Energy alarm sounding for the EU / Röd flagg för EU:s energibehov

A shorter version of this article was published in Di, Dagens Industri (the Financial Times of Sweden) on April 21 2009 (read the Swedish version in Di) . The original submitted article is translated to English by Michael Lardelli.

Last Monday (April 13) there were two articles in the Financial Times, either of which would be troubling by itself. However, if one analyses them together there is every reason to sound the alarm. On the first page there was an article on oil, ”Crisis hits N Sea oil search” and in the supplement that reports on investment funds there was an article on renewable energy, ”Inflows into clean energy drop by half”. In the article on future oil production in the North Sea it states that the oil industry has pulled on the emergency brake in terms of investing in the search for new oil fields. Investment has fallen by 78% compared to one year ago and in the article on renewable energy they state that investment has halved. The combined consequences can be devastating for our future.

One cannot expect to find large new gas and oil fields in the North Sea, but the smaller fields that one can still find are decisive for keeping production alive. Production from giant fields in the North Sea is now declining very rapidly. On average, the rate of decline is around 15% per year. To keep the large production platforms profitable they must be connected to new, smaller fields. Of course, these are also emptied very rapidly but together with the declining production from the giant fields they can still keep production profitable.

The fact that we are now not investing to try to find new fields means that an increasing number of platforms will close prematurely and permanently as their production volumes fall to levels where they are unprofitable. The Financial Times estimates that the lifetime for future oil and gas production will be halved. For the United Kingdom this can mean that in 2020 they will only produce 12% of the nation’s requirements compared to an earlier estimate of 45%. The fall in oil production is serious but even worse is that natural gas production is declining. If the scenarios that the Financial Times describes are realised there is a danger that the ”Sceptred Isle” may sink beneath the waves.

The article on the first page reveals current serious problems while the article on reduced investments in the renewable energy sector indicates an even more serious crisis for our future. The Financial Times is most concerned about the fact that the share value of companies that work with renewable energy has halved. Of course, this is a problem for owners of shares now, but the most serious problem is that the reduced investments mean that the renewable energy we need for our future will not be produced.

A new, small oil field is emptied in a few years while a wind farm is an investment with a longer future. The current volume of renewable energy is very low compared with what, in reality, would be required in the future. It is easy to have an enormous expansion from a low level but every time the volume is doubled it takes twice the effort to do so. The construction must begin forcefully now.

The global halving of investments in renewable energy is so serious that the world’s governments – and not least the governments within the EU – should gather immediately to decide on measures to combat it. In reality, there is no alternative to doing this. There is no price too high to pay to reinstate the previous investment levels. Future crisis packages should be completely focused on the energy sector.

The fact that production in the North Sea is on its way to fall by half and that, simultaneously, we are not investing in the substitutes that are needed means that it is time to sound the alarm in the EU.

The world’s governments should take president Obama’s pronouncement on energy on 26 January as their guiding star, ”No single issue is as fundamental to our future as energy”.

Kjell Aleklett
Professor of physics, Global energy systems, Uppsala University

Newsweek and “Cheap Oil forever”

On April 20 the cover page of Newsweek has a barrel of oil and a text that promises us “Cheap Oil Forever”. As president of ASPO I have written a replay that soon will come on the webpage for ASPO (www.peakoil.net). If you can read Swedish you have the Swedish version below.

Newsweek och “för alltid billig olja”

Kjell Aleklett, President of ASPO,
the Association for the Study of Peak Oil&Gas

(Hela artikeln eller delar av artikeln får tryckas utan ytterligare tillstånd)

Idag den 20 april kom det ut ett nytt nummer av Newsweek. På förstasida förklarar man att vi för evigt skall ha billig olja, ”Cheap Oil Forever”. På hemsidan www.newsweek.com lovar man dessutom att vi skall få veta ”The truth about oil”, och den som skall berätta sanningen är Ruchir Sharma, Head of Emerging Markets, Morgan Stanley Investment Management. Artikeln har rubriken “If It’s in the Ground, It Can Only Go Down“.

Självfallet vill jag veta vem oraklet är och med hjälp av Google blir Ruchir Sharma en leende ung man i sina bästa år. Med stort intresse kastar jag mig över artikeln som skall ge mig den sanning som min forskningsgrupp dagligen försöker att finna, den sanning som hela världen söker.

Då jag började läsa artikeln slår mig taken ”jag har hört det förut” och The Economists förstasida från mars 1999 med rubriken ”Drowning in Oil ” börjar träda fram. Då för 10 år sedan konsumerade vi 27.6 miljoner fat om året och flödet av den billiga oljan skulle öka och priset skulle halveras från $10 per fat. Visst fortsatte oljan att flöda och förra året konsumerade vi 31.2 miljarder fat, men det var inte $5 per fat vi betalade, inte heller $50 per fat, utan vi närmade oss $150 då marknaden havererade.

