An interesting week with Peak Oil / En intressant vecka med Peak Oil

Posted on February 11, 2012

0


It has been an interesting week in the oil area. The fact that Springer [the publisher of Kjell’s coming book] pressed the start button last week meant that they wanted additional information during the weekend. Then they thought that the text on the back cover of the book was too long and so they reduced it and wanted our opinion.

Last autumn I received an inquiry regarding whether I could speak at “Cisterndagarna” [literally, “the tank days”] and had no idea what it was about. Now after Tuesday’s symposium I have discovered a completely new business within the oil branch. Owning large oil storage capacity has become a profitable activity. Normally, the oil market operates so that one can buy and sell oil on a daily basis and be certain that, nevertheless, at the end of the day one does not own any oil. In this way oil is sold around nine times before it is finally used. Alternatively, one can actually buy oil at an attractive price and store it to sell later at a higher price. An oil tanker carries around 2,000,000 barrels so playing this game requires a lot of cash but it can also lead to enormous profits. One of the players that I spoke to had storage capacity of this order and told me that, at the moment, their storage held oil bought at $86 per barrel that could be sold at a profit of over $25 per barrel, i.e. a total profit of $50 million. Before the symposium one of the participants approached me and asked if I recognized him. I had to confess that I could not put a name to the face. It turned out to be an old classmate from school.

The week concluded with two days in Oslo as a guest of Nordea Norway [a bank]. Every year they hold a winter concert for their most important customers that is preceded by a symposium with a particular theme. This year’s theme was variation in energy prices. The concept of the symposium is that it should feature a person from within the particular industry, a representative of the investors and also an academic. The industry’s man was Svein Richard Brandtzäg, the CEO of Norsk Hydro. Some years ago Norsk Hydro sold their oil business to Statoil and today they concentrate on production of aluminium. They are by any measure Norway’s largest consumer of electricity – they consume nearly half of all the electricity produced in Norway. Brandtzäg took up an issue of which many are unaware, namely that one can re-release from aluminium much of the energy that was used in producing it. In this way, metallic aluminium can be regarded as a form of stored, renewable energy. In future you may be able to drink a can of Coca Cola and then crush the can and use it as a source of energy for your computer.

The representative of the investors was Tom Vidar Rygh, who described how there is a great need for investment in Norwegian oil production. The reason is quite obvious. Norway’s oilfields are ageing and new technology is required to extract the last drops. He also described the Norwegian state’s subsidization of oil exploration. A company that performs drilling costing $x million is refunded 78% of those expenses. It is these subsidies that made it possible for Lundin Petroleum to be active in Norway. Regarding new discoveries I heard during my days in Oslo that Lundin had recently found a field that Elf missed by 20 metres in the 1970s. Lundin’s geologists received high praise. It remains to be seen how large the discovery will be in reality but it was interesting to hear that the field should have been discovered so long ago. That means that the probability of finding new fields in the area is lower than usual since the area has already been examined for potential oil reserves. Apparently not everyone is as sloppy as Elf was.

My contribution was an excerpt from the approximately two hours of material that I usually include in a lecture. I will not describe it in detail but will move on immediately to the debate that followed. The moderator of the debate was Eivind Reiten who was head of Norsk Hydro when they were also engaged in oil production. To my surprise he did not oppose the concept of Peak Oil but, instead, showed that he understood it. His long term perspective definitely saw Peak Oil. As usual, the economists in the debate had a short term perspective and the issue for them was what investors should do. The Government Pension Fund of Norway was brought up in the debate and, of course, I was told that they want to buy the entire Swedish stock exchange. My reply was that I did not believe we Swedes wanted to sell everything to Norway and that, for now, Norway cannot force us to sell.

On Friday I had individual discussions with people from Nordea. To conclude I can assert that my visit to Oslo left an impression on the company and it is now time for them to prepare for Peak Oil.

[In Swedish]

Det har vari en intressant vecka i oljans tecken. Det faktum att Springer tryckte på produktionsknappen förra veckan innebar att man vill ha kompletterande uppgifter under helgen. Sedan var det baksidetexen som var för låg och man bantade ner den och vill ha våra synpunker.

