utan också till bilar, lastfartyg och flygplan. Olja och naturgas används också vid tillverkning av konstgödsel, en i dag nödvändig stapelvara i det konventionella jordbruket. Dessa perspektiv saknas helt i Maud Olofssons artikel.”

Världen konsumerar varje år 30 miljarder fat olja och oljan i Alaska är mindre än ett års konsumtion. Vad det gäller Iran så säger man att man har olja som kan förse världen med olja under 4 år. Det land som lättast kan öka sin produktion är Irak, men deras olja räcker också maximalt 4 år om man ensamma skall försörja världen med olja.

Det är en fjäder i hatten för ledarskribenterna i Ystad och på Gotland, ni har fört upp på den politiska agendan vår tids viktigaste fråga. Just det faktum att inlägget har stöd från vänster till höger ger det en större politisk tyngd. Jag hoppas att det finns fler framsynta ledarskribenter i Sverige.

Oil: Collapse when the peak is reached? / Olje: Kollaps når toppen er nådd?

Torgeir Eikeland, a journalist, wrote an article in today’s edition of Norway’s most widely read newspaper Aftenposten. It has the title, “Oil: collapse when the peak is reached?”. As well as interviewing me he has also interviewed Petter Osmundsen, Professor of Petroleum Economy from the University of Stavanger who made the following statement about peak oil, “This is a little like the prophecy of the return of the Messiah. It has been foretold for many years but the time-point for peak oil is always moved further into the future. Maybe it will never come at all. There are no Norwegian economists who support these ideas.” A little further on in the article Professor Osmundsen is reported as saying, “We have enough time to develop alternatives both in terms of more efficient extraction of oil and finding alternative sources of energy. When the oil price rises market dynamics will cause increased attempts to discover oil and new ways to do various things. There still exist promising possibilities to find many large oilfields and natural gas can be converted to oil.” (I have tried to translate from Norwegian to Swedish.) Unfortunately I have not found the article on Aftonposten’s website but I hope that it will soon be available.

It disturbs me that, apparently, there are no economists in Norway who understand energy and, furthermore, that those economists that do exist in Norway are unaware that Norway has passed peak oil as have most other oil producing nations of the world. The effect of the fact that all these nations have reached peak oil is that total world oil production must also peak. Sometimes it can be useful to trust in market forces. However, market forces cannot create energy. Energy must exist from the beginning and is then only transformed. Of course it is good to believe in new, large oilfields and, of course, the oil industry will find new oilfields. But according to the existing statistics we are consuming more oil than we are discovering. Finally we come to the escape clause called “natural gas”. I have just read in World Energy Outlook 2010 what the IEA has for expectations of gas-to-oil conversion. Production was 50,000 barrels per day in 2009 and in 2015 they expect it will be 200,000 barrels per day. By 2035 they expect it to have increased to 750,000 barrels per day, i.e. 0.9% of current oil consumption.

I will travel to Norway on Thursday to participate in the Winter Tällberg Forum in Voksenåsen, Oslo. I will meet a number of Norwegian leaders and I now understand that, in my presentation, I must warn them about Norwegian oil economists.

(Swedish)
Torgeir Eikeland, journalist, har idag skrivit en artikel i Norges största tidning Aftenposten, och den har fått rubriken ”Ojle: Kollaps når toppen er nådd?” Förutom undertecknad har han intervjuat Petter Osmundsen, professor i petroleumekonomi från universitet i Stavanger, och han gör följande uttalande om Peak Oil: ”Detta är lite som med Jesus återkomst. Den har varit spått i många år, men tidspunkten för Peak Oil skjuts ständigt längre fram i tiden. Kanske kommer den inte över huvud taget. Det finns ingen norsk petroleumekonom som stödjer dessa tankar.” Lite längre fram i artikeln säger professor Osmundsen: ”Vi har tillräckligt med tid att utveckla alternativ, både när det gäller att utvinna olja mer effektivt och till att finna alternativa energikällor. När oljepriset går upp kommer marknadens dynamik at se till att man vill försöka att hitta på nya sätt att göra olika saker. Det finns ändå goda möjligheter att finna flera stora oljefält och naturgas kan göras om till olja.” (Har försökt att översätta från norska till svenska.) Tyvärr har jag inte hittat artikeln på Aftonpostens hemsida men jag hoppas att den snart skall bli tillgänglig.

