There Will Be Peak Oil

Direkt då jag I lördags läste Daniel Yergins artikel ”There Will Be Oil” bestämde jag mig att skriva ett svar. Jag hade diskussioner med Bob Hirsch i Washington hue vi skulle agera. Vi får se vad det blir. Har är mina personliga reflektioner över artikeln-

There Will Be Peak Oil

I sin bok The Prize visade Daniel Yergin att han mycket skickligt kan berätta om oljans historia. I sin artikel i WSJ visar han på nytt att han behärskar denna konst och denna gång koncentrerar han sig på M. King Hubbert och hans världsberömda Hubbert topp. Yergin tar visserligen upp delar av Hubberts historia som saknar relevans för has arbete med begränsad produktion av olja, men om man som Daniel Yergin inte vill diskutera fakta bakom Peak Oil är det naturligtvis bra att försöka misskreditera Hubbert. Att Hubbert 1956 kunde med ett enkelt scenario ange gränser för den amerikanska oljeproduktionen med dåtidens begränsade kunskaper om vad som skulle ske inom oljebranschen och att den övre gränsen 1971 också representerade verkligheten är fantastiskt. Att Hubbert inte lyckades beskriva då den globala maximala produktionen skulle ske berodde framförallt på att de oljeproducerande länderna i Mellanöstern stängde sina kranar under 1970-talet. Fram till dess kunde värdens oljeproduktion beskrivas som ett enda stort system där ökningen var 7 procent om året. Från och med 1980 krävs det andra metoder än en Hubberts anpassning för att beskriva verkligheten. Vi som idag bedriver akademisk forskning inom Peak Oil har idag kommit mycket längre vad det gäller de modeller som beskriver framtidens produktion. Det är helt uppenbart att Daniel Yergin inte läser akademiska publikationer. Vi har bland annat visat att ett oljefälts maximala produktion når man vanligen då 40 procent av oljan producerats och att den framtida produktion som Yergin diskuterar sker som End Tail produktion. Det betyder att det behövs nya oljefält för att öka den globala produktionen. Mycket riktigt nämner Yergin att dessa fyndigheter kommer att minska i framtiden. Med detaljerad kunskap om världens oljeproduktion så går det faktiskt att stuva om Yergins diskussion så att den stödjer det faktum att vi lever i tidevarvet för Peak Oil.

Våren 2002 organiserade ASPO, the Association for the Study of Peak Oil&Gas, världens första internationella Peak Oil konferens i Uppsala, Sverige. I det pressmeddelande som då skickades ut visades att värdens samlade produktion av olja (råolja, olja från oljesand och naturligt flytande gas) skulle år 2010 nå maximal produktion med 85 miljoner fat om dagen. Då dessa produkter passerar ett raffinaderi tillsätts olika produkter och volymen ökar, det är denna volym som Daniel Yergin nämner då han säger att produktionen skall vara över 110 Mb/d 2010. Samtidigt säger han mycket riktigt att den verkllliga produktionen 2010 är 82 Mb/d, om vi skall vara mer exakta anges den i BP Statistical Review of World Energi till 82.1 Mb/b. Det betyder att den produktionsprofil som ASPO presenterade 2002, och som också publicerades av K. Aleklett och C. Campbell i Minerals and Energy 2003, var för optimistisk. Villkoret för en produktion med 85 Mb/d 2010 var att oljeproduktionen från Iraks gigantfält skulle öka. Av kända skäl vet vi att denna ökning har uteblivit. Då oljeindustrin 2004 nådde upp till 81 Mb/d kunde man inte öka den globala produktionen. Under 6 år från 1999 till 2004 ökade den globala oljeproduktionen med 9.1 Mb/d, medan den under de följande 6 åren från 2005 till 2010 var konstant med ett medelvärde på 81.5 Mb/d, där produktionen för 2008 ligger över, produktionen 2009 under och 2010 var den 82.1 Mb/d. Det är viktigt att man som forskare anger villkor för framtidens scenarier och Uppsala Globale Energy Systems research group vid Uppsala universitet (som samarbetar med Robert Hirsch) har visat att villkoret för den högre produktionen 2010 just var att produktionen skulle komma igång i de stora oljefälten i Irak.

Den bild av framtiden som Yergin målar upp om framtidens produktion är den samma som hans företag CERA presenterade i februari 2007 i Journal of Petroleum Technology (JPT). Vi fick då möjlighet att i JPT visa hur orealistisk detta framtidsscenario var. Den mängd olja som krävs för att den framtiden skall bli verklighet är inte bara de 125 miljarder fat som Yergins nämner som ökning i befintliga fält runt om i världen utan något helt annat. I den kommande boken Peeking at Peak Oil beräknas faktiskt denna volym till betydligt högre, men det kommer inte att hindra Peak Oil. Världen konsumerar idag 30 Gb om året och 125 Gb är exakt 4 år och 2 månaders konsumtion, men den tid som det kommer att ta för att få fram 125 Gb är längre än 10 år.

Då Daniel Yergin diskuterar oljereserver är det vad industrin kallar för 1P reserver (proven reservs), men de verkliga reserverna som oljebolagen har i sina böcker är 2P reserver (proven and probable) men de är inte tillåtna att ange dessa 2P reserver om man skall vara registrerade vid börsen i New York. Genom att använda 1P reserver kan man skapa en artificiell trygghet inför framtiden medan 2P statistiken visar det faktum att världen redan passerat den tidpunkt då 2p reserverna var som störst. Att framföra den falska bilden av framtidens verklighet som Daniel Yergin gör i WSJ kan jämföras med att försöka styra en supertanker mot en framtid genom att bara titta i backspegeln. Genom att framhärda åsikten att vi inte behöver oroa oss för än om 50 år försämras möjligheterna för det amerikanska folket att skapa den förändring som krävs för deras barn och barnbarns framtid. en. Med Daniel Yergin som styrman åt kaptenen kommer vi mycket snart att köra på grund.

Advertisement

Posted in: Uncategorized