Energy – Climate – Economy / Energi – Klimat – Ekonomi

Posted on December 16, 2008

0


My last lecture for this year followed an invitation from the Energy Forum in Bergen, Norway, that requested a presentation on Peak Oil. A review of this year’s presentations revealed that it was to be the 40th. The theme for the symposium in Bergen was “Energy – Climate – Economy; how clearly can we see the future?” Since our research in Uppsala touches on all these areas there could not be a more appropriate end to the year.

When I was in Oslo in August there was a certain degree of media interest. We had just published a report that showed that Norway would probably cease to be an oil exporter by 2030. At that time someone called me “Norway’s enemy No. 1”. It was thought that the media might still be interested in our analysis.

Outside customs at Oslo’s airport I was amazed to find a large media contingent. Several TV cameras, enthusiastic press photographers and journalists stood facing the exit. I realised immediately that they were not waiting for me but, rather, the Norwegian national women’s handball team that had won the European championship the previous evening. However, describing this event made a good introduction to my presentation.

The symposium in Bergen turned out to be very interesting. I was given the honour of the opening presentation on limits to extraction of oil, gas and coal, i.e. Peak Oil, Peak Gas and Peak Coal. In the presentation I also discussed how these forms of energy resource affect the global economy and climate.

Professor Sigbjörn Grönås followed this by discussing the reliability of climate predictions in the short and long term. Using today’s supercomputers it is possible to make weather predictions that are fairly firm up to five days into the future and, sometimes, as far as a week in advance. However, after that one steps away from weather predictions and into climate modelling. The thing our politicians are most interesting in is what our climate will be like in 20 to 100 year’s time. What are the parameters that control our future climate? Sigbjörn demonstrated how powerful today’s models are when used to “predict” the climate of the past 100 years. With knowledge of what volcanic eruptions, variations in solar activity, carbon dioxide emissions and other factors have occurred the models can recreate our climate history quite accurately. By excluding carbon dioxide emissions from the model we can see what our current climate would be if we had not used fossil fuels. When modelling the future the IPCC’s emission scenarios are still accepted as valid. However, the next advance is to integrate the ocean’s carbon cycle and other factors. I suggested that they should try modelling climate change based on the emission scenarios that we see as possible but it seems as though they did not want to find themselves outside the company of “the family”.

Professor Gunnar Eskeland was very interesting to meet. He is a newly appointed professor of energy economics and has worked together with, among others, Nicholas Stern. (You have heard, of course, of the “Stern Report”.) In my presentation I had shown the correlation between GDP and oil use and the fact that the Chinese growth “phenomenon” has a direct coupling to increased use of oil in that nation. Gunnar mentioned that no one has ever found an example of economic growth without increased energy use. His conclusion is that the economic growth that we had during the 20th century would not have been possible without the use of fossil fuels and that today’s high carbon dioxide emissions are directly coupled to our economic activity.

To reduce Europe’s carbon dioxide emissions by 20% by 2020 means reduced use of fossil fuels, i.e. less use of fossil energy. The reduction per year is approximately 2%. In terms of oil we see this degree of reduction occurring through “natural” decline. We don’t need to try to reduce use but, instead, can focus our efforts entirely on developing the energy sources that will replace oil. According to Gunnar Eskeland this would be a greater driving force for reengineering our economy that attempting to reduce our energy use while simultaneously growing replacement forms of energy.

I have previously said that Peak Oil should be a politician’s best friend and who knows, maybe Peak Oil can also become an economist’s best friend? We peakists are sometimes called prophets of doom. Maybe it is time for a re-evaluation.

When I left the hotel this morning there was another gentleman that was also going to the airport and I suggested that we should share a taxi to save some oil. It turned out that he and his colleague worked for Statoil [Norway’s national oil company]. We discussed Peak Oil on the way to the airport. When I suggested that we should share the fare this did not happen. Rather, Statoil gave a little contribution to our work by paying the entire bill.
Just as I was about to board the plane to leave Bergen I was given another reminder of the Norwegian oil industry when the loudspeakers announced that those crew that were flying out to the oil platforms should make their way to the departure hall for departure by helicopter.

(Swedish)

Avslutningen på årets föreläsningar blev en inbjudan från Energiforum i Bergen, Norge, där man ville ha ett föredrag om Peak Oil. Vid en genomgång av hållna föredrag visade det sig att det var årets fyrtionde inbjudna föredrag. Temat för seminariet i Bergen var Energi – Klimat – Ekonomi; hur klart ser vi in i framtiden? Då vår forskning i Uppsala berör samtliga områden kunde det inte bli en bättre avslutning på året.

