Oil will soon be in short supply / Oljan snart en bristvara

Posted on July 28, 2008

0


On June 5 Marian Radetzki, a Swedish professor in economics, published a debate article in the ”Current Questions” section of the Swedish newspaper “Sydsvenska Dagbladet” (South Swedish Daily News) with the title “The oil price is unjustifiably high”. Today my reply was published in the same section and was given the title, “Oil will soon be in short supply”.

(This is a translation of the published article on 28 July)

Sometimes a tune gets stuck in ones mind for a day or, in exceptional cases, for a week, but with Professor Marian Radetzki, it seems we have an extreme case, as he is humming the same tune, “Don’t worry, be happy”, year after year after year. Recently, he repeated the song in the “Current Questions” section of the “South Swedish Daily News”.

The first time I heard his warbling was the spring of 2001. In a debate article I asserted that we had consumed approximately half of the world’s extractable conventional oil and that, in future, we would find it difficult to increase production. This would reach a maximum, Peak Oil, and then decline.

Marian Radetzki made reference to the prognoses from the International Energy Agency, the US Department of Energy, The World Bank and others that then predicted that the price of crude oil in 2020 would be between $18 and $27 per barrel and he considered that my opinions were craziness. If I was correct then these prestigious organisations would have predicted completely different prices for oil. We can now state that an oil price of over $140 per barrel already by 2008 indicates that these economic institutions were wrong.

The reserve estimates that Radetzki refers to come from the United States Geological Survey and are produced through probability calculations. The values that are given have a probability of less than 50%.

We should bet on black (oil) says Marian Radetzki, but what if the roulette marble stops on red? Economic prognoses of the future seem to me to be more of a game of chance than something based on scientific principles.

Oil exists mostly baked into sandstone and limestone and we get production when this oil moves though the rock. The flow depends on pressure, viscosity, surface tension and other physical parameters. It is definitely not price that determines oil production thousands of metres under the ground. Here the laws of physics rule.

In a situation where the laws of physics permit such a large flow that there is a risk for a “flood” then economists want to restrict the flow so that the price of oil will stabilise at a suitable level. That is what they did in Texas until 1970 and it is what they have done until today in the OPEC nations.

If one sums together all the parameters that determine oil flow from an oil field one sees that one can extract only a certain percent of the accessible reserves every year. Statistics from nation after nation show that when they pass Peak Oil, maximum production, they are extracting 4% of the accessible reserves per year.

In a land like the USA where one is a long way down into the last half of the accessible reserves, they try with every means available to increase production and have succeeded in increasing the rate to 5-6% of accessible reserves annually. Therefore one can never in reality do what Radetzki does, divide up today’s reserves in fractions of today’s production and assert that tomorrow’s production can be the same.

During the period when one extracts the first half of an accessible reserve it is usually the economic parameters that control production. However, production of the last half is controlled mainly by physical parameters. The chief economist of the IEA is responsible for their future prognoses as described in the publication World Energy Outlook. It is expected demand as determined by the economy that steers these prognoses.

That has, presumably, been acceptable during the first half of the oil era when there was more oil available than the world economy needed. But now that physical parameters have the greatest importance these future prognoses must be guided by the reality of available reserves.

In the Global Energy Resources group at Uppsala University we make prognoses based on available resources and these prognoses show that, in our lowest production scenario, we have now reached a production plateau. In our maximal production scenario we will reach Peak Oil in a few years. Just now, production is following our lowest production scenario.

(Swedish)

(Den 5 juli publicerade Marian Radetzki et debattinlägg på Aktuella Frågor i Sydsvenska Dagbladet men rubriken ”Oljepriset är omotiverat högt” och idag infördes mitt svar på nämnda debattinlägg och det fick rubriken ”Oljan snart en bristvara”. Även om ni kan läsa inlägget i Sydsvenskan lågger jag in det här nedan. )

(Infört i Sydsvenska Dagbaldet den 28 juli)

Det är vanligt att en melodi fastnar i hjärnan under en dag eller i undantagsfall under en vecka, men då det gäller professor Marian Radetzki verkar det som om vi har ett extremfall, Dont worry, be happy är något som han nynnar på år efter år efter år. Nyligen tog han på nytt ton under Aktuella frågor i Sydsvenskan.

Första gången jag hörde hans trallande var våren 2001. I en debattartikel konstaterade jag att vi hade konsumerat ungefär hälften av den globala konventionella oljan och att vi i en framtid skulle få svårt att öka produktionen, som skulle nå ett maximum, Peak Oil, och sedan minska.
Med hänvisning till prognoser från International Energy Agency, US Department of Energy, Världsbanken med flera som då ansåg att priset på råolja år 2020 skulle vara mellan 18 och 27 dollar per fat, tyckte han att mina synpunkter var tokerier. Om jag hade rätt skulle dessa prestigefulla organisationer ha föreslagit helt andra priser på oljan. Låt oss konstatera att ett oljepris över 140 dollar per fat redan 2008 indikerar att dessa ekonomiska institutioner hade fel.
De reservuppskattningar som Radetzki hänvisar till kommer från United States Geological Survey och är framtagna genom sannolikhetsberäkningar och de medelvärden som man anger har en sannolikhet att inträffa som är mindre än 50 procent.

Låt oss satsa på svart (olja) säger Marian Radetzki, men tänk om roulettkulan stannar på rött. Ekonomiska framtidsprognoser verkar för mig vara mer av ett roulettspel än något som bygger på naturvetenskaplig grund.

Olja finns framförallt inbakad i sandsten och kalksten och produktion har vi då denna olja förflyttar sig genom berget. Flödet beror på tryck, viskositet, ytspänning och andra fysikaliska parametrar. Tusentals meter under markytan är det inte priset som avgör, här råder fysikens värld.
I ett läge där fysikens värld ger ett flöde som är så stort att det finns risk för ”översvärmning”, vill ekonomerna strypa flödet för att priset på olja skall stabiliseras på lämplig nivå. Det gjorde man i Texas fram till 1970, och det har man fram till idag gjort i Opec-länderna.

Summerar man alla de parametrar som styr oljeflödet från ett oljefält visar det sig att man varje år bara kan producera en viss procent av reserven. Statistik från land efter land visar att då man passerar Peak Oil, maximal oljeproduktion, är det 4 procent av reserven som man producerar.

I ett land som USA, där man är långt ner på sista hälften av reserverna, försöker man med varje medel att öka produktionen och har lyckats öka takten till 5–6 procent av tillgängliga reserver. Därför kan man aldrig som Radetzki gör dela upp en reserv i dagens produktion och påstå att morgondagens produktion kan bli densamma.

Under den period då man tömmer första hälften av en reserv är det oftast de ekonomiska parametrarna som styr produktionen medan produktionen av den sista hälften framförallt styrs av fysikaliska parametrar. Chefsekonomen för IEA är ansvarig för deras framtidsprognos, World Energy Outlook, och det är förväntad efterfrågan styrd av ekonomin som får styra prognosen.
Under oljeerans första hälft, med mer olja än vad ekonomin behövde, har det förmodligen varit acceptabelt, men nu då de fysikaliska parametrarna får större betydelse måste framtidens prognoser styras av de verkliga resurserna.

Vi på avdelningen för Globala energiresurser vid Uppsala universitet gör prognoser med mera utifrån resurser och dessa prognoser visar att vi i vårt lägsta produktionsscenario nu har påbörjat en platåproduktion. I vårt maximala scenario når vi peak oil om något år. Just nu följer produktionen det lägsta scenariet.

Posted in: Dagsaktuellt