Drunknar världen i olja?

Posted on January 20, 2016

0


The Economist 1999 2003

The Economist 1999 2003

I mars 1999 täcktes förstasidan på The Economist med den feta rubriken ”Drowning in oil”. I december 1998 hade priset på Brentoljan sjunkit under 10 dollar per fat för att sedan vara just över 10 dollar per fat. I oktober 2003 hade situationen på oljemarknaden förändras och The Economist har nu rubriken ”The End of the Oil Age”. Priset fluktuerade då runt 30 dollar per fat, vilket var en ökning med 200 %. Lågt pris brukar vara en markering på överflöd av varan och högt det motsatta.

Saudi-Arabia production

Med världens största reserver har Saudiarabien sedan 1960-talet varit huvudaktören på oljemarknaden. Figuren här ovan visar landets oljeproduktion. Som en reaktion på krigsläget i Israel stängde man i början av 1980-talet en stor del av sina oljekranar. Men det finns ytterligare en förklaring till att produktionen minskade.
Fram till 1973 ägde de internationella oljebolagen rättigheten att utvinna olja i Saudiarabien, men Saudiarabien hade sedan 1950-talet tvingat till sig att man skulle ha halva vinsten på utvinningen. År 1973 tog Saudiarabien kontroll över 25 % av bolaget och kontrollen ökade till 60 % av bolaget 1974. År 1980 köpte man 100% av Saudi Aramco och de internationella oljebolagen förlorade sin andel i världens största oljereserver. Man satsade nu istället stort på Nordsjön. Då det stod klart att man succesivt skulle förlora kontrollen över produktionen och vinsten från oljeproduktionen i Saudiarabien ökade man under 1970-talet produktionen maximalt, och man ”skummade” oljefälten genom att trycksätta dem genom att pumpa in gas i toppen på fälten. Då Saudiarabien tog över kontrollen av produktionen krävdes det enorma investeringar för att kunna trycksätt fälten genom att pumpa in vatten längst fältets yttre gränser.

13.3-Original-600dpi-472.jpg

På bilden ser ni gigantfältet Abqaiq. Den röda brunnen är var man pumpade in gas och alla de blåa brunnarna är de brunnar som Saudiarabien måste borra för att få igång produktionen igen efter gasinjektionen.

oil production Abqaiq

Bilden här ovan visar oljeproduktionen för Abqaiq. Man ser tydligt hur man skummar av den olja som är lätt att producera efter gasinjektionen och sedan dröjde det några år innan vatteninjektionen var klar. Fram till slutet av 1990-talet ökade produktionen i bara detta fält med 3 miljoner fat om dagen. Liknande åtgärder krävdes för Ghawar och andra fält, och ökningen av vatteninjektion var en av anledningarna till att “vi drunknade i olja” 1999. (Detaljerad analys finns i min bok Peeking at Peak Oil).

oil-production-in-the-north-sea

Men det finns ytterligare en faktor som gjorde att oljan flödade 1999 och det är den kraftiga uppgången av produktionen i Nordsjön. Under 1990-talet ökade den med 0.3 miljoner fat om dagen. I början på 2000-talet började produktionen i Nordsjön att minska och några av fälten i Saudiarabien hade också passerat sitt maximum. Den amerikanska produktionen började att minska på 1970-talet och fortsatte att göra det fram till frackingboomen. Utbudet på olja minskade och priset ökade. Priset passerade $50 per fat 2004 och nådde slutligen $147 per fat år 2008.

Saudi-Arabia Manifa.png

Hösten 2014 befann sig den globala oljeproduktionen i en situation som påminde om 1999. Saudiarabien hade avslutat sina massiva investeringar för att få upp trycket i Manifafältet och i början av 2013 och kunde man nu öka produktionen med en miljon fat om dagen, samtidigt ökad produktionen i USA kraftigt genom fracking men 4 miljoner fat om dagen under 2014. Frackingen spelade nu samma roll som Nordsjön gjorde under 1990-talet. I sin nyligen släppta rapport sägen nu IEA att världen på nytt kan drunkna i olja. Genom att sanktionerna mot Iran nu är hävda kommer vi först att se at man säljer all den olja som finns lagrad i gamla tankbåtar och sedan kommer man att försöka öka produktionen. Iran kommer att öka tillgången.

World Energy Outlook 2015 NEP.jpg

Frågan är, när kommer vi att se en nedgång i produktionen liknande den som vi hade i början av 2000-talet? På bilden ser ni det scenario som IEA presenterade i november 2015. Råoljeproduktionen, som hade Peak Oil med 70 miljoner fat om året 2007, var 2014 66.6 Mb/d och preliminärt 2015 65 Mb/d, den kommer att minska med 4%, dvs 2.6 Mb/d under året. Produktionen från fracking kommer att minska med upp mot 1 Mb/d. Vad som skall kompensera nedgången i existerande fält är att hittade fält sätts i produktion, och här kan vi tänka oss att investeringsvilja minskar liksom för att investera i ny prospektering. Det senare medför att färre nya fält kommer i produktion längre fram.

Min slutsats är att världen inte kommer att ”drunkna” i olja, men att liksom efter överskottet 1999 kommer det att ta något år innan marknaden känner av en brist. Frågan är vad som kommer att hända med efterfrågan? En konsekvens av dagens överskott kan bli att underskottet i framtiden kommer att bli större eftersom det blir mindre satsning på ny utbyggnad. Vi har redan att råoljeproduktionen har passerat Peak Oil och priset kommer att vara avgörande för tidpunkten då okonventionell olja passerar Peak Oil. Produktionen av naturligt flytande gas, som nu produceras i överskott i USA, är beroende av naturgasproduktionen och just nu tror man att den skall öka ganska mycket. Om så inte blir fallet kommer denna del också att sjunka.

Figure 14-13 Tight oil USA

Till er som tror att vi kan glömma Peak Oil vill jag bara än en gång nämna att råoljeproduktionen redan har passerat sin topp. Den okonventionella produktionen kan ha nått sin topp då fracking toppade 2015. De närmaste åren vill visa det.

År 1999 tog det 4 år att gå från att drunkna till att oljeeran är slut. Det nya norska fältet Johan Sverdrup blir lönsamt om priset på olja är $40 per fat. Om det som planeras kommer i produktion 2019 blir det förmodligen mycket lönsamt om vi får en liknande utveckling som vi hade efter 1999.

Posted in: Uncategorized