For the first time I have been invited to a conference on global warming so it was with excited expectation that I travelled to Lisbon where the conference was to be held (Global Conference on Global Warming). As well as listening to the invited speakers there was also the opportunity to submit ones own contribution to the various sessions. In total, 250 abstracts had been submitted to the organizers. The organizing institution was the university in Evora. The previous conference had been held in Istanbul, Turkey in 2009. At that time Global Warming was high on the international agenda before the COP15 meeting in Copenhagen so the conference in Istanbul was well attended. This time it was evident that the economic crisis had made it impossible for many to attend even if their abstracts had been accepted for presentation. Stricter visa regulations for entry of citizens of African nations into the EU did not help either. In total there were just under 100 delegates compared with 350 in Istanbul. The media’s interest for global warming was non-existent. Instead, it is the economic crisis in some Mediterranean nations of the EU that attracts their attention. Politicians also kept their distance from the conference. In terms of interest levels it appears we have passed “Peak Global Warming”.
Six years ago ASPO organized an international conference on Peak Oil in Lisbon and it is interesting to note that the venue for that conference and this global warming conference was the same, namely the Gulbenkian Foundation’s conference centre. At the ASPO conference the locale had been full of participants, ministers were interested in attending and at least three teams making documentary films were there. Just because interest in global warming has ebbed does not mean that it is not important so let us discuss the conference. In total, there were seven keynote speakers and the first in line was Ibrahim Dincer who discussed hydrogen gas as a solution for a carbon-free society. For me it is interesting that he did his analysis from an energy perspective and it was necessary to understand thermodynamics to follow it. He also asserted that one needs to understand the difference between energy and exergy [“the measure of work that can be extracted from a system” – http://www.eubios.info/biodict.htm%5D if one wants to find a solution for the future.
The next keynote presentation was “The aerosol – cloud conundrum” by Jost Heintzenberg and it was very interesting. Jost has been a professor at Stockholm University for 16 years and has worked together with, among others, Bert Bohlin who was one of the founders of the IPCC. Studying clouds is an important part of climate change research and for someone like myself who knew nothing about this it was very interesting.
Tuesday began with a presentation on “Carbon Capture and Storage: global potential and status”. The talk was given by John Gale, who is the General Manager of the IEA Greenhouse Gas R&D Programme (IEAGHG) and he tried to win his audience over to supporting CCS. Personally, I am doubtful since CCS requires quite a lot of energy to perform, not the least because the captured CO2 must be compressed in order for it to be stored underground. The CO2 must be compressed into liquid form which requires high pressures. For me, CCS is a way of trying to avoid the real problem.
The next keynote speaker was João Teixrira who gave us more information on clouds and uncertainties in climate modeling. It is difficult for me to comment on that presentation. The fifth keynote presentation concerned biological diversity and Miguel Araujo gave a brilliant talk. He should be well known to experts in the area since he has published in all the major journals.
We have now come to Thursday and keynote speaker number six. It was Robert Ayres who is Professor Emeritus of Environment and Management at INSEAD, Institute Scholar at the International Institute for Applied Systems Analysis (IIASA) in Austria. He has also served as a Karl XVI Gustav Guest Professor and was then associated the Chalmers. His presentation was titled, “Exergy, Work and Economic Growth – Past and Future” and, once again, physics entered the picture. It became apparent that he does not have much time for today’s leading economists.
The conference ended with my presentation that was titled, “Future Energy Scenarios – Peak Oil, Peak Gas and Peak Coal”. There was not much time for discussion with the participants after my talk so I could not form a clear impression of their reactions. However, the presentation seemed to go over well and there was no vocal opposition to it. It seemed as though they accept that the IPCC’s scenarios A1 and A2 cannot describe reality. This is a little step forwards towards a future that means we must change our form of energy consumption.
(Swedish)
För första gången har jag blivit inbjuden till en konferens där temat är ”Global Warming” och det var med spänd förväntan som jag åkte till Lissabon där konferensen skulle hållas (Global Conference on Global Warming). Förutom att lyssna på inbjudna föredragshållare fanns det möjlighet att skicka in egna bidrag till olika sessioner och totalt var det 250 bidrag som skickats in för bedömning. Ansvariga för konferensen var universitetet i Evora och den tidigare konferensen i serien var i Istanbul, Turkiet. Då 2009 stod Global Warming högt upp på den internationella agendan inför COP15 i Köpenhamn och konferensen var välbesökt. Nu visade det sig att den ekonomiska krisen gjort det omöjligt för många att komma även om deras bidrag blivit godkänt för presentation, liksom strängare regler för att få visum från medborgare Afrika. Totalt blev det knappt 100 deltagare jämfört med 350 i Istanbul. Medias intresse för Global Warming var på nollpunkten. Istället är det den ekonomiska krisen för EU-länderna längs Medelhavet som står högst upp på agendan. Politiker höll sig också på avstånd från konferensen. Vad det gäller intresset verkar det som om vi har passerat ”Peak Global Warming”.
