ASPO Conference 2012 – 10 Years of ASPO (1)

Posted on June 2, 2012

0


(An English translation is now on ASPO’s homepage, www.peakoil.net)

För 10 år sedan i maj 2002 bildades ASPO i samband med att vi organiserade världens första Peal Oil konferens i Uppsala. Under hösten 2000 hade flera personer uppmanat Colin Campbell att ta initiativ till att bilda någon form av organisation som skulle studera och informera om att världen stod inför ett stort problem, inom 10 år skulle världens råoljeproduktion nå ett maximum. Detta faktum hade han och Jean Leherrere beskrivit i en artikel i Scientific Ameican i mars 1998. Årets konferens var vår tionde konferens och samtidigt ett 10-års jubileum. Min inledningspresentation kan ni ladda hem och titta på då jag kommer att referera till den i texten här nedan. Samtidigt är det en liten presentation av min bok Peeking at Peak Oil som sammanfattar 10 år med ASPO och den forskning som min grupp vid Uppsala universitet har gjort under 10 år.

(Download the presentation)

(Slides 3-6) I artiken i The End of Cheap Oil visades att råoljeproduktione skulle nå ett maximum runt 2006 med en produktion på 72 miljoner fat om dagen (Mb/d). IEA har nu erkänt att vi hade maximal produktion 2006 men att den bara blev 70 Mb/d. Det faktum att industrin inte kom upp till 72 Mb/d betyder att man kan ha en längre platåproduktion på 70 Mb/d. Den nedgång som Colin och Jean visar är baserad på den kunskap om reserver som fanns 1998 med antaganden om framtida fyndigheter. IEA visar det samma som vi har visat att medgången i dagens produktion av råolja är ungefär 4 Mb/d per år. I de framtidsprognoser som IEA visar tror man att fält som man redan hittat och nya fyndigheter skall kompensera denna nedgång. Vad det gäller nya fyndigheter så skall de ge en produktion på 19 Mb/d 2035 och i verkligheten skulle det medföra en produktion som är tre gånger större än den som Nordsjön hade som maximal produktion. Tiden får visa vad som händer men vi tror inte att det är möjligt. Vi kan ändå konstatera att Colin och Jean hade rätt 1998.

(Slides 8 -13) I oktober 2001 besökte jag Colin i Balydehob, Irland, och erbjöd mig att ordna en internationell workshop vid Uppsala Universitet. Kollaget med bilder som universitetens fotograf tog visar några av de ca 60 personer som var med på workshopen (ASPO 1). Två av huvudtalarna var Roy Leonard, som då var exploateringsansvarig för det ryska oljebolaget Yukos och Matt Simons, som på fotografierna intervjuas av den kände svenske TV-journalisen Bo Holmström. Längst till vänster på rad två har vi Bert Bolin, som var IPCC:s förste president och skapare av IPCC. Under årets konferens framfördes åsikten att vi skulle söka sammarbete med IPCC och det var något som jag från början hade hoppats på men det är snarare så att IPCC inte vill ha sammarbete med oss. Det var mycket viktigt att Bruce Stanley, som då arbetade för AP i London, kom till Uppsala och skrev om vår workshop. Artikeln spreds över hela världen och då Matt Simons på lördagsmorgonen slog upp förstasidan på sin tidning i Huston kunde han läsa att han varit i Uppsala och han kunde också för första gången läsa att uttrycket Peak Oil användes för första gången i internationell press. Idag ger en sökning på Google 6 miljener träffar. Följande bilder definierar Peak Oil, visar var i världen vi har ASPO-föreningar och var vi har haft konferenser.

(Slides 14 – 18) I samband med konferensen i Uppsala skickade vi ut ett pressmedelande som visade hur vi då för 10 år sedan beräknade att det skulle bli en produktionsplatå runt 2010 med 85 Mb/d (produktion så som BP definierar den, dvs utan Processing Gains och etanol). BP:s medelvärde för åren 2002 – 2010 är 81.5 Mb/d vilket visar att den prognos som ASPO visade 2002 var för optimistisk. Då 2002 betraktades vår prognos som orealistiskt låg. De olika prognoser som Fredrik Robelius visade i sin avhandlig hade som villkor för den högsta produktionen att man skulle satsa stort i Irak. Nu blev det inte så.

(Slides 19, 20, 21) En viktig del av vår forskning behandlad ”Depetion rate of remaining recouses”. Enkelt förklarat har vi visat att man bara kan producera några procent av de resurser som finns kvar i ett fält eller i ett område. För Nordsjön gäller det 6 procent.