Att höga priser påverkar konsumtion ser vi tydligast i USA där konsumtionen av olja var som störst i början av 2007 för att sedan sakta minska. Men minskningen var inte tillräcklig och till slut blev en fördubbling av priset i konsumentled för mycket för det labila ekonomiska system som man hade byggt upp. Några klarade inte av de ökade energipriserna, de högre matpriserna och de höga kostnaderna för bostaden. Eftersom den amerikanska dollarn minskade i värde och att många länder har höga energiskatter påverkades övriga världen inte lika hårt. Men likt en snöboll som börjar rulla på hög höjd och blir större och större accelererade problemen i den amerikanska ekonomin och till slut drogs hela världen med i fallet. Det är intressant att notera att raset nu och 1979 kom då kostnaden för olja översteg 7 procent av den globala GDP.

Under de senaste 10 åren har vi konsumerat 300 miljarder fat olja och denna olja är borta för alltid. Hade det varit koppar, järn eller någon annan metall som vi använt finns det möjlighet till återanvändning, men oljan kan inte återvinnas. Fastän ekonomin har havererat och stålproduktionen minskat med 40 procent så har oljekonsumtionen bara minskat med 3 procent. Den ekonomiska motern på tomgång kräver över 30 miljarder fat olja om året och en orsak till detta är att vi blir fler och fler på jorden och fler måste ha mat och idag produceras ingen mat utan olja.

Som individer behöver vi 2500 kcal per dag och det medför att världens befolkning behöver 7100 TWh om året eller uttryckt i oljeekvivalenter är det 610 Mtoe eller 4.2 miljarder fat olja om året. Om man tar hänsyn till att det behövs utsäde till nästa års skörd och att en del av den skörd som världens jordbruk producerar är nettoenergin ca 9400 TWh vilket betyder att det just finns tillräckligt med matenergi för världens befolkning, men för att jordbruket skall producera 1000 kcal behövs det 1600 kcal oljeekvivalenter och då väl maten i USA står på bordet har energiåtgången ökat till 7500 kcal och det mesta av detta är olja. Det betyder att en stor del av världens oljeproduktion behövs för att vi skall överleva.

Vad är det som får ekonomer som Ruchir Sharma att ta till brösttoner och citera dramatikern (playwright) Arthur Miller, “An era can be said to end when its basic illusions are exhausted.”? Jo att det faktum att priset på olja mer än halverades under några månader har förvandlat honom till en illusionist med en illusionists drömmar om framtiden. Vad det gäller Peak Oil så behandlas det som något som redan skulle ha inträffat fastän det finns dokumenterat att vi i ASPO, Association for the Study of Peak Oil & Gas, hela tiden sagt att Peak Oil beräknas ske 2010 eller rent av 2018. Just nu är det mycket som talar för att produktionen för 2009 kommer att bli lägre än vad den var 2007, 2008, men det kan också vara så att det dröjer ytterligare några år.

King Hubert analyserade oljeproduktionen i USA under 1950-talet och kom fram till att produktionen skulle nå ett maximum mellan 1966 och 1970. Då 1970 ställde sig dåtidens illusionister/ekonomer upp och förklarade att King Hubert var en domedagsprofet och att han hade helt fel eftersom man då 1970 producerade mer olja än vad man någonsin gjort tidigare. Verkligheten är att man producerar mest olja då man har den största produktion och det var just då som USA hade maximal produktion.

Det är produktion av individuella oljefält som utgör den samlade globala produktionen och i verkligheten är det depletion och decline som styr produktionen i de individuella fälten. IEA, International Energy Agency, och vi i Globala Energisystem vid Uppsala universitet har visat att produktionen i de fält som idag producerar råolja minskar med 6 procent om året, eller ca 4 miljoner fat om dagen. Denna verklighet finns inte med i Ruchir Sharmas framtid. Denna verklighet fanns inte 1979.

Oljeaktörer är verkliga illusionister, man försöker dölja verkligheten. På 1930-talet var det de stora oljefynden i Texas som måste gömmas och illusionisten hette då Texas Railroad Commission. Sedan var det de gigantiska oljefynden som man gjorde under 1950-, 1960, och 1970-talen och illusionstricket blev att bolla med olika reservklassifikationer. Mästare bland illusionisterna är BP som än idag i sin BP Statistical Review försöker få oss att tro man hittade mest olja under 1980-talet, fast alla vi som arbetar med verkligheten vet att det är fel. De enda som BP lurar är ekonomer och det är denna illusion som fascinerar Ruchir Sharmas och får honom att utropa: ” This long-term price decline is due mainly to the constant discovery of new fields and greater energy efficiency, making nonsense of the idea that the world is rapidly running out of oil.”

