Gaddafi’s rehabilitation with the West and Libya’s current oil production / Gaddafis väg in i finrummet och dagens oljeproduktion i Libyen

Posted on March 1, 2011

0


Libya’s time of greatness as an oil-producing nation was around 1970 when they had their maximum production of over 3 million barrels per day (Mb/d). This then declined to a stable production of 2 Mb/d until 1980. During the 1980s their production sank for a few years to just above 1 Mb/d. It was clear that Libya’s oilfields had past their first phase of oil extraction during which the fields’ innate initial pressure is the force driving oil flow. They needed help with modern technology to increase oil flow. Despite the “Lockerbie” attack on Pan Am Flight 103 in 1988 it seems as thought the required help arrive since production increased to around 1.4 Mb/d during the 1990s. Despite this increase, there was still the possibility of further expansion but that would require the advanced technologies possessed by the international oil companies and could not occur in secret. The September 11 attack on the World Trade Centre in 2001 opened doors for Gaddafi and he played his cards well. In a French documentary recently broadcast in Sweden one could see how keen were all those from the West who wanted access to Libya’s oil. The highpoint for Gaddafi was when he was invited to meet President Bush. The result of the West’s efforts was that oil production began to increase in 2004 and now lies at around 1.8 Mb/d. Libya’s domestic consumption is low at, maybe, 100,000 barrels per day so most of Libya’s oil is exported to the West. The total volume of world oil production that is exported is a little under 50 Mb/d and Libya’s share of this is a bit over 3%.

The International Energy Agency asserts that current global reserve capacity is high – at least 6 Mb/d – and that should mean that a loss of 1.5 Mb/d from Libya is easy to cope with. However, the rising oil price is telling a different story. For a long time I have stated that the world’s reserve capacity is overestimated so it will be interesting to see how the situation develops in the near future.

The current situation for oil production in Libya looks like this: When the unrest began the production level was 1.6 Mb/d. The international oil companies such as Italy’s Eni (that produces 250,000 barrels/day, b/d, in Libya) and Spain’s Rapsol (producing 45,000 b/d) have closed down their production. German Winterhall (100,000 b/d) and French Total (60,000 b/d) are thought to be producing only a fraction of former volumes. Deliveries of natural gas to Italy which account for approximately 10% of Italy’s imports are closed off. Today the head of Libya’s National Oil Corporation said that oil production had been halved (although by that he could mean either that half of Libya’s production is stopped or that half of the company’s production is stopped). They will keep producing for as long as they can but their international expertise has left the country.

Saudi Arabia has large underground stores of oil that can be tapped relatively quickly but only for a limited time. According to our research and that of the IEA, crude oil production from the world’s existing fields is falling by 4 Mb/y (6%) per year. The world’s oil companies must continuously replace this oil and to do this while simultaneously compensating for Libya’s decreased production during the next 12 months may be more than they are capable of. But it also means that the oil from Libya that we would otherwise have used today can now be used in the future.

Libya has a refinery in Ras Lanuf that can meet that nation’s oil product needs if it can be run without foreign expertise.

(Swedish)
Libyens storhetstid som oljeproducerande land var runt 1970 då man hade en maxproduktion över 3 miljoner fat olja om dagen (Mb/d) för att sedan minska till en stabil produktion med 2 Mb/d fram till 1980. Under några år sjönk produktionen till straks över 1 Mb/d under 1980-talet. Det var helt klart att de Libyens oljefält hade gått igenom första fasen av utvinning av olja där fältets naturliga tryckegenskaper är den drivande kraften bakomproduktion. Man behövde hjälp med medern teknologi. Trots ”Lockebie” attentatet på Pan Am Flight 103 år 1988 så verkar det som om hjälpen kommer och produktionen ökar till runt 1.4 miljoner fat om dagen under 1990-talet. Det fanns mer att ge, men nu behövde Gadaffi hjälp av de högteknologiska internationella oljebolagen och det kunde inte ske i smyg. Attacken på World Trade Center den 11 september 2001 blev en dörröppnare för Gaddafi och han spelade sina kort väl. I en fransk dokumentärfilm som nyligen sändes i Svensk TV kan man se hur angelägna alla från Väst är att få tillgång till oljan i Libyen och höjdpunkten för Gaddafi blir då han blir inbjuden till president Bush. Resultatet av ansträngningarna blev att oljeproduktionen började öka 2004 och nu ligger man på en nivå runt 1.8 miljoner fat om året. Den inhemska konsumtionen är låg, kanske 100,000 fat om dagen, så det mesta går på export till väst. Den totala volymen olja som exportera i världen är lite under 50 miljoner fat om dagen och Libyens andel är lite över 3 procent. International Energy Agency hävdar att den globala reservkapaciteten är hög, minst 6 Mb/d och det skulle betyda att ett bortfall med 1.5 Mb/d skulle vara en enkel match, men ökningen av oljepriset indikerar något annat. Jag har länge hävdar att reservkapaciteten är överskattad och det skall bli intressant att se vad som händer med den globala oljeproduktionen den närmaste tiden.

Vad det gäller dagsläget i Libyen gäller följande. Då oroligheterna i Libyen började låg produktionen av olja på 1.6 miljoner fat om dagen (Mb/d). De internationella operatörerna som italienska Eni (250,000 fat on dagen) och spanska Rapsoil (45,000 fat om dagen) har stängt sin produktion. Tyska Winterhall med 100,000 b/d och franska Total med 60,000 b/d beräknas bara producera en bråkdel av detta. Gasleveranserna till Italien, ungefär 10% av Italiens import är stängda. Idag har chefen för Libya’s National Oil Corperation, sagt att produktionen halverats och det kan vara av den totala eller 50% av bolagets egen produktion. Man kommer att hålla igång produktionen så länge man kan, men de internationella experterna har lämnat landet.

Saudiarabien har stora underjordiska lager av olja som kan tömmars relativt snabbt, men bara under en begränsad tid. Enligt oss och IEA minskar råoljeproduktionen från existerande fält med 4 Mb/d under ett år. Denna minskning måste oljebolagen kompensera för och att samtidigt kompensera för Libyen under ett år kan vara bortom vad man förmår. Det betyder att den olja från Libyen som vi skulle ha använt kan vi nu använda i framtiden.

Libyen har ett raff i Ras Lanuf som täcker landets behov av produkter om man kan köra det utan experter från utlandet.

About these ads
Posted in: Dagsaktuellt