Perspektiv på framtidens oljeanvändning

Bilden visar Eirik Wærness och Staffan Riben.

(English will come in a separate blog)

NOG, Network Oil & Gas, bildades i Sverige för 12 år sedan och nätverket är ett forum för kompetensutveckling, erfarenhetsutbyte och debatt i frågor som berör de fossila bränslenas användning och betydelse. Under året försöker man ordna ungefär sex seminarier och måndagens seminarium med rubriken ”Perspektiv på framtidens oljeanvändning” var det 69:de i ordningen. Sist som jag var inbjuden att hålla ett föredrag var 2004, men redan 2001 var jag inbjuden att hålla föredrag på ett av de seminarier som man ordnade för att undersöka hur stort intresse det fanns för frågor som berör olja och gas. Det diskuterades i våras att jag skulle bli inbjuden för att presentera min bok ”Peeking at Peak Oil” och under sommaren hade Staffan Riben, ordförande för programrådet och tillika moderator för seminariet, läst boken. Han har stor erfarenhet från oljeindustrin och jag blev mycket glad då han inledningsvis sa att han tyckte om boken, att även han hade lärt sig något nytt, och att han rekommenderade personer som ville sätta sig in i oljans problematik att läsa boken.

På seminarierna brukar man ha någon som eventuellt har en annan åsikt om den problematik som inledningstalaren har. Jag kände mig hedrad att man valt Eirik Wærness, som är chefsekonom hos Statoil och ansvarig för deras årliga publikation ”Energy Perspectives” med perspektiv på tillgång och efterfrågan till 2040. Eirik Wærness är också styrelseledamot i Norges Bank, som är Norges riksbank, och banken har bland annat ansvar för den norska oljefonden. Jag återkommer till fonden lite senare.

Vad som är bra med NOG-seminarierna är att varje talare minst har 45 minuter till sitt förfogande. Jag tycker att NOG:s reklam för seminariet också är en bra sammanfattning av det vi tog upp i våra föredrag:

”De utvinningsbara resurserna av råolja är inte oändliga men efterfrågan på energi växer stadigt. Är vi på väg mot en kris där produktionen inte förmår att tillfredsställa efterfrågan, med skenande priser som följd?

Existerande oljefält töms obönhörligen, vilket bara delvis motverkas av nya fynd. Å andra sidan har teknologisk utveckling och stigande priser medfört att s.k. okonventionella resurser, oljesand och skifferolja, nu blivit reserver. Höga priser håller samtidigt tillbaka efterfrågan och stimulerar effektiviseringen av energianvändningen.

Efterfrågan på energi drivs framför all av ekonomiernas tillväxt, samtidigt som tillgång på energi är en förutsättning för ekonomisk utveckling. Världsekonomin förväntas växa, men med avtagande energiintensitet. Tillgången ökar på förnybar energi, en utveckling som drivs på av politiken.

NOG vill med detta seminarium analysera det komplexa sambandet mellan dessa faktorer och belysa frågeställningen om det är resurserna eller marknadsutvecklingen som kommer att sätta gränsen för framtidens oljeanvändning.”

Tillväxt är på allas läppar och jag försökte belysa tillväxtfråga utifrån det som jag skrivit i min bok. Under den gemensamma presskonferens som statsminister Fredrik Reinfeldt och president Obama höll den 4 september gjorde statsministern följande uttalande:

”Sweden has reduced greenhouse gasses emissions by 20 percent since 1990 while GDP at the same time has increase by 60 %. So there is no contradiction between economic growth and the protection of environment.” (2:28 in på presskonferensen, http://www.regeringen.se/sb/d/13710/a/222743) Ungefär liknande uttalanden gjorde även Göran Persson då han var statsminister.

Om man studerar den förändring i energitillförsel som Sverige haft från 1970 fram till 2010 så ser vi att vi 1970 använde 368 TWH olja och kol och att denna konsumtion 1990 hade reducerats till 230 TWh olja, naturgas och kol. Med undantag av 2009 har tillförseln varit ungefär konstant 230 TWh från 1990. Omräknat till koldioxid motsvarar det utsläpp med jämförbara förhållanden. Det är ingen minskning med 20% från 1990 till 2010. Jämfört med 1970 har vi däremot en minskning med 37% och från 1980 med 24% . Jag tror att statsminister Reinfeldt använde fel årtal i sitt anförande. Vad det gäller tillväxt anger riksbanken att vi sedan 1970 haft en ungefärlig tillväxt med 2% per år och från 1990 motsvarar det grovt 55% och 60% är förmodligen det mer korrekta värdet. Om vi tar 1980 som utgångspunkt så har vi en tillväxt som nästan är 90%. Oavsett vilka siffror som är korrekta så har Sverige haft en tillväxt utan ökade utsläpp av koldioxid och statsminister Reinfeldt tar detta som bevis för att det inte finns några motsägelser mellan ekonomisk tillväxt och att skydda miljön.

I denna slutsats finns ett fundamentalt misstag, man diskuterar inte transporternas betydelse för ekonomisk tillväxt. Från 1970 har Sverige stängt de oljeeldade värmekraftverken för elproduktion och slutat att använda olja för uppvärmning. Där har vi minskningen i oljeanvändningen. Kolkonsumtionen har ökat något och naturgas är nu ett nytt bränsle i Sverige. Vi vet att konsumtion av varor och tjänster är den viktigaste komponenten i ekonomisk tillväxt och för att skapa konsumtion måste råvaror och produkter transporteras och företag och vi som kunder använder transporter för att konsumera dessa produkter. För att studera den verkliga kopplingen mellan tillväxt och klimatpåverkan måste vi därför studera transportsektorns utveckling från 1970 och framåt. Från Energimyndighetens Energiläget 2012 hämtar vi figur 10.

