The Tällberg Forum for 2009 is over and I must summarise four intensive days, my expectations, what I experienced and how this year’s forum influenced me and my future activities. The Tällberg Forum has been held on a lesser scale for many years. However, 5 years ago the forum grew to become a meeting place for around 400 people from all over the world. Politicians, industry leaders, researchers from various disciplines, representatives of international organisations and representatives from various NGOs (Non-Governmental Organisations). We all mixed together in an environment where casual clothing is donned and the formal wear from our baggage is left dangling on coat hangers in our rooms. The fact that the name tags only state ones name and that we are then thrown together promotes the possibility of interesting meetings. As an example I can cite the concluding round table discussion where one of my Ph.D. students discussed the future with Kenya’s ambassador to Sweden, a meeting that would never have happened under conventional protocol.
The organiser’s hopes can be summarised in the following lines from what they call the “Tällberg Forum Companion”, “The objective for this year’s forum is to help participants get new insights about the word today and the converging crises we see. These insights and the ever-deepening understanding of the human and natural systems we live in can then influence our practical ideas for policy, strategy and institutional development.” Tällberg is a place where nature, culture and humanity is combined in an positive way. This year the forces of nature had decided to place a shining sun in the sky every day for 20 hours. It felt like a “thank you” for everything that the Tällberg Forum is trying to do for Mother Earth.
(Detailed program for the Tällberg Forum of 2009)
We who came to Tällberg on Wednesday afternoon could enjoy Mattias Klum’s wonderful photographs, some of them portraying the beauty of nature but also images that showed how we humans can be destructive and forever after leave our mark on nature. We who read National Geographic always enjoy our Swedish photographer’s fantastic photojounalism.
Bo Ekman
When Bo Ekman opened his year’s forum the theme was “How on Earth can we live together, within the planetary boundaries?” The first one to describe the limits within we live was Emanuel Mori, the President of the Federated States of Micronesia, an island group spread over an area the size of the USA but only two metres above sea level. What will happen when the sea-level rises? In the last 100 years it has risen by 20 centimetres but if the coming 100 years brings a rise of one metre it will be a catastrophe. The current rate of sea-level rise is actively discussed in the research world. Many believe that it is human activity that has caused an increase in the world’s temperature and that this causes the glaciers to melt and the sea-level to rise.
For many of the world’s inhabitants it is current political activities that are more devastating than future catastrophes. A clear example is Rwanda. For us it is incomprehensible that, during such a short interval, so many could be so cruelly tortured and slaughtered. Now they are trying to build a new Rwanda and Rosemary Museminali, Rwanda’s foreign minister described this work. You will note that Rwanda came to be a personal theme for me during this year’s forum.
Dancers from Rwanda at Tällberg Forum
It is not possible to describe everything that was discussed and that happened in Tällberg, but if you want to spend a few hours listening to the plenary activities you can go to the website for “video on demand” and experience what I experienced. There you will find, among other things, the two speeches that I mentioned above. (link to webpage)
What is not documented is all the work that went on in about 40 workshops. The first lot of workshops were “Reality Check Sessions” and, the one I participated in was, (not entirely unexpectedly) Energy. The moderator for Energy was Ged R. Davis, Co-President, Global Energy Assessment, IIASA, Vienna. Since our research group had just concluded an analysis of the International Energy Agency’s future oil production scenario described in their “World Energy Outlook 2008” report, I was keen to show some of our images and discuss the results. Ged suggested that I should show only two images during the 100 minutes that the workshop would occupy. I explained that I needed to show more but did not receive any sympathy. The most important thing was the agenda that he and Global Energy Assessment had prepared. Any other energy future did not seem plausible. The basic theme was BAU, “Business As Usual” and what reductions were required to break that trend.
After about an hour and many attempts I was finally allowed to show my “two pictures”. While one cannot review the world’s future oil production with only two images the presentation went a little longer. It was interesting to study Gus’ reaction. First he sat a little nonchalantly and could not see my images but suddenly he moved and positioned himself right at the front and began to ask questions. What I showed was that BAU is not a future possibility. From now on we will have decreased carbon dioxide emissions from oil. We have reached the Peak of the Oil Age. During those final minutes left to me the real future was discussed.
If you ask the participants in this year’s forum what was the high point then most will cite the presentation that John Liu made on Friday evening. (If you have time I recommend that you watch his 20 minute presentation.) I have known John for almost 20 years. When he was a TV cameraman for CBS and was documenting what was happening around the planet, I was a nuclear physicist studying interactions important for understanding how the chemical elements of our planet were formed. In the autumn of 2006 we met once again in Beijing and we discovered that, during the previous 15 years we had developed towards the same goal of trying to do something meaningful for our planet’s future.