Verkligheten är att vi faktiskt hittar mindre olja än vad vi konsumerar och under de senaste 10 åren har vi inte hittat de 300 miljarder fat olja som vi konsumerat. Trenden är att vi de närmaste 10 åren kommer att hitta mindre än 100 miljarder fat olja och frågan är om detta tillsammans med de reserver som finns ger oss möjligheter att konsumera 300 miljarder fat de kommande 10 åren. Om vi inte kan det så har vi nått Peak Oil och vår verklighet blir inte den illusion som målas upp i Newsweek utan en verklighet som vi alla måste hantera. Framförallt måste vi klara utav att producera mer mat med mindre olja.

Om vi tar bort illusionistens skynke och accepterar verkligheten är vår förhoppning att vi skall bygga en framtid för alla. Om illusionisterna får hållas kommer man säkert försöka dölja att det finns en fattig värld som vi också borde ta med i vår framtida verklighet.

The IEA April Oil Market Report

The International Energy Agency, IEA, has now presented its latest “Oil Market Report”. For oil demand in 2009 they have decreased the estimated requirement to 83.4 million barrels per day (mb/d). That is 2.4 mb/d lower than demand was in 2008. In our publication on production declines in giant fields we have defined the Peak Oil plateau to lie within a fluctuation band of +/- 2% around an average of 84.8 mb/d. The new prognosis lies just within the lower boundary but we are very close to leaving the peak oil plateau. In March, production was 83.4 mb/d which is 2.4 mb/d lower than one year ago.

According to our analysis and that of the IEA, oil production in producing crude oil fields is declining by 6% per year. This means that production from those fields that were in production one year ago has now declined by 4 mb/d. That which is called, for example, “OPEC’s reduced quotas” is, in reality, a natural decline if one does not make any new investments. This means that reduced quotas cannot be presented as future reserve capacity. If we want to raise production numbers to last year’s levels it will require large investments and those investments have now been mothballed.

The IEA asserts that we are now placed at above $50 per barrel. Even though I do not gladly express an opinion on oil prices, there are many signs that suggest that we have now begun a new journey to higher prices. Today’s economy will have difficulty managing a doubling of the oil price but if the economy begins to grow again then we may see it. When it comes to reducing consumption of oil the USA is the nation that can make the biggest savings. In the next few years the oil price will be affected greatly by the USA’s ability to reduce the oil intensity of its economy. In my blog on the G20 you can see in the graph on oil intensity that Germany, France and the UK are only approximately 60% as oil intensive per $ as the USA but you can also see that Sweden needs to improve its oil intensity.

(Swedish)

IEA, International Energy Agency, har nu presenterat sin senaste ”Oil Market Report” och vad det gäller efterfrågan på olja för 2009 så skriver man ner behovet till 83.4 miljoner fat om dagen (mb/d). Det är 2.4 mb/d lägre än vad efterfrågan var 2008. I vår publikation om produktionsminskningar i gigantfält har vi definierat Peak Oil platån till en fluktuation på +/- 2 procents runt ett medelvärde på 84.8 mb/d. Den nya prognosen hamnar precis innanför den undre gränsen, men vi är mycket nära att lämna peak oil platån. Vad det gäller produktionen i mars så var den 83.4 mb/d vilket är 2.4 mb/d lägre än för ett år sedan.

Enligt våra och IEA:s studier sjunker oljeproduktionen i producerande råoljeoljefält med 6% om året. Det betyder att produktionen från de fält som var i produktion för ett år sedan nu har sjunkit med 4 mb/d. Det som kallas för t.ex. OPEC:s minskade kvoter är i själva verket en naturlig nedgång om man inte gör nya investeringar. Det betyder att minskade kvoter inte kan föras upp som framtida reservkapaciteter. Skall vi upp till förra årets produktionssiffror så krävs det stora investeringar och de investeringar lägger man nu i malpåse.

Vad det gäller priset konstaterar IEA att vi nu placerat oss över $50 per fat och fastän jag ogärna vill uttala mig om priset så är det mycket som talar för att vi har börjat en ny resa mot högre priser. Dagens ekonomi kommer att ha svårt att klara det dubbla priset men om ekonomin tar fart kan vi kanske hamna där igen. Vad det gäller att minska konsumtion av olja så är det USA som kan göra de största besparingarna och oljepriset de närmaste åren kommer att påverkas väldigt mycket av USA:s förmåga att minska sin oljeintensitet. I bloggen om G20 ser ni att Tyskland, Frankrike och UK är ca 60% bättre, men ni kan också se att Sverige behöver bli bättre.

