Debattartikel från 2001: Hälften av råoljan är slut

Posted on May 9, 2015

0


Fig 10-5 GDP oil production and fit

Hade nyligen anledning att läsa min gamla debattartikel på Brännpunkt från 1 mars 2001. Det är inte många ord som jag behöver ta tillbaka. SvD har satt rubriken:

Hälften av råoljan är slut

Inom några år har vi förbrukat hälften av all global konventionell råolja. Det faktum att vi snart förbrukat hälften borde få de flesta att inse att det är hög tid för ledande politiker att vidta drastiska åtgärder för framtiden. Samtidigt har vi den största oljereserv som vi någonsin kommer att få, dvs volymen av rapporterade tillgångar har aldrig varit större. Stora varulager brukar normalt medföra lågt pris och under många år har priset på råolja varit förhållandevis lågt. (Här är det BP:s reservdata som citeras och vi vet vad som hänt med priset, från $20 per fat till över $100 per fat)

Det faktum att vi nu har större reserver än vad vi någonsin haft tycks förblinda många ekonomer vad det gäller oljan och framtiden. Med tanke på de uttalanden som Marian Radetzki, professorn i nationalekonomi, nyligen gjorde i en radiodebatt med Mats Leijon, professor i elektricitetslära, verkar det som om professor Radetzki tillhör de förblindade.

Den allmänna uppfattningen tycks vara att ju fler hål man borrar, desto mer olja kommer man att hitta. Med dagens kunskap vet vi att det inte är så enkelt. Vi vet att det för miljontal år sedan krävdes mycket speciella förhållanden för att olja skulle bildas. Vi vet också att det krävdes mycket speciella geologiska formationer för att denna olja skulle samlas upp i underjordiska håligheter och vi vet nu, bl a genom satellitundersökningar, var dessa geologiska formationer finns.

Experter anser att de flesta nya oljefyndigheterna kommer att vara av mindre storlek inom befintliga fält. De senaste årens statistik styrker detta och visar att för varje fat olja som man hittar konsumerar vi fyra. (Det är snarare 3 fat)

I mer än 40 år har olika experter gjort uppskattningar om den maximala mängden olja som kan utvinnas från jordens oljekällor. I dessa beräkningar finns den mängd vi förbrukat, dagens reserver och den mängd man förväntas hitta i framtiden Ett intressant faktum är att de olika uppskattningarna varierar runt 2000 Gb (1 Gb = 1 000 000 000 fat olja). (Det gäller råolja.)

I början av 70-talet, då vi hade den första oljekrisen, fanns det fortfarande cirka 35 procent kvar att upptäcka. I dag har den siffran reducerats till 10 procent. Räddare i nöden på 70-talet blev bl a Nordsjöoljan och oljan från Prudhoe Bay i Alaska. I båda områdena förväntas produktionen minska de närmaste åren. Någon ny livlina är inte i sikte. (Produktionen har minskat ganska mycket men fracking, som räknas som okonventionell olja, är en ny livlina)

I radiodebatten kände professor Radetzki ingen oro för framtiden och hans starkaste argument var att oljereserven sedan början av 70-talet hade ökat med 60 procent medan förbrukningen under samma tid bara hade ökat med 50 procent. Det faktum att reserven år 1970 bara räckte till 30 års produktion, medan den i dag räcker till 40 års produktion och ett samtycke till påståendet att oljan inte skulle ta slut i vår generation ingav en trygghet som måste bemötas Även åsikten att det är ganska lätt att få igång ny produktion för att klara den förväntade produktionsökningen de närmaste åren måste tillbakavisas. (Det är BP:s reservdata som han diskuterar. Siffrorna är förvridna eftersom man inte redovisa 2P data.)

OPEC kontrollerar den största delen av den globala oljan. Under 80-talet införde man ett internt kvoteringssystem, som innebar att medlemmarna fick rätt att exportera i förhållande till sina reserver År 1988 rapporterade Venezuela en ökning av sina reserver med över 100 procent utan att man hade gjort några nya oljefyndigheter. På så sätt fick man en större kvot att exportera till USA. Självklart kunde de andra medlemsländerna i OPEC inte stillatigande acceptera detta. Resultatet blev att OPEC:s reserv ökade från 417 Gb år 1987 till 703 Gb år 1990. Att ökningen med cirka 300 Gb är orimlig kan man förstå om man vet att all olja i Nordsjön bara är en bråkdel av detta.