In 2006 John was putting together 10 years of documentation on “China’s Loess Plateau Watershed Rehabilitation Project” and I was researching the global energy system. To my surprise those involved in the Loess Plateau project had not made a study of the changes in that area’s energy system and the idea for a new project was born. The next summer my student Kersti Johansson travelled to China and did a fantastic job. She succeeded in showing that it was new possibilities to mine coal locally that gave the people a new energy source during the construction phase of the project. When nature in that area could once again generate biomass, then coal use decreased. The conclusion was that, in all similar projects, one must first study the local energy system and plan for provision of an alternative source of energy during the implementation phase. (Read report to SIDA conference 2008) At the end of his presentation John mentioned the work that we are planning together in Rwanda and it is therefore that Rwanda is a principal theme for me.
On Saturday and the morning of Sunday we had two workshops. The first was about “Integrated Poverty Eradication and Large-scale Ecosystem Rehabilitation”. The invitation said this, “Functional models of integrated poverty eradication and large-scale ecosystem rehabilitation have been found and documented. New development projects are being designed and implemented based on this thinking. This workshop is designed to share information and experiences to expand on the theoretic basis for integrated poverty eradication and large-scale ecosystem rehabilitation.”
Sunday’s workshop concerned “Restoring Rwanda’s Ntoruko Highland Wetlands”, the Rwandan project that we had discussed for two years. The invitation had the following text, “The Ntoruko highland wetlands in Rwanda feed the headwaters of the White Nile and Congo Rivers. Farming activity in the mountains puts pressure on the ecosystem, substantially damaging the wetlands. Conditions suggest potential for successfully restoring ecosystem function, bringing prosperity to the area. Political will and technical understanding of the challenges indicate that the Ntoruko highland wetlands could become a prototype for integrated projects worldwide. This workshop seeks to inform a blueprint for restoration of the wetlands that will engage and employ local people rather than displace them, altering both the development trajectory and ensuring the restoration of this unique and important ecosystem.”
John showed films from the area and we saw that there were similarites with the Loess plateau. Then Kersti, Kristofer and Karin, my students, reviewed the various projects that we have undertaken and that impact on the Rwanda project.
When Bo Ekman summarised this year’s forum he referred to John’s presentation and suggested that we should try to recreate the Garden of Eden as a project for peace in the Middle East. It felt wonderful to be a part of that recreation. Now it remains to be seen whether all of those that sit on the boards of funds and research councils do what they promised in Tällberg.
The day ended with food, drink and music at the hotel Klockargården. Just as I was leaving I saw that Ged R. Davis was sitting in a discussion at a table so I plonked myself down to discuss energy with him. I could not resist taking up his introductory remarks on future energy reality. I mentioned that we also have different views on natural gas and coal compared with what was discussed. During the conversation Ged Davis mentioned that he was the father of the IPCC scenarios A1, A2, B1 and B2. According to the results from our research, these scenarios are completely unrealistic. In 2007 I was commissioned by the OECD to write a report and before this year is out I hope that everything we have done on this topic will be documented in the peer-reviewed literature. My report to the OECD is available to read on the internet.
In summary I can say that the main theme of this year’s forum was “Copenhagen in December 2009” and “350 ppm CO2”. I would have liked to have seen discussions on increased food production with reduced oil use since the world’s population is still growing. I would have liked to have seen discussions on how to we can get increased economic growth (globalisation) with reduced transport and, in particular, the future problems that aviation is facing. I realise that one cannot discuss all the world’s important issues in just a few days and my final judgement is that it was a successful forum.
(The Special Report on Emissions Scenarios can be found at http://www.grida.no/publications/other/ipcc%5Fsr/?src=/climate/ipcc/emission/, and I now can see that Ged Davis is author number three on the report. In figure 6.5 you have the total emission from the different scenarios (http://www.grida.no/publications/other/ipcc%5Fsr/?src=/climate/ipcc/emission/). In the report they claim that all scenarios has the same probability to be right. The starting year is 1990 and the end year is 2100. These scenarios have been handed over to the climate researchers and from these emissions temperature changes have been calculated. The 6 degree (Celsius) increase requires an increase with a factor of 5 in emissions. Nothing is said about the enormous reserves that are needed to come down from the high emissions in 2100. I feel sorry for the climate researchers that got this unrealistic data to work with.)