Det oroar mig att det tydligen inte finns några ekonomer i Norge som förstår sig på energi och att de dessutom inte är medvetna om att Norge har passerat Peak Oil och det faktum att de flesta av världens oljeproducerande länder också har passerat maximal produktion och att summan av det faktum att alla dessa länder nått Peak Oil måste medföra att den totala globala produktionen också kommer att nå Peak Oil. Att tro på marknadsekonomins kraft kan vara bra ibland, men vad det gäller energi kan man inte skapa energi med marknadskrafter, energi måste finnas från början och sedan bara omvandlas. Visst är det bra att tro på nya stora oljefält och visst kommer industrin att hitta nya fält, men enligt den statistik som finns konsumerar vi mer än vad man hittar. Till sist kommer brasklappen naturgas. Jag har just läst i World Energy Outlook 2010 vad IEA har för förhoppningar på förvandling av naturgas till olja. Produktionen var 50000 fat om dagen 2009, år 2015 tror man att den skall vara 200000 fat om dagen för att till sist år 2035 ha stigit till 750000 fat om dagen, dvs 0.9 procent av dagen konsumtion.

Jag åker till Norge på torsdag för att vara med på Winter Tällberg Forum, Voksenåsen, Oslo. Jag kommer att träffa en del norska ledare och jag förstår nu att jag i mitt anförande måste varna för norska oljeekonomer.

Warning for rapidly rising oil prices / Varning för rusande oljepriser

(Price illustration from DN)

About 10 days ago Lasse Swärd from Dagens Nyheter [Sweden’s widest circulation broadsheet newspaper] rang me to discuss oil. We had a very interesting conversation for around two hours. Today, Saturday, I can read how well he understood our conversation. The electronic version of the article has the headline “Strongly rising oil prices” and what we see is that Brent crude has passed $100 per barrel. The unrest in Egypt is certainly contributing to the price rise but there are other factors that are also driving the price. I am pleased with how Lasse Swärd has reported our discussion.

Swärd has also interviewed the managing director of the Swedish Petroleum Institute Ulf Svahn. Svahn cannot understand why the price is rising and cites that a large reserve production capacity of 6 million barrels of day currently exists compared to reserve capacity of 2 mb/d three years ago. I strongly doubt those reserve production capacity figures. According to our and the IEA’s calculations, production in those oilfields that were in production three years ago has declined by 12 mb/d. To see growth in reserve production capacity from 2 up to 6 mb/d would require the oil industry to have brought on line new production capacity of (12 + 4) = 16 mb/d during the past three years which is not the case. Rather, the decline in price after 2007 meant that many projects were postponed.

What happened since 2008 is that ethanol production has increased markedly and ethanol can replace gasoline but not diesel production. That means that there is greater pressure on diesel production and we can expect that the price of diesel will rise, which it is currently doing (see graph in DN) . The oil price has now risen so high that the US economy is beginning to experience problems and if the price approaches $150 per barrel it is very likely that the world economy will slow again. What is certain is that without the ethanol as a part of our fuel supply for transport we would already be there. Currently it is alcohol that is lifting the spirits of the world economy!

(Swedish)

För cirka 10 dagar sedan ringde Lasse Swärd från DN och ville diskutera olja. Under cirka två timmar hade vi en mycket intressant diskussion. Idag lördag kan ni läsa hur han uppfattade vår diskussion. Den elektroniska varianten av artikeln har rubriken ”Starkt stigande oljepriser” och vad vi ser nu är att Brent har passerat $100 per fat. Oron i Egypten bidrar säkert till prisökningen, men det finns andra faktorer som också driver på priset. Jag är nöjd med hur Lasse Swärd återger vår diskussion.

Han har också intervjuat Svenska petroleuminstitutets VD Ulf Svahn och han kan inte förstå varför oljepriset skulle stiga och hänvisar till att det skall finnas en stor reservkapacitet på 6 miljoner fat olja om dagen jämfört med 2 miljoner för tre år sedan. Jag ifrågasätter starkt den reservsiffran. Enligt våra och IEA:s beräkningar har produktionen i de oljefält som var i produktion för tre år sedan sjunkit med 12 miljoner fat om dagen. För att komma fram till att reservkapaciteten ökat från 2 till 6 mb/d så måste industrin startat ny produktion motsvarande (12+4) 16 miljoner fat om dagen under tre år och så är inte fallet. Snarare medförde nedgången i priset att man senarelade flera projekt.

Vad som hänt sedan 2008 är att etanolproduktionen ökat markant och etanol ersätter bensin. Det medför att det blir ett större tryck på diesel och man kan förvänta sig att dieselpriset skall gå upp, vilket det också gör. Oljepriset börjar nu bli så högt så att den amerikanska ekonomin börjar få problem och om det närmar sig $150 per fat är det stor sannolikhet för att världsekonomin saktar in på nytt. Vad som är säkert är att utan etanolen som del av bränsleförsörjningen för transporterna hade vi redan varit där. Just nu är det spriten som fixar uppgången i ekonomin.

Här kan ni läsa artikeln i DN: ”Starkt stigande oljepris”