”Peak Whale and Peak Oil”

Posted on March 28, 2012

8


(Swedish below)

As a warm-up up before Friday’s debate on Peak Oil in Rosenbad I have read Erik Lakomaa’s report “Peak Whale, Peak Oil” (http://www.timbro.se/bokhandel/pdf/9175668796.pdf). It is Timbro that has released the report and Erik Lakomaa has a doctorate in economic history and is affiliated with the Stockholm School of Economics. [Note from ML: Timbro is a Swedish think tank with a mission to “originate, promote and disseminate ideas and issues supporting the principles of free markets, free enterprise, individual liberty and a free society”]. The report’s introduction is written by Lydiah Wålsten and since it is partly an examination of history it is unfortunate that she mistakenly describes the International Energy Agency (IEA) as an organ of the UN since it was actually set up by the OECD. This did not bode well for the rest of the report. She also wrote that “these are all factors that explain why the use-by date for oil that we learned in school is not correct”. Reading the report I would say instead that we now have one more piece of evidence that shows that the oil companies

First I want to make it clear that we who perform research into resource limitations never say that oil will “run out” and it is always irritating every time someone puts these words in my mouth. What we discuss are factors that limit production. Of course, the oil companys are aware of these factors but do not want to discuss them since they are detrimental for their business. Therefore, it is very important that people such as Jean Laherrere, (a former head of exploration for Total) and Colin Campbell (a petroleum geologist who worked in the industry for his entire professional life) are willing to share their knowledge. When we discuss oil production it is the physics equations describing fluid movement that are decisive and not economic theories such as Hotelling’s rule.

When Lakomaa discusses reserves he uses the reserve numbers published in the BP Statistical Review of World Energy. However, he should know how these numbers are produced. Every year the Oil & Gas Journal (OGJ) asks the various oil-producing nations whether their reserves have changed during that year. Some nations reply while others don’t respond. It is these numbers that BP then publishes. If a nation does not reply then the OGJ assumes that its reserves are the same as in the previous year. Most commonly, nations declare their so-called “1P” reserves to the OGJ but at times they have decided to declare instead their “2P” reserves and when that happens the nation’s reserves appear to increase dramatically overnight. The USA has always declared 1P reserves but in future it will be under pressure to declare its 2P reserves instead and, when that happens, we will see a step shift upwards of the USA’s reserve numbers similar to what was seen for the Middle Eastern nations during the 1980s. “P1” reserves are those that one produces oil from. “P2” are reserves that the oil companies have “on the shelf” and that they draw on when needed. During the 1960s on average 56 billion barrels of oil were discovered per year and the world consumed only 10 billion barrels per year. If the oil companies had reported this discovered oil as reserves then the market value of the oil would have been regarded as very low. If one examines the USA one sees that they have always chosen to report their reserves such that yearly oil production amounts to around 10 % of their total reserves. Therefore it was important for them to develop their “on the shelf” reserves so that they could end the year with the same volume of reserves that they began the year with. That is why the world has always had about 30-40 years worth of oil in reserves as Lydiah Wålsten learned in school. The reality now is that the international oil companies can no longer recover their annual oil production by finding new reserves and that is why they now express their reserves numbers in terms of oil equivalents rather than oil.

When economists discuss Peak Oil they are, in reality, discussing the Hubbert model that is a statistical distribution. The term “Peak Oil” was coined in 2000 during a discussion between Colin Campbell and myself. For us, Peak Oil is not a statistical distribution rather than calculations using parameters based in physics. Since the end of the 1990s we know that the Hubbert model does not accurately portray reality. It is surprising that economists only now seem to have discovered this. Erik Lakomaa mistakenly asserts that Peak Oil “does not give regard to the rate of production and future oil reserves”. It is precisely this that my research group examines but I assume he has not read any of our 30 research reports or the 4

I had decided to write a single A4 page and now I have done that. Since Noreng’s report contains similar arguments to Lakomaa’s report those who cannot yet read Noreng’s can read Lakomaa’s and thus get an idea of what is coming this Friday.

At the end of the report Lakomaa nevertheless believes in “Peak Whale”.

