The Smart 2009 conference in Sydney

Posted on June 15, 2009


Six months ago, when I was invited to speak at the Smart 2009 conference, my knowledge of “Just in Time” logistics was fairly limited. Now an entire new window has been opened and I must confess that it is quite fascinating. We do teach something on logistics in our curricula called Energy Systems at Uppsala University but the question now is whether we need to increase the logistic part.
The introductory speaker was Tim Costello and it was very nice to get to know him. His organisation World Vision does fantastic work and I hope that we will find a platform for future collaboration. He described the world as a being like a waterbed and those that have ever lain in a water bed together with someone will know what he means. Today’s globalisation means that events such as the economic meltdown in the USA affect everyone on Earth in some way. There are many other questions that find themselves on the same bed. I will return to the waterbed later.

Tim Costello thought that, during President Obama’s brief time in his role, he has shown that he is the leader of the world. No one else can gather the world together towards the same goal. It is easy for me to agree with this because, since 26 January, I have often quoted President Obama’s views on energy that he expressed on that day, “No single issue is as fundamental to our future as energy”. Most others have other issues higher up on their agendas but we at Global Energy Systems share President Obama’s opinion.

Tim Costello’s description of today’s slavery was clear. He described the family father that is forced to loan money from his employer so that his family can eat and then must work his entire life to pay back the debt with extortionate interest. The debts of these wage slaves are inherited by their children and the entire family becomes wage slaves. This is a part of what we call globalisation. His organisation strives to give the world’s children that work as slaves on e.g. cocoa plantations in Africa the possibility to go to school. According to World Vision there are today 12 million children that do not go to school because they are forced to work. Now it is time to take fair trade marking of produce seriously since the difference it would make for the price of our chocolate is minimal.

He was critical of growing grain for biofuel. During the question time after his talk I asked him if he should not be critical of the enormous crop growing areas that are now being transformed into vineyards around the world. How much more food would France and other nations be able to produce otherwise? From a global perspective is it not more important to grow ethanol for our cars than to grow ethanol for our bodies? It was noticeable that he was not ready for that question and one of the reasons was, as he expressed it, that he occasionally took a glass of wine. Finally the answer came straight and clear – wine growing should also be called into question. We live in a complex world and working to support every human’s dignity should be more important for the world’s leaders. Tim Costello is definitely a leader that the world needs.

John Pattullo represented one of the sponsors of the conference. When I listened to his description of the flows for all the components that comprise a final manufactured product I was nearly speechless. This is usually described as efficiency. Efficiency is also the word on the lips of all politicians when they discuss the future. They want to produce the same number of products with less energy. In the systems described individuals seemed insignificant. Despite this, it is, of course, important that we learn to plan our future production to be as efficient as possible but we also need a way of measuring the human value of a product. Whether environmental certification or “humanity certification” should be most important is a question for the future.

After a coffeebreak it was time for my presentation. The most difficult part of a presentation is the opening but Tim’s waterbed gave me a wonderful opportunity, i.e., “Tim Costello described the world as a waterbed and I understand exactly what he means. When I arrived in Berkeley in California as a postdoc my wife and I rented a house that had a waterbed. When one of us got out of bed the other one experienced a wave surge. I remember also the poster that sat above the bed ‘Too much sex makes you seasick’ and that which I will now discuss, Peak Oil, has the potential to make the entire world seasick.”

My presentation is accessible on the homepage of ASPO Australia. It is a summary of our research focussing on transport. For Australia, transport by air is enormously important and our work on the future of aviation shook many. An article in the Sydney Morning Herald partially summarises my presentation. The comments that I received later during the conference show that it was a disturbing but appreciated presentation.

Bruce Robertson is the spider in the web for the various ASPO groups in Australia. Together with ASPO members in Sydney he had planned a full program for me. Instead of the sponsored conference lunch I had a sandwich with Sydney’s planning group for electric vehicles. For my part I did not even get a chance for a sandwich since time was very restricted. On our way back to the conference we stopped in Sydney’s Chinatown for a working lunch.

Later in the evening I had a meeting with ASPO Sydney. It began with an afternoon coffee at the hotel and then contined into the evening until a few of us ended the evening with a little food. It was very enjoyable and interesting to discuss Peak Oil with very engaged members. When I get time I will look a little more closely at some of their calculations.

The late morning’s specialist presentations on details in logistics were of less interest for me. Instead, Bruce and I took a longer stroll through Darling Harbour in Sydney to one of the stations of Sydney’s monorail to then travel to a lunchtime presentation for a number of investors. The host for the event was Gordon Ramsay, Head of Energy Research for USB Securities Australia. The view from the boardroom high up in the finanical district’s skyscrapers was grand. I had a few bites of a sandwich and then it was time for me to present the future to about 20 investors. From the questions I received it was evident that some of them had a certain amount of knowledge about Peak Oil but for others this reality was something new. It would have been interesting to be a little mouse that could sneak in and listen to the discussion that followed behind closed doors.

