Prisras på olja kan förändra oljemarknaden – en titt på IEA:s ”Oil Medium-Term Market Report”.

(English text in separate blog)

Tisdagen den 10de februari klockan 13:00 GMT släppte IEA sin rapport ”Oil Medium-Term Market Report”. Redan på måndag blev jag kontaktad av Jens Ergon på Sveriges Television (SVT) som ville ha mina synpunkter på rapporten. Jag fick några timmar på mig att läsa igenom 140 sidor och samtidigt som rapporten släpptes kunde jag lämna mina synpunkter. SVT har nu redovisat några av dem i den artikel som Jens Ergon har skrivit: Prisras stöper om oljemarknaden. Underrubriken är: Amerikansk oljeboom bakom prisfall. Men åsikterna går vitt isär om oljans framtid.

Tillsammans kan vi nu gå igenom artikeln och med jämna mellanrum skall jag göra några kommentarer.

”Det omfattande prisfallet på olja har tagit världens experter på sängen. Sedan sommaren 2014 har priset på råolja mer än halverats, från över 100 dollar fatet till idag runt 50. Under tisdagen presenterade det internationella energiorganet IEA sin första rapport efter prisraset. I rapporten beskrivs utvecklingen som ett skifte: ”Kraschen i oljepris kommer att få oljemarknaden att svara på ett sätt som utmanar traditionellt tänkande”, kommenterar IEA i sitt pressmeddelande.

– Det som är förvånande är inte att vi haft ett prisfall, utan omfattningen och att fallet fortsatt stadigt under ett halvår, ända tills för några veckor sedan, kommenterar Daniel Spiro, ekonom med fokus på prisutveckling för olja och naturresurser vid Oslo universitet.”

Om vi blickar bakåt i tiden hade vi liknande prisfall i början av 1980-talet och 2008. För ekonomer var prisraset lika förvånande då som nu. Det intressanta är att man har alltid en bra förklaring till varför det har skett men ekonomer är väldigt dåliga på att tala om att det skall ske. Jag har alltid valt att inte uttala mig om oljepriset och det vanliga svaret då någon frågar är att ”priset blir vad marknaden är beredd att betala”.

”Från slut för “billig” olja till prisras

Prisfallet kommer efter flera år av historiskt höga priser. Med undantag för ett tillfälligt fall runt finanskrisen 2008-9 har oljepriset stigit kraftigt under hela 00-talet, och legat runt 100 dollar fram till sommaren 2014. Detta kan jämföras med 90-talets priser runt 20 dollar fatet. En del forskare har betraktat de höga oljepriserna som ett tecken på Peak Oil, alltså att den globala oljeproduktionen ligger nära toppen för vad som är geologiskt möjligt att utvinna per dag. Andra har betvivlat tesen om Peak Oil och hävdat att höga priser enbart kommer att driva fram ny, om än dyrare, oljeutvinning.

Rent faktiskt visar data som IEA:s att produktionen av lättutvunnen, så kallad konventionell olja sedan flera år redan tycks ha nått sin topp – runt 70 miljoner fat per dag. Men under de senaste åren har introduktion av dyrare, så kallad okonventionell olja – som kanadensisk oljesand och framför allt amerikansk skifferolja – kompenserat för tappet och fått den samlade världsproduktionen att öka något, till drygt 74 miljoner fat per dag.”

Under 1990-talet var oljepriset till och med under 10 dollar per fat. Det var 1998 som Colin J. Campbell och Jean H. Laherrère publicerade sin berömda artikel ”THE END OF CHEAP OIL” i Scientific American samtidigt som The Economist skrev att ”världen drunknar i olja”. (Se min blogg ”How cheap is oil today? / Hur billig är oljan idag?” Colin och Jean skrev att den billiga oljan skulle nå maximal produktion runt 2004 och idag vet vi att den konventionella oljan, som var billig 1998, nådde sitt maximum 2005. Från 1998 till 2008 steg priset från 10 dollar per fat till 147 dollar på fat. Den billiga oljan hade tagit slut. Normalt brukar ekonomer tolka en sådan prisökning som ett tecken på brist och i detta fall kallar vi bristen ”Peak Oil”. Trots det försöker man med näbbar och klor att hävda att Peak Oil är långt in i framtiden.

Idag anser många att 50 dollar per fat är billig olja och att vi på nytt ”drunknar i olja”. Enligt BP var produktionen av olja och naturligt flytande gas 82.6 Mb/d år 2006. Om produktionen skulle fortsatt i samma takt som under de föregående 10 åren skulle vi 2013 haft en produktion med 92.3 Mb/d, men verkligheten blev 86.8 Mb/d. Den ökning med 4.2 Mb/d som vi ser från 2008 till och med 2013 är ingen billig olja. Där finns djupvattenolja, olja från oljesand i Kanada och NGL och olja från fracking i USA. Det är bara att konstatera att Colin och Jean hade helt rätt 1998.