(Swedish))
Tällberg Forum 2009 är till ända och fyra intensiva dagar skall summeras, mina förväntningar, vad jag upplevde, och hur årets forum påverkar mig och min framtida verksamhet. Tällberg Forum har pågått i mindre skala under många år, men för 5 år sedan växte forumet till en mötesplats för cirka 400 personer från hela världen. Politiker, industriledare, forskare från olika discipliner, representanter för internationella organisationer och representanter från olika NGO:s (Non Government Organisations). Vi blandas alla i en miljö där fritidsdressen plockas fram och bagagets formella attribut blir hängande på en galge i rummet. Det faktum att namnskylten bara anger namn och att vi sedan blandas ger möjligheter till intressanta möten. Som exempel kan jag nämna den avslutande rundabordsdiskussionen där en av mina doktorander diskuterar framtiden med Kenyas ambassadör i Sverige, ett möte som aldrig hade skett med konventionella skiljelinjer.
Arrangörernas förhoppningar kan sammanfattas i följande rader från vad man kallar för ”Tällberg Forum Companion”; “The objectives for this year’s forum is to help participants get new insights about the word today and the converging crises we see. These insights and the ever-deepening understanding of the human and natural systems we live in can then influence our practical ideas for policy, strategy and institutional development.” Tällberg är en plats där natur, kultur och människa blandats på ett positivt sätt. I år hade naturens makter dessutom bestämt sig för att varje dag placerat en skinande sol på himmelen under 20 timmar. Det kändes som ett tack för allt det som Tällberg Forum försöker göra för moder jord.
(Detaljerat program för Tällberg Forum 2009)
Vi som kommit till Tällberg på onsdag eftermiddag kunde njuta av Mattias Klums fantastiska fotografier, dels naturens skönhet men också bilder som visade hur vi människor förstör och lämnar efter oss fotspår som för alltid förändrar vår natur. Ni som läser National Geographic får ständigt njuta av vår svenske fotografs fantastiska reportage.
Då Bo Ekman öppnade årets forum var temat ”How on Earth can we live together, within the planetary boundaries?” Den som först fick beskriva gränsvillkoren var Emanuel Mori, President of the Federated States of Micronesia, en ögrupp som är utspridd på en yta av USA:s storlek men bara två meter över havet. Vad händer om havsytan stiger? De senaste 100 åren har ytan stigit med 20 centimeter men om de kommande 100 åren medför en ökning med en meter blir det en katastrof. Den ökning som vi ser diskuteras i forskarvärlden och för flertalet är det mänsklig aktivitet som orsakat en temperaturökning och att denna ökning medför att glaciärer smälter och havsytan stiger.
För många av jordens invånare är politiska aktiviteter i närtid mer förödande än framtida katastrofer. Ett tydligt exempel är Rwanda. För oss är det ofattbart att så många under så kort tid kunde så grymt plågas och dödas. Nu försöker man bygga upp ett nytt Rwanda och Rosemary Museminali, Rwandas utrikesminister, beskrev detta arbete. Ni kommer att märka att Rwanda kommer att bli ett personligt tema under årets forum.
Det finns ingen möjlighet att beskriva allt som diskuterades och hände i Tällberg, men om ni vill tillbringa några timmar med att lyssna till planaraktiviteterna kan ni gå till sidan för ”Videao on demand” och uppleva det jag fick uppleva. Där finns bland annat de två tal som jag nämnde här ovan. (länk till demandsidan).
Vad som inte finns dokumenterat är allt arbetet i cirka 40 workshops. Första omgångens workshops gällde ”Reality Check Sessions”, och för min del blev det inte helt oväntat energi. Moderator för energy var Ged R. Davis, Co-President, Global Energy Assessment, IIASA, Vienna. Då vår forskningsgrupp just avslutat en analys av framtida oljeproduktion i World Energy Outlook 2008, Internationa Energy Agency, ville jag gärna visa några bilder och diskutera resultatet. Ged föreslog att jag skulle visa två bilder någon gång under de 100 minuter som workshopen skulle vara. Jag förklarade att det behövdes fler, men fick inte gehör för det. Vad som gällde var den agenda som han och Global Energy Assessment hade förberett. Någon annan energiframtid verkade inte möjlig. Grundtemat var att BSU, ”Business as Usual” och vad som krävdes i reduktion för att bryta denna trend.
Efter drygt en timma och flera försök fick jag till sist visa mina ”två bilder”. Då man inte kan redovisa världens framtida oljeproduktion med två bilder blev presentationen något längre. Det var intressant att studera reaktionen från Gus. Först satt han lite nonchalant så att han inte såg mina bilder, men helt plötsligt flyttade han sig och satte sig längst fram och började ställa frågor. Vad jag visade var att BSU inte var en framtida möjlighet. Vad det gäller koldioxidutsläpp i framtiden kommer vi från och med nu att ha ett minskat utsläpp från olja. Under de minuter som fanns kvar blev det verklighetens framtid som diskuterades.