Back to the conference and the closing talk by Australia’s economics megastar Chris Richardson. His analysis of the reason for the finance market’s crash was interesting. Primarily he discussed how households’ wealth had grown before the crash. In Australia, the daily wage was less than what the “house had earned” [through increasing property value] during the same period. Of course, in the long run this virtual value could not increase without causing the market to crash. One reason for the increased value was that interest rates had decreased markedly and people were able to take out larger home loans.

When it came to discussing Australia’s future he considered that this was bright. One reason was that the slowdown in China was marginal and that Australia today relies on China’s advancement. Australia is, among other things, a provider of raw materials such as coal, natural gas and iron ore. Another positive factor for Australia’s future is its strong population growth. More people can buy more things. If Peak Oil was not an issue then his assertions could have been correct, but with Peak Oil just around the corner the situation can be completely different. He ended with a warning about global debt and the question was whether the world could afford any pensions in the future. One of his calculations showed that they can be forced to raise the pension age to 107 years. In future only productivity will count. During the question time I asked whether he thought that Peak Oil will affect the future. He knew about Peak Oil, but hoped that the peak year would be 2019 rather than 2009. Peak Oil would create problems in the future.

In the evening ASPO Sydney had organised a public presentation but you can read more about that on their homepage (ASPO Austrailia).

Friday began with the workshop I have mentioned, “Mitigating supply chain risk associated with oil supply and price volatility”. The organisers wanted me to set the scene with a scenario where the world’s oil production was reduced by 20%. In reality, this can only occur if the Persian Gulf is closed. An attack on Saudi Arabia’s desulfurization towers could cause this. Richard Wilding then followed on with a rundown on how the flow of freight could be affected and then the delegates were divided up into groups that later reported on their opinions. The list was very long and it was an interesting workshop. Richard and I got on well together and we will see if anything comes of that in the future.

One might think that nine presentations during five working days would be enough but Bruce had other ideas. Once again we took a trip to the finance district to make a presentation for another group of investors. This time they had interests in the oil industry. The host was Johan Hedström at Southern Cross Equities. Another impressive boardroom with a spectacular veiw over Sydney’s harbour and Opera House. Johan came to Australia when his father was Sweden’s Ambassador and, after his studies, he stayed on. It was fun to meet such a successful Swede. The lunch was pleasant and Bruce and I kept the presentation moving so that there was even time for a little food. The participants were investors in the oil and energy industy and it showed. The discussion was very much to the point. Imagine if the same clear-sightedness had existed among the politicians in Canberra!

The evening ended privately with Bruce and his family. We concluded with a ferry ride on Sydney’s harbour towards the Opera House that was illuminated with an artistic lighting display.

When one summarises the journey that began in Geneva on 27 May and that then took me to Brazil and Australia it might sound to many like a fantastic holiday trip. Of coursse there were moments when one could enjoy different surroundings but I am, above all, grateful that the trip gave me the opportunity to meet wonderful people. I know already that my future research has been influenced and deepened by this. I have ideas for many Ph.D. projects – now all I have to do is find financiers for this research that is of the greatest importance for our future.

Då jag för ett halvår sedan blev inbjuden att tala på Smart 2009 var mina kunskaper om ”Just in time” ganska begränsade. Nu har ett helt nytt fönster öppnats och jag måste erkänna att det är ganska fascinerande. Vi har en del logistikutbildning i vårt utbildningsprogram Energisystem vid Uppsala Universitet, men frågan är om det inte behövs mer.

Inledningstalare var Tim Carstello och det var en mycket trevlig bekantskap. Hans organisation World Vision gör ett fantastiskt arbete och jag hoppas att vi skall finna en plattform för framtida samarbete.Han beskrev världen som en vattensäng och ni som någon gång har legat i en vattensäng tillsammans med någon förstår vad han medar. Dagens globalisering medför att händelser som den ekonomiska härdsmältan i USA påverkar alla på vår jord på något sätt. Det finns många andra frågor som befinner sig på samma säng. Jag skall återkomma till vattensängen.

Tim Carstello menade att President Obama under den korta tid som han varit president visat att just han nu är världens ledare. Ingen annan kan samla världen mot samma mål. Då jag sedan den 26 januari citerat President Obama och hans åsikter om energi är det lätt att stämma in: “No single issue is as fundamental to our future as energy”. De flesta har andra frågor högre upp på agendan men vi i Globala energisystem delar president Obamas åsikter.