Den konventionella oljan nådde en maxproduktion 2005-2006 med 70 Mb/d och idag är den nere på 67-68 Mb/d om man räknar in djupvattenolja som konventionell. Denna olja är dyr att producera. Lägger man sedan på oljesand och skifferolja kommer man upp till 74 Mb/d. Notera att NGL finns inte med i dessa siffror.

”Amerikansk skifferolja avgörande

En vanlig bild i branschen har därför varit att den ”billiga” oljans era är över. Frågan är om den bilden nu omkullkastats av det kraftiga prisfallet. Kjell Aleklett, Uppsalaprofessor och en av de ledande forskarna bakom teorin om Peak Oil, tillhör de som inte tror det: – Man ska komma ihåg att idén om vad som är ”billig” olja idag skiljer sig markant från för 15-20 år sen. Under 90-talet var ett pris runt 10-15 dollar ”billig” olja. Nu kallas 50 dollar billigt. Det ansågs som skyhögt då, kommenterar Aleklett.

Enligt IEA:s färska rapport är expansionen för skifferolja en avgörande faktor bakom prisfallet. Tillsammans med nedskruvade förväntningar på världens tillväxt och oljekonsumtion har oljeboomen i USA lett till en obalans, med tillfällig överkapacitet i oljeproduktionen. En annan betydande faktor är enligt IEA att OPEC och Saudiarabien inte – som många förväntat sig – försökt motverka prisfallet genom att minska sin produktion.”

Från 2005 fram till idag har USA:s konsumtion av olja minskat med 2 Mb/d. En anledning till detta är inblandning av etanol och att dagens nya bilar i USA förbrukar ungefär 25% mindre bränsle än vad de gjorde för 10 år sedan. Fram till och med 2014 har skifferolja ökat med cirka 4 Mb/d och om vi lägger till kondensat 5.6 Mb/d. Jämfört med 2005 har USA minskat sitt importbehov med 7 Mb/d vilket är av samma storleksordning som hela Saudiarabiens exportvolym. Minskningen är 5.5% om året och under ett år motsvarar minskningen ungefär 2.6 miljarder fat. Under denna tid kostade oljan omkring 100 dollar per fat och det betyder att bytesbalansen förbättrades med 260 miljarder dollar. Det är framförallt detta minskade importbehov som medfört att det finns ett överskott på olja.

”Historisk förändring av OPEC

Ett sätt att beskriva utvecklingen på är att OPEC tillfälligt släppt sin roll som priskartell och så kallad ”swing producer”. Istället har man fortsatt att producera olja för fullt och låtit marknaden sköta prissättningen. – Om OPEC-länderna också fortsättningsvis kommer att producera för fullt så är det en historisk förändring. I praktiken förlorar organisationen i så fall sin betydelse, säger Aleklett.

Det har förekommit åtskilliga geopolitiska spekulationer kring OPEC:s agerande. Det som är klart är att prisfallet hämmar dyrbara investeringar, skadar producenter av svårutvunnen olja – och oljeexporterande länder som lutat sig mot ett högt oljepris. Ryssland är ett sådant land. Enligt IEA står Ryssland nu inför en ”perfekt storm”, med fallande oljeproduktion som följd. Kanadas oljesand är ett annat exempel. Och – i oklar omfattning – USA:s skifferolja.

– Man kan bara spekulera i varför OPEC gör så här. Men en intressant hypotes är att Saudiarabien oroar sig för det som kallas ”demand destruction”, alltså konkurrens från alltfler alternativ till deras lättutvunna, billiga olja. Framför allt från skifferolja. Men det kan också handla om mer långsiktiga hot från förnyelsebara alternativ. Eller en kombination. Genom att låta priset falla hoppas man slå undan benen för konkurrenterna, säger Daniel Spiro.”

På 1930-talet fanns det en överproduktion av olja i Texas och priset sjönk dramatiskt. Då beslutades att Rail Road Commision of Texas (RRC) skulle begränsa oljetransporterna till en lämplig volym så att priset skulle gå upp igen. Ända fram till slutet av 1960-talet, då det inte fanns någon överproduktion i Texas, reglerade man volymen. Det var dags att avskaffa systemet. Det var detta system som inspirerade de oljeproducerande länderna att bilda OPEC. Då vi når maximal oljeproduktion för OPEC-länderna eller då man inte bryr sig om att reglera produktionen då har OPEC inget berättigande.

