On the way to Australia / På väg till Australien

Posted on October 26, 2010

2


Monday 7:00 AM: I’m one of six people in row 33 and one of the ~300 in the aircraft that takes off from Arlanda. Our destination is Frankfurt. This is the first leg of three on the way to Australia. The flight time is a little over two hours. By coincidence I am seated next to a representative from the small-scale district heating industry in northern Sweden – one who has understood our message about Peak Oil and who works for the replacement of oil by bioenergy. He thought that the industry could do more to replace oil in its processes, and made the conclusion that oil is still the alternative of choice of the lazy industry leader.

Monday 1PM: I’m one of ten people in row 48 and one of the ~600 in the aircraft that take off from Frankfurt. Our destination is Singapore. This is the second leg of three on the way to Australia and the flight time is 12 hours. In the recently concluded course in “Thermal Energy Technology” at Uppsala University we have studied how gas turbines function and there under the wing I see two of the four amazing machines that now give this aircraft the power to lift off. It must be one of the most powerful moments of oil use when the energy stored in oil is transferred to aircraft to lift them from the ground. Of course, more power is evident when a spacecraft lifts off but then it is hydrogen gas rather than a product of crude oil distillation that provides the energy. It can even be so that a spacecraft’s hydrogen gas is derived from fossil hydrocarbons but when today’s gigantic aircraft take off you can truly feel the power in oil. My neighbour is a businessman from Ghana on his way to Indonesia who must fly via Frankfurt to reach his destination.

Tuesday 10 AM: I’m one of 9 people in row 55 and one of the ~500 in the aircraft that take off from Singapore. Our destination is Sydney. This is the last leg of my journey to Australia and the flight will take seven and a half hours. Beside me sits a lady from Armenia who has just been widowed and is now on her way to Australia to visit her brothers.

Looking back on my journey I can only state that aviation gives us fantastic opportunities for communication. When one is sitting up there 11,000 metres above the ground one is glad that there are very strict requirements set for today’s aviation fuel. I remember the IATA conference in Shanghai where they discussed the possible consequences if aviation fuel became contaminated with only a few parts per million of the biological fuel FAME. It makes one realize that alternative fuels for aviation are still a future dream.

During my journey I wrote a first draft of the prologue for my book on Peak Oil, but I also enjoyed a talking novel and my choice for that became 7 hours with “Postcard Killer” by Liza Marklun and James Patterson. I must confess that there were several CDs that I had to play two or three times because I fell asleep while listening.

Swedish:
Måndag klockan 07:00, en av sex på rad 33 och en av de cirka 300 som lyfter från Arlanda på väg till Frankfurt. Detta är första steget av tre på väg till Australien och flygtiden är lite mer än två timmar. Av en slump får jag som granne på planet en representant för den småskaliga fjärrvärmeindustrin i norra Sverige, en representant som tagit till sig vårt budskap om Peak Oil och som arbetar för att bioenergi skall ersätta olja. Han ansåg att industrin kunde göra mer för att ersätta olja i sina processer, men att olja är den late industrimannens energialternativ.

Måndag klockan 13:00, en av 10 på rad 48 och en av cirka 600 som lyfter från Frankfurt på väg mot Singapore. Detta är mitt andra steg av tre på min väg till Australien och flygtiden är 12 timmar. I den just avslutade kursen i ”Termisk energiteknik” vid Uppsala universitet har vi gått igenom hur en gasturbin fungerar och där under vingen ser jag två av de fyra otroliga maskiner som nu ger flygplanet kraft att lyfta. Detta måste vara ett av de mäktigaste ögonblicken där oljans lagrade energi överförs till flygplaner för att ge det kraft att lyfta från marken. Att se en rymdfarkost lyfta är naturligtvis mäktigare, men då är det inte en destillerad produkt från olja som ger lyftkraften utan flytande vätgas. Må vara att även vätgasen har fossila kolväten som basråvara, men då dagens gigantiska flygplan lyfter då känner man kraften i oljan. Min granne är en affärsman från Ghana på väg till Indonesien som måste flyga via Frankfurt för att nå sitt mål.

Tisdag klockan 10:00, en av 9 på rad 55 och en av cirka 500 som just har lyft från Singapore på väg mot Sydney. Detta är mitt sista steg på väg till Australien och resan skall ta sju och en halv timma. Bredvid mig sitter en dam från Armenien som just blivit änka och är nu på väg till Australien för att hälsa på sina bröder.

Då jag nu summerar resan är det bara att konstatera att flyget ger oss fantastiska möjligheter att kommunicera. Då man sitter där upp 11000 meter ovanför marken är man glad för att det finns mycket stränga krav på dagens flygbränsle. Jag kommer ihåg IATA-konferensen i Shanghai där man diskuterade vad det kunde få för konsekvenser om bränslet blev förorenat med några tusendelar av det biologiska bränslet Fame. Det är bara att inse att det alternativa bränslet för flyget fortfarande finns i framtiden.

Under resan skrev jag ett första utkast till prologen i min bok om Peak Oil, men det blev också en talbok och valet blev 7 timmar med ”Postcard Killers” av Liza Marklund och James Patterson. Måste erkänna att det var flera CD-skivor som jag fick spela både två och tre gånger då sömnen stängde av lyssnandet.

Posted in: Dagsaktuellt