Då jag i höstas fick en förfrågan om jag kunde prata på Cisterndagarna hade jag inte en aning om vad det rörde sig om. Nu efter tisdagens seminarium har jag upptäckt en helt ny affärsverksamhet inom oljebranschen. Att vara ägare till stora lagerutrymmen för olja har blivit en lönsam affär. Man kan dagligen köpa och sälja olja och vara säker på vid dagen slut att man inte rent fysiskt äger någon olja. På så sätt säljs den olja som dagligen används cirka 9 gånger. Man kan också köpa olja i verkligheten för ett attraktivt pris och sedan lagra den under en tid tills oljan blivet dyrare. En oljetanker är ca 2.000.000 fat så det krävs kontanter, men det kan också bli ofantliga vinster. En av aktörerna som jag pratade med har just lagerutrymmen i denna storlek och berättade att just nu finns det olja i lagret som någon köpt för 86$ per och nu kan den säljas med en vinst på över 25$ per fat dvs med 50 miljoner dollar. Innan seminariet som en av deltagarna fram och undrade om jag kände igen honom och jag måste erkänna att det inte fanns ett namn förknippat med ansiktet. Det visade sig vara en gammal klasskamrat från realskolan.

Veckans avslutades med två dagar i Oslo som gäst hos Nordea Norge. Varje år har man en vinterkonsert för sina viktigaste kunder som inleds med ett seminarium med ett speciellt tema. Årets tema var energiprisernas variationer. Konceptet är att det skall vara en person från industrin, en representerande investerarna och en akademiker. Industrins man var Svein Richard Brandtzäg, CEO för Norsk Hydro. För några år sedan sålde man sin oljeverksamhet till Statoli och idag har man koncentrerat sig på aluminium tillverkning. Man använder el från vattenkraft för att tillverka aluminium och är utan jämförelse Norges störsa elkonsument, nästan hälften av all el som produceras i Norge. Brandtzäg tog upp något som många inte är medvetna om nämligen att man kan frigöra den energi so gått tå att göra aluminium och på så sätt kan man betrakta aluminium som lagrad förnybar energi. I framtiden kan man dricka en burk Coca-Cola och sedan skrynkla ihop burken och använda den som energikälla för sin dator.

Investerarnas representant var Tom Vidar Rygh, som berättade att det fanns stora investeringsbehov på Norsk sockel. Anledning är ganska uppenbar. Fälten börjar bli gamla så nu krävs det ny teknologi för att få ut de sista dropparna. Han berättade också om Norska statens subventioner av letning av olja. Ett bolag som borrar för x miljoner dollar ett år får nästa år tillbaka 78 procent av dessa utgifter. Det är denna nya subvention som gjorde det möjligt för Lundin Petroleum att bli aktiva i Norge. Vad det gäller den nya fyndigheten hörde jag under mina dagar i Oslo att det franska bolaget Elf missade fältet med 20 meter på 1970-talet och Lundins geologer prisades högt. Det återstår att se hur stor fyndigheten bli i verkligheten men det är intressant att höra att fältet bord ha upptäckts på 1970-talet. Det betyder att sannorlikheten att hitta nya liknande fält i området är mindre då man redan lundersökt potentiella reserver. Alla har inte varit lika slarviga som Elf.

Mitt bidrag blev ett utdrag av de ca 2 timmar som finns som bas för mina föredrag och jag går inte in på detaljer utan direkt till den efterföljande debatten. Moderator var Eivind Reiten, som var chef för Norsk Hydro då de också utvann olja. Till min förvåning gick han inte till svars mot Peak Oil utan snarare visade han en förståelse och det långsiktiga perspektivet var definitivt Peak Oil. Som vanligt hade ekonomerna i debatten ett kortsiktigt perspektiv och frågan är hur man som investerare skall ställa sig. Norska oljefonden kom upp till debatt och naturligtvis fick jag höra att man kan om man vill köpa hela den svenska börsen. Min replik blev att jag inte tror att vi svenska vill sälja allt till Norge och än så länge kan Norge inte tvinga oss att sälja.

Fredagen blev individuella diskussioner med folk från Nordea och som slutord kan jag påstå att mitt besök i Oslo gjort avtryck på bolaget och det gäller nu att planera för Peak Oil.

Posted in: Uncategorized