The OPEC bulletin and focus on Angola

A magazine that regularly falls into ASPO’s letterbox is “OPEC Bulletin”. According to their advertising a yearly subscription costs $70, but the fact that it comes to ASPO without a subscription shows that OPEC has prioritized ASPO in its address list. The latest issue, number 9 for 2009, has focused on Angola. But before I address Angola I want to mention a few of the other articles. Like it or not, oil exports from OPEC will be completely decisive for the future of the OECD nations.

When reading the OPEC Bulletin ones sees a different angle of approach than one is used to. The latest issue discusses the OPEC meeting that, (when the issue was published), was yet to be held on 22 December in Luanda. The date of the meeting was chosen so that they could discuss the anticipated decisions on climate change from the conference in Copenhagen. They were also waiting for the weather prognoses for the northern hemisphere since a cold winter would contribute to a higher oil price. Of course, OPEC hopes for cold weather since it means more money in the till.

One article is about OPEC’s new head office in Vienna that is described as “state-of-the-art”. Another article describes how OPEC collects data for its analyses. Naturally, that is something my research group is very interested in. OPEC has a system where each member nation should report every month – something they call DC (“direct communications”) and they note that reporting could be improved. Very often they need to use SS-data, (from “secondary sources”), i.e. indirect calculations from export volumes, shipping activity, domestic consumption etc. What they are saying is that, in some cases, OPEC has the same data that we have when making estimates of future production. If one considers that we at Global Energy Systems (Uppsala University) have developed new calculation methods then it can even be true that we can make better prognoses than OPEC.

Another interesting article in the OPEC Bulletin is about the collaboration that is now developing between Iran and Venezuela – nations that the USA describes as “hustle countries”. They have created a joint investment fund that will invest in agriculture and industrial development in Venezuela. Since the cooperation between the two nations began five years ago they have signed hundreds of contracts in total worth billions of dollars. They have even established a joint bank. I assume that the bank does not do business in US dollars.

Before Iran’s president Mahmoud Ahmadinejad visited Venezuela he visited Bolivia where he met president Evo Morales. They both signed a treaty that means that Iran can engage as financier for mining research in the salt desert at the border with Chile. They consider that approximately half of the world’s lithium exists in that area and as modern battery technology requires lithium this can be very important for the future. If this is a “hustle action” remains to be seen. It can be added that Japanese and Korean companies are participating in making offers where the reward can be 100 million tonnes of lithium.

Now it is time to focus on Angola. Five of the ten articles in the OPEC Bulletin are on Angola that became a member of OPEC on 1 January 2007. The 115th OPEC meeting that was held in Luanda on 22 December 2009 was the first conference that the new OPEC-nation had hosted. High up on the agenda was, naturally, the future oil price and the recovery of the world economy.

At the moment it seems like everyone wants a piece of Angola. The queue of prominent visitors is long with the USA’s Secretary of State Hillary Clinton at its head. Where it smells of oil one can also find China and they mention that China is thought to have contributed $5 billion in loans to develop Angola’s infrastructure. The investment is necessary after 25 years of civil war. The repayment will, presumably, be made in the form of oil.

The first oil was found in 1955 in the Kwanza valley but it was when they found oil offshore at the end of the 1960s that it became important for Angola. In 1973, crude oil was Angola’s most important export, and today it is 90%. (Their second largest export is diamonds.) The really large oil finds were first made when they began to explore in deep water. OPEC reports that Angola has reserves of 9.5 billion barrels but the nation’s own news sources assert that reserves are 13.1 billion barrels and there are estimates where they believe that there can exist as much as 19 billion barrels in the ocean outside Angola. From a global perspective where we consume 30 billion barrels per year, Angola’s reserves are not so large and are less than what remains in Norway.

In 2008 Angola’s export income was $67 billion and $60 billion of this came from oil. This large income means that Angola’s currency reserves are growing. They now plan to create an oil fund similar to Norway’s. They must save for a future after Peak Oil. The international oil companies are trying to maximize oil flows from Angola’s deep water fields where production is very expensive. This means that production from these fields will lie on a plateau for some years before the usual very rapid decline begins. If we look into the future this will mean that Angola will reach Peak Oil before 2030. According to Colin Campbell they will reach peak production in about 10 years. We have just begun a study of deep water oil production and it remains to be seen what our estimate will be.