Halifax, Canada; history och resources / Halifax, Kanada; historia och resurser

Halifax and Novascotia are Canada’s doorway in the east to the Atlantic. Presumably it is not the first place that one would choose as a tourist destination but once one is there it is an interesting area. After a tour of the museums here one can understand that it is an important place for Canada historically. Between 1929 and 1972 over a million immigrants came to Halifax from Europe. In the immigration museum I read that 17,000 of these immigrants came from Sweden. Halifax was also the port where Canadian soldiers who participated in the Second World War departed Canada. Unfortunately there were all too many who did not return.

Halifax has also experienced catastrophes. During the First World War, two ships collided in the harbour. One of them carried ammunition and the entire load exploded. It was the largest explosion that the world had experienced before the atomic bomb. Over 2000 people died and parts of the city were leveled. Halifax was also the centre for the rescue operation when the Titanic sank and many of the dead are buried there. Halifax has also been severely affected by changes in natural resources. At the beginning of the 20th century the largest population of cod in the world existed in the waters near Halifax. Unrestrained exploitation of the resource caused the cod fishery to crash and an entire industry has now disappeared. This was very tragic for the inhabitants of Halifax but, from an international perspective, it is interesting to study how this has affected the city.

Last Wednesday I was invited by Canadian radio to discuss the global energy situation (http://www.cbc.ca/maritimenoon/stories.html). Later in the evening there was an interested audience that listened to my presentation and also participated intensively in discussion. Next week I will post the presentation so that the people who have written to me about it will get the possibility to look at it again.

(Swedish)

Halifax och Novascotia är Kanadas dörr i öster mot Atlanten. Förmodligen är det inte den första platsen du väljer som turistmål men då du väl är där är det en intressant plats. Att det historiskt är en viktig plats för Kanada förstår man efter en rundtur i de museer som finns. Till Halifax kom under tiden 1929 till 1972 över en miljon immigranter från Europa och i immigrantmuseet kunde jag läsa att 17000 av dessa immigranter kom från Sverige. Halifax var också den hamn där kanadensiska soldaterna som var med i andra världskriget lämnade Kanada och tyvärr var det allt för många som aldrig kom tillbaka.

Halifax har också upplevt katastrofer. Under första världskriget kolliderade två fartyg i hamnen och det ena av dem var lastad med ammunition och hela lasten exploderade. Det var den största explosion som världen upplevt innan atombomben och över 2000 personer dog och delar av staden jämnades med marken. Halifax var också centrum för räddningsarbetet då Titanic gick under och många av de döda är begravda här. Halifax har också drabbats hårt av förändringar av naturresurser. I början av 1900-talet fanns det utanför Halifax världens största fiskbestånd av torsk. Ohämmad utnyttjande av resursen torsk har nu medfört att beståndet havererat och en hel näring har försvunnit. Enormt tragiskt för befolkningen, men ur ett globalt resursperspektiv kan det vara intressant att studera hur detta påverkade Halifax.

I onsdags blev jag inbjuden av kanadensisk radio att diskutera den globala energisituationen (http://www.cbc.ca/maritimenoon/stories.html) och senare på kvällen var det en intresserad publik som lyssnade till mitt föredra, men som också intensivt deltog i diskussionen. Nästa vecka skall jag lägga upp presentation så att ni som hört av er skall få möjlighet att titta på den igen.

Halifax, Canada; Energy — the challenge to sustainability

On 8 April 2009 at 7pm I will give a public seminar with the title “Energy – the challenge to sustainability” in the Scotiabank auditorium in the McCain Building on Dalhousie’s main campus, Halifax, Canada. The abstract for the seminar:

When future energy scenarios are discussed a “Business as Usual” scenario is always included. The most well known “Business as Usual” scenarios are those delivered by the International Energy Agency, IEA, in its yearly publication World Energy Outlook and those that form the foundation of the IPCC’s climate scenarios. The Association for the Study of Peak Oil and Gas, ASPO, www.peakoil.net, was formed in 2002 and one of the motivations for this was that we do not regard “Business as Usual” as a valid future scenario when considering oil production.

Crude oil is the basis for different forms of transport fuel. These forms (fractions refined from Crude oil) are divided between gasoline (aka petrol, 23.8%), aviation fuel (6.3%), diesel (33.1%) and bunker oil (16.1%). The remaining products from crude oil are used for other purposes.

The basis for globalization is global transport and the future that the aviation industry project is “Business as Usual” with growth of 5% per year. What happens when “Business as Usual” is not an option? Shipping uses primarily bunker oil but more and more refineries are now converting this fraction to increase production of diesel. What will happen to shipping without “Business as Usual” as an option?

