Klimatets gärdesgård – en krass verklighet

Posted on July 24, 2008

9


Då och då försöker jag att få in ett bidrag på DN-debatt, men det är väldigt svårt. Det faktum att mitt namn nämndes på ledarsidan gav mig visst hopp, men det blev nej. Min blogg ger mig en ny möjlighet att få ut mitt budskap så här ar det inlägg som DN sa nej till.

Klimatets gärdesgård – en krass verklighet

I en midsommarmattsdröm, så som den beskrevs på ledarsiden av Jenny Jewert, finns det en förunderlig hage bortom den sjunde gärdsgården, och där växer det fullt av politiska blommor. Det var enbart Alliansens blommor som plockades och placerades under kudden och skribenten fick ett antal klimatdrömmar. För att vi skall klara utav den gärdesgård som beskrevs på Tällberg Forum veckan efter midsommar krävs det att alla politiska blommor samverkar och framförallt att verkligheten finns med i bilden.


Gärdsgården 350 ppm. Nu har vi 385 ppm och vad som tidigare varit gräns är 450 ppm.

Den gärdsgård som Bo Ekman, grundare av Tällberg forum, beskrev är den som NASA-forskaren James E Hansen beskriver som nödvändig, 350 ppm (parts per million) CO2 i atmosfären. Den fråga som de flesta sätter högst upp på agendan är klimatfrågan och vad man diskuterar är just vilken övre gräns som vi inte får överstigas, eller med midsommarnattens dröm i åtanke, vilken gärdesgård skall vi resa. Vi har länge diskuterat en vid 450 ppm, men med nya data för återkopplande faktorer måste vi nu planera för en gärdesgård vid 350 ppm.

Den Svenska klimatberedningen diskuterar åtgärder för att minska utsläpp av koldioxid och för svenskt vidkommande är olja vår största utsläppskälla. Med ett minskningskrav på 20 procent blev det politiska förslaget en skattehöjning på bensinen. Det tycks som om skatt alltid är den första kreativa tanke som politiker kan enas om. Konsekvensbeskrivningen saknas normalt då beslutet fattas så verkligheten får beskriva konsekvenserna.

International Energy Agency, IEA, har de senaste åren visat på ett ökat efterfrågekrav på olja, men verkligheten visar att produktionen inte ökar utan ligger stilla runt 85 miljoner fat olja om dagen. Ur klimatsynpunkt är det bra för oljan bidrar nu inte till en årlig ökning av utsläpp av CO2 till atmosfären.

Maximal produktionsförmåga av olja kallar vi Peak Oil. Redan för 6 år sedan då världens första Peak Oil konferens organiserades av Uppsala universitet presenterades att Peak Oil skulle inträffa år 2010 med en produktion av 87 miljoner fat olja om dagen. Just nu är det tveksamt om vi kommer att sega oss upp till denna produktionsnivå. Vi kommer snarare att ha en platåproduktion under 5 till 7 år, en produktion som följer vårt nyligen presenterade sämsta scenario för oljeproduktion.

Brist på produktionskapacitet, dvs Peak Oil, har fått priset på olja att rusa i höjden. Långt mer än vad någon politiker någonsin skulle vågat föreslå som skatt, trots att man anser att klimatpolitiken skulle kräva ett sådant beslut. Den verklighet som vi beskriver, Peak Oil, blir därför politikers bästa vän.

En av hörnstenarna i klimatkommissionens arbete var World Energy Outlook 2007, WEO 2007. De framtida produktionsprognoserna bygger på ekonomiska drömmar utan förankring i verkligheten. Framtidsbehovet har styrts av tillväxt och oljeindustrin har fått betinget att leverera. Vi har sedan 2004 kraftigt kritiserat IEA och kallat dem för en ”drömfabrik”. Nu är man på väg att vakna upp ur drömmen och tidigare i vår meddelade man att en produktion på 116 miljoner fat om dagen år 2030 måste revideras ner till 100 miljoner fat om dagen. Äntligen har man börjat analysera framtiden liknande vad vi har gjort vid Uppsala universitet sedan 2002.