Det är ingen tvekan om att frackingindustrin har reagerat mycket snabbt. Basen för industrin är att man borrar tusentals nya brunnar varje år Baker Hughes rapporterar varje vecka hur många riggar som är igång och vad de borrar eftr. År 2008 rasade priset på olja lika dramatiskt som det gör idag. Vi ser att man under 6 månader stängde över hälften av de riggar som var igång. Nu har man under 3 månader stängt 25 procent av riggarna. Fram till sommaren kommer säkert hälften av de riggar som var igång och borrade i oktober 2014 att vara stängda och hälften av jobben inom denna del av industrin borta. Då 2008-2009 var det framförallt gasriggar som stängdes men det var även en minskning bland oljeriggarna. Om man inte borrar några nya brunnar är minskningen i produktionen hos frackingfälten runt 40 procent om året. Under de närmaste månaderna kommer man att öppna några nya brunnar men sedan blir det allt färre. Om oljepriset stannar på denna låga nivå kommer USA:s produktion i början av nästa år att vara ungefär 1 Mb/d lägre än vad den är idag. Fracking blir ”Swing Producers”. Detta är ett uttalat syfte från Saudiarabien.

”Växande hot om “stranded assets”

Det finns en snabbt växande diskussion inom energibranschen om det som kallas ”stranded assets” – det faktum att merparten av världens fossilreserver inte kan utvinnas om världen skall undvika allvarliga klimatförändringar. Nya beräkningar som presenterades i tidskriften Nature i januari visar att 80 procent av världens kolreserver och en tredjedel av världens oljereserver inte kan nyttjas, åtminstone inte innan 2050.

Med förnybar energi på frammarsch, och ett nytt globalt klimatavtal i sikte under 2015, ställs frågan alltmer på sin spets: Vem kommer att sitta med Svarte Petter om den här typen av strandade tillgångar blir verklighet? Billigast för världen vore enligt Nature-artikeln om i princip all okonventionell olja lämnas i backen. Men också närmare 40 procent av oljan i Mellanöstern.

Tomas Kåberger, tidigare chef för Energimyndigheten och numera energi- och miljöprofessor vid Chalmers, tillhör de som ser oljeprisfallet och OPEC:s agerande som ett tecken på en fossilbransch i gungning.

– Jag tror att vi bevittnar konsekvenserna av en teknisk utveckling som snabbt håller på att göra energi billigare, och framför allt då förnybar energi. Det är en förändring på bred front: Billigare el från sol och vind, allt billigare elbilar, allt energisnålare fossildrivna bilar. Det här är ett skifte som få trodde var möjligt för bara några år sen. Och det minskar utsikterna rejält för framtidens oljekonsumtion. För fossilbranschen innebär det en dramatisk förändring, menar Kåberger.”

Att Mellanösterns olja skulle bli kvar i marken för att vi inte behöver den i framtiden är fortfarande ett önsketänkande. Vi ser att förnybar energi gör inbrytningar och ersätter fossil energi, men en del av framgången är att förnybar energi är skattebefriad. Idag utgör skatteinkomster från den fossila energin en viktig del i budgeten för till exempel de europeiska länderna.

Där förnybar energi gör framsteg är inom elproduktionen, men där finns det också en tradition av förnybar produktion genom utbyggnad av vattenkraft. Marginalproduktionen av förnybar energi är inte minst viktig för att pressa priserna på de olika energislagen. På så sätt är subventionerad förnybar energi en bra investering.

”Prisprognoser går vitt isär

Så vad som kommer att hända under kommande år? Håller hotet om Peak Oil och skenande oljepriser på att desarmeras av en teknisk utveckling, där allt billigare alternativ till olja istället börjar utmana fossilbranschen? Handlar det om ett bestående prisfall på olja – eller kommer priserna att återhämta sig – och i så fall hur snabbt och mot vilken nivå?

Inom branschen går gissningarna vitt isär. Enligt Bloomberg ligger spannet för 2015 mellan 35 och 80 dollar – och under kommande år spretar gissningarna alltifrån 20 till 200 dollar. Osäkerheten är större än på länge.

– Frågar du mig så skulle jag inte våga mig på någon särskilt mycket mer precis gissning än så. Priset på olja har visat sig extremt känsligt, konstaterar Daniel Spiro.

IEA räknar i sin rapport med en måttlig återhämtning av oljepriserna under kommande 5 år, till 70-80 dollar fatet.

– Det här svaret på de låga oljepriserna är ett exempel på hur skifferoljan förändrat hela marknaden. OPEC:s drag att låta marknaden balansera sig själv illustrerar också det här. Det kan förvandla skifferoljan till en ny “swing producer”, men det kommer inte att tränga undan skifferoljan från marknaden, menar IEA:s chef Maria van der Hoeven.”

Vad det gäller priset på olja brukar jag inte uttala mig om det och de fluktuationer som vi haft de senaste åren visar att det är ett klokt beslut.

”Oljetopp eller sviktande oljekonsumtion?

