The 127th Assembly of the Inter-Parliamentary Union and Peak Oil

Posted on October 27, 2012


“The Inter-Parliamentary Union” (IPU) has its seat in Geneva and was formed as long ago as 1889 on the initiative of the then freedom activists William Cremer of the United Kingdom and Frédéric Passy of Frankrike. They were both members of their respective nations’ parliaments and intended that conflicts would be solved by negotiation rather than war. In 1901 Frédéric Passy became the first person to receive the Nobel Peace Prize while William Cremer has to wait until 1903 for that honour. Today the IPU consists of 162 members and 10 associate members (

 (The flags of the member parliaments)

From 22 to 26 October the IPU gathered for its 127th meeting in Quebec, Canada. For the first time in its history it had a panel session that discussed energy. I am very honoured to have been chosen to discuss the topic, “Peak Oil: What prospects for energy security?” The dinner on the last day of the IPU meeting concluded with three parallel sessions and it was with considerable excitement that those of the IPU behind this energy discussion initiative waited to see how many of the delegates from the 162 member nations would attend. It turned out that 120 delegates came and participated in the debate on Peak Oil. From the start I have regarded our work with Peak Oil as a contribution to the goal of global peace and in the light of the history behind the IPU I was very pleased to begin the session with a short introduction to Peak Oil. (My presentation can be downloaded here).


 (From the left: Saleh E. Al Husseini, Anne Korin, and Kjell Aleklett)

 The moderator for the session was Saleh E. Al Husseini from Saudi Arabia. He is “President of Sustainable Development, Finance & Trade Committee of the IPU”. Beside me on the panel was Anna Korin, Co-Director of the Institute for the Analysis of Global Security (IAGS) and Adviser to the United States Energy Security Council. I was invited to the session as the President of ASPO International and I began by introducing ASPO and our definition of Peak Oil. I showed where in the world suitable geological conditions exist for finding oil and I used the North Sea as an example of a region in which oil production had peaked (in 2000) and had then declined. Discoveries of crude oil in the USA and the world show clear peaks during the 1930s and 1960s respectively. The fact that one cannot produce more oil than one has found means that a peak in production must follow a peak in discoveries and the statistics show that the USA saw peak production around 1970 while the entire world saw peak production in 2005. What is presented by organizations such as the International Energy Agency (IEA) as a future possible increase in oil production is so-called “unconventional” oil production such as from Canada’s and Venezuela’s oil sands. I concluded by showing that the world has now reached a plateau of oil production (conventional plus unconventional) while the oil producing nations are increasing their oil consumption. This means that the largest volume of oil ever available for export to the world market was in 2005. The fact that India, China and the other nations in South East Asia are increasing their imports of oil means that the OECD nations and the rest of the world now have access to less oil than in 2005. If current trends continue then, by 2020, the volume of oil on the world export market available to the OECD nations and the rest of the world will be half of what was available in 2005. Spreading understanding of this reality and thereby assisting in preventing the conflicts that may arise as a consequence is an important task in the promotion of global peace. I hope that the IPU can participate in this work.

I had not previously met Anna Korin or heard her views on Peak Oil. (See Wikipedia’s entry on Anna Korin: Her introductory speech showed that Peak Oil was not a foreign concept to her and that the USA planned to tackle the problem by creating a competitive market for various forms of transport fuel. Principally, she asserted that methanol would play a greater role in future. Also, the future vehicle fleet would need to change so that it could use all forms of fuels. This would create market pressure that would return the price of a barrel of oil to the $50 range. She was very critical regarding OPEC’s current oil production. If OPEC really have the reserves they claim – two thirds of the world’s reserves – but only supply one third of total world production then either their declared reserve volumes are incorrect or they are intentionally not increasing production. In other words, if the international oil companies BP, Exxon Mobil, Shell etc. had two thirds of the world’s reserves then they would supply two thirds of production. The impression I received was that the future she sketched out was very much the future that the USA needed. There remains more to say about her introductory remarks.

The last of the introductory presentations was by our moderator from Saudi Arabia Saleh E. Al Husseini. Not unexpectedly he was unconcerned about Peak Oil. He compared the world’s oil reserves in 1980 of 667 billion barrels with 2011’s reserves of 1653 billion barrels. What he forgot to mention was that this increase in reserve estimates was not due to discovery of more oil rather than changes in what is regarded as oil. The fact is that the oil discoveries made from 1980 to 2011 are insufficient to compensate for the oil the world consumed during that period. He finished the technical part of his remarks with conclusions according to the figure below. The last conclusion agrees well with the IEA’s viewpoint: It is not the resources below ground that matter but what happens above ground, i.e. investment, government policies, technology, etc.

