Sustainability day 2011

For the third week in a row I have been invited to Stockholm to participate in a special event. This time it was the group Industry Environmental Heads and the newspaper Environment News that invited me to Sustainability Day 2011. My roll was to participate in a panel that would discuss “Challenges for Swedish Industry”. There were over 800 representatives of industry that had come to the venue “Cirkus” at Djurgården to participate in the event.

Before we come to the panel I want to discuss the day’s keynote speaker Jonathan Lash who is the president of the World Resources Institute in Washington. He asserted that it was generally known that the world population was growing and that the required raw materials were insufficient. We have a huge challenge ahead of us and he showed images of the known “hockey clubs”, i.e. that for hundreds of years we used very little of the world’s resources but then consumption expanded exponentially during the 20th century. What many do not understand is that exponential growth is not sustainable and that this trend must end at some point. The increased resource consumption means that the 7 billion that are alive today live materially better lives [overall] than the 2.5 billion who were alive in 1950. The major problem is that the resources required for particular components of the world economy are diminishing and the question is whether a “green economy” will ameliorate the consequences. Energy issues and food production were presented as future problems. In terms of environmental impact “footprints” he described milk and butter as the worst offenders. Finally he regarded himself as a member of the “axis of evil” in terms of his contribution to damaging the climate.

For the debate on challenges for industry it will surprise no one if I mention that peak oil was high on the list but leadership in sustainable development was also seen as very important. Above all I pointed out that it was important to support female leaders in all positions of responsibility and not the least in environmental work. Far too few women are environmental leaders in industry.

When the candidates for this year’s prize for “Sustainable Leadership” were presented they were all men but last year’s winner was, in fact, a woman. For our future, leadership is very important and for future developments in energy I see few leaders. There are exceptions and Leif Johansson, who will now take over leadership of Ericsson, is one such person.

Our politicians were represented by the Environment Minister Andreas Carlgren but since I have already heard him speak a few times I cannot assert that he stands out as the great political leader who will lead us to a sustainable future. Furthermore, some of his ideas about energy were in error. The question is when we will find a political leader who will stand up and say, “I have a dream”.

(Swedish)

För tredje veckan i rad har jag varit inbjuden till Stockholm för att delta i något speciellt event och denna gången var det Näringslivets Miljöchefer och tidningen MiljöAktuellt som bjöd in till Sustainability Day 2011. Min roll var att vara med i panelen som skulle diskutera ”Utmaningar för det svenska näringslivet”. Det var över 800 representanter för näringslivet som hade kommit till Cirkus på Djurgården för att vara med på tillställningen.

Innan vi kommer till panelen vill jag diskutera dagens huvudtalare Jonathan Lash som är president för World Resources Institute i Washington. Han konstaterade det som är allmänt känt att vi blir fler och slutsatsen var att råvarorna inte räcker till. Vi står inför den stora utmaningen och han visade bilder av de kända ”hockyklubborna”, det vill säga att vi under hundratals år använde väldigt lite av jordens resurser för att under 1900-talet öka konsumtionen av resurser exponentiellt. Vad många inte förstår är att exponentiell tillväxt inte är hållbar och att den någon gång måste brytas. Denna ökning medför att de 7 miljader som lever på jordklotet idag har det bättre än de 2.5 miljarder som levde här 1950. Det stora problemet är att resurserna vad det gäller vissa komponenter börjar att ta slut och frågan var om en grön ekonomi är räddningen. Energiproblematiken och matproduktion lyftes fram som framtida problem. Vad det gäller globala fotavtryck markerade han produktion av mjölk och smör som de största bovarna. Slutligen betraktade han sig själv som medlem av “The Axis of evil” då det gällde klimatet.

Vad det gäller debatten om utmaningar för näringslivet förvånar det säkert ingen om jag nämner att Peak Oil kom högt upp på agendan, men ledarskap vad det gällde hållbar utveckling ansågs också vara väldigt viktigt. Framförallt poängterade jag att det var viktigt att stödja kvinnliga ledare på alla poster och inte minst inom miljöarbetet. Allt för få kvinnor är miljöchefer.

Då kandidaterna till årets pris för ”Hållbart ledarskap” presenterades var de alla män, men förra årets vinnare var faktiskt en kvinna. Då det gäller framtiden är ledarskap enormt viktigt och vad det gäller den framtida utvecklingen inom energisidan ser jag få ledare som står upp. Det finns undantag och Leif Johansson, som nu tar över rodret för Ericsson är ett sådant undantag.

Politiken representerades av miljöminister Andreas Carlgren, men då jag hört honom ett antal gånger så vill jag inte påstå att han framstår som den store politiske ledaren mot en hållbar framtid. Några av hans påstående om energi var dessutom felaktiga. Frågan är när vi får en politisk ledare som ställer sig upp och säger ”I have a dream”.

Advertisement

Posted in: Dagsaktuellt