Hur rätt hade Colin och Jean då de 1998 skrev ”The End Of Cheap Oil”?

Posted on February 22, 2015

3


End of Cheap Oil Scenario

How right was Colin and Jean when in 1998 they wrote “The End of Cheap Oil”?

Desmond Smith has made a comment to my blog: ”The crash in the price of oil may change the oil market – a look at the IEA’s “Oil Medium-Term Market Report 2015”. A long answer is needed and I will give it in Swedish below and publish a translation as a separate blog in a week or two (since Michael, who translate my blog, is busy submitting a grant at the moment). Meanwhile you can try Google Translate on the Swedish version.

End of Cheap Oil Scenario

I mars 1998, det vill säga för 17 år sedan, publicerade Colin Campbell och Jean Laherrère sin klassiska artikel ”The End of Cheap Oil” i Scientific American.

Det var ett tag sedan jag läste artikeln men efter en kommentar på min blogg ”The crash in the price of oil may change the oil market – a look at the IEA’s “Oil Medium-Term Market Report 2015” från Desmond Smith har jag just läst artikeln igen. I min blogg skrev jag “We can see now that Colin and Jean’s 1998 predictions have proven completely correct.” På grafen star det att Jean Laherrère har gjort den, det vill säga de anpassade Hubbertkurvor som finns där. Desmond Smith gör följande kommentar:

“No, definitely not. I have the 1998 predictions in front of me now. On page 81 there is a chart showing all oil (including unconventional) beginning a terminal decline around 2004-2005. By now, the supply of all oil (including unconventional) was supposed to have declined absolutely by about 14% relative to 2004, and still declining. That has not happened.”

Jag blir förvånad för Jean har alltid sagt att scenariot gäller för konventionell olja (crude oil). Om man läser artikeln diskuterar Colin och Jean just råolja. Vad som blir förvirrande är då man läser texten i blått till vänster om figuren:

“GLOBAL PRODUCTION OF OIL both conventional and unconventional (red), recovered after falling in 1973 and 11979. But a more permanent decline is less than 10 years away, according to the authors’ model, based in part on multiple Hubbert curves (lighter lines). U.S. and Canadian oil (brown) topped out in 1972; production in the former Soviet Union (yellow) has fallen 45 percent since 1987. A crest in the oil produced outside the Persian Gulf region (purple) now appears imminent.”

Då man laser andra kommentarer i blått i artikeln så framgår det klart at det är redaktören för Scientific American som skrivit den blåa texten och jag misstänker nu att redaktören också skrivit texten till vänster om figuren. Eftersom Colin och Jean inte beskriver några beräkningar av okonventionell olja börjar jag misstänka att det smugit sig in ett fel i texten, ”unconventional” skulle inte varit med i texten. Jag skriver direkt ett mail till Jean för att reda ut det hela. Här är Jean svar:

Dear Kjell

In the joint 1998 article we were rather shy on defining unconventional. At this time and even now there is no consensus on what is conventional or not. For me conventional was primary and secondary recovery production where only pressure was changed with water or gas injection. My 1998 red curve is crude oil less extra-heavy which for me is conventional.

Jean

Det betyder att Jean bekräftar att det inte skulle ha stått ”both conventional and unconventional” utan bara ”conventional”. Det känns väldigt viktigt att på detta sätt och nu kunna rätta till en felaktighet i denna viktiga artikel. Om ni som är intresserade läser artikeln så inser ni också att det var en felaktig text till figuren.

Till Desmond Smith vill jag säga att din kommentar var helt berättigad om det verkligen hade varit konventionell plus okonventionell olja. Jag hoppas att du läser hela artikeln igen och då inser du säkert att det är ett fel i figurtexten. Tack för din kommentar för den gav mig möjlighet att rätta till och förtydliga ett 17 år gammalt fel.

Vad det gäller metoden att ”Predicting the Inevitable” skriver Colin och Jean:

”Predicting the Inevitable Predicting when oil production will stop rising is relatively straightforward once one has a good estimate of how much oil there is left to produce.”

Creaming curvs

Här introducerar Jean det vi i dag kallar för ”creaming curves” och i artikeln finns det en figur för “Afrika and Former Sovjet Union”. I figuren finns den kumulativa mängden hittad olja som funktion av antalet brunnar som man borrat för att hitta oljan. För att göra en sådan graf behöver man tillgång till detaljerad data och det hade Colin och Jean eftersom man var konsulter för Petroconsultants i Geneve. Figuren visar att man hittar allt mindre fält ju fler exploateringsbrunnar som man borrar. Genom att extrapolera in i framtiden kunde Colin och Jean beräkna hur mycket mer råolja som de olika regionerna skulle hitta i framtiden. Det var dessa värden som man använde då man beräknade tidpunkten för maximal råoljeproduktion. Samtidigt som Jean svarade på min fråga skickade han en uppdatering av den figur som fanns med i artikeln från 1998.