Om man frågar deltagare i årets forum om årets höjdpunkt kommer de flesta att nämna den presentationen som John Liu gjorde på fredagskvällen. (Om ni har tid rekommenderar jag att ni tittar på hans presentation som tar 20 minuter.) Jag har känt John sedan snart 20 år tillbaka. Då var John TV-fotograf för CBS och dokumenterade vad som hände runt om på jorden, jag var kärnfysiker som i min forskning studerade reaktioner som var av betydelse för att förstå hur grundämnena på vår jord bildats. Hösten 2006 träffades vi på nytt i Beijing och vi upptäckte att vi under 15 år utvecklats mot samma mål, att försöka göra något betydelsefullt för vår planets framtid.
John höll 2006 på och sammanställa tio års dokumentation av ”China’s Loess Plateau Watershed Rehabilitation Project” och jag forskade om globala energisystem. Till min förvåning hade man inte gjort en studie av förändringar av energisystemet under projektets gång och iden till ett nytt projekt föddes. Nästa sommar åkte min student Kersti Johansson över till Kina och gjorde ett fantastiskt arbete och lyckades befästa att det var nya möjligheter att bryta kol lokalt som gav folket en ny energikälla under projektets uppbyggnad. Då naturen på nytt kunde ge biomassa minskade kolförbrukningen. Slutsatsen är att man i alla liknande projekt först måste studera det lokala energisystemet och planera för ett alternativ under uppbyggnad. I slutet av sin presentation nämner John det projekt som vi tillsammans planerar i Rwanda och det är därför som Rwanda är en röd tråd för mig.
På lördag och söndag förmiddag hade vi två workshops och den första behandlade ”Integrated Poverty Eradication and Large-scale Ecosystem Rehabilitation” och så här löd inbjudan: ”Functional models of integrated poverty eradication and large-scale ecosystem rehabilitation have been found and documented. New development projects are being designed and implemented based on this thinking. This workshop is designed to share information and experiences to expand on the theoretic basis for integrated poverty eradication and large-scale ecosystem rehabilitation.”
Södagens workshop behandlade “Restoring Rwanda’s Ntoruko Highland Wetlands”, det project som vi diskuterat under två år och inbjudan hade följande text: “The Ntoruko highland wetlands in Rwanda feed the headwaters of the White Nile and Congo Rivers. Farming activity in the mountains puts pressure on the ecosystem, substantially damaging the wetlands. Conditions suggest potential for successfully restoring ecosystem function, bringing prosperity to the area. Political will and technical understanding of the challenges indicate that the Ntoruko highland wetlands could become a prototype for integrated projects worldwide. This workshop seeks to inform a blueprint for restoration of the wetlands that will engage and employ local people rather than displace them, altering both the development trajectory and ensuring the restoration of this unique and important ecosystem.”
John visade filmer från området och vi fick se att det fanns likheter med Loess platån. Sedan redogjorde Kersti, Kristofer och Karin om olika projekt som vi gjort och som är av betydelse för projektet.
Då Bo Ekman sammanfattade årets forum blev Johns presentation åter aktuell och han föreslog att vi skulle återskapa Edens lustgård. Det känns fantastiskt att vara en del i detta. Nu återstår det att se om alla de som sitter på fonder och forskningsmedel håller vad man lovade i Tällberg.
Dagen avslutades med mat, dryck och musik på hotell Klockargården. Alldeles då jag skulle gå såg jag att Ged R. Davis satt och diskuterade vid ett bord och jag slog mig ner för att diskutera energi. Kunde inte låta bli att ta upp den inledande kontrollen av energins verklighet. Nämnde att vi har andra åsikter om naturgas och kol jämfört med vad som diskuterades. Under diskussionen nämnde Ged Davis att det var han som var pappa till IPCC-scenarierna A1, A2, B1 och B2. Dessa scenarier är enligt de resultat som vi har från vår forskning helt orealistiska. År 2007 fick jag i uppdrag av OECD att skriva en rapport och innan året är slut hoppas jag att allt finns dokumenterat i artiklar som är ”peer reviewed”. Min rapport till OECD finns att läsa på nätet.
Sammanfattningsvis kan man säga att huvudtemat för årets forum var ”Köpenhamn i december 2009” och ”350 ppm CO2”. Jag saknade diskussioner om ökad matproduktion med minskad oljeanvändning, världens befolkning ökar. Jag saknade diskussioner om hur man skulle få ökad tillväxt med minskade transporter, och då framförallt problem med framtidens flyg. Jag vet att man inte kan diskutera alla världens viktiga frågor på några dagar och slutomdömet är ändå att det var ett lyckat forum.
Aleklett's Energy Mix 
December 15th, 2009 → 11:39 pm
[…] the evening I met John Liu and his wife Kosima. Wonderful things have happened since he presented on the Loess Project at the Tällberg Forum last summer and I will return to this later. Meanwhile you can read the article that was recently published in […]