För sex år sedan ordnade ASPO en internationell konferens om Peak Oil i Lissabon och det är intressant att notera att vi då var på samma ställen som denna konferens, nämligen i Gulbenkian Foundations konferenscentrum. Då var lokalen full med deltagare, ministrar var intresserade att komma och minst 3 dokumentärfilmare var där. Att intresset svalnat för Global Warming betyder inte att frågan inte är betydelsefull så låt oss diskutera konferensen. Totalt var vi sju stycken som var inbjudna som så kallade ”Keynote speacres”, och först ut var Ibrahim Dincer som diskuterade vätgas som en lösning mot ett kolfritt samhälle. För mig var det intressant att han gjorde sin analys utifrån ett energiperspektiv och att kunskap om termodynamik blev en nödvändighet. Han framhöll också att man måste förstå skillnaden mellan energi och exergi om man skulle hitta en lösning för framtiden.
Nästa Keynote var ”The aerosol – cloud – climat conundrum” och Jost Heintzenberg gjorde en intressant presentation. Jost har varit professor i 166 år vid Stockholms universitet och bland andra har han arbetat med Bert Bohlin som var med och startade IPCC. Molnforskning är en viktig del i klimatarbetet och för mig som inte kan något om detta var det mycket intressant.
Tisdagen började med ett föredrag om ”Carbon Capture and Storage; global potential and status”. Det var John Gale, som är General Manager of the IEA Greenhouse Gas R&D Programme (IEAGHG) som höll ett föredrag som skulle få oss positive till CCS. Personligen är jag tveksam då det kostar ganska mycket energi att genomföra CCS och inite minst så CO2 skall komprimeras för att sedan lagras i något utrymmen under marken. Vad som diskuterade var nämligen lagring i flytande form och då krävs det höga tryck. CCS är för mig ett sätt att försöka gömma undan de verkliga problemen.
Nästa keynote var João Teixrira och mer om måln och osäkerheter i klimatmodellerna. Svårt för mig att kommentera. Det femte keynoteföredraget handlade om biologiskt mångfall och Miguel Araujo höll ett lysande föredrag. För experter inom området bör han vara välkänd då han har publicerat i alla de stora tidskrifterna.
Vi har nu kommit till torsdag och keynote nummer sex och Robert Ayres som är Professor Emeritus of Environment and Management at INSEAD; Institute Scholar at the International Institute for Applied Systems Analysis (IIASA) in Austria. Han har också innehaft Karl XVI Gustavs gästprofessur och var då associerad med Chalmers. Föredragets title var “Exergy, Work and Economic Growth – Past and Future”, och på nytt kom fysik in I bilden. Det framkom att han inte hade mycket till över för dagens ledande ekonomer.
Konferensen avslutades med mitt föredrag med titeln “Future Energy Scenarios – Peak Oil, Peak Gas and Peak Coal”. Det fanns inte mycket tid att diskutera med deltagarna för att fånga upp deras reaktioner, men det kändes bra och ingen opponerade sig högljut. Det verkade som om man accepterade att IPCC:s scenarier A1 och A2 inte beskriver verkligheten. Ett litet steg mot den framtid som innebär att vi måste förändra vår energikonsumtion i framtiden.
Aleklett's Energy Mix 
olle w
July 28, 2011
Verkar vara lite dött på din blogg också gällande kommentarer. Lite förvånande faktiskt då du och ASPO ändå är ”välkända”.
Klimattramset dvs överdrivna hot om ”katastrofer”, det faktum att verkligheten inte stämmer med modellerna och verkliga hot (ekonomin) har gjort att Kejsarens nya kläder har börjat avslöjas.
Din input hör snarare hämma på den klimatrealistiska sidan. Jag delar inte din pessimistiska uppfattning men kan lätt ta till mig att även om du missar med 100 % så är IPCC fantasiscenarior gällande utsläpps ökningar minst sagt orealistiska. De bortser också helt från ett teknologiskifte med modern och utbyggd kärnkraft i kombination med sk förnybar kapacitet osv.
Min fråga är accepterade verkligen ”alarmisterna” dina ståndpunkter principiellt eller tror de fortfarande att det finns hur mycket fossila bränslen som helst?