En resa till East Texas Oilfield

Posted on November 20, 2013

2


filmning

(English will come)

Jean_Laherrère_East_Texas

Det största oljefältet i USA söder om Kanada är East Texas Oilfield. (USA:s största oljefält är Prudho Bay i Alaska). Ända sedan jag 2003 började forska om olja har min sinnebild av East Texas Oilfield varit den graf som Jean Laherrère brukade presentera och uppdatera för fältet. Den senaste är från 2012. Vi ser att produktionen nådde ett maximum 1933 och att den sedan minskade fram till 1960-talet då man började pumpa in vatten i fältet för att höja trycket. Produktionen ökade några år för att sedan på nytt börja minska. Från mitten av 1990-talet har produktionen havererat. Fram till 2012 har man totalt borrat 31241 brunnar och under glansdagarna var det som max 26000 brunnar som producerade olja. För 2006 finns det en uppgift om att lite över 4000 brunnar var i produktion och nu är det förmodligen färre. Den sammanlagda produktionen under 82 år anges till 5.4 miljarder fat. Jean berättar att det är svårt att få tag på data från dagens produktion från East Texas Oilfield. Den senaste datapunkten för 2009 är från Energy Information Administration som presenterade data för USA:s hundra största fält. Om fältet producerar några miljoner fat om året är detta bara en droppe jämfört de 6773 miljoner fat som USA konsumerade 2012 (BP Statistical Review of World Energy). Dagens produktion från de gamla brunnarna i East Texas Oilfield kan betraktas som en ”museiverksamhet”. Det är en turistattraktion att se de gamla pumparna stå där och nicka.

Kilgore 1930-talet

Under helgen besökte vi East Texas Oilfield och Jeans graf har nu kompletterats med bilder från verkligheten. På lördag efter lunch kom vi till Kilgore och det blev direkt ett besök på museet som berättar historien om East Texas Oilfield. Fältet upptäcktes den 5 oktober 1930 och det fanns många intressanta fotografier från den tiden. Under några dagar tiodubblades befolkningen och Kilgore blev en så kallad Boom Town. Från början insåg man inte att det var ett gigantfält, men då man gjorde nya spridda fynd på samma djup klarnade bilden. Enligt Jean har det borrats alldeles för många brunnar och från bilden här ovan kan man förstå att han har rätt. Jag tänker inte upprepa den information som finns på museets hemsida där intresserade kan läsa detaljer. (http://www.easttexasoilmuseum.com/).

Map East Texas Oilfield

Huvudmålet med besöket var att filma lämpliga miljöer för dokumentärfilmen om oljan i Texas och det blev mycket lyckat. Här vill jag bara visa några av de kort som jag tog under besöket. Först väljer jag kortet på den karta som visar fältets utsträckning. Vi ser att USA:s näst största oljefält ändå är ganska litet. Medelbredden är 8 km (5 miles) och längden 72 km (45 miles). Som jämförelse kan nämnas att världens största råoljefält, Ghawar i Saudiarabien, är 26 km brett och 280 km långt. Notera att Austin och Dallas finns med på kartans västra sida. Under andra världskriget var det olja från East Texas Oilfield som försörjde de allierade trupperna med bränsle. Oljan transporterades först med båt, men tyska ubåtar tvingade USA att bygga en pipeline, the Big Inch, från Longview i fältets nordöstra hörn till New York och Pennsylvania. Av de historiska miljöer som man visar i Museet väljer jag en gatubild i Kilgore från 1930-talet.

Gatubild Kilgore 19030-tal

Som historiskt minnesmärke över oljeeran i Kilgore har man flyttat borrtorn så att de kantar gatan närmast järnvägen. Varje torn har nu en Texasstjärna på toppen och om några dagar skall man tända dem inför julen.

Kilgore borrton

På söndagen åkte vi väg 135 från Kilgore och vidare till Gladewater, fältets andra Boom Town. I början av 1931 hade Gladewater omkring 500 invånare. Den 7de april 1931 lite mer än 1000 meter norr om centrum ”a well blow in” (man hittade olja) med 1000 fat i timman. På nolltid ökade befolkningen till omkring 8000 personer. Det var nu som det stod klart att man hittat ett oljefält som var gigantiskt. Idag finns utrustningen från “discover well Snavely #1” uppmonterad centralt i Gladewater. Texaco, som var operatör för brunnen, avslutade produktionen den 30 November 1957, dvs 26 år efter det att man hittade olja.

Gladwater

Idag är Gladewater mest känd för att vara huvudorten för antikhandlare i östra Texas och självklart kunde jag inte låta bli att köpa originalskylten för oljebrunnen G. W. CHERRY WELL NO. 1, som ägdes av Texaco.

Sherry nr 1

Vägen tillbaka till Kilgore blev väg 42 och med jämna mellanrum längs vägen fanns det stillastående eller fortfarande producerande oljepumpar. På ett ställe där vi stannade fanns det 8 pumpar. Här är hur platsen ser ut då man tittar på den via Google Map.
vag 42 oljepumpar

Det faktum att det på Longviews golfbana fanns flera oljepumpar visar hur integrerad oljan har blivit med orten. Här är ett kort på golfbanan och från Gogle Map var jag stod och tog det.

Golf och olja
Golf och olja via Google

Tillbaka till Kilgore filmade vi den ”Christmas Tree Park”, som man byggt upp. Snart kommer jul och nyårshälsningen att lysa.

helghälsning

Sista målet för dagen var att hitta den brunn, som blev upptäckten av East Texas Oilfield. På museet berättade man att den fortfarande efter 83 år producerar 2 fat (lite mer än 300 liter) om dagen. Vi hittade brunnen och mycket riktigt fanns där en gammal rostig pump som fortfarande var i produktion.

discover well

Vad vi kan ta med oss från besöket i East Texas Oilfield är att vi än en gång fått demonstrerat att olja är en ändlig resurs. Det är svårt att förstå att området som vi körde igenom har haft 26 tusen producerande brunnar. Om vi studerar den graf som Jean gjort (se första bilden) ser vi att den maximala produktionen kom ganska tidigt och sedan minskade produktionen. Tekniker, som vatteninjektion, gör att produktionen ökar under en begränsad tid, för att sedan fortsätta att minska. Vi ser också att vatteninjektionen i verkligheten inte gett en större total produktion än en extrapolering av den tidigare trenden. Produktionen skedde bara lite snabbare. Innan vi åkte tillbaka till Austin upptäckte vi att man höll på med fracking i området och det betyder att vi på nytt kommer att se en uppgång i produktionen för fältet. Hur mycket det blir får vi se men ett är säkert och det är att minskningen i de nya brunnarna är mycket snabb.

Posted in: Uncategorized