In recent years production has been around 1.9 million barrels per day (Mb/d) of which they have exported 1.8 Mb/d. The projects that are planned can increase production by 1.2 Mb/d which would raise Angola’s production to about 3 Mb/d. This is the same level that Norway had as their Peak Oil production. If one considers that Angola’s reserves are clearly smaller than Norway’s you can understand how aggressive the oil production that the international oil companies are conducting is. One can justifiably say that this is plunder of Africa’s oil and, once again, Africa is being exploited. Angola and Africa would have fared much better if they had had a different oil production profile.

In Angola there is a real “Jurassic Park”. There are large areas with large amounts of fossil remains. The largest find was made in 2005 when they found five bones from the foreleg of a sauropod dinosaur. They are now performing excavations in collaboration with universities from the USA and the EU and they hope that this research will inspire their youth to study science. What Peak Oil will bring to these young people remains to be seen.

Finally there was an article on the African Championship of Nations football tournament that has just concluded. A terrorist attack during the tournament’s start spoiled the positive picture described in the OPEC Bulletin. Despite this I believe that sports activities like this are important for Africa’s future.

(English will come)

En tidskrift som regelbundet ramlar ner i ASPO:s brevlåda är ”OPEC bulletine”. Enligt deras egen reklam kostar en årlig prenumeration $70, men det faktum att den kommer till ASPO utan att vi har en prenumeration visar att OPEC har prioriterat ASPO i sin adresslista. Det senaste numret, nummer 9 för 2009, har satt Angola i fokus men innan jag kommer till Angola vill jag nämna några av de andra artiklarna. ”Like it or not”, oljeexport från OPEC kommer att vara helt avgörande för OECD-ländernas framtid.

Att läsa OPEC bulletinen ger en annan infallsvinkel än vad vi är vana att se. Det senaste numret diskuterar det OPEC-möte som då den utkom skulle hållas i Luanda den 22 december. Tidpunkten var vald för att man skulle kunna diskutera eventuellt beslut i Köpenhamn. Man ville också invänta väderprognoser för norra halvklotet då en kall vinter skulle medföra ett högre oljepris. Självfallet hoppas OPEC att det skall bli kallt då detta ger mer klirr i kassan.

En artikel beskriver OPEC:s nya huvudkontor i Wien som beskrivs som ”State-of-the-art”. En annan artikel beskriver hur OPEC samlar in data för sina analyser, något som naturligtvis är mycket intressant för min forskningsgrupp. Man har ett system där det är tänkt att alla medlemsländer skall rapportera varje månad, något som man kallar för DC (direct communications) och man konstaterar att rapporteringen kunde vara bättre. Väldigt ofta måste man använda SS-data (Secondary Sources), det vill säga indirekta beräkningar från exportvolymer, tankbåtsaktiviteter, inhemsk konsumtion etc. Vad man säger är att OPEC i vissa fall har samma data som vi har då man gör beräkningar om framtiden. Om man tar hänsyn till att vi utvecklat ny beräkningsmetoder kan det till och med vara så att vi kanske kan göra bättre prognoser än OPEC.

En annan intressant artikel i OPEC bulletinen handlar om det samarbete som nu byggs upp mellan Iran och Venezuela, de stater som USA kallar skurkstater. Man har skapat en gemensam investeringsfond som skall satsa på jordbruk och industriutveckling. Sedan samarbetet mellan de två staterna började för fem år sedan har man skrivit under hundratals kontrakt som är värda miljardtal dollars. Man har till och med startat en gemensam bank. Jag utgår från att den banken inte handlar i dollar.

Innan Irans president Mahmoud Ahmadinejad besökte Venezuela besökte han Bolivia där han träffade president Evo Morales och de två undertecknade ett avtal som medför att Iran går in som finansiärer i gruvforskning i saltöknen vidgränsen mot Chile. Man anser att ungefär hälften av världens litium finns i området och modern batteriteknik kräver litium. Om detta är ett ”skurkaktigt drag” återstår att se. Kan nämnas att japanska ocj kreanska bolag är med i budgivningen där vinsten kan vara 100 miljoner ton litium.