Vidare kan man notera att OPEC-länderna inte rapporterat någon minskning av råoljereserven de senaste 10 åren trots att man bevisligen producerat stora mängder olja under denna tid. Förutom reella reserver finns det minst 200 Gb ”politiska reserver” som är inkluderade i professor Radetzkis 65-procentiga ökning av oljereserven. Faktum blir att produktionsökningen med 50 procent sedan början av 70-talet inte täcks av nya fyndigheter.

Att få igång ny produktion från verkliga reserver verkar också ganska problematiskt Nyligen sa Harry Longwell, vicepresident för världens största oljebolag Exxon, att det krävs drastiska åtgärder om olja inte skall bli en bristvara. I dag är tiden från fyndighet till produktion 7 till 8 år. Om man inte kan förkorta denna tid spår han att det blir produktionsstörningar i framtiden. (Johan Sverdrup hittades 2010 och produktionen beräknaqs komma igång 2019.)

Globalt förväntas behovet av olja och gas att öka med 2 till 3 procent per år, men den verkliga produktionsökningen måste vara minst 7 procent. Anledningen är att de fyndigheter som i dag används för produktion sinar men 4 till 5 procent per år. Harry Longwell anser att man år 2010 måste ha ny produktion motsvarande 80 miljoner fat oljeekvivalenter per dag. Det betyder att hälften av den olja och gas som behövs om tio år inte finns i dagens produktion.(Fram till 2005 var ökningen 1.6% nu har den minskat till 0.6%.)

Investeringskostnaderna för att få igång den nya produktionen är enorm. I dag investerar oljeindustrin ungefär 600 miljarder kronor per år i ny produktion. För att möta de nya kraven krävs en investeringsökning med över 60 procent till 1 000 miljarder kronor. Frågan är om dessa investeringspengar finns tillgängliga med tanke på att en stor del av investeringarna måste göras i politiskt instabila områden.

Att prognoserna för framtiden ger anledning till oro i vår generation framgår klart av den rapport som ”Centre for Strategic and International Studies” nyligen lämnat, ”The Geopolitics of Energy into the 21st Century.”

De närmaste 20 åren förväntas industriländernas oljebehov att öka med över 20 procent och i utvecklingsländerna med 50 procent. Då produktionen från de globala oljefälten utanför OPEC nu börjar minska medför det att vårt beroende av import från OPEC-länderna kommer att öka enormt. Jämfört med dagens produktion krävs det nästan en fördubbling.(De nya prognoserna har skrivit ner vad man tror skall produceras.)

Rapporten anser också att vårt beroende av oljan från OPEC kommer att kräva nya politiska förhållanden till länder som Libyen, Iran och Irak. Man varnar också för att det ökade behovet kan medföra nya väpnade konflikter. (De kunde inte ha mer rätt.)

Just nu är Europa inte helt beroende av import från OPEC, men i takt med att fyndigheterna i Nordsjön sinar ökar beroendet. Vi kommer då att behöva köpa samma olja som Japan, Kina och USA. Med tanke på de investeringsvolymer som krävs i framtiden kan det mycket väl bli så att rätten till import kopplas till viljan att investera. Kinas närvaro i Irak är ett tecken på detta. (Kina ökar sin närvaro i Mellanöstern men också i Afrika)

Med korrekt information om framtida prognoser för oljan är det svårt att förstå att professor Radetzki inte känner någon oro för framtiden. Just nu är Sverige ordförandeland i EU och med tanke på de globala signaler som nu finns vore det inte helt fel om statsminister Göran Persson tog initiativ till nya undersökningar om energins geopolitiska konsekvenser för Europa. (Det blev en statlig oljekommission)

KJELL ALEKLETT
professor i fysik
Uppsala universitet

Posted in: Uncategorized