Oil – Democracy’s black straightjacket / Olja – demokratins svarta tvångströja

Posted on February 23, 2011

23


(Link to map)

The collective name for the nations that produce oil in the Middle East and North Africa is MENA. On the map above you can see that MENA includes the following nations: Algeria, Libya, Egypt, Saudi Arabia, Iraq, Iran, Kuwait, Bahrain, Qatar, The United Arab Emirates (UAE), Oman and Yemen. What happens in these nations in coming years will be crucial for the world’s future. 10 of the 12 MENA nations are among the world’s 20 largest oil exporters. The exceptions are Bahrain and Egypt, but Egypt has a central position in the oil trade since large volumes of oil pass through the Suez Canal and it also controls an oil pipeline that runs parallel to the canal. Every day, large volumes of oil are freighted or pumped to the Mediterranean Sea and the EU. The 10 largest oil exporters are, in rank order, Saudi Arabia, Iran, UAE, Kuwait, Iraq, Algeria, Libya, Qatar, Oman and Yemen. None of these nations are democracies as we understand the term.

The 20 largest importers of oil are the USA, China, Japan, Germany, South Korea, France, India, Italy, Spain, The Netherlands, Taiwan, Singapore, Belgium, Thailand, South Africa, Poland, Greece, Pakistan and Australia. Besides China and Thailand, the world’s largest democracies are among the importers. The remaining 10 largest oil exporting nations are Russia, Nigeria, Venezuela, Norway, Mexico, Angola, Kazakhstan, Canada, Syria and Vietnam. Democracies exists among these nations but in many of this group the political system is not what we would regard as a democratic.

Göran Persson, Sweden’s prime minister from 1996 to 2006, coined the expression, “Those who are in debt are not free”. At that time he was talking about the nation’s debt levels but the expression can be applied more widely to also include oil. When unrest and calls for democracy began in Tunisia we saw the world’s democracies fairly quickly support those calls. They could do it because Tunisia is not a key nation in terms of oil exports of oil. As the calls for democracy spread farther in the Middle East to include Egypt it became progressively more difficult for the democracies to back the calls. The nation with the greatest difficulty was democracy’s most vocal proponent, the USA, that had supported the dictator Hosni Mubarak for 30 years. President Obama had even chosen Egypt as the nation in which to give his celebrated speech on America’s relationship with the Islamic world. The world and the democracy movement in Egypt waited for support from the USA but the White House was quite silent. The EU and Sweden’s foreign minister were not much better. They were restrained by oil’s black straightjacket.

Now the focus is on Libya and Muammar Abu Minyar al-Gaddafi. In a speech by his son it was made clear that they are willing to use oil in their struggle to retain power. If the world refuses oil from Libya it will prove extremely costly for the USA and the EU as the price of oil skyrockets.

But Saudi Arabia, a nation where women are not allowed to drive cars and can be stoned to death for adultery, has a treaty with the USA that guarantees military support to the ruling family, the “House of Saud” if there is unrest. If Saudi Arabia shuts off its oil production then more than 20% of the oil currently available on the world export market to import will disappear. No price, no matter how high, will be able to bring forth the necessary oil. The world will grind to a halt. The world’s democracies are bound tightly by oil’s black straightjacket.

(Swedish)
Ett gemensamt namn för norra Afrika och Mellanöstern är MENA (Midle East and North Africa), och de största oljeproducerande länderna i MENA är Algerier, Libyen, Egypten, Saudiarabien, Syrien, Irak, Iran, Kuwait, Bahrain, Qatar, Förenade Arabemiraten, Oman och Jemen. Vad som händer i dessa länder de närmaste åren kommer att vara avgörande för världens framtid och framförallt den globala ekonomin. Bland världens 20 största exportörer av olja hittar vi 11av de 13 oljeproducerande MENA-länderna. Undantaget är Bahrain och Egypten, men Egypten har en mycket central position vad det gäller export av olja då stora mängder passerar genom Suezkanalen och den pipeline som går parallellt med kanalen. Varje dag fraktas och pumpas stora mängder olja till Medelhavet och EU-länderna. De 11 exportörerna av olja rangordnade efter deras exportvolym är Saudiarabien, Iran, Förenade arabemiraten, Kuwait, Irak, Algeriet, Libyen, Qatar, Oman, Syrien och Yemen. Inget av dessa länder har enligt vår uppfattning ett demokratiskt styre.

De största 20 importörerna av olja är USA, Kina, Japan, Tyskland, Sydkorea, Frankrike, Indien, Italien, Spanien, Holland, Taiwan, Singapore, Belgien, Thailand, Turkiet, Sydafrika, Polen, Grekland, Pakistan och Australien har 18 demokratiskt styre. Det stora undantaget är naturligtvis Kina. De övriga 9 största exportländerna är Ryssland, Nigeria, Venezuela, Norge, Mexiko, Angola, Kazakstan, Kanada, och Vietnam. Bland dessa länder finns det demokratier men i flera av länderna är det politiska systemet inte vad vi vill kalla för en demokrati.

Göran Persson, Sveriges statsminister från 1996 till 2006, myntade uttrycket att ”Den som är satt i skuld är inte fri”. Då gällde det ett lands statsskuld men uttrycket kan vidgas till att också gälla olja. Då oroligheterna och krav på demokrati började i Tunisien såg vi att världens demokratier ganska snart ställde sig bakom kravet på demokrati. Man kunde göra det då Tunisien inte tillhörde nyckelländerna vad det gäller olja. Då kraven på demokrati spred sig till Egypten blev det betydligt svårare. Framförallt var det svårt för demokratins högborg USA, som under 30 år lämnat stöd till diktatorn Hosni Mubarak. President Obama valde till och med ut Egypten för att hålla sitt bejublade tal om USA:s framtida relation till islam. Världen och demokratirörelsen i Egypten väntade på ett stöd från USA, men det var ganska tyst från Vita Huset. EU och Sveriges utrikesminister Carl Bildt var inte mycket bättre. Man var bakbundna med oljans svarta tvångströja.

Nu gäller det Libyen och Muammar Abu Minyar al-Gaddafi, även kallad Khadaffi. I ett tal av hans son nyligen höll framgick det tydligt att man var villig att använda oljan i kampen att få vara kvar vid makten. Om världen avstår från oljan i Libyen kommer det att kosta USA och EU enorma summor då priset på olja kommer att rusar i höjden.

Vad skall hända i övriga arabvärlden. Vad händer om det blir uppror i Saudiarabien. Saudiarabien är verkligen inte ett demokratiskt land. Kvinnor får inte köra bil och kan även stenas till döds om man är otrogna, men USA ett avtal som garanterar militärt stöd till den styrande familjen ”Haus of Saud” om det blir oroligheter i landet. Nyligen skrevs ett avtal om stora leveranser av vapen till Saudiarabien och utbildning vad det gäller användning av dessa vapen så görs den av USA. Demokratin prislapp är så stor så att den inte existerar. Om Saudiarabien stänger sin oljeproduktion försvinner mer än 20 procent av den olja som importländerna kan köpa. Inget oljepris hur högt det än är kommer att bli kommer att plocka fram den olja som behövs, världen kommer att stanna. Slutsatsen blir att världens demokratier sitter fast i oljans svarta tvångströja.

Posted in: Dagsaktuellt