The Future’s Climate Policy / Framtidens klimatpolitik

Posted on December 12, 2008

3


Today, Friday 12 December is a decisive day for the future’s climate policy. In Poznan in Poland the United Nations’ climate meeting will conclude and in Brussels the EU’s leaders will decide what measures the EU will take against climate change. At the top of the agenda for both meetings is carbon dioxide emissions. The problem for the decision makers is that energy and carbon dioxide are coupled to each other. They very much want to lower emissions of carbon dioxide but they also want more energy for our society. A nation that uses more energy per inhabitant also has a higher standard of living.

Approximately 80% of the energy that the world uses comes from fossil fuels and the only way to release this energy and make it available for our daily consumption is to burn the carbon and hydrogen that exists stored in these. Carbon dioxide is then formed, the world’s atmospheric cover become thicker and under that cover it gets a little warmer.

It is said that one can prove anything with statistics and one usually chooses the statistic that is most suitable at the time. The world is releasing 27.6 billion tons of carbon dioxide each year and at the top of the emissions prize list is China with 6.7, then the USA with 5.9 and the EU with 5.0 billion tons per year. Together they account for 64% of the world’s emissions. If we choose to look at emissions per inhabitant then the USA is at the top of the list and China is a long, long way down it. Even if China doubled its emissions per inhabitant they would still be under the global average and theirs would look like a drop in the ocean compared to what the USA emits. However, the reality would be that global emissions would increase by 6.7 billion tons per year and it would not help if the USA and the EU halved their emissions to give China a little room to raise its own.

The world’s carbon dioxide cover does not care how many people per square kilometre there are living underneath it. From a human rights perspective it is natural to calculate emissions per individual and this must be part of future policy. But the most important contribution to be made to the world’s future is that nations with large populations per unit area realise that their increases in emissions will be the most influential.

We discuss renewable energy for our future and to make conversion to renewables a reality we must, above all else, invest in measures to combat emissions in densely populated areas. Efforts to reduce emissions by reducing fossil fuel use per inhabitant in Sweden are, of course, good. But an effort to stop increasing fossil fuel use in densely populated areas has an entirely different value in terms of global climate. I hope that global thinking will occur when the future’s climate policy is shaped.

(Swedish)

Idag fredagen den 12 december är det en avgörande dag för framtidens klimatpolitik. I Poznan i Polen avslutas FN:s klimatmöte och i Bryssel skall EU:s ledare besluta om framtida klimatåtgärder inom EU. Högst upp på dagordningen för de båda mötena är utsläpp av koldioxid. Problemet för beslutsfattarna är att energi och koldioxid är kopplade till varandra och man vill mycket gärna ha lägre utsläpp av koldioxid, men gärna mer energi för vårt samhälle. Ett land som använder mer energi per invånare har också högre standard.

Ungefär 80% av den energi som välden använder finns lagrad i fossila bränslen och det enda sätt för oss att frigöra energin och göra den tillgänglig för vår dagliga konsumtion är att förbränna det kol och väte som finns i dessa lager. Koldioxid bildas och jordens täcke blir tjockare och under täcket blir det lite varmare.

Det sägs att man med statistik kan bevisa allt och man väljer normalt den statistik som passar bäst för tillfället. Världen släpper ut 27.6 miljarder ton koldioxid om året och högst upp på prispallen finns Kina med 6.7 , USA med 5.9 och EU med 5.0 miljarder ton om året. Tillsammans motsvarar det 64% av världens utsläpp. Om vi väljer att titta på utsläpp per invånare så är det USA som toppar ligan och Kina finns långt, långt ner på listan. Även om Kina fördubblar sin användning per invånare är man fortfarande under det globala medelvärdet och det kan synas vara en droppe i havet jämfört med vad USA använder, men verkligheten blir att det globala utsläppet ökar med 6.7 miljarder ton om året och det hjälper inte om USA och EU halverar sina utsläpp för att ge utrymme för en liten höjning i Kina.

Det koldioxidtäcke som jorden har bryr sig inte om hur många personer som det bor per kvadratkilometer. Ur ett rättviseperspektiv är det naturligt att räkna per individ och det måste naturligtvis finnas med i framtiden, men det viktigaste bidraget i framtiden är att länder med stor befolkningstäthet per yta inser att deras öknig kommer att påverka mest.

Vi diskuterar förnybar energi för framtiden och för att klara omställningen i framtiden måste vi framförallt satsa på åtgärder i tätbefolkade områden. Klimatsatsningar där vi sänker förbrukningen per person i Sverige är naturligtvis bra, men en satsning där man inte ökar fossil användning i ett tätbefolkat område har en helt annan vikt vad det gäller det globala klimatet. Jag hoppas att detta globala tänkande finns med då framtidens klimatpolitik skall formas.

Posted in: Dagsaktuellt