Förutom sina årliga prognoser, som sträcker sig mer än 20 år in i framtiden, brukar IEA presentera korttidsprognoser om oljemarknaden och den senaste kom 1 juli, men man måste vara beredd att betala €400 för denna information som borde vara tillgänglig för OECD-ländernas medborgare. Att klimatpolitiken de kommande fem åren skulle påverka den globala efterfrågan diskuteras inte utan man förväntar sig fortfarande en ökning med 1.6 procent om året. Den globala tillväxten kräver denna dryck. Man nämner faktiskt Peak Oil på ett flertal ställen, men mest som en faktor som kan ha påverkat dagens oljepris.

Den viktigaste faktorn för framtidens verklighet är att produktionen från de oljefält som idag producerar olja kommer om ett år att producera väsentligt mindre. IEA anger 3.5 miljoner fat om dagen och vi kan använda det som en undre gräns. Det betyder att industrin varje år måste hitta och investera i ny produktion. Eftersom produktionen varit konstant de senaste 3 åren betyder det att man precis lyckats med denna uppgift.

BP:s chef Tony Hayward och undertecknad ingick nyligen ett vad om den globala oljeproduktionen. Jag hävdade att den om 10 år skulle vara mindre än dagens produktion och han det motsatta. Vad det i verkligheten handlar om är industrins förmåga att under 10 år hitta reserver och sätta dem i produktion så att vi totalt får 35 miljoner fat om dagen i ny produktion, dvs ersätta mer än 40 procent av dagens produktion. Större delen av dagens produktion har skapats genom att gigantiska oljefält till lands har utvecklats, framtidens produktion måste komma från mindre fält på djupt vatten eller från områden med svår terräng. Idag finns bara ett fåtal av dessa i verkligheten.

I midsommarnattsdrömmen förbereder sig Statsminister Reinfeldt inför EU:s ordförandeskap och då dyker Aleklett upp i drömmen med påståendet: ” Energifrågan är en rättvisefråga mer än en miljöfråga, det kommer jag att fortsätta att säga.”

Vi vet att energi från billig olja varit avgörande för den välfärd vi har. Min pappa kunde för sina resor till arbetet först byta sin cykel mot motorcykel och sedan till en bil. Undersökningar visar att vi alla måste göra ungefär fyra längre förflyttningar per dag, t.ex. till och från jobbet och till och från affären. Vi har planterat och byggt ett samhälle som nu kräver att mer än 80 procent av dessa förflyttningar sker med bil. Med tanke på Peak Oil krävs det nytänkande och helt annan politik än att bara höja skatter. Bilen är på väg tillbaka som en klassfråga.

IEA markerar på nytt att tillväxt i utvecklingsländer kräver ökad oljekonsumtion. Vi i vår forskningsgrupp och andra har visat detta faktum. Vi måste därför reagera då IEA skriver att man nedvärderar ökat oljebehov i Afrika eftersom tillväxten inte förväntas bli så stor. Just nu försöker världens oljetörstiga länder att så fort som möjligt tömma Afrikas oljereserver för sin egen välfärd och vad som blir kvar för Afrika är vattenfyllda hålrum i marken.

Om vi vill sätta upp en gärdesgård för 350 ppm blir det ännu viktigare att vi hjälper till att lösa energifrågan för Afrika, detta är världens viktigaste rättvisefråga. Det faktum att vår rovdrift på deras olja medför CO2 utsläpp som framförallt förstör miljön i Afrika förstärker påståendet: ” Energifrågan är en rättvisefråga mer än en miljöfråga.”

Kjell Aleklett, professor i fysik
Globala energisystem
Uppsala universitet
http://www.fysast.uu.se/ges
kjell.aleklett@fysast.uu.se
aleklett.wordpress.com
070 4250604

Posted in: Dagsaktuellt