Tim Carstellos beskrivning av dagens slaveri var klar och tydlig. Han berättade om familjefadern som tvingades låna av sin ar betsgivare för att famlijen skulle få mat och sedan arbeta hela sitt liv för att betala tillbaka skulden med ockerränta. Skulden som dessa låneslavar har ärvs av barnen och hela familjen blir låneslavar. Detta är en del av det som vi kallar för globalisering. Hans organisation arbetar för att världens barn som arbetar som slavar på bl a kakaoplanteringar i Afrika skall få möjlighet att gå i skola. Idag är det enligt World Vision 12 miljoner barn som inte går i skolan för att de tvingas att arbeta. Merkostnaden för vår chokladbit är minimal och nu är det dags att ta rättvisemärkningen på allvar.

Han var kritisk till att man odlade grödor till biobränslen. Under frågestunden frågade jag om han inte borde vara kritisk till de enorma arealer som nu förvandlas till vinplanteringar runt om i världen. Hur mycket mer mat skulle inte Frankrike och andra länder kunna producera. I ett globalt perspektiv är det förmodligen viktigare att odla etanol för våra bilar än att odla etanol för våra kroppar. Det märktes att han inte var beredd på frågan och en av anledningarna var som han uttryckte det att han då och då tog sig ett glas vin. Till slut kom svaret klart och tydligt, vinodling borde också ifrågasättas. Vi lever i en komplex värld och att arbeta för allas människovärde borde vara viktigare för världens ledare. Tim Carstello är definitivt en ledare som världen behöver.

John Pattullo representerade en av sponsorerna till konferensen och då man lyssnade till hans beskrivning av flödet för alla komponenter som ingår i en slutprodukt blir man nästan stum. Effektivitet är den normala benämningen. Det är denna effektivitet som alla politiker har på sina läppar då man diskuterar framtiden. Att producera lika många enheter med mindre energi. I de system som beskrevs fanns det inte så stort utrymme för den lilla människan. Trots detta är det naturligtvis viktigt att vi lär oss att planera vår framtida produktion så smidigt som möjligt, men vi måste nog i framtiden också ha ett mått på en varas humanvärde. Om miljömärkning eller humanmärkning skall vara viktigast är en fråga för framtiden?

Efter kaffepaus var det så dags för mitt föredrag. Svåraste delen på ett föredrag är inledningen, men Tims vattensäng gav mig en fantastisk möjlighet: Tim Carstello beskrev världen som en vattensäng och jag förstår precis vad han menar. Då jag kom till Berkeley i Kalifornien som postdoc hyrde min fru och jag ett hus som hade en vattensäng och då någon av oss gick upp från sängen blev det lite vågskvalp för den andre. Jag mins också den poster som satt ovanför sängen ”Too much sex makes you seasick”, och det jag nu skall diskutera, Peak Oil, har potential för att göra hela världen sjösjuk.

Mitt föredrag finns tillgängligt på hemsidan för ASPO Australien och det är en sammanfattning av vår forskning då man placerar transporter i fokus. För Australien med sitt läge är flygtransporter enormt viktiga och vårt arbete om framtidens flyg skakade om många. En artikel i Sydney Morning Herald sammanfasttar delvis mitt föredrag. De kommentarer som jag fått senare under konferensen visar att det var ett omskakande uppskattat föredrag.

Bruce Robertson är spindeln i nätet för de olika ASPO grupper i Australien. Tillsammans med ASPO- medlemmar i Sydney hade han planerat ett fullt program för mig. Istället för den sponsrade konferenslunchen blev det en smörgås med Sydneys planeringsgrupp för elektriska bilar. För min del blev det inte ens en smörgås eftersom tiden var mycket knapp och en lunch i Sydneys Chinatown blev istället dagens lunch.

Senare på eftermiddagen var det ett öppet möte med ASPO Sydney. Det började med eftermiddagskaffe på ett av hotellen och fortsatte fram mot kvällen och till sist avslutade några av oss kvällen med lite mat. Mycket trevligt och intressant att få diskutera Peak Oil med mycket engagerade medlemmar. Då jag får tid skall jag titta lite närmare på en del av deras beräkningar.

Torsdagen inleddes med en frukostföreläsning av professor Richard Wilding från Cranfield University i Storbritannien. Hans forskning i ”Supply Chain Risk Management” v ar för mig ett helt nytt forskningsområde. Hans beskrivning av händelser kan sammanfattas med ordspråket ”liten tuva stjälper ofta stort lass”. Man inser hur sårbara dagens globala försörjningsflöden är för industrin. På fredagen höll Richard och jag en workshop där vi diskutera hur Peak Oil kommer att påverka framtidens globala industri. Richard lyssnade på mitt föredrag och vi inser båda att världen har en framtid som kräver planering ”Outside todays box”.