The nations of the world are now gathering to make decisions to reduce global emissions of carbon dioxide. Since 2004, CO2 emissions from oil have leveled off and Peak Oil means that these will soon decrease regardless of political decisions. Natural gas will also reach a production maximum and its emissions will decline. What will happen with coal in the future? It is time to discuss the future of the climate without “Business as Usual” as an option.

Not enough oil for the G20 package / Oljan räcker inte till G20-paketet

(On April 4 the Swedish newspaper Upsala Nya Tidning published this article in Swedish (read it in Swedish). Michael Lardelli has translated it to English.)

The world’s wealthiest nations, the G20 group, have decided to light a fire but have forgotten a very important detail – to check whether there is sufficient fuel to enable the fire to burn. Historically we have never had global economic growth without a simultaneous increase in the use of energy. This means, primarily, an increase in the use of fossil fuels. For a few nations – China, USA, Russia, India, Australia and South Africa – coal is a very important fuel. However, the most important fuel for the world economy is oil. All nations of the world use oil.

When the economies of different nations are compared, one usually compares their GDP(PPP), Gross Domestic Product (Purchasing Power Parity) per capita. If one furthermore compares how much oil nations use one can see that, since the Second World War, all nations have had to increase their oil use to get economic growth. If we compare how much oil is needed per 1000 dollar GDP (PPP) per person we get a suitable figure for comparison. The amount of oil different nations use varies. In 1980 Sweden, together with the USA, was the worst in the world since we needed the most oil. Nuclear energy and increased use of biofuels have helped us in Sweden to improve but we are still not as good as, for example, France, Germany and the United Kingdom.

During the last 20 years we have had global economic growth of approximately 3% per annum. Fuel use in the form of oil has increased, on average, by half of this rate, i.e. 1.5% per annum. In the future prognoses made by the International Energy Agency, IEA, they believe that we can increase our efficiency of fuel use but we will still need more oil. The documents that resulted from the G20 meeting assume that this fuel will exist to allow future global growth.

To get an appreciation of the scale of the task we can examine the economic growth that the world experienced from 2003 until 2007. In 2003 oil consumption was 77 million barrels per day and in 2007 it was around 85 million barrels per day, i.e. an increase of 10 percent. At the moment consumption is around 84 million barrels per day. If the stimulus package that the G20 group decided on is to generate the same amount of growth as seen in the 2003 to 2007 period then we will need an increase of 8 to 9 million barrels per day during the next 5 years. Such an increase is not possible.

The Global Energy Systems group at Uppsala University has just published an article in the scientific journal Energy Policy (see article) in which we show that oil production from those fields that are currently in production will decrease by 6 percent per year during the next 5 years. This means a decrease in the rate of production by 18 million barrels per day after 5 years. The G20 nations want to increase oil use but the forces of Nature say that there will be a decrease. For the G20 nations to get what they want the world’s oil industry would need to bring online new production of 25 million barrels per day over the next 5 years.

The USA-based company CERA has studied all the projects that the oil industry currently plans to bring online in the coming years. Last summer they arrived at an optimistic estimate that saw 14 million barrels per day of new production. One week ago they revised this increase downwards by 7.6 million barrels per day since companies are now postponing projects.

The same nations that now require increased oil consumption will meet in December with the world’s other nations in Copenhagen. They will then discuss what measures they can take to reduce oil consumption. They do not discuss what volumes of renewable energy will be needed but we have made an initial preliminary estimate and we find that 30 million barrels of oil per day must be replaced with renewable fuels and electricity by 2030 to keep a GDP(PPP) growth rate of 3 percent. What the G20 group should discuss is what investments will be required for this transformation of the energy system to become reality.

Kjell Aleklett, Professor of Physics
Global Energy Systems, Uppsala University, www.fysast.uu.se/ges
President of ASPO International, the International Association for the Study of Peak Oil & Gas, www.peakoil.net
Mobile: +70 425 0604
Email: kjell.aleklett@fysast.uu.se

Dry well in the North Sea – 35/6-2 S

If you are interested in following the oil industry’s activities in Norway you can subscribe to the “Oljedirektorat i Norge” [Norwegian Oil Directorate]. You will then receive regular news messages. Today I received the message below. If you follow the link below you will also find links to press releases back to 1996, quite a lot to read. If one wanted, one could make a statistical analysis of the number of dry and wet well etc. This time it was dry. Read and consider.

Press release 18/2009.
StatoilHydro Petroleum AS has concluded the drilling of wildcat well 35/6-2 S. The dry well is located 18 kilometres north of the Gjøa field in the North Sea and 60 kilometres west of Florø.

Dry well in the North Sea – 35/6-2 S

(Swedish)
Om du är intresserad av att följa oljebolagens aktiviteter i Norge kan du anmäla det till Oljedirektoratet i Norge. Då får du med jämna mellanrum ett nyhetsmeddelande. Idag fick jag meddelandet enligt nedan. Om ni följer länken så har ni möjlighet att läsa pressmeddelanden från 1996, en ganska gedigen läsning. Man kan om man vill göra statistik på antalet torra och våta borrhål mm. Denna gång var det torrt. Läs och begrunda.

