EU:s och Rysslands ömsesidiga beroende av varandra

Posted on June 4, 2014

0


EU-Russia

(English will come later as a new blog.)

Tillsammans med Patrik Jotun, forskare och analytiker vid UD, deltog jag den 4 juni i ett seminarium som Gröna Liberaler ordnade under temat ”Miljö- och klimatpolitik i skuggan av utvecklingen i Ryssland – om miljö, klimat, säkerhetspolitik och energiförsörjning”. Under sträng säkerhetskontroll blev vi deltagare lotsade in i Folkpartiets lokaler vid Mynttorget. Mitt anförande var delvis det samma som jag höll vid The Economists seminarium i Stockholm och jag hänvisar därför till min blogg om det seminariet för detaljer (European Energy Horizons 2014). För mig var Patrik Jotuns anförande mycket intressant och det gav mig nya perspektiv på den spänning som vi idag har mellan EU och Ryssland. Jag väljer att referera hans anförande och kompletterar med några kommentarer.

Först diskuterade Patrik Rysslands ekonomiska problem och delade in dem i fyra punkter:

• Råvaruberoende och oförmåga att diversifiera ekonomin
• Stora satsningar på militär förmåga som förvärrar de ekonomiska problemen
• Demografiska problem som kommer att medföra stora, långsiktiga utmaningar, och som kommer att göra diversifieringen allt svårare.
• Dagens ekonomisk stagnation och att framtidsutsikterna är dåliga, med energipriserna som ett osäkert kort.

Från Sovjetunionens fall fram till 1998 havererade den ryska ekonomin totalt och 1998 var deras BNP jämförbar med Sveriges BNP. Med Putin vid rodret stabiliserades ekonomin och fram till 2008 växte den med samma takt som i Kina. Då hade man kommit upp till Italiens nivå. Med tanke på Rysslands befolkning är det en mycket låg nivå. Ökningen var direkt kopplad till det faktum att från 1998 till 2008 ökade oljepriset från 20 dollar per fat till rekordnoteringen 147 dollar per fat. Det var under denna tid som rysslandsfondernas värde i Sverige ökade enormt. När den globala ekonomin havererade 2008 och oljepriset sjönk till under 50 dollar per fat blev det tvärnit på den ryska ekonomin, men de fonder som skapats under glansåren räddade Ryssland. Nu är priset på olja stabilt runt 100 dollar per fat och man är tillbaka på Italiens nivå men man ser ingen ökning. Det betyder att den ryska ekonomin har svårt att få någon tillväxt utan ett högre oljepris.

Självfallet var president Putin och hans ekonomer medvetna om Rysslands råvaruberoende och redan 2002-2003 poängterade han att Ryssland måste diversifiera sin ekonomi. Oljan och naturgasen måste vara motorn i ekonomin för att skapa egen produktion som i sin tur skapar möjlighet för konsumtion. Nu 2014 ser vi att man inte har lyckats med diversifieringen. Ett exempel är att man exporterar råolja som andra länder sedan förädlar till produkter som kan säljas med ett högre värde. Sverige är ett av de länder som köper rysk råolja och förädlar den till produkter som sedan exporteras. I praktiken betyder det att vår nettooljenota minskas.

Det faktum att ökat oljepris är så starkt kopplat till ryskt BNP betyder att man med konstant oljepris har nolltillväxt i Ryssland.

Ryssland ärvde en föråldrad militärapparat och då ekonomin stärktes i mitten av 2000-talet planerade Putin en ny gigantisk militärstrategi, som på nytt skulle göra Ryssland till en militär stormakt. Den ekonomiska krisen 2008 – 2009 medförde att det nu är svårt att genomföra detta storslagna program, men de relativt goda statsfinanserna gör att det fortfarande finns möjlighet till vissa satsningar. Men nolltillväxt under en längre tid medför att man hamnar i ett läge där de militära satsningarna måste stå tillbaka. Patrik Jotuns bedömde att man rent ekonomiskt låg väldigt illa till om energipriset förblir oförändrat. Man klarar sig kanske i ytterligare 5 år men sedan är det slut i ladorna. Förutom export av energiråvaror har man i princip inget ting att erbjuda.

