From Systems Thinking to Systems Doing

Posted on January 20, 2010

3


The Tällberg Foundation usually has its forum during summer but it also organizes a number of symposia at other times during the year. Yesterday they arranged a symposium with the theme ”From systems thinking to systems doing”. With global energy systems as my research area it was only natural that I should participate.

The main speaker was Professor W. Brian Arthur from the Santa Fe Institute for Studies of Complex Systems. He spoke about his new book titled “The Nature of Technology”. It was a very interesting presentation and below are some of my notes.

First, he noted that one cannot compare biological development with technical development. Technical development occurs through taking known components and putting them together to solve a problem. There must also be a need that the technical development addresses. A part of the development work is building new technology based on already known phenomena.

Some examples: When the mining industry learned the technique for building deeper mines in Germany they had problems with groundwater entering the mines. They needed technology to pump out the water and the steam engine was developed for this purpose. During the Second World War England was troubled by attacking German aircraft. By exploiting the phenomenon of the reflection of shortwave radio waves they could construct a radar. It is very easy to find additional examples and it is difficult to find any technical advance that was developed in any other way.

Brian Arthur’s next assertion was more surprising. Every technology is created to solve a problem, but every technology also creates new problems. We can call them side effects. I had not looked at technology development in that way previously but there are many examples. If we go back to the steam engine, which led to today’s power stations and the production of electricity by burning coal, then we have recently discussed the side effects of this technological development – climate change. A conclusion to draw from this is that we do not know what problems today’s technological developments will cause in the future. Time to raise a warning flag for nanotechnology!

The lesson is that we cannot solve all problems with technology, but we should have greater confidence in nature. Brian Arthur seeks more love and happiness in technology development. He himself comes from Ireland where culture is valued more highly than technology. Suddenly I felt support for that which I have discussed with my students for many years. I usually ask them what is really important for them and we soon arrive at: three meals a day, a place to live and someone to love. Everything else is just “killing the time in between”. Today “killing the time in between” requires a great deal of energy. In future we must replace it with more culture.

Professor Johan Rockström from the Stockholm Environment Institute then reflected on the failure in Copenhagen and he called it “the world’s greatest fiasco”. I was very gratified by his reference to my debate article in the column “Hot spot” (Brännpunkt) [of the newspaper Svenska Dagbladet] of 15 November 2009. He supported my words. In that article I explained why they would fail in Copenhagen. The reason was that they were not looking at the whole picture, i.e. the “Human Well-Being Equation”. They discussed the climate but forgot that the climate is part of a larger system in which we have food, the economy and security and that the larger system requires energy in order to function. You are welcome to read the debate article again.

(Swedish)
Tällberg Foundation brukar ha sitt forum under sommaren, men ordnar också några seminarier under övriga året. Igår arrangerade man ett seminarium med temat ”From systems thinking to systems doing”. Med Globala energisystem som forskningsområde blev det naturligt att delta.

Huvudtalare var professor W. Brian Arthur från Santa Fe Institute for studies of complex systems och han presenterade sin nya bok med titeln ”The Nature of Technology”. Det var ett mycket intressant föredrag och här är några av mina noteringar.

Först noterade han att man inte kan jämföra biologisk utveckling med teknisk utveckling. Teknikutveckling sker genom att man tar kända komponenter som man sätter samman för att lösa ett problem. Det måste också finnas ett behov som teknikutvecklingen skall täcka. Med i utvecklingsarbetet finns att man bygger den nya tekniken på något känt fenomen.

Några exempel: Då gruvindustrin lärde sig tekniken att bygga allt djupare gruvor i Tyskland fick man problem med att grundvatten kom in i gruvorna. Man behövde teknik för att pumpa upp vattnet och ångmaskinen utvecklades. Under andra världskriget hade England problem med anfallande tyska flygplan. Genom att utnyttja fenomenet reflektion hos kortvågiga radiovågor kunde man konstruera en radar. Det är mycket lätt att hitta andra exemplen och det är svårt att hitta någon teknisk utveckling som utvecklats på något annat sätt.

Nästa påstående var mer förvånande. Varje teknologi är till för att lösa något problem, men varje teknologi skapar också ett nytt problem. Vi kan kalla det för biverkningar. Själv har jag inte sett teknikutveckling på det sättet, men visst finns det gott med exempel. Om vi går tillbaka till ångmaskinen och i förlängningen ångcykeln och produktion av elektricitet genom att förbränna kol så har vi just diskuterat biverkningarna av denna teknikutveckling, klimatförändringar. En slutsats är att idag vet vi inte vilka problem som dagens teknikutveckling kommer orsaka i framtiden. Dags att hissa en varningsflagga för nanotekniken.

Slutsatsen är att vi kan inte lösa allt med teknologi men att vi har stark tilltro till naturen. Brian Arthur efterlyste mer kärlek och glädje i teknikutvecklingen. Själv kommer han från Irland där kultur värderas högre än teknik och helt plötsligt fick jag stöd för det jag diskuterat med mina studenter under många år. Jag brukar fråga vad som verkligen är betydelsefullt för dem och snart kommer vi fram till att det är mat tre gånger om dagen, en bostad och någon att älska. Allt annat är just ”killing the time in between”. Idag kräver denna aktivitet väldigt mycket energi och i framtiden måste det vara mer kultur.

Professor Johan Rockström från Stockholm Environment Institute reflekterade sedan över misslyckandet i Köpenhamn och han kallade det för ”världens största fiasko”. För mig var det mycket glädjande att han citerade min debattartikel på Brännpunkt den 15 november 2009, och gav mig rätt. Där förklarade jag varför man skulle misslyckas. Anledningen var att man inte tittade på helheten, dvs ”The Human Well Being Equation”. Man diskuterade klimat men glömde att klimat måste in i ett större system där vi hat mat, ekonomi och säkerhet och att det större systemet kräver energi för att fungera. Läs gärna mitt debattinlägg igen.

Posted in: Dagsaktuellt