Här ser vi att energianvändningen ökat med 74% sedan 1970. Den förnybara andelen har visserligen ökat från 3% till 6% men den största delen av ökningen från 1970 är olja. Det är intressant att notera att vi under 2009 hade en negativ tillväxt och att oljekonsumtionen minskade medan den på nytt ökade 2010 då vi hade positiv tillväxt. Slutsatsen blir att Sverige inte haft någon tillväxt från 1970 utan att vi samtidigt haft en ökad oljekonsumtion för transporter. Sambandet tillväxt och ökade utsläpp är mycket tydligt.

Den första vetenskapliga artikel där vi diskuterade Peak Oil publicerades 2003. Vår analys gav att vi under åren 2009 till 2012 skulle nå en oljeproduktion runt 85 miljoner fat om dagen (Mb/d). De prognoser som IEA, International Energy Agency, gjort från 1998 till 2008 har värden för 2012 som ligger mellan 90 och 100 Mb/d. Våra beräkningar hade inte med fracking, som fört upp produktionen till över 85 Mb/d för 2013, men det samma gäller för IEA. Vi kan nu påstå att vi var de som 2002 gjorde den bösta analysen av oljeproduktionen 2012. Skillnaden finns i figuren här nedan.

I WEO 2012 har IEA gjort en helgardering för 2035. Man har prognoser som sträcker sig från 108 Mb/d till 79 Mb/d. Det man kallar för 450 ppm är nu mycket snarlik den senaste prognosen från Colin Cambell. Vad det gäller prognoser så har Statoil i maj presenterat sitt scenario för framtiden och man noterar Peak Oil runt 2030 och jag återkommer till det då jag diskuterar Eirik Wærness föredrag.

Att diskutera allt jag berättade om konventionell olja, om okonventionell olja, om fracking och en hel del annat tar för lång tid. Jag nöjer mig att diskutera denna bild från min bok för att få en koppling till inledningen. Oljeproduktionen var från 2004 till 2010 ganska konstant och under samma period ökade de oljeexporterande länderna sin egenkonsumtion. Det betyder att volymen tillgänglig för export minskade. Samtidigt har vi att Kina, Indien och Sydostasien ökar sin import. Det betyder att OECD och övriga världen minskat sin import med 15% fram till 2010. Den trend som vi haft i Sverige där vi haft minskad oljeanvändning utanför transportsektorn är nu en trend i övriga OECD, men faktum är att transportsektorn nu har minskad bränsleförsörjning. För tillväxten inom OECD är detta till en nackdel. Om trenderna fortsätter betyder det att vi fram till 2020 kan förvänta oss ännu mindre bränsle för transporter. Frågan blir hur mycket vi kan öka effektiviteten. Signalen för framtiden är att vi måste satsa på alternativa transportbränslen än olja för att upprätthålla en tillväxt i framtiden. Den intensiva satsning som vi gör på vindkraft utan att satsa på förändring av transportsektorn kan vara kontraproduktivt.

Som nämnder tidigare är Eirik Wærness chefsekonom hos Statoil och ansvarig för deras årliga publikation ”Energy Perspectives” – med perspektiv på tillgång och efterfrågan till 2040. Han började med att markera att han var ekonom och att jag inte var ekonom och menade att några av mina påståenden inte kunde stämma då de var utanför de ekonomiska ramarna. Jag mins att jag för några år sedan brukade ha en bild som visade att de ekonomiska prognoserna var utanför de naturvetenskapliga ramarna och med den markering som Eirik Wærness gjorde är det klart att han menar att de ekonomiska lagarna är överordnade fysikens lagar. Hans genomgång av Energy Perspectives följde ganska väl rapporten så ni som är intresserade kan läsa den. Det viktiga att notera är att han som ekonom diskuterar ”demand” och Statoil ser Peak Oil demand runt 2030. För honom var det otänkbart att denna topp kunde bero på resursbrist. Skulle det bli ett ökat behov så skulle det inte vara något problem att producera mer. Jag frågade om toppen i den Norska oljeproduktionen berodde på att det inte fanns tillräcklig med köpare för den norska oljan, dvs att det inte fanns tillräckligt med ”demand” för den. Han tittade lite undrande på mig men gav inget tydligt svar. På något sätt var detta inte relevant för det faktum att man hade Peak Demand runt 2030.

Vi har en liten topp runt 2008 och vi vet att nedgången i demand 2009 berodde på den ekonomiska nedgången som världen upplevde. Då det är demand som Statoil koncentrerar sig på skulle man kunna tolka toppen och nedgången efter 2030 som en förvarning om en framtida nedgång i den globala ekonomin. Just nu kan vi ta Indien som exempel där ekonomin rasar och där oljekonsumtionen också går ner kraftigt.

Eirik Wærness är ju också styrelseledamot i Norges Bank, och delansvarig för den norska oljefonden. Han nämnde att fonden nu är så stor att det motsvarar att varje norrman äger en miljon norska kronor. Det diskuterade som de placeringar som man nu gör i olika bolag kommer att förlora i värde jämfört med att låta oljan vara kvar i marken. Han kände ingen oro för detta.

Nog kommer att göra ett referat av seminariet och lägga upp våra presentationer. När vet jag inte men ni får titta på NOG:s hemsida för seminarier. Man var mycket nöjda över det faktum att 110 personer hade förhandsanmält sig till seminariet och någon sa att under åren är det bara vår utrikesminister Carl Bildt som lockat fler åhörare.

Advertisement

Posted in: Uncategorized