Research and Technology Festival in Estremoz, Portugal / Forsknings- och teknikfestivalen i Estremoz, Portugal.

Last Friday and Saturday, Portugal’s first Research and Technology exposition was arranged (Feira de Ciência e Tecnologia de Estremoz). Research groups from all of Portugal were invited to display their research and a large exhibition hall was filled to the last square meter. Behind this fantastic project there had to be a driving force. In this case it was Rui Dias, Director do Pólo de Estremoz da U.Évora e do Centro Ciência Viva Estremoz. According to the programme, (in Portuguese), I was to conclude the exposition with a presentation on “Hydrocarbon depletion”. Since it was a research exposition they had asked for a detailed lecture. Since our article on “decline” in giant fields had just been accepted for publication, I changed the title of my presentation to “Hydrocarbon depletion and decline” and prepared an hour-long lecture.

Estremoz lies approximately 150 km from Lisbon. After an late journey and some hours sleep I came to the exhibition hall on Saturday morning. The displays showed research and technology but they were, nevertheless, tastefully done so that they were also of interest to the general public. There is not enough space in the blog to describe all the interesting displays, but as an example I can mention two that have relevance to our research on oil and gas.

How the world’s tectonic plates have moved during millions of years is of great importance to understanding where one can find oil. One of the most interesting plates for contemporary research is that bearing the island group The Azores that are part of Portugal. There one can study how America and Africa-Europe are gliding apart from one another by a few millimeters every year. The produces a chronic “bleeding sore” and material from the inner Earth creates fantastic formations that become a unique environment for animals and plants. This is very fascinating research.

Seismic studies of the Earth’s crust are of decisive importance when one is searching for oil and natural gas. The same methods can be used to study the contact surfaces between different tectonic plates. Africa is moving slowly towards Europe and it is this movement that causes earthquakes around the Mediterranean. They have studied in detail how this collision looks near Portugal. It was along this contact zone that the earthquake occurred that caused a 15 meter high tsunami that swamped Lisbon in 1755. There was a detailed and extremely interesting display on this.

When I came to the exhibition I found out that Portugal’s research minister, José Mariano Gago, was to attend the concluding session in which I was to speak. He was to say a few words immediately before my presentation at 7 PM. He came at around 5 PM and Rui Dias introduced me to him. When I mentioned that I was a Professor in Physics at Uppsala University he was immediately interested and inquired as to my area of specialization. It turned out that the minister was a particle physicist and had worked together with Professor Tord Ekelöf at our institution in Uppsala. Research brought us together.

To show a research minister who is a researcher around a research exposition takes time. It was intended that the session with the research minister would begin at about 6.30 PM but it started half an hour late and when everyone had made their speeches it was 8 PM. I had a brief chat with the minister when I thought that he would immediately travel back to Lisbon, but to my surprise he had decided to stay and listen to my presentation. For an hour he sat and listened with interest to details on Peak Oil and Peak Gas. Never before has any minister made the effort to listen in this way. On many of the main points he nodded as if he agreed with me.

From the beginning I was very pleased to be invited to Portugal’s first research and technology exposition. To then meet a research minister who is a physicist and who listened to an hour-long presentation with great interest made the trip to Estremoz a resounding success. It was not difficult for minister Gago to nod in agreement when I asserted that we are now entering a period when physics will be more important than the economy. President Obama’s pronouncement on energy on 26 January supports this, “No single issue is as fundamental to our future as energy”. Energy is physics.

(Swedish)

Under fredag och lördag arrangerades Portugals första forskning – och teknikmässa (Feira de Ciência e Tecnologia de Estremoz). Forskargrupper från hela Portugal var inbjudna att visa upp sin forskning och en stor utställningshall hade fyllts till sisat kvadratmetern. Bakom detta fantastiska projekt krävs det naturligtvis en eldstjäl i detta fall är det Rui Dias, Director do Pólo de Estremoz da U.Évora e do Centro Ciência Viva Estremoz. Enligt programmet (på portugisiska) skulle jag avsluta tillställningen med ett föredrag om ”Hydrocarbon depletion” och då det var en forskningsmässa hade man begärt ett detaljerat föredrag. Då vi just fått vår artikel om ”decline” i gigantfälten i press ändrade jag titeln till ”Hydrocarbon depletion and decline” och förberedde ett föredrag på en timma.