Förmiddagens specialistföredrag om detaljer i logistik var av mindre intresse för mig. Istället tog Bruce och jag en länger promenad genom Darling Harbur i Sydney mot en av stationerna till Sydneys Monoray för en resa till gagens lunchföredrag för ett antal investerare. Värd för tillställningen var Gordon Ramsay, Head of Energy Research för USB Securities Australia. Utsikten från styrelserummet högt upp i ett av finasdistriktets skyskrapor var storslagen. Några bett på en smörgås och sedan var det dags för mig att presentera framtiden för ca 20 investerare. Av frågorna framgick det att några hade viss kunskap om Peak Oil men för andra var denna verklighet en nyhet. Det skulle vara intressant att vara en liten mus som kunde smyga in och lyssna till efterföljande diskussioner bakom stängda dörrar.

Tillbaka till konferensen och avslutningen med Australiens megastjärna vad det gäller ekonomi, Chris Richardson. Hans analys av orsaken till finansmarknadens haveri var intressant. Framförallt diskuterade han hur hushållens förmögenhet hade ökat tiden innan kraschen. I Australien var inkomsterna under dagen mindre än vad ”huset hade tjänat” under samma tid. Självfallet kan man inte i längden öka detta virtuella värde utan att marknaden havererar. En anledning till det ökade värdet var att räntan sjönk markant och man fick råd med större lån.

Vad det gäller Australiens framtid ansåg han att den var ljus. En anledning var att inbromsningen i Kina var marginell och att Australien idag är beroende av Kinas framgångar. Man är bland annat råvaruleverantörer, kol, naturgas och järnmalm. En annan positiv faktor för Australiens framtid är den kraftiga befolkningsökningen. Fler personer kan handla mer. Om Peak Oil hade varit en ickefråga kan påståendet vara riktigt, men med Peak Oil runt hörnet kan det vara något helt annat. Han varnade slutligen för den globala skulden och frågan var om världen hade råd med några pensioner i framtiden. En av hans beräkningar visade att man kan vara tvungen att höja pensionsåldern till 107 år. I framtiden är det bara produktivitet som räknas. Under frågestunden ställde jag frågan om han trodde att Peak Oil skulle påverka framtiden. Han kände till Peak Oil, men hoppades att peakåret snarare var 2019 än 2009. Peak Oil skulle medföra problem i framtiden.

På kvällen hade ASPO Sydney ordnat ett offentligt föredrag men mer om det på deras hemsida (ASPO Austrailia).

Fredagen började med nämnda workshop: ”Mitigating supply chain risk associated with oil supply and price volatility”. Arrangörerna ville att jag skulle inleda med ett scenario där världens oljeproduktion minskat med 20%. I verkligheten kan detta bara ske om produktionen från Persiska viken stängs. En attack på Saudiarabiens avsvavlingstorn kan åstadkomma detta. Richard Wilding forrtsatte sedan med en genomgång hur varuflöden kan påverkas och deltagarna delades upp i grupper som sedan fick redovisa sina synpunkter. Listan blev mycket lång och det var en intressant workshop. Richard och jag trivdes bra tillsammans och vi får se vad det blir i framtiden.

Man kan tycka att nio föredrag under 5 arbetsdagar borde vara tillräckligt, men Bruce var av annan uppfattning. Det blev på nytt en resa till finansdistrikter och föredrag för nya investerare. Denna gång med intresse i oljeindustrin. Värd var Johan Hedström på Southern Cross Equities. Ett nytt fantastiskt styrelserum med en fantastisk utsikt över Sydneys hamn och operahuset. Johan kom till Australien då hans far var svensk ambassadör och efter studierna blev han kvar. Kul att träffa en svensk i karriären. Lunchen var förträflig och Bruce och jag varvade vid presentationen så att det även blev tid för lite mat. Deltagarna var investerare inom olje- och energiindustrin och det märkts. Mycket saklig diskussion. Tänk om samma klarsynthet hade funnits bland politikerna i Canberra.

Kvällen avslutades privat med Bruce och hans familj och vi avslutade med en färjtur genom Sydneys hamn mot operahuset, som för kvällen var konstnärligt dekorerat med ett ljusspel.

Då man summerar den resa som började i Genève den 27 maj och som sedan tog mig till Brasilien och Australien så kan det för många uppfattas som en fantastisk semesterresa. Visst finns det minuter då man kan njuta av andra miljöer men jag är framförallt tacksam för att resan gett mig möjligheter att träffa fantastiska personer och jag vet redan nu att min framtida forskning kommer att påverkas och fördjupas. Det finns idéer för flera doktorandprojekt, nu är det bara att hitta finansiärer för forskning som är av största betydelse för vår framtid.

Posted in: Dagsaktuellt