Nu är det dags att fokusera på Angola. Fem av tio artiklar i OPEC-bulletinen handlade just om Angola, som blev medlem i OPEC den 1 januari 2007. Det 155:e OPEC-mötet, som hölls i Luanda den 22 december 2009, var den första konferensen som det nya OPEC -landet var värd för. Högt på dagordningen fanns naturligtvis framtidens oljepris och världsekonomins återhämtning.

Just nu verkar det som om alla vill ha en liten bit av Angola. Raden av prominenta besökare är lång med USA:s utrikesminister Hillary Clinton i spetsen. Där det luktar olja, där finns också Kina och man nämner att Kina tros ha ställt upp med 5 miljarder dollar i lån för att bygga upp infrastrukturen i landet. Satsningen är nödvändig efter 25 års inbördeskrig. Återbetalningen sker förmodligen i olja.

Den första oljan hittades 1955 i Kwansa dalen men det var först då man hittade olja till havs i slutet på 1960-talet som oljan blev betydelsefull för Angola och 1973 var råolja Angolas viktigaste exportvara. Den andra stora exportvaran är diamanter. De riktigt stora fynden gjorde man först då men började exploatera på djupt vatten. OPEC rapporterar att Angola har en reserv som är 9.5 miljarder fat, medan landets egna tidskrifter hävdar att det är 13.1 miljarder fat och det finns uppskattningar där man tror att det kan finnas så mycket som 19 miljarder fat. Ur ett globalt perspektiv där vi konsumerar 30 miljarder fat om året är det inte så mycket och det är mindre än vad som finns kvar i Norge.

År 2008 var Angolas exportinkomster $67 miljarder och $60 av dessa kom från olja och dessastora inkomster medför att valutareserven ökar. Man planerar nu att skapa en oljefond liknande den som man har i Norge. Det gäller att spara för en framtid efter Peak Oil. De internationella oljebolagen försöker maximera produktionen från Angolas djupvattenfält då produktionen är mycket dyr. Det betyder att fälten kommer att ligga på platåproduktion under några år innan en vanligtvis mycket kraftig nedgång börjar. Om vi ser framåt i tiden medför det att Angola kommer att nå Peak Oil innan 2030. Enligt Colin Campbell når man en maxproduktion om cirka 10 år. Vi har just påbörjat en djupvattenstudie och det återstår att se var vi landar.

Produktionen har de senaste åren vari runt 1.9 miljoner fat om dagen (Mb/d), var av man exporterat runt 1. 8 Mb/d. De projekt som planeras kan höja produktionen med 1.2 Mb/d och Angolas produktion skulle då bli runt 3 Mb/d, vilket är det samma som Norge hade som Peak Oil produktion. Om man beaktar att Angolas reserver är klart mindre än Norges förstår ni vilken aggressiv oljeproduktion som de internationella oljebolagen bedriver. Man kan med rätta säga att det är en rovdrift på Afrikas olja och än en gång brandskattas Afrika. Angola och Afrika hade mått mycket bättre om man haft en annan produktionsprofil.

I Angola finns en ”Jurassic Parc” i verkligheten. Det finns stora områden som har stora mängder av fossila lämningar och det största fyndet hittills gjorde man 2005 då man hittade fem ben från ett framben av en sauropod dinosaurie. Man gör nu utgrävningar i samarbete med universitet från USA och EU och man hoppas att denna forskning skall inspirera ungdomar att studera naturvetenskap. Vad Peak Oil kommer att medföra för dessa ungdomar återstår att se.

Till sist fanns det en artikel om det Afrikanska fotbollsmästerskapet som just avslutats. En terrorattack i spelens inledning fördärvade den positiva bild som finns i OPEC bulletinen. Trots det tror jag att sportaktiviteter liknande detta är betydelsefulla för Afrikas framtid.

Advertisement

Posted in: Dagsaktuellt