Population_Pyramid_of_Russia_2009

Som ”grädde på moset” tog Patrik upp Rysslands demografiska problem och bilden här ovan är från 2010. Om vi studerar antalet kvinnor och män så ser vi att det föds ungefär lika många och upp till 35 – 40 års ålder är det ungefär en jämn fördelning. Bland de äldre finns det många fler kvinnor och det visar att ohälsan bland män är större. Ett stort problem heter Vodka. De som var mellan 65 och 70 år 2010 föddes under och efter andra världskriget och vi ser att barnafödandet i Ryssland då var mycket lågt. Sedan ökade det fram till 1960 då det var dags för den mindre krigsgenerationen att skaffa sig barn och barnafödande minskade för att sedan på nytt öka. Vi ser sedan att det blev en kraftig minskning i samband med Sovjetunionens fall. Jämfört med födelsetalen under 1980-talet blev det en halvering och det betyder att Ryssland idag har hälften så mång 15-åringar som 25-åringar. Den ungdomsgeneration som nu växer upp i Ryssland får en mycket stor börda att bära på sina axlar.

Det faktum att den ryska armen behöver nya unga soldater, som i praktiken inte finns bland dagens 15-åringar, betyder att armen måste omstruktureras totalt. Dagens 15-årinmgar behövs i produktionen för att om möjligt öka Ryssland ekonomiska tillväxt. Just nu har man en arme vars utrustning härstammar från 1980-talet. Putin har påbörjat arbetet med att modernisera armen, men just nu finns det inte tillräckligt med pengar för att bygga upp en högteknologisk arme och Ryssland saknar den teknologiska kompetensen. Det som man hittills har lyckats med är luftvärnsförsvaret. Vad det gäller dagen cirka 25000 stridsvagnar är de cirka 30 år gamla och målet just nu är att man fram till 2020 skall ha producerat cirka 2500 nya moderna stridsvagnar, dvs en tiondel av den gamla slagkraften. Exportinkomsterna från oljan är helt avgörande för denna modernisering. Patrik Jotuns ansåg att den ryska militära förmågan ”är ett skämt” jämfört med USA och Nato.

Nästa punkt blev EU:s beroende av Ryssland och Rysslands beroende av EU. Om vi studerar exportvolymer från Ryssland till EU så motsvarar det hela 45% av exporten. På god två ligger Kina mad 6.4% och Vitryssland är på tredje plats med 3.9%. Vad det gäller import till Rysslan så toppar också EU med 34.1% och Kina är på andra plats med 15.5%. Lite förvånande ligger Ukraina på tredje plats med 5.5% och sedan USA med 3.9%. Från USA behöver man framförallt utrustning för oljeindustrin. Tittar man på exporten till Ryssland från ett EU- perspektiv är den bara 10% av EU:s export eftersom EU har en mycket större handelsvolym.

Avslutningsvis diskuterade Peter miljötänkande i ryska energiföretag och konstaterade att deras hemsidor visar ett miljötänkande med i verkligheten finns det inga inventeringar i den riktningen. Han diskuterade också det nya avtalet mellan Ryssland och Kina och nämnde att Kina hade skrivit in hårdare miljökrav än vad EU kräver i sina avtal. Avtalet med Kina är viktigt men det kommer inte den närmaste tiden ändra det faktum att Ryssland är mer beroende av export till EU än EU:s export till Ryssland. Man är framförallt beroende av det kassaflöde som exporten av olja och naturgas genererar.

I ekonomiska termer kan det vara helt riktigt men vad det gäller ersättning för rysk olja och naturgas i EU:s energisystem så finns det just nu inget alternativ. Ryssland har visat upp sina gamla stridsvagnar vid gränsen till Ukraina och visst kan det se hotande ut. Det faktum att man nu drar tillbaka sina styrkor kan bero på att man vet att deras teknologi är bristfällig.

I mitt anförande diskuterade jag miljöpolitik utifrån det energiberoende som EU har, men det får jag återkomma till i en ny blogg.

Posted in: Uncategorized