Estremoz ligger ca 150 km från Lissabon och efter en nattlig färd och några timmars sömn kom jag till utställningshallen på lördag förmiddag. Utställningarna poängterade forskning och teknik, men ändå smakfullt utformade så att det också blev en b ehållning för allmänheten. Det finns inte utrymme för alla intressanta utställningar, men som exempel skall jag nämna två som har relevans för vår forskning om olja och gas.

Hur kontinentalplattorna har rör sig under miljontals år är av största betydelse för att förstå var man kan hitta olja. En av de mest intressanta platserna för dagens forskning är ögruppen Azorerna, som ligger inom Portugals gränser. Där kan man studera hur Amerika och Afrika-Europa glider ifrån varandra med några mm varje år. Vi får ett ständigt ”blödande sår” och material från jordens inre skapar fantastiska formationer samtidigt som det blir en helt unik miljö för djur och växter. Enormt fascinerande forskning.

Seismisk undersökning av jordskorpans lager är av avgörande betydelse då man letar efter olja och naturgas. Samma metodik kan man använda för att studera kontaktytan mellan olika kontinentalplattor. Afrika rör sig sakta mot Europa och det är denna förflyttning som orsakar jordbävningar runt medelhavet. Utanför Portugal har man i detalj studerat hur denna kollision ser ut. Det var läng denna sprickzon som vi hade jordbävningen som orsakade en 15 meter hög sunamivåg som drängte Lissabon. En detaljerad och ofantligt intressant utställning.

Då jag kom till utställningen fick jag veta att Portugals forskningsminister, José Mariano Gago, skull komma till den avslutningssektion där jag skulle tala och ha skulle säga några ord alldeles innan mitt föredrag klockan 19:00. Han kom vid 17-tiden och Rui Dias presenterade mig för honom. Då jag nämnde att jag var professor i fysik vid Uppsala universitet blev han genast intresserad och undrade vad min speciallitet var. Det visade sig att ministern var utbildad partikelfysiker och hade arbetat tillsammans med professor Tord Ekelöf vid vår institution i Uppsala. Forskningen förde oss samman.

Att visa runt en forskningsminister som är forskare på en forskningsmässa tar tid. Det var tänkt att sessionen med ministern skulle börja 18:30, med det blev en halvtimma senare och då alla hade sagt sitt var klockan 20:00. Jag pratade några ord med ministern då jag trodde att han genast skulle åka tillbaka till Lissabon, men till min förvåning hade han bestämt sig för att stanna och lyssna på mitt föredrag. Under en timma satt han intresserad och lyssnade till detaljer om Peak Oil och Peak Gas. Aldrig tidigare har någon minister ställt upp och lyssnat på detta sätt. På många av de avgörande punkterna nickade han dessutom som om han höll med mig.

Redan från början kändes det fantastiskt att bli inbjuden till Portugals första forsknings och tekning mässa och att sedan träffa en forskningsminister som är fysiker och som med stort intresse lyssnar till ett föredrag på en timma gör resan till Estremoz till en fullträff. Det var inte svårt för minister Gago att nicka medhållande då jag påstod att vi nu går in i en period där fysiken blir mycket viktigare än ekonomin, och president Obamas uttalande om energi den 26 januari styrker detta: “No single issue is as fundamental to our future as energy”, energi är fysik.

The way to Estremoz / Vägen till Estremoz

A semi new-year’s resolution was that I would say “no” more often when I am invited to give a presentation. (I have given about 40 presentations per year during the previous two years.) But when my good friend Rue Namorado Rosa from Èvora University in Portugal asked me it was difficult to say no. Now I am sitting on a flight to Lisbon.

When I fly it has become my habit to pick up copies of the Financial Times, The International Herald Tribune and the Wall Street Journal to look for articles on oil and other energy-related issues. The headline in FT is that the Spanish government is willing to spend more on renewable energy and biotechnology. At the same time the front page also has an article where they warn that hundreds of Russian banks will close. I could not find an article on oil. HT leads with Obama’s indication that there will be new regulations for Wall Street but also with the story that the USA will send thousands of new military instructors to Afghanistan and will also keep their 17,000 existing troops in place. Afghanistan will become a large American base in Central Asia. Oil was noticeable by its absence.

The WSJ came to the rescue with a front-page article with the headline, “Spending slowdown will haunt oil prices”. The article was about a new report by CERA’s chairman Daniel Yergin on investments in the oil industry. The fall in the oil price from $147 to today’s $53 per barrel caused him to pronounce that, ”A price collapse of this magnitude really registers on the Richter scale, and its impact on levels of future investment will be felt for years.” The oil price crash and the global credit crisis means that many oil companies are now forced to reduce investment. This means that the additional oil that will be needed if the world economy begins to expand in a few years will not be available.