Kjell Aleklett är skeptisk till IEA:s framtidsprognos. Enligt Aleklett rubbar vare sig skifferoljan eller det senaste halvårets prisras det faktum att världen befinner sig nära Peak Oil.

– IEA räknar med att oljeproduktionen i världen ska fortsätta öka med en dryg procent per år. Samtidigt vet vi att produktionen från dagens konventionella oljefält faller stadigt. Jag kan inte se hur ekvationen ska gå ihop.

Enligt Alekett finns en övertro på skifferoljans möjligheter. Produktionen kräver ett ständigt borrande av nya brunnar – något som prisfallet nu håller på att sätta stopp för.

– Prisfallet innebär två saker. Dels fryses investeringarna för att hitta ny olja världen över. Dels drabbas den amerikanska produktionen av skifferolja hårt. Jag tror att vi kommer att få se ett tapp för skifferolja redan i år. Ironiskt nog kan hela prisfallet på olja skynda på Peak Oil. Jag skulle inte bli förvånad om oljetoppen för världen i slutänden kommer att inträffa i år eller nästa år, menar Aleklett.

– Jag håller med Aleklett om att det finns en övertro kring skifferoljan. Och jag tycker att han har flera poänger med sin analys av Peak Oil. Men jag tror att det stora skifte vi nu håller på att bevittna i grund och botten handlar om att alternativen till olja håller på att bli allt billigare. Och det är en omvälvande utveckling som i grunden är omöjlig att hejda, hävdar Kåberger.”

Avslutningsvis diskuterar Jens Ergon ”Peak Oil”. Att vi passerat toppen för den konventionella oljan 2005-2006 är alla numera överens om. Kvar att diskutera är den naturligt flytande gasen (NGL), oljesanden och skifferoljan. Större delen av NGL används inom kemiindustrin, men de allra tyngsta komponenterna blandas med oljan från oljesanden så att man får en flytande vätska som kan fraktas i pipelines. En stor del av NGL-produktion är en biprodukt till skiffergas och skifferolja. En minskning av skifferoljan kommer att medföra en minskning av NGL-produktionen. Produktion av olja från oljesand drabbas hårt av de låga priserna på olja, men de projekt som är igång kommer att fortsätta, medan det kommer att bli ont om nya projekt. Om inte oljepriset återhämtar sig snabbt kommer produktion av skifferolja att minska det kommande året.

IEA säger i sin ”Midterm report” att efterfrågan, som 2014 var 92.43 Mb/d, skall fram till år 2020 öka till 99.05 Mb/d. Ökningen är 6.6 Mb/d. Man har i World Energy Outlook visat att produktionsminskningen för alla de fält som producerar konventionell olja är 6% per år, vilket är samma resultat som Globala energisystem vid Uppsala universitet visade 2008. Om man tar hänsyn till att man jobbar med fältet under året är minskningen bara 4% om året. Det betyder att 68 Mb/d kommer att minska med 15 Mb/d fram till och med 2020. Vi får då att mer än 20 Mb/d måste komma fram som ny produktion för att skapa den efterfrågan som IEA anger. Under denna korta period finns det inga nya fält som kan komma med något bidrag då 6 år är för kort tid att starta upp nya fält till havs, där de nya fälten normalt finns.

Ett fält som kommer att bidra med ny olja är Johan Sverdrups i Norge och då man startar upp produktionen 2019 siktar man på 0.32 till 0.38 Mb/d. För att bygga ut ny produktion motsvarande 20 Mb/d behövs det stora investeringar och den billiga olja medför att oljebolagens investeringsbudgetar kommer att minska. Om man prioriterar utbyggnad av hittade fält kommer det att finnas mindre investeringsbudget för att hitta nya fält. Under perioden 2020 till 2030 kommer att bli extrem dyrt och svårt att starta ny produktion. Det finns en ekonomisk gräns för att låta oljan stanna kvar i marken. Fördelen för konventionella oljefält är att man har en platåproduktion under många år och en tillfällig fluktuation i priset får på så sätt mindre påverkan på projektet. Man kan till och med lägga in en prisfluktuation det i projektplanen.

Det år som vi når Peak Oil producerar vi mer olja än vad vi någonsin gjort tidigare. Vi kan mycket väl känna att det är ett överflöd på olja det året, precis som vi gör nu. Det Peak Oil som vi nu diskuterar är Peak Oil för den ickekonventionella oljan och då produktionen av denna är väldigt priskänslig kommer marknaden att vara med att bestämma då vi når den sammanlagda Peak Oil. Mycket talar för att 2015 och 2016 är kandidater. Under alla omständigheter befinner vi oss på en produktions platå jämfört med ökningen från 1980-talet fram till 2006.

Advertisement

Posted in: Uncategorized