In finishing Saleh E. Al Husseini delivered a message that must be regarded as a political comment rather than as a comment on Peak Oil. He said that Saudi Arabia had sent thousands of students out to places around the entire world to receive educations that would allow them to build a new future for the nation. This future would include large investments in renewable and also nuclear energy technology. The high taxes levied by e.g. the EU nations were criticised since these meant that the oil producing nations received less capital for necessary investments. Another way to express this is that the taxes have a dampening effect on the price of oil and this is very interesting since it means that e.g. one way to oppose the high price of oil is for the USA to increase its taxes on oil. He finished by saying that God had been very generous in bestowing such large oil reserves upon Saudi Arabia so that Saudi Arabia also has a responsibility to aid humanity and those nations that need oil.

 (IPU delegates who participated in the debate about Peak Oil)

Then followed the longest question time on Peak Oil that I have ever experienced. During two and one half hours questions were asked by around 20 delegates. There were direct questions but  often also questions embedded in a statement on a nation’s attitude in regard to oil production, OPEC’s role and/or the price of oil. The “Arab Spring” was also mentioned as a Libyan delegate proudly declared that Libya was now a democratic nation with free elections and he could not imagine it any other way. The nation required income from oil to construct the new Libya. The representative from Algeria mentioned that their national budget required an oil price of $105 per barrel while other delegates stated that high oil prices threatened their economies. The delegates of some oil producing nations expressed doubts regarding Peak Oil while others showed through their statements and facial expressions that they agreed when I discussed various aspects of the issue. During the debate I wove in a few viewpoints on the other panelist’s presentations and I explained that the increase in reserves that Saleh E. Al Husseini had mentioned were not new discoveries rather than redefinitions of already discovered reserves. I also criticized partially Anna Korin’s position on the fuel market that, if all fuels were given free rein, competition from alternative fuels would reduce the price of oil to $50 per barrel.

Ultimately, the session ended up as more of a political debate on OPEC, the oil producing nations’ right to determine their production volumes and the price of oil. Not unexpectedly the strongest political statement came from Venequela’s representative who noted that Venezuela has the world’s largest oil reserves (if we ignore that these are unconventional oil in the form of oil sands) and that it is a free nation with a popularly elected president. The income from the oil should benefit the nation’s people and she defended the nationalisation of the oil industry that Venezuela had carried out. When Anna Korin commented on the nationalisation she was conscious that it could be appreciated as brutal which was also how Venezuela’s delegate saw it. Biofuels and food, the climate issue and more came up as questions and I had the opportunity to describe our research in these areas at Uppsala University.

There are additional details about the debate that I would like to mention but they are more of a political nature. After the long debate many delegates who presumably were less interested in the energy issue left the auditorium but a large number remained until the end. I was glad that the Swedish delegate and parliamentarian Krister Örnfjäder came up to me after the session and extended his congratulations on a good debate. I had mentioned my book “Peeking at Peak Oil” and after the debate there were numerous people who wanted to see it translated into French, Spanish and Arabic.

The fact that there were strong political views advanced in the debate on Peak Oil shows that it is a politically charged issue. One reason for this was that Anna Korin presented viewpoints that were more US-centric rather than global. I interpret the fact that the IPU took up the debate on Peak Oil as indicating that it understands that the issue of the world’s future energy supply can lead to conflicts and that they believe this issue should be solved peacefully. When Colin Campbell wrote his first newsletter on Peak Oil back in January 2001 there were 25 people who received the newsletter by email. The fact that the 162-member nation IPU is now engaging with the issue means that ASPO has been very successful in its campaign to make Peak Oil an issue that must be discussed when considering the world’s future. As the president of ASPO International I would like, on behalf of our national ASPO member organisations, to extend our sincere thanks to the Inter-Parliamentary Union.


“The Inter-Parliamentary Union (IPU)” har sitt säte i Geneve och bildades redan 1889 på initiativ av dåtidens fredsivrare William Cremer från Storbritannien och Frédéric Passy från Frankrike.  De var båda medlemmar i respektive lands parlament och menade att konflikter skulle lösas med förhandlingar istället för med krig. År 1901 blev Frédéric Passy den förste som fick Nobels fredspris medan William Cremer fick vänta till 1903 innan han fick fredspriset. I dag består IPU av 162 medlemmar och 10 associerade medlemmar (

(Alla medlemsstaters flaggor)

Från den 22 till och med den 26 oktober har IPU varit samlade till sin 127:e IPU församling i Quebec, Kanada. För första gången i dess historia har man haft en panelsession som diskuterat energi. Jag är mycket hedrad av att man då valde att diskutera ”Peak Oil: What prospects for energy security?” Sista dagens förmiddag avslutade IPU sitt möte med tre parallella sessioner och det var med spänning som initiativtagarna inom IPU väntade på att se hur många av delegaterna från de 162 medlemsländerna som skulle komma. Det visade sig att cirka 120 delegater kom och deltog i debatten om Peak Oil. Jag har från början sagt att jag betraktar arbetet med Peak Oil som en del av det globala fredsarbetet och med den historia som IPU har kändes det stort att få börja sessionen med att göra en kort introduktion till Peak Oil (här kan min presentation laddas hem).