Då jag var i Oslo i augusti var det viss medial uppmärksamhet. Vi hade just publicerat en rapport som visade att sannolikheten var stor att Norge år 2030 inte längre skulle vara ett exportland av olja. Någon kallade mig då för Norges fiende nummer ett och tanken fanns att media fortfarande var intresserad av våra resultat.

Utanför tullen på Oslos flygplats fanns till min förvåning ett stort medieuppbåd. Riktade mot utgången stod flera TV-kamrerer, ivriga pressfotografer och fullt av journalister. Jag insåg naturligtvis genast att det inte var mig man väntade på utan det kvinnliga landslaget i handboll som kvällen innan blivit europamästare, men episoden blev en bra början på mitt föredrag.

Seminariet i Bergen blev mycket intressant. Jag fick den äran att inleda med ett föredrag om begränsningar i produktionen av olja, gas och kol, dvs Peak Oil, Peak Gas och Peak Coal. I föredraget diskuterade jag också hur dessa energislag påverkade global ekonomi och klimat.

Professor Sigbjörn Grönås fortsatte med att diskutera Klimatprognosers pålitlighet på kort och lång sikt. Med dagens superdatorer har man möjlighet att göra väderprognoser som är ganska säkra fem dagar fram i tiden, ibland upp till en vecka, men sedan lämnar man prognosstadiet och tar steget in i modellering av klimatet. Vad politiker framförallt är intresserade utav är hur vårt klimat kommer att bli om 20 till 100 år. Vilka parametrar är det som styr vårt framtida klimat? Sigbjörn visade hur kraftfulla dagen modeller är då det gäller att beräkna det klimat som vi haft under 100-tals år. Med vetskap om vulkanutbrott, variationer av solaktiviteter, koldioxidutsläpp, mm så lyckas man ganska väl återskapa det klimat som varit. Genom att koppla bort koldioxidutsläppen kan man visa vilket klimat vi skulle haft om vi inte använt fossila bränslen. Vad det gäller framtida beräkningar är det fortfarande IPCC:s utsläppsscenarier som gäller, men nästa steg är att inkludera kolcykeln i havet mm. Jag föreslog att man skulle göra en beräkning på klimatförändringarna med utgångspunkt från de scerarier som vi ser som möjliga vad det gäller utsläpp av koldioxid, men det verkade som om man inte ville riskera att hamna utanför ”familjens” gemenskap.

Professor Gunnar Eskeland blev en mycket intressant bekantskap. Han är nyutnämnd professor i energiekonomi och har arbetat tillsammans med bland andra Nicholas Stern, ni känner säker till Stern-rapporten. I mitt anförande hade jag visat på sambandet mellan bruttonationalprodukt och användning av olja och det faktum att det kinesiska undret vad det gäller tillväxt har en direkt koppling till ökad användning av olja i landet. Gunnar nämnde att man inte har lyckats påvisa någon ekonomisk tillväxt utan ökad användning av energi. Slutsatsen är att den ekonomiska tillväxt som vi haft under 1900-talet hade inte varit möjlig utan användning av fossila bränslen och i slutändan har vi att dagens höga utsläpp av koldioxid direkt är kopplad till vår ekonomi.

Att reducera EU:s koldioxidutsläpp med 20% fram till 2020 innebär en minskad användning av fossila bränslen, dvs minskad användning av fossil energi. Minskningen per år är cirka 2 %. Vad det gäller oljan ser vi en sådan nedgång genom ”naturlig” minskning och vi skulle inte behöva lägga ner kraft på att minska förbrukningen utan istället helt koncentrera oss på att utveckla den energi som skall ersätta oljan. Detta skulle enligt Gunnar Eskeland vara en större drivkraft för omställning än att lägga ner kraft på att minska vår användning och samtidigt öka ersättningsenergin.

Jag har tidigare sagt att Peak Oil borde vara politikers bästa vän och vem vet, Peak Oil kanske också kan bli ekonomers bästa vän. Vi peakister kallas ibland för domedagsprofeter, det verkar som det är dags för en omvärdering.

Då jag i morse lämnade hotellet så var det en annan gentleman som skulle till flygplatsen och jag föreslog att vi skulle dela på en taxi för att spara på oljan. Nu visade det sig att han och hans kollega arbetade för Statoil. Vi diskuterade Peak Oil på vägen till flygplatsen och jag föreslog att vi skulle dela på notan blev det inte så utan Statoil lämnade ett litet bidrag till vår verksamhet genom att ta hela notan.

Alldeles innan jag gick ombord på planet för att lämna Bergen blev jag på nytt påmint om den norska oljeindustrin då man i högtalarna annonserade ut att de besättningar som skulle flygas ut till oljeplattformarna skulle bege sig till avgångshallen för helikopteravgångar.

Posted in: Dagsaktuellt