Marian Radetzki och billig olja

Posted on March 1, 2015

1


OLYMPUS DIGITAL CAMERA

(This post will not be translated. Use Google translat)

”Därför kommer oljepriserna att stabiliseras på låg nivå” är rubriken på Marian Radetzkis artikel som DN Debatt publicerade den 23 februari. I artikeln lyfter han fram skifferolja som den produktion som i framtiden skall hålla priser på olja på en låg nivå. Här är en del av hans debattinlägg:
”Stimulerad av USAs: framgångar kommer skifferrevolutionen ofrånkomligt att spridas över världen, dock med en väsentlig tidsfördröjning och i en långsammare takt än i USA. En konservativ kalkyl (The Price of Oil, Cambridge University Press, 2015) visar att global exploatering av skifferolja år 2035 närmar sig 30 miljoner fat per dag, lika mycket som hela OPEC:s oljeproduktion förra året. Effekterna av detta för världens oljeförsörjning och för oljepriser är svåra att överskatta. En uthållig prisnivå på 40 dollar framstår som realistisk med förväntad kostnadsutveckling för skifferoljan i denna nya oljerika värld.”

Vid Globala energisystem vid Uppsala universitet bedriver vi bland annat forskning på skifferolja och den bild som Marian Radetzki målar upp stämmer inte med vår forskning. Mikael Höök och jag har valt att skriva ett svar på hans inlägg som DN Debatt också har publicerat, ”Träffsäkerheten i Radetzkis prognoser lämnar mycket att önska”. I avsnittet här ovan citerar han ”The Price of Oil” som är en bok som han skrivet och som skall komma ut senare i år. Här är vår replik på Radetzkis DN Debattinlägg och DN gör följande inledande sammanfattning.

REPLIK. Under nära två decennier har Marian Radetzki skådat de långsiktigt låga oljepriserna framför sig. Det enda som ändrat sig är hur detta förklarats, skriver Kjell Aleklett och Mikael Höök.

Inledningsvis gör Marian Radetzki på DN Debatt (23/2) en bra sammanfattning av alla förklaringar som framför allt ekonomer har presenterat de senaste månaderna och han markerar också att många runt om i världen inte var beredda på prisraset. Hans dröm är ett ”realistiskt” oljepris på 40 dollar per fat. Sett i backspegeln finns det mycket man kan säga om hans tidigare prisuttalanden.

År 2013 pläderade Radetzki i Nationalekonomiska föreningens skrift om priset på olja i en artikel med titeln ”Politiska förvecklingar – inte OPEC:s marknadskontroll – förklarar oljeprisets fenomenala utveckling”. I sammanfattningen gör han följande slutsatser: ”Oljeprisets extraordinära utveckling är ett resultat av politiska, inte ekonomiska, ställningstaganden” och ”Inga signaler om resursuttömning kan spåras i tillgängliga kostnadsdata.”

År 2010 hävdade Radetzki att den ökande efterfrågan på olja var en engångsföreteelse och att USA:s starka konjunktur rimligen gick mot sitt slut. Slutsatsen blev; billig olja i framtiden. År 2008 utlovades billig olja som resultat av urholkad efterfrågan och nya investeringar under det pågående prisfallet. År 2005 missionerade Radetzki om förväntade priser på 25 dollar per fat fem år in i framtiden samtidigt som den dyra oljan förklarades av försummade investeringar och skenande efterfrågan. I slutet av 1990-talet torgförde han att oljepriset under många år framåt skulle hålla sig under 15 dollar per fat. Under nära två decennier har Radetzki skådat de långsiktigt låga oljepriserna framför sig. Det enda som ändrat sig är hur detta förklarats. Träffsäkerheten i hans prognoser lämnar dock mycket att önska.

Det spektakulära prisfallet senaste tiden ter sig inte så annorlunda från vad som hände juli-december 2008 under den priskollapsen som då gjorde oljan 100 dollar billigare per fat. Vad som hände senare var ju att priserna återhämtade sig och började sin stadiga klättring uppåt igen. En generell trend som fortgått under 2000-talet trots påtaglig volatilitet i kortare tidsperspektiv.

Debatt_Oljepris WTI olja

I bakgrunden har det inte skett någon egentlig ökning av världens konventionella oljeproduktion sedan 2005 och förväntas inte heller enligt både International Energy Agency (IEA) och vår egen forskning vid Globala Energisystem, Institutionen för Geovetenskaper, Uppsala Universitet. I stället är det den okonventionella oljan som ökar, främst drivet av fracking i USA. I dagsläget står fracking för cirka 5 procent av den globala oljeproduktionen.