JL reservs 2014

Den ljusgröna kurvan representerar de värden som man använde 1998 och den mörkgröna hans reviderade kurva av idag. Colin och Jean skrev ner de extremt stora höjningarna av reserverna som Saudiarabien hade gjort på 1980-talet, men nu vet vi att Ghawar är större än vad man trodde då. En annan viktig nyhet som Colin och Jean introducerade var den så kallade ”back dating”. Det betyder att när ett oljebolag omvärderar storleken på gamla fält skall inte ökningen betraktas som nya fyndigheter det år som uppdateringen sker utan för det år som man verkligen hittade oljefältet. Utan ”back dating” får man i praktiken den röda kurvan istället för den mörkgröna. Vi ser att för 1980 så har denna ”back dating” från 1998 till 2014 medfört att råoljereserven ökat med cirka 80 miljarder fat. Det är ungefär lika mycket råolja som världen konsumerar under 3 år.

IEA 2014

I Jeans figur anges produktionen i miljarder fat om året och om vi räknar om det till fat per dag får vi följande värden: 2000 – 70.7 Mb/d, 2003 – 71.5 Mb/d, 2005 – 71.0 Mb/d, 2010 – 67.5 Mb/d, 2015 62.5 Mb/d och 2020 – 54.8 Mb/d.  I figuren här ovan ser ni att IEA anger att den maximala ”crude oil” produktionen var 70.0 Mb/d år 2005. Jean och Colin hade maximal produktion med 71.5 Mb/d för år 2003. För 2011 var den 69.0 Mb/d och Jean och Colin har 66.8 Mb/d. Den ökning av reserverna som Jean nu visar har den effekten att det inte blir en så snabb nedgång som man beräknade 1998. En annan viktig notering är att om man använde Hubbertmodellen är det vanligt att maxproduktionen blir högre än den verkliga och nedgången något snabbare än verkligheten. Det är också vad Jeans beräkningar visar.

Jag tycker fortfarande att det är rätt att skriva: “We can see now that Colin and Jean’s 1998 predictions have proven completely correct.” Att i en prognos för 17 år sedan komma så nära verkligheten är fantastiskt.

Oil price 1990 - 2014

Vad det gäller påståendet att den billiga oljan skulle vara slut 2003 så ser ni att under 1990-talet hade vi ett oljepris runt $20 per fat och just 1998 var priset till och med under $20 per fat. Efter 2003 började priset att stiga markant, den billiga oljan var slut. Fastän vi nu har haft ett prisras så är $50 per fat fortfarande dyr jämfört med priset under 1990-talet.

Colin och Jean diskuterar också okonventionell olja och skriver:

“Last, economists like to point out that the world contains enormous caches of unconventional oil that can substitute for crude oil as soon as the price rises high enough to make them profitable. There is no question that the resources are ample: the Orinoco oil belt in Venezuela has been assessed to contain a staggering 1.2 trillion barrels of the sludge known as heavy oil. Tar sands and shale deposits in Canada and the former Soviet Union may contain the equivalent of more than 300 billion barrels of oil [see “Mining for Oil,” by Richard L. George, on page 84]. Theoretically, these unconventional oil reserves could quench the world’s thirst for liquid fuels as conventional oil passes its prime. But the industry will be hard-pressed for the time and money needed to ramp up production of unconventional oil quickly enough

Such substitutes for crude oil might also exact a high environmental price. Tar sands typically emerge from strip mines. Extracting oil from these sands and shales creates air pollution. The Orinoco sludge contains heavy metals and sulfur that must be removed. So governments may restrict these industries from growing as fast as they could. In view of these potential obstacles, our skeptical estimate is that only 700 Gbo will be produced from unconventional reserves over the next 60 years.”

Slutligen vad det gäller priset skriver Colin och Jean följande:

“The switch from growth to decline in (crude) oil production will thus almost certainly create economic and political tension. Unless alternatives to crude oil quickly prove themselves, the market share of the OPEC states in the Middle East will rise rapidly. Within two years, these nations’ share of the global oil business will pass 30 percent, nearing the level reached during the oil-price shocks of the 1970s. By 2010 their share will quite probably hit 50 percent.

The world could thus see radical increases in oil prices. That alone might be sufficient to curb demand, flattening production for perhaps 10 years. (Demand fell more than 10 percent after the 1979 shock and took 17 years to recover.) But by 2010 or so, many Middle Eastern nations will themselves be past the midpoint. World production will then have to fall.

With sufficient preparation, however, the transition to the post-oil economy need not be traumatic. If advanced methods of producing liquid fuels from natural gas can be made profitable and scaled up quickly, gas could become the next source of transportation fuel [see “Liquid Fuels from Natural Gas,” by Safaa A. Fouda, on page 92]. Safer nuclear power, cheaper renewable energy, and oil conservation programs could all help postpone the inevitable decline of conventional oil.”

Fracking har nu skjutit på tidpunkten för då världens totala produktion av flytande bränslen börjar att minska. Colin och Jean nämner här 2010, men markerar samtidigt att andra åtgärder kan skjuta upp tidpunkten. Det viktigaste budskapet var att den billiga oljan skulle ta slut och många länder, inte minst EU som importerar stora mängder olja, borde tagit till sig budskapet och agerat kraftigare.

Posted in: Uncategorized