(Från vänster: Saleh E. Al Husseini, Anne Korin, and Kjell Aleklett)

Moderator för sessionen var Saleh E. Al Husseini från Saudiarabien. Han är “President of Sustainable Development, Finance & Trade Committee of IPU”. Vid min sida i panelen hade jag Anne Korin, Co-Director of the Institute for the Analysis of Global Security (IAGS) and Adviser to the United States Energy Security Council. Det var som president för ASPO International som jag var inbjuden och jag började med att presentera ASPO och vår definition av Peak Oil. Jag visade var i världen det finns förutsättningar att hitta olja och tog som exempel Nordsjön och visade att produktionen där nådde sitt maximum runt år 2000 för att sedan minska. Nordsjön är ett bra exempel på ett område som passerat Peak Oil. USA:s och världens råoljeoljefyndigheter visar ett tydligt maximum under respektive 1930-talet och 1960-talet. Det faktum att man inte kan producera mer än vad man hittat medför att det måste bli en topp i utvinningen och statistiken visar att toppen uppnåddes runt 1970 för USA och för världen 2005. Vad som framförs av bl a International Energy Agency (IEA) som en framtida möjlig ökning av oljeproduktionen är så kallade icke konventionella oljor, t. ex. Kanadas och Venezuelas oljesand. Avslutningsvis visade jag att vi nu har en platåproduktion av olja och att de oljeproducerande länderna ökar sin konsumtion. Det betyder att världen 2005 haft sin största volym av olja att importera. Det faktum att Indien, Kina och övriga länder i Sydostasien ökar sin import innebär att OECD och övriga världen nu har tillgång till mindre olja än vad man hade 2005. Om de trender som vi har fortsätter så kommer volymen att halveras 2020 jämfört med vad den var 2005. Att förstå detta och att lösa de konflikter som kan uppstå är ett viktigt fredsarbete och jag hoppas att IPU kan vara delaktig i detta arbete. (Min presentation)

Jag har tidigare inte träffat och hört Anne Korins åsikter om Peak Oil (Om Anne Korin på Wikipedia Hennes
inledningsanförande visade att Peak Oil inte var en främmande tanke och att man skulle möta problemet genom att skapa konkurrens mellan olika bränslen för transporter. Framförallt hävdade hon att metanol skulle få en större betydelse i framtiden. Vidare att vi måste förändra vår bilpark så att den i framtiden kunde använda alla typer av bränslen. Detta skulle skapa ett marknadstryck så att oljepriset på nytt skulle komma ner till $50 per fat. Vad det gäller dagens produktion av olja var hon mycket kritisk till OPEC. Om man verkligen har de reserver som man hävdar, ca två tredjedelar av världens reserver, och samtidigt bara producerar en tredjedel av världens olja så innebär det att man antingen anger fel reserver eller medvetet reducerar produktionen. Hon menade att om de internationella oljebolagen BP, Exxon Mobil, Shell, m.fl. hade 2/3 av reserverna så skulle man också producera 2/3 av vår olja. Slutintrycket blev att den framtid som hon skisserade var väldigt mycket den framtid som USA behöver. Det finns mer att berätta om hennes inledningsanförande.

Sist i inledningsrundan var vår moderator från Saudiarabien, Saleh E. Al Husseini. Inte helt oväntat kände han ingen oro för Peak Oil. Han jämförde världens oljereserver 1980, 667 miljarder fat, med reserverna 2011, 1653 miljarder fat. Vad han glömde att berätta var att denna uppräkning inte berodde på att man hittat mer olja utan ökningen beror på att man gjort förändringar i vad man numera betraktar som fyndigheter. Faktum är att de fyndigheter som man gjort från 1980 till 2011 inte räcker till för att täcka den konsumtion som vi haft under samma tid. Han avslutade sin tekniska del med slutsatser enligt nedanstående figur. Den sista slutsatsen stämmer väl överens med IEA:s åsikter: It is not what the resources below ground that matters but above ground, i.e. investment, government policies, technology, etc.

