Sydsvenskan publicerade denna debattartikel den 13 mars under “Aktuella frågor”.
“Arktis olja är inte värd riskerna”
Oljebolagen hävdar att det är nödvändigt att borra efter olja på djupt vatten, bland annat i Arktis. Men de oljereserver det totalt handlar om är inte större än att motsvarande mängd enkelt skulle kunna sparas in, skriver Kjell Aleklett, professor i fysik vid Uppsala universitet.
Carl-Henric Svanberg, BP:s styrelseordförande, levererade sitt tal och smet sedan ut genom bakdörren när World Maritime University och International Maritime Organization i veckan höll konferens i Malmö om riskhantering vid oljeutsläpp. I sitt tal markerade Svanberg att det är nödvändigt att ge sig in på djuphavsborrning, bland annat i Arktis, för att möta framtidens energibehov. Hans uttalande är naturligtvis en marknadsföring av kommande aktiviteter. BP markerar att utan nya tillskott från produktion från djupa vatten så har vi en kärv framtid att vänta.
Det är dags att granska BP och de andra internationella oljebolagen och deras bidrag till den globala oljeförsörjningen från djupa vatten. Genom katastrofen med den havererade oljeriggen Deepwater Horizon vet vi att BP opererar i Mexikanska golfen tillsammans med andra internationella oljebolag.
Gränsen för djupvattenproduktion går vid 500 meter, och totalt finns det cirka 70 oljefält i Mexikanska golfen som är på dessa djup. Den totala produktionen vid dessa fält är 800 000 fat olja om dagen. BP:s flaggskepp Thunder Horse bidrar med 250 000 fat om dagen. Denna topproduktion kommer man att uppnå under cirka fem år, sedan börjar den sjunka.
Mars-Ursa är det största fältet i området. Produktionen började 1996, höll maximal produktion på 270 000 fat om dagen från 2001 till 2004, och nu har produktionen sjunkit till 150 000 fat om dagen. Om några år är det över. Nya oljefält på djupt vatten eller i Arktis kommer att genomgå samma korta historia. De 800 000 fat om dagen som produceras i Mexikanska golfen utgör ungefär 1 procent av den globala produktionen. Verkligheten är att det ganska lätt skulle gå att spara in hela den produktionen.
Då Carl-Henric Svanberg säger att det är nödvändigt att ge sig ut på djuphavsborrning ibland annat Arktis så är det inte nödvändigt för världen utan för BP och de internationella oljebolagen. På 1960-talet, då den globala konsumtionen var 10 miljarder fat om året, hittade man många av världens största oljefält och nu vet vi att fynden uppgick till 56 miljarder fat om året. Dessa siffror har under många år varit en väl bevarad hemlighet inom oljeindustrin, då dessa ofantliga reserver skulle leda till lägre pris på oljan.
I årsbokslutet för ett oljebolag har det alltid varit viktigt att visa att man kan ersätta årets produktion med nya reserver och under hela 1900-talet har det varit en enkel match med hjälp av de gömda reserverna. Nu går det inte längre.
Förra året fick Exxon Mobil för första gången erkänna att bolaget inte klarade av att fylla på sina reserver med samma volym som man producerat, fastän man köpt upp andra bolags reserver. BP köper också upp reserver, bland annat i Ryssland, men hittar bolaget ingen ny olja på djupt vatten står man inför röda siffror vad det gäller tillskott av nya reserver.
I en ledare den 7 mars diskuterar Sydsvenskan om BP skall göras till syndabock för katastrofen i Mexikanska golfen. Svaret är självklart ja. På samma sätt skall vi göra Shell till syndabock för den gigantiska miljöförstöring som sker i Nigerdeltat i Afrika.
Vår törst på olja tycks vara osläckbar, men det kommer en tid då den inte kan släckas. För tio år sedan, då oljepriset var 20 dollar per fat sade jag att vi runt år 2010 skulle få problem att släcka vår törst. Då trodde Världsbanken och ledande ekonomiska institut att oljepriset 2011 fortfarande skulle vara 20 dollar per fat.
Det är alltid svårt att varna för händelser långt fram i tiden, men förr eller senare hinner verkligheten ifatt. Uttrycket peak oil myntades av Aspo, Association for the Study of Peak Oil and Gas, för tio år sedan och idag är det på mångas läppar. Den 4 mars var det Shells VD Peter Vosers läppar som sade:
”Vi kanske en dag står inför en situation där produktionen inte möter upp mot efterfrågan.”
Det betyder att vi har nått Peak Oil. BP har nyligen lagt fram sitt framtidsscenario fram till 2030 och där finns det ingen brist på olja utan en ständig ökning. Det är dags att även Carl-Henric Svanberg blir medveten om verkligheten.
KJELL ALEKLETT
Martin Saar
March 14, 2011
Hej Kjell!
Det verkar vara svårt att få ledare för oljeindustrin att forma och uttala ordet peakoil. Men det finns några skäl. Det är svårt att få kapitalet att strömma till en industri på deken, så det gäller att vara optimistisk och satsa framåt. Djuphavsborrning i Arktis.
Leo Vidgren
March 15, 2011
En omställning av energiförbrukningen verkar nödvändig. En övergång från olja/bensin till skiffergas verkar rimlig under en övergångstid. Gasen ger ju minskade utsläpp, som lätt uppnår miljömålen för CO2. Konvertering till gasdrift i bilparken är inte heller dyrbar. Läs Lars Berns artikel på Newsmill. Den gröna energin skall reserveras för uppvärmning, där den gör störst nytta i fjärrvärmesystemen. Kombinera förbränning av gas med biobränslet gör det möjligt att producera kraftvärme. Dock är besparingar fördelaktigast. Med Opcons effektiva Rankine-process kan produceras 700 kW el ur 55-80 gradigt varmvatten till en kostnad runt 20 öre/kWh (8 år/6% ränta) och installationskostnad ca 10 milj. kr för ett 1 MW aggregat med. Vindkraften kostar ca 70 milj. kr/MW (lev. effekt). Installationer av PowerBox finns sedan 2 år i Aspa Bruk, Skutskärs massabruk, Eskilstuna Värmeverk m fl. Disponibelt spillvärme lämplig för detta motsvarar 300 TWh i EU. Intressant att ta del av Kjell Alekletts (och andras) kommentar till detta.
Fredric Georgsson
March 17, 2011
@Leo Vidgren Ang skiffergas, du glömmer att räkna in den onödiga kostnaden för att ställa om en gång till när den tar slut. Det är fantastiska siffror gällande infrastruktur och bilpark. Hur mycket skiffergas kan vi producera per dag, och i hur många år? Sannolikt inte i närheten av det som behövs för att ersätta oljan ändå. Skiffergas är ett fossilt bränsle och kommer att vara ett hinder för Sverige att bli helt fossilfria. Det måste vi bli förr eller senare av många anledningar, så varför inte satsa våra pengar åt rätt håll direkt än att ännu en gång låsa in våra investeringar i miljöfarlig verksamhet och inom snar framtid ändliga resurser? Naj att ta upp skiffergas är knappast något man ska se som miljövänligt och hållbart. Lars Bern tror för ävrigt inte på global uppvärming heller fast mätdata stirrar honom i ansiktet, han är en del av det ökända Stockholmsinitiativet. Den här gången bör vi investera i hållbara saker, det vi inte behöver byta ifrån, och som inte skadar vår miljö. Det bästa är såklart att börja spara!
Leo Vidgren
March 17, 2011
USA´s tillgångar av skiffergas motsvarar energiförbrukningen i transportsektorn under 200 år framåt.