Last summer when the oil price was at its top CERA estimated that world oil production would be 109 million barrels per day (mb/d) in 2014, i.e. approximately 14 mb/d more than the plateau of 85 mb/d that we have had for several years. Now they are saying that there is a risk that 7.6 mb/d of the additional 14 mb/d required will not be available since the investments are being postponed. 2014 is 5 years in the future and what CERA did not know last summer was that the IEA and we at Global Energy Systems, GES, found after a detailed study that crude oil production in existing fields will decline by 6% per year over the next 5 years (72×0.94×0.94×0.94×0.94×0.94 mb/d), i.e. from 72 mb/d down to 53 mb/d, a decrease of 19 mb/d. According to the IEA, for the decline not to be greater requires continued investment. The article in the WSJ is interesting but a detailed analysis requires that I have access to the CERA report. That is a matter to return to later.

(Swedish)

Ett halvt nyårslöfte var att jag i år skulle säga nej fler gånger då jag blev inbjuden att hålla föredrag (de senaste två åren har det varit ca 40 föredrag om året), men då min gode vän Rue Namorado Rosa från Èvora University i Portugal frågade var det svårt att säga nej. Nu sitter jag på flyget till Lissabon.

Då jag flyger har det blivit en vana att plocka upp Financial Times, International Herold Tribune och Wall Street Journal och leta efter artiklar om olja och andra energirelaterade frågor. FT har som huvudnyhet att den Spanska regeringen är villig att öppna plånboken för att satsa mer på förnybar energi och bioteknik. Samtidigt på förstasidan finns det en artikel där man varnar för att hundratals ryska banker kommer att stängas. Någon artikel om olja hittar jag inte. HT toppar med att president Obama signalerar nya regler för Wall Street men också att USA skall skicka tusentals nya militärinstruktörer till Afghanistan, samtidigt som man skall ha kvar sina 17000 soldater. Afghanistan kommer att bli en stor amerikansk bas i Centralasien. Oljan lyste med sin frånvaro.

Räddningen blev WSJ som på förstasidan hade en artikel med rubriken: ”Spending slowdown will haunt oil prices”. Det var CERA:s ordförande Daniel Yergin som presenterat en ny rapport om investeringar inom oljebranschen. Prisfallet på olja från $147 till dagens pris på $53 per fat får honom att göra följande uttalande: ”A price collapse of this magnitude really registers on the Richter scale, and its impact on levels of future investment will be felt for years.” Prisraset på olja och den globala kreditkrisen har medfört att många oljebolag nu tvingas till minskade investeringar. Det betyder att den olja som behövs om högkonjunkturen tar fart om några år, den oljan kommer inte att finnas på plats.

I somras då oljepriset var som högst räknade CERA med att produktionen år 2014 skulle vara 109 miljoner fat om dagen (mb/d), dvs cirka 14 mb/d mer är den platå på 85 mb/d som vi haft under flera år. Nu säger man att det finns risk för att 7.6 mb/d av de 14 mb/d inte kommer att finnas där nu då investeringarna skjuts på framtiden. År 2014 är 5 år fram i tiden och vad CERA inte visste i sommars är att IEA och vi i Global Energy Systems, GES, genom en detaljerad studie visat att råoljeproduktionen i existerande fält de närmaste fem åren kommer att sjunka med 6% om året (72*0.94*0.94*0.94*0.94*0.94 mb/d), dvs från 72 till 53 mb/d, en minskning med 19 mb/d. För att minskningen inte skall bli större krävs det enligt IEA kontinuerliga investeringar. Artikeln in WSJ är intressant men en detaljerad studie kräver att jag också har tillgång CERA rapporten. Det blir att återkomma.

Matt Simmons and Peak Oil

When I organised the world’s first Peak Oil conference here in Uppsala in 2002 Matt Simmons was one of the invited speakers. Since then we meet one or more times a year. Recently, he was interviewed by Steve Paikin in The Agenda, TVO in Toronto, Canada. The interview has just been made available on YouTube. He discusses the future price of oil, the fact that we pay more for water than for oil (on my blog I have discussed the “Coca-Cola Index” which is the same thing) Peak Oil and how we must change our behaviour. Have a listen. I am happy to discuss it.

(Watch the video here: Youtube)

(Swedish)

Då jag organiserade världens första Peak Oil konferens här i Uppsala 2002 var Matt Simmons en av de inbjudna talarna. Sedan dess träffas vi någon eller några gånger om året. Nyligen intervjuades han av TVO i Toronto, Kanada, och den intervjun har just blivit tillgänglig på TouTube. Han diskuterar framtidens oljepris, faktum att vi betalar mer för vatten än för olja (här på min blogg har jag diskuterat Coca-Cola index som är samma sak), Peak Oil och hur vi måste förändra vårt beteende. Lyssna och jag är öppen för en diskussion.

(Watch the video here: Youtube)