Avslutningsvis levererade Saleh E. Al Husseini ett budskap som måste betraktas som ett politiskt budskap snarare än en kommentar om Peak Oil. Han berättade att Saudiarabien skickade ut tusentals studenter runt hela världen som skulle utbilda sig och med deras kunskap skulle man bygga en ny framtid för landet. Denna framtid innehöll en stor satsning på förnybara energikällor men också kärnteknologisk kunskap. De höga skatter som t.ex. EU-länderna har kritiserades och han menade att dessa skatter medförde att de oljeproducerande länderna fick mindre kapital till nödvändiga investeringar. Ett annat sätt att uttrycka detta är att skatterna är en dämpande effekt på oljepriset, och det är mycket intressant för det betyder t.ex. att ett sätt att bekämpa det höga oljepriset är att USA ökar sina skatter på olja. Avslutningsvis menade han att då Gud varit så givmild mot Saudiarabien och försett dem med så mycket olja, så hade man också ett ansvar att hjälpa mänskligheten och de stater som behöver olja.

(IPU-delegater som deltog i debatten om Peak Oil)

Sedan följde den längsta frågestunden om Peak Oil som någonsin ägt rum. Under två och en halv timme ställdes frågor från totalt närmare 20 delegater. Det fanns rena frågor, men ofta var frågan inbäddad i ett uttalande om landets åsikt i frågor som berörde oljeutvinning, OPEC:s roll och priset på olja. Den Arabiska våren fanns också med i diskussionen Libyen förklarade stolt att man nu var ett demokratiskt land med fria val och att han inte kunde tänka sig en annan framtid. Landet behöver inkomster från oljan för att bygga upp det nya Libyen. Representanten för Algeriet nämnde att deras budget krävde ett oljepris på 105 $ per fat medan andra delegater menade att det höga oljepriset hotade ländernas ekonomier. Några oljeproducerande länder framförde tvivel vad det gäller Peak Oil medan andra visade genom olika uttrande och minspel att man höll med då jag diskuterade olika aspekter av Peak Oil. I debatten lindade jag in några synpunkter om panelens anförande och jag förklarade att den ökning av reserver som Saleh E. Al Husseini presenterade inte var nya fyndigheter utan bara en omdefiniering av redan hittade oljefyndigheter. Jag kritiserade delvis den inställning som Anne Korin framförde att marknaden, om den fick fritt spelrum, skulle genom alternativa lösningar göra så att priset på olja skulle komma ner till $50 per fat.

Det blev i slutändan mer en politisk debatt om OPEC, oljeländernas rätt att bestämma landets produktionsvolym och priset på olja. Det starkaste politiska uttalandet kom inte oväntat från Venezuelas representant som markerade att landet har världens största oljereserver (låt vara att det är okonventionell olja i form at oljesand) och att man är ett fritt land med en av folket vald president. Inkomsterna från olja skulle tillfalla folket och hon försvarade de nationaliseringar som landet gjort. Då Anne Korin kommenterade inlägget var hon medveten om att det kunde uppfattas som brutalt vilket också var Venezuelas delegats uppfattning. Biodrivmedel och mat, klimatfrågan, mm, kom upp som frågor och jag fick möjligheter att berätta om vår forskning vid Uppsala universitet på dessa områden.

Det finns fler detaljer om debatten som jag skulle kunna nämna, men de var mer av politisk karaktär.  Efter den långa debatten hade flera delegater som förmodligen var mindre intresserade av världens energiproblem lämnat salen men ett stort antal fanns kvar till slutet. Till min glädje kom den svenske delegaten och riksdagsmannen Krister Örnfjäder fram till mig efter debatten och grattulerade till en bra debatt. Jag nämnde naturligtvis min bok ”Peeking at Peak Oil” och efter debatten var det flera som ville se en fransk, spansk och arabisk översättning.

Det faktum att det var starka politiska åsikter som framfördes i debatten om Peak Oil visar att det är en politiskt laddad fråga och en anledning till detta var att Anne Korin framförde åsikter som mer var amerikanska åsikter än att titta på frågan utifrån ett globalt perspektiv. Det faktum att IPU tog upp Peak Oil till diskussion tolkar jag som att man också förstår att frågan om världens framtida energiförsörjning kan leda till konflikter och att man tycker att dessa konflikter skall lösas fredligt. Då Colin Campbell skrev sitt första nyhetsbrev om Peak Oil i januari 2001 var det ca 25 personer som fick detta brev med e-mail. Det faktum att IPU med sina 162 medlemsländer nu tar upp frågan till debatt visar att ASPO varit mycket framgångsrik i sin kampanj att göra Peak Oil till något som man måste diskutera då det gäller världens framtid. Som president för ASPO International vill jag på våra medlemsländers nationella ASPO-organisationernas vägnar framföra ett stort tack till ”The Inter-Parliamentary Union”.

Posted in: Uncategorized