(Slides 22, 23, 24) Det finns många uppfattningar om hur mycket mer olja, råolja, som vi kan hitta. Vi kan först notera att ungefär 1 % av världens oljefält från början hade ungefär 65% av all olja på jorden. Om man år för år studerar hur många fält man hittat och hur mycket olja det fanns i fälten så kan vi konstatera att man hittade flest fält under 1980-talet, 360 fält om året. Samtidigt kan vi konstara att fälten blir mindre och mindre. Fram till 2035 beräknar jag att man kommer att hitta cirka 250 fält om året och att medelvärdet är ungefär 30000 fat per fält. Det betyder att man kommer att hitta lite mindre än 200 miljarder fat fram till 2035.

(Slid 25,26) Den olja som vi hittat skall sedan produceras och faktum är att vi inte kan producera mer än vad vi hittat. Produktionen styrs av fysikens lagar och den lag som kommer att styra vår framtid heter Darcys lag. Flödet q, dvs kranens storlek, bestäms av k, storleken på porerna i berget, A som är kontaktytan mellan brunnen och oljefältet, den grekiska bokstaven my som är et mått på hur trögflytande olja är och den sista termen, dP/dL, är tryckförändringen från den plats där oljan finns och den borrade brunnen. Horisontella brunnar gör att A blir större och produktionen kan öka. Trycket brukar man fixa genom att pumpa in vatten, men om det är för högt trycker det inte oljan framför sig utan försöker nå brunnen ändå. Vi har en framtid där fysikens lagar bestämmer flödet av olja.

(Slides 27-30) Nu har vi kommit till djupvattenproduktion. Först visas den teknikutveckling som skett de senaste åren och djupvatten är djup större än 500 meter. Det mest utvecklade området är Mexikanska gulfen och produktionen har redan planat ut.

(Slide 31, 32) Det finns vissa uttryck som oljeindustrin använder och framförallt kan det vara förvirrade då man diskuterar reserver. Ekonomer diskuterar ofta P1 reserver medan tekniker diskuterar 2P reserver. ”Recovery factor” är den del av oljan som kan utvinnas. Teknik kan med tiden öka denna andel.

(Slides 33-36) Om man har samma reservstorlek på konventionell och okonventionell olja så är det mycket svårare att få samma flöde från den okonventionella som för den konventionella. Kanadas oljesand är ett bra exempel- I Peeking at Peak Oil har jag beräknat hur mycket större produktion vi kan förvänta oss jämfört med idag. Beräkningen bör betraktas som optimistisk. I artikeln ”Peak of the Oil Age” har vi tre framtida scenarier där en snabb utbyggnad kan ge en ökad produktion fram till 2014. Det kan naturligtvis också bli en förlängd platå. Då vi närmar oss 2030 beräknas produktionen vara mellan 70 och 75 miljoner fat om dagen.

(Slides 37-39) Världen kan delas in i länder som exporterar och importerar olja och det största exportflödet av olja kommer från Mellanöstern. I figur 39 ser vi att exportvolymen var störst 2005 och att den sedan minskat medan den samtidigt ökat för Indien, Kina och andra länder i Sydostasien. I framtiden kommer OECD-länderna att få det svårt då deras andel kommer att minska.

(Slides 40-51) Bilderna 40 till 51 diskuterar IPCC:s utsläppsscenarier från 2000. Vi ser att Peak Oil medför att de flesta av oljescenarierna ligger bortom verkligheten. Peak Coal gör att kolscenarierna inte kan bli verklighet och det är dags att ändra fokus mot energibrist.

(Slide 52) Om man tar alla de reserver som rapporteras i BP Statistical Review of World Energi och förvandlar reserverna till koldioxidutsläpp kan man se vilka länder som har den största potentialen att släppa ut koldioxid. Om man summerar möjliga utsläpp från de 15 största utsläpparna så motsvarar deras utsläpp 85 % av alla framtida utsläpp. Man inser genast att framtidens problem är kol. Kol används framförallt som bränsle för elproduktion så kallad basproduktion.

(Slide 53) Här summeras framtiden sedd med olika ögon. Ekonomer ser ingen ökad tillväxt utan ökad energikonsumtion. Miljöhänsyn kräver att fossilenergin halveras eller försvinner, men samtidigt används ca 30% av de fossila bränslena till att producera mat till världens befolkning som kommer att öka. Den förnybara delen (inklusive vattenkraft) är ganska liten. Det är orealistiskt att tänka sig en ökning med mer än 7% om året. Framtiden är komplicerad.

(Slide 54) Tiden att agerar rinner ut.

(Slides 55, 56, 57) Tack till Olle, Michael och mina studenter.

Posted in: Uncategorized