Prisutvecklingen visar ett stabilt pris fram till 2000 då priset började stiga. Prisökningen sammanfaller med att produktionen i ökande grad måste förlita sig på svårutvunnen olja då den lättillgänglig olja minskade. Oljebolagen tvingade ut på djuphaven, mot polarregionerna, gräva ner sig i oljesand, eller att borra och fracka 1000-tals skifferbrunnar. Rystad Energy, Goldman-Sachs och flera andra instanser har uppskattat vilka oljepriser som krävs för att dessa svårtillgängligare resurser skall bli lönsamma. Kostnaderna är påtagligt högre än Radetzkis ”realistiska” 40 dollar per fat. Fracking tävlar snarare med konventionella offshoreprojekt kostnadsmässigt.

Vad har då denna produktionsförändring skickat för prissignaler för de som gör långsiktiga prognoser? IEA, en av världens främsta auktoriteter på området, förutspådde 2009 i World Energy Outlook – det vill säga innan produktion av skifferolja och skiffergas tog fart – att oljepriserna fram till 2030 skulle stiga till över 115 dollar per fat. I sin senaste Outlook från 2014, som reflekterar insikten om stor ökning av skifferoljan i USA, förväntar man fortfarande att oljepriset 2035 skulle vara över 115 dollar/fat. Skifferoljans ”revolution” har inte medfört någon förväntad skillnad för oljepriset.

Radetzki argumenterar nu att ”en uthållig prisnivå på 40 dollar framstår som realistisk” tack vare skifferoljans stora framtidslöfte. Motiveringen är hans eget tankeexperiment där skifferoljan fram till 2035 skall öka till 30 miljoner fat om dagen. Att detta ska ske inom de närmaste decennierna motiveras med att det finns geologiska skifferförekomster världen över. Vid en första anblick ser det ut som en betydande mängd, men skenet bedrar.

I bakgrunden förväntas också världens konventionella olja minska i takt med att befintliga oljefält uttöms. Årligen försvinner åtminstone 3 miljoner fat per dag i produktionskapacitet som måste ersättas för att hålla den konventionella delen konstant. Två tredjedelar av världens befintliga konventionella oljefält måste ersättas fram till 2030. Detta motsvarar 50 miljoner fat per dag i ny produktionskapacitet eller 5 nya Saudiarabien. Inte ens skifferoljan från Radetzkis optimistiska tankeexperiment täcker upp dessa förväntade tapp.

En annan vital skillnad mellan fracking och konventionell olja är att frackade brunnar har avsevärt mycket kortare livslängd. Redan efter 2 år har produktionen minskat med mer än 80 procent. För att upprätthålla produktionsnivåerna måste hela tiden tusentals nya brunnar borras varje år. Den produktionskapacitet som USA har byggt upp klingar snabbt av om inte nya brunnar borras. Med detta som riktmärke betyder det att man måste borra mellan 400 000 och 540 000 nya frackingbrunnar fram till 2035 för att nå Radetzkis produktionsnivåer. Ytan som krävs för att få plats med alla dessa borrhål motsvarar mer än två hela Sverige, om vi antar samma borrtäthet som i Eagle Ford-regionen.

Volymen 30 miljoner fat om dagen nämns som nivå för 2035, det vill säga om 20 år. Att fracking skulle ta fart utanför USA är fortfarande oklart och ter sig snarare mindre sannolikt. BP deklarerade nyligen att man inte såg någon utsikt för fracking i Storbritannien inom de närmaste två decennierna. Hittills har 7 av 11 internationella bolag lämnat Polens skifferområden med enbart besvikelser i bagaget. Chevron lade så sent som den 19 februari i år ner sina sista frackingprojekt i Europa eftersom de bedömdes ointressanta och mötte stort motstånd. Fracking tycks än så länge ha svårt att komma igång utanför USA.

Den billiga konventionella oljan, vars produktion var 10 miljoner fat om dagen 1950 och som nådde sin topproduktion 70 Miljoner fat om dagen 2005, har varit smörjmedel för tillväxten i den globala ekonomin. Vi förstår att Marian Radetzki på alla sätt försöker hitta svar som även i framtiden kan erbjuda billig olja. Ingenting tyder på att fracking kan erbjuda både stora och långsiktiga produktionsvolymer och samtidigt låga priser utanför hans egna tankeexperiment. Då är inte heller de miljömässiga problemen kring fracking vidrörda som redan lett till förbud mot verksamheten i delar av Europa och USA.

Kjell Aleklett, professor emeritus
Mikael Höök, universitetslektor
Globala energisystem, vid institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet.

(Kjell Aleklett, Olle Qvennerstedt och Michael Lardelli utkommer senare i år med boken ”En värld drogad av olja”.)

Posted in: Uncategorized