Did the Russian jets practice defense of the oil export route in the Baltic Sea?

Posted on May 13, 2013

6


ryskt-flyg_1027832c[1]

I thought I had found a good explanation for the Russian airforce exercises on Good Friday but the newspaper columns, DN’s “Debatt”, SvD’s “Brännpunkt” and Sydsvenska Dagbladet’s “Aktuella frågor” thought otherwise. This shows how important it is to have a blog where one can still pubicise ones opinions. Below is the text that these newspapers turned down:

Export of oil is the motive behind Russia’s military exercise in the Baltic

At the end of April the newspaper Svenska Dagbladet led with the story that “Russian aircraft practiced attack against Sweden” (This is an article in English about this event). In the explanatory graphics accompanying the article we read, “Instead of flying their usual route south out in the middle of the Baltic towards Kaliningrad, the six Russian aircraft turned towards Gotska Sandön [an uninhabited Swedish island]” In an article in DN on 10 May headed, “Russia did not conduct exercises against Swedish targets” our foreign minister Carl Bildt asserted that “There is no foundation in substance for the idea that they practiced an attack against Sweden”. He would not explain what led him to make this statement. We who grew up in the shadow of the threat from the Soviet Union and who remember how every maneuver during our military service ended with a victory over the enemy from the east possibly have difficulty imagining any other reason for the Russian movements than a planned attack against Sweden. However, for the past few years there has been another possible reason for Russia’s actions – oil exports. I do not assert that this is the reason for Russia’s military exercise on Good Friday but the issue is important to discuss and very relevant for Sweden’s future security.


The map shows the old Druzhba system and the new pipelines to the Baltic Sea and Odessa to avoid the need to export through the old system.

The network of oil pipelines that Russia inherited from the Soviet Union is called the “Druzhba Pipeline” or “Friendship Pipeline”. This network was the largest integrated pipeline system ever built and its primary purpose was to provide the former states of eastern Europe with oil. Its capacity is approximately 1.2 million barrels per day. In negotiations with Russia, the EU tried to take advantage of the fact that Druzhba limited Russia’s opportunities to export oil westwards and this issue supposedly came to a head at the EU-Russia summit in Samara in 2007. Some weeks later President Putin decided to build a new pipeline for Russian oil to Primorsk*, northwest of Saint Petersburg and also to construct there a new harbour for export of oil. In this way, Russia was able to avoid dependence for is westward exports of continued oil imports by former eastern European states that are now part of the EU. Presumably the Russian decision came as an unexpected move for the EU that received 10% of its oil supplies via the old distribution system and that had somewhat of a monopoly over westward Russian oil exports. The pipeline to Primorsk and the harbour there are now complete meaning that the Gulf of Finland and the Baltic Sea have taken on an whole new strategic significance for the international oil trade.

Approximately half of the oil used in the world is transported by sea and the export routes pass various narrow straits of great strategic significance – so-called “chokepoints”. The Suez Canal is one of these and most people understand its significance for oil trade. The largest volume of oil passes the Strait of Hormuz that is the mouth of the Persian Gulf. However, the Strait of Malacca is regarded by many as the politically most sensitive passage. The USA maintains an aircraft carrier there at all times and China’s new aircraft carrier will no doubt also be found there in future. In books and reports there has been discussion for several years now of how significant these and other narrow straits are. In a report from 2012 titled “World Oil Transit Chokepoints” the US Energy Information Agency (EIA) added a new chokepoint it called the “Danish Straits”. (We call it Öresund and the Belts.) The EIA noted that it was primarily exports of oil that increased the strategic significance of this channel. There are few in Sweden who has drawn attention to the fact that we are now proximal to one of the world’s most strategically important energy transport routes. According to the EIA, in 2010 three million barrels of crude oil and oil products passed through the Danish Straits every day which is similar to the volume passing through the Suez Canal and its associated SUMED pipeline. The fact that Primorsk has now been constructed means that shipping volumes through the Danish Straits will increase making it the world’s third most important chokepoint, more important than the Suez Canal.

Sea lanes from Primorsk through the Baltic Sea pass west through the Gulf of Finland and then turn to, among other things, pass between Gotska Sandön and the island of Gotland. This is the same route taken by the Russian aircraft on Good Friday. Of course, the aircraft could not then continue into Swedish airspace. It is only since the new oil port of Primorsk was completed that this airspace has become strategically important for Russia which can explain the novel behaviour of the aircraft. The sea lane’s continuation through the Baltic Sea and the Danish Straits is of similar importance and a conclusion must be that these sea lanes and their bordering land areas now have increased strategic significance. (Of course, Russia cannot perform military exercises over such areas that are not in international waters.) These things are worth thinking about when discussing security in connection with oil transport and they demand a more considered debate when analyzing the behaviour of the Russian aircraft. The fact that Sweden imports approximately half of its oil from Russia and the new strategic importance of the Baltic Sea mean that our future relationship with Russia is very important. Reawakening fears of Russia from the communist era is not the right policy.

*) Until 1721 Primorsk, known then as Björkö, belonged to Sweden, when they lost it to Russia. It became Finnish during the 1800s. Finland lost the area after the second world war to the Soviet Union.

Kjell Aleklett, Professor in Global Energy Systems at the Institution for Geological Science, Uppsala University.

Report on “World Oil Transit Chokepoints”, US Energy Information Administration (EIA)

(Swedish)

Jag trodde att jag hittat en bra förklaring till de ryska övningarna på långfredagen, men DN Debatt, Brännpunkt i SvD och Aktuella frågor i Sydsvenska Dagbladet var av annan åsikt. Detta visar hur viktigt det är att ha en blogg där man ändå kan framföra sina synpunkter. Här är texten som man sa nej till.

