Kanadas oljesand kan inte hindra Peak Oil

Posted on January 18, 2013

2


Fig 9.3 prod oilsand 1000

(English will be in a separate blog)

Det var i januari 2001 som uttrycket Peak Oil användes för första gången. Det var då som Colin Campbell skrev sitt första nyhetsbrev för ASPO, the Association for the Study of Peak Oil&Gas. En månad senare publicerade Brännpunkt den första debattartikeln om Peak Oil. I debatten som följde ansåg Tommy Nordin, dåvarande VD för Svenska Petroleum Institutet (nu Svenska Petroleum och Biodrivmedel Institutet), åsikten att vi inte behövde oroa oss för Peak Oil eftersom det fanns ofantligt mycket oljesand.

Fig 9.3 prod oilsand 1000

Då vi för 10 år sedan startade forskargruppen Globala energisystem vid Uppsala universitet, blev forskning om Kanadas oljesand ett av våra första projekt. Förutsättningen för analysen var maximal produktion där ekonomiska villkor inte var en begränsande faktor. En sådan analys efterlystes i en rapport till DOE, den amerikanska energimyndigheten. I boken ”Peeking at Peak Oil” jämför jag denna beräkning med vad IEA, International Energy Agency, ansåg vara en möjlig produktion år 2011 (World Energy Outlook 2011). För 2020, som vi skall diskutera längre fram, anger vi 3.8 miljoner fat om dagen (Mb/d) som en möjlig gräns medan IEA stannar vid 2.7 Mb/d. Detta kan jämföras med den rapporterade totala globala oljeproduktion på 83 Mb/d.

IHS CERA har just släppt en specialrapport om ”Framtidens marknader för Kanadas oljesand”. Den fullständiga rapporten är tillgänglig för deras kunder, men en begränsad rapport kan laddas hem och det är en bra rapport. Man diskuterar förutsättningarna för transport av ökad produktion från oljesand och vilka raffinaderier som kan ta hand om produkterna från oljesanden. I detta samanhang visar det sig att produktion av skifferolja är ett problem och en begränsande faktor.

I rapporten diskuteras enheten °API, som anger hur tjockflytande en olja är. Om °API är under 10 så flyter inte oljan på vatten och den produkt som kommer från oljesand, bitumen, har ett °API-värde som är lägre än 10. Det går inte att transportera denna produkt i pipelines. För att få en produkt som kan transporteras använder man olika metoder. En del av oljesanden upparbetas till syntetisk råolja (SCO), som kan jämföras med vanlig råolja. En del blandas med lätta flytande kolväten, kondensat, till Delbit och till Synbit, som är en blandning där bitumen blandas med SCO.

Produktion av bitumen är 1.7 Mb/d och man anger 3.2 Mb/d som en möjlig produktion år 2020. Det är mindre än vår beräknade maximala produktion men mer än vad IEA har med i sina beräkningar. Alberta, där oljesanden utvinns, ligger öster om Klippiga bergen men ändå i den del som kallas för västra Kanada. Idag finns det pipelines med begränsad kapacitet till Vancouver och till mellanvästern i USA. Pipelinebegränsningar har medfört att allt större mängder fraktas med tåg, men volymmässigt kan tåg inte mäta sig med pipelines. Just nu finns det flera projekt för att öka pipelinekapaciteten. Det är dels en andra pipeline till Vancouver, en ny som skall passera norra delen av provinsen British Columbia, the Enbridge Northern Gateway och den omdiskuterade Kystone XL till USA och Mexikanska golfen. Förra året stoppade presiden Obama projektet och vi får se om han kommer att ändra sig i år. Tågkapaciteten kommer också att öka. Om alla dessa projekt genomförs så skulle det 2020 vara möjligt att transportera 2.4 Mb/d till raffinaderier i USA och andra länder, men för att nå 3.2 Mb/d behövs det ytterligare nya pipelines. Samtidigt som CERA bekräftar detta markerar man att skifferolja inte kommer att göra USA oberoende av import, produkterna från oljesand behövs i USA.

Ungefär en tredjedel av oljesandsprodukterna konsumeras i Kanada och av exporten hamnar 80% i amerikanska mellanvästern. Övrig export finns spridd på övriga marknader i USA. De produkter som man levererar från oljesand är så speciella att möjligheterna för raffinaderier i USA att ta emot dem är begränsade. Tidigare har varje uppgradering av raffinaderier i USA medfört ökad kapacitet för kanadensiska oljesandsprodukter, men skifferoljan kommer nu att förändra detta mönster. Den amerikanska golfkusten har världens största raffinaderikapacitet på 8.6 Mb/d men 2011 var det bara 0.07 Mb/d av oljesandsprodukterna som kunde nå Mexikanska Golfen. Om alla projekt som diskuteras för att förbinda Kanada med Golfen finns det en framtida potential på 2 Mb/d, men verkligheten kan bli mindre. Regionens raffinaderier kan ta emot cirka 2.4 Mb/d tung olja och idag importerar man 2 Mb/d från Mexiko, Venezuela, Columbia och Brasilien. Den lediga kapaciteten är egentligen bara 0.4 Mb/d. Större volymer än detta från Kanada medför att importen från andra områden kommer att minska. Raffinaderierna på den amerikanska västkusten tar redan emot maximal kapacitet av oljesandsprodukter. Slutsatserna är att raffinaderierna begränsar expansionsmöjligheterna.

I övriga världen finns det begränsade möjligheter att ta emot oljesandsprodukter, det krävs nya raffinaderier. Idag är det i princip bara Kina som planerar att öka sin raffinaderikapacitet. Man planerar redan tillsammans med Venezuela ett raffinaderi som skall ta emot 0.4 Mb/d av Delbit från Venezuela. Kina har stora intressen i Kanadas oljesand och är också villiga att finanserna Enbridge Northern Gateway . Kapacitet ut till hamn är 0.5 Mb/d Delbit. Om pipelinen stoppas kommer det att få konsekvenser för framtida raffinaderier i Kina.

Om vi går tillbaka till artikelns början så har vi påståendet att oljesanden skulle rädda oss från Peak Oil. Redan 1998 sa Colin Campbell och Jean Leherrere i en artikel i Scientific America att den globala råoljeproduktionen skulle nå ett maximum runt 2005. IEA anser nu att produktionen nådde sitt maximum 2008 och att den minskar fram till 2035. Vi, IEA och CERA är alla överens om att råoljeproduktionen i dagens producerande fält minskar med cirka 4 Mb/d under ett år och att industrin inte kan kompensera denna minskning med ny råoljeproduktion. Vi har att summan av dagens produktion och planerad ny produktion från oljesand i Kanada har en möjlighet att producera 3.2 Mb/d år 2020. Det betyder att 15 års expansion av oljesand inte klarar av att ersätta ett års minskning i de konventionella oljefälten. Samtidigt kan vi notera att det är tveksamt om det 2020 kommer att finnas raffinaderier som kan ta emot 3.2 Mb/d. Kanadas oljesand kommer inte att förhindra Peak Oil.

About these ads
Posted in: Uncategorized