(Swedish)
Som uppmjukning inför fredagens debatt om Peak Oil i Rosenbad har jag läst och gått igenom Erik Lakomaas raport ”Peak Whale, Peak Oil” (http://www.timbro.se/bokhandel/pdf/9175668796.pdf). Det är Timbro som givit ut rapporten och Erik Lakomaa är disputerad ekonomhistoriker och knuten till Handelshögskolan i Stockholm. Lydiah Wålsten gör en inledning och med tanke på att det delvis skall vara ett historiskt arbete är det beklämmande att hon inte vet att IEA, International Energy Agency, är ett organ under OECD, i stället säger hon att det sorterar under FN. Det bordade inte ”gott” för resten av rapporten. Hon skriver också ”dessa är alla faktorer som förklarar varför oljans bäst-före-datum man fick lära sig i mellanstadiet inte stämmer”. Då man läser rapporten skulle jag snarare säga att vi har ytterligare ett bevis på att oljebolagen fortfarande lyckas vilseleda våra nationalekonomer.

Först vill jag slå fast att vi som arbetar med resursbegränsningar aldrig säger att oljan tar slut och det är lika jobbigt varje gång som någon lägger dessa ord i min mun. Vad vi diskuterar är faktorer som begränsar produktionen och självfallet känner oljebolagen till dessa faktorer men vill inte diskutera dem då det är till nackdel för företagen. Därför är det så viktigt att personer som Jean Laherrere, som varit exploaterings chef för Total, och Colin Campbell, oljegeolog som arbetat inom industrin i hela sitt liv, är villig att dela med sig av sina kunskaper. Då vi diskuterar produktion är det fysikens flödesekvationer som är avgörande och inte marknasteorier som Hotellings regler.

Då Lakomaa diskuterar reserver så är det de reserver som publiceras i BP Statistical Review of World Energy. Han skulle bara veta hur de reserverna är framtagna. Varje år frågar Oil & Gas Journal de olika oljeproducerande länderna hur deras reserver förändrats under året. Några svarar medan andra låter bli att svara. Det är dessa reserver som BP publicerar. Om man inte svarar antar OGJ att reserverna är de samma som vid förra året. Det vanligaste är att man anger så kallade 1P reserver, men ibland bestämmer sig någon att ändra till P2 reserver och då växer helt plötsligt reserverna dramatiskt över en natt. USA har under alla år använt 1P reserver men efter påtryckningar kommer man inom en framtid att gå över till 2P reserver och vi kommer att se ett liknande trappsteg som vi såg i Mellanöstern under 1980-talet. P1 är reserver som man pumpar olja från. P2 är reserver som oljebolagen har ”På hyllan” och plockar fram vid behov. Under 1060-talet så hittades i medeltal 56 miljarder fat olja om året och förbrukningen var 10 miljarder om året. Om oljebolagen hade rapporterat dessa reserver skulle det inte funnits något marknadsvärde för denna olja. Tittar man på USA så har man alltid valt att rapportera reserver så att produktionen motsvarade ungefär 10 procent av reserverna. Sedan blev det viktigt för företagen att utveckla sina hyllreserver så att man fick tillbaka samma reserv som vid början av året. Det är därför so oljan alltid räckt i ca 30 till 40 år som Lydiah Wålsten lärde sig i mellanstadiet. Verkligheten är nu att de internationella oljebolagen inte längre kan återskapa årets oljeproduktion med ny olja utan nu anger man istället oljeekvivalenter.

Då ekonomer diskuterar Peak Oil diskuterar man i verkligheten Hubbertmodellen som är en statistisk fördelning. Det var i december 2000 som begreppet Peak Oil myntades under en diskussion mellan Colin Campbell och undertecknad. För oss är Peak Oil inte en statistisk fördelning utan beräkningar med parametrar som har fysikalisk förankring. Sedan i slutet av 1990-talet vet vi att Hubbertmodellen inte ger rätta svar på verkligheten. Det är förvånande att det är först nu som ekonomer tycks ha upptäckt detta. Felaktigt påstår Erik Lakomaa att Peak Oil ”inte tar hänsyn till utvinningstakten och framtida oljereserver. Det är just det som min forskningsgrupp gör men jag utgår från att han inte läst någon av våra ca 30 forskningsrapporter eller de 4 doktorsavhandlingar som gruppen presenterat.

Jag hade bestämt mig för att skriva ca 1 A4 sida och det har jag gjort nu. Eftersom Norengs rapport innehåller liknande argument som denna rapport kan ni som inte ännu inte kan läsa Norengs rapport läsa denna och på så sätt få en föraning om vad som komma skall på fredag.

I slutet av rapporten så tror han ändå på “Peak Whale”

About these ads
Posted in: Uncategorized