Oljeexporten är motivet för Rysslands militärövning i Östersjön

I slutet av april toppar Svenska Dagbladet med nyheten att ”Ryskt flyg övade anfall mot Sverige”. I den förklarande grafiken till artikeln läser vi: ”I stället för att flyga sin vanliga rutt söder ut mitt i Östersjön mot Kaliningrad svänger de sex ryska planen mot Gotska Sandön”. I en artikel i DN den 10 maj med rubriken ”Ryssland övade inte mot svenska mål” hävdade utrikesminister Carl Bildt ”Det finns inget sakligt underlag för påståendet att de övade anfall mot Sverige”. Han vill inte förklara vad som fick honom att göra detta uttalande. Vi som är uppvuxna med hotet från Sovjetunionen och minns hur varje manöver under värnplikten slutade med att vi besegrat fienden från öst har kanske svårt att tänka oss någon annan anledning än just ett planerat anfall mot Sverige. Dock finns sedan något år tillbaka en omständighet som ger en annan förklaring till övningen – Rysslands oljeexport. Jag hävdar inte att detta är anledningen till övningen under långfredagen men problemställningen är viktig att diskutera och mycket relevant för Sveriges framtida säkerhet.


Kartan visar det gamla Druzhba systemet och de nya pipelinerna till Östersjön och Odessa för att kringgå export genom det gamla systemet.

Det nätverk av oljeledningar som Ryssland fick ärva av Sovjetunionen kallades för ”Druzhba Pipeline”, vänskapens pipeline. Detta nätverk var det största sammanhängande pipelinesystem som byggts, och dess främsta mål var att förse de före detta öststaterna med olja. Kapaciteten är ungefär 1.2 miljoner fat om dagen. EU har i samtal med Ryssland försökt dra fördel av det faktum att Druzhba begränsade Rysslands oljeexportmöjligheter i västlig riktning och det hela lär ha ställts på sin spets vid det EU-Ryska toppmötet i Samara 2007. Några veckor senare beslutade president Putin att bygga en ny pipeline för den ryska oljan till Primorsk*, nordväst om Sankt Petersburg, och att man där också skulle bygga en ny storhamn för export av olja. På så sätt blev man inte beroende av import från de forna öststaterna som nu tillhör EU. Förmodligen var det ett oväntat beslut för EU, som genom det gamla systemet fick cirka 10 % av sin oljeförsörjning och samtidigt lite monopol på Rysslands export mot väster. Hamnen i Primorsk och den nya pipelinen är nu färdiga och det betyder att Finska viken och Östersjön fått en helt ny strategisk betydelse för den internationella oljehandeln.

Ungefär hälften av den olja som världen använder transporteras till havs och exportlederna passerar några trånga sund av stor strategisk betydelse, så kallade ”Chokepoints”. Suezkanalen är en av dessa passager och de flesta känner till dess betydelse för oljan. Den största volymen passerar Hormuzsundet, som är utloppet från Persiska viken, men Malackasundet, där större delen av oljeexporten till Asien passerar, anses av många vara den politiskt mest känsliga passagen. USA har ständigt hangarfartyg där och Kinas nya hangarfartyg kommer också säkert att finnas på plats i framtiden. I böcker och rapporter har man under flera år diskuterat hur betydelsefulla dessa och några andra trånga sund är. I den rapport som US Energy Information Administration (EIA) gav ut i augusti 2012 ”World Oil Transit Chokepoints” har man nu lagt till en ny punkt som man kallar för ”Danish Straits”. Vi kallar det Öresund. I rapporten markerar man att det framförallt är exporten från Primorsk som ökar Öresunds strategiska betydelse. Det är få som uppmärksammat att Sverige nu gränsar till en av de viktigaste energistrategiska passagerna i världen. Varje dag 2010 passerade, enligt rapporten från EIA, 3 miljoner fat olja och oljeprodukter genom Öresund och det var lika mycket som transporterna genom Suezkanalen med angränsande pipeline. Det faktum att Primorsk nu är utbyggt medför att transportvolymen kommer att öka ytterligare så att Öresund blir världens tredje viktigaste Chokepoint, viktigare än Suezkanalen.

Sjöfartslederna från Primorsk genom Östersjön går väster ut genom Finska viken för att sedan svänga av och bland annat passera mellan Gotska Sandön och Gotland. Det är samma sträckning som de ryska planen följde på långfredagen. Självklart kunde planen inte fortsätta in på svenska luftrum. Det är först med den nya oljehamnen i Primorsk som detta luftrum blivit strategiskt viktigt för Ryssland, vilket kan förklara flygplanens nya uppträdande. Självklart är ledernas fortsättning genom Östersjön och Öresund av samma dignitet, och en slutsats måste bli att dessa sjöleder med omgivande landområden har fått starkt ökad strategisk betydelse. Över dessa områden kan Ryssland inte ha en militärmanöver. Detta är värt att begrunda när man diskuterar säkerhetsläget i samband med oljetransporter och ställer krav på en nyanserad debatt när man funderar över de ryska flygplanens uppträdande. Det faktum att Sverige importerar ungefär hälften av vår olja från Ryssland och Östersjöns nya strategiska betydelse medför att våra framtida relationer till Ryssland är mycket viktiga. Att plocka fram den gamla rysskräcken från kommunisttiden är inte rätt politik.

*) Fram till 1721 tillhörde Primorsk, då Björkö, Sverige, men blev finskt under 1800-talet. Finland förlorade området efter andra världskriget till Sovjetunionen.

Kjell Aleklett
Professor i globala energisystem vid institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet

Rapport om ”World Oil Transit Chokepoints”, US Energy Information Administration (EIA), http://www.eia.gov/countries/regions-topics.cfm?fips=wotc&trk=p3

About these ads
Posted in: Uncategorized