BOKSLÄPP – En värld drogad av olja

Posted on August 16, 2016

9


b1 Omslag orig färg

Onsdagen den 7 september klockan 16:30 ordnar den gröna liberala tankesmedjan Fores och förlaget Exergena ett boksläpp där En värld drogad av olja presenteras och diskuteras. Intresserade är välkomna till Bellmansgatan 10, 118 20 STOCKHOLM, där vi presenterar följande program:

16.30: Dörrarna öppnas, mingel, förfriskningar, snacks. Kjell Aleklett och Olle Qvennerstedt signerar boken En värld drogad av olja

17.00: Mattias Goldmann hälsar alla välkomna och lämnar ordet till Lotta Gröning

17.05: Lotta Gröning, Expressen, dagens samtalsledare, inleder

17.10: Kjell Aleklett presenterar bokens slutsatser

17.25: Kommentarer från fyra ledande aktörer inom området:

*Therese Uddenfeldt, författare till Gratislunchen (om slutet av oljeeran)

*Michael G:son Löw, fd VD för Preem

*Anders Wijkman, ordförande i Miljömålsberedningen

*Mattias Goldmann, vd för Fores och utsedd till Mäktigast i Hållbarhetssverige

17.55: Slutord från Kjell och fortsatt mingel

Intresserade skall anmäla sig hos Fores på länken: http://fores.se/aleklett/

Rekommenderat pris för boken, som har 422 sidor och 150 illustrationer av Olle Qvennerstedt, är 290 kronor. I samband med boksläppet kan boken köpas för 200 kronor. Ett boksläppsexemplar kan också köpas genom att skicka namn och adress till exergena@gmail.com. Då tillkommer frakt 45 kronor. Efter boksläppet finns den tillgänglig genom näthandel och de boklådor som beslutar att sälja den.

Nu till boken och dess framsida och baksida.

Framsida

WEB PROOF COVER baksida

Varje punkt som nämns på baksidan kräver sin egen blogg, och efter boksläppet skall jag återkomma till dessa bloggar. Det finns en speciell anledning till att vi valt titeln ”En värld drogad av olja”, och den refererar tillbaka till titeln på det föredrag som jag 2005 höll på Capitolium i Washington, ”A World Addicted to Oil”. Jag är medveten om att drogad inte är exakt det samma som addicted, men om ett beroende för något är så starkt så att man inte kan undvara det, då är man drogad. I boken finns också personliga erfarenheter inflätade, och som exempel presenterar jag nu bokens första kapitel, En värld drogad av olja:

 

Figur 1.1. Vår värld drogad av olja. (Se portalbild)

..

Kapitel 1                                                              Introduktion – ”En värld drogad av olja”

Med spänd förväntan passerade jag tillsammans med Chris Flavin från World Watch Institute säkerhetskontrollen in till Capitolium, in till hjärtat av maktens högborg i Washington. World Watch Institute hade i oktober 2005 bjudit in mig att hålla ett föredrag om Peak Oil, och på väg till föreläsningssalen passerade vi de magnifika tjänsterum, som senatorer och kongressledamöter har på Capitolium. Vi anlände i god tid och kom fram till ett tomt rum, som uppskattningsvis kunde rymma 80 personer. Mitt föredrag var planerat till två timmar och hade rubriken A_World Addicted to Oil – Exploring the Evidence of Peak Oil Production.

Chris Flavin förklarade att de som förväntades fylla salen var framförallt assistenter till ministrar, senatorer och kongressledamöter. Normalt är dessa medhjälpare väldigt stressade och brukar komma och gå under de olika föredragen. Chris förklarade att jag därför inte skulle bli besviken om någon lämnade rummet mitt under mitt föredrag. Föreläsningssalen började snart fyllas och då jag inledde presentationen fanns det inte en enda ledig stol. Intresset för Peak Oil visade sig vara så stort att många till och med satt på golvet.

Jag var inbjuden att hålla detta föredrag som president för ASPO, the Association for the Study of Peak Oil&Gas, som då, 2005, framför allt var ett europeiskt nätverk bestående av 26 personer, som mestadels var knutna till  universitet, myndigheter och oljeindustrin. Uttrycket Peak Oil hade Colin Campbell och jag myntat i december år 2000, och i januari 2001 började Colin Campbell skriva sitt månadsbrev, som första gången skickades ut till cirka 25 personer.2 I maj 2002 bildades officiellt ASPO i Uppsala i samband med att vi där organiserade världens första konferens om Peak Oil. Medlemmarna i ASPO kom från Australien, Danmark, Finland, Frankrike, Holland, Irland, Italien, Portugal, Schweiz, Spanien, Stor­britannien, Sverige och Tyskland. (Mer om Peak Oil och ASPO i kapitel 5).

En avancerad sökning på Peak Oil med Google gav i maj 2002, då ASPO bildades, 1 000 träffar medan motsvarande sökning i november 2005 gav 2 220 000 träffar.  Redan då hade medvetenheten om Peak Oil ökat markant, och International Energy Agency, IEA, skrev till exempel i inledningen till rapporten Resources to Reserves från 2005 följande om Peak Oil:

Stigande oljepriser har återigen satt strålkastarljuset på den gamla frågan; Håller oljan på att ta slut? Domedagsprofeterna förmedlar åter bistra budskap på ledande tidningars förstasidor. “Peak Oil” är nu en del av allmänhetens vokabulär, tillsammans med uppfattningen att oljeproduktionen redan nu kan ha nått sin topp, och att detta förebådar en period av oundviklig nedgång. [Förf. översättning.]

Under mitt föredrag på Capitolium 2005 kändes det uppmuntrande att se en fullsatt föreläsningssal där få av åhörarna lämnade rummet. Många av de frågeställningar som täcks i denna bok ingick också i min presentation där. I efterföljande dialog med åhörarna diskuterades bland annat Kinas framtida oljekonsumtion. År 2005 utgjorde Kinas befolkning 21 procent av den globala befolkningen och man konsumerade omkring 8 procent av den globala oljeproduktionen. Från år 2000 till 2005 hade bruttonational­produkten, BNP, i Kina, ökat med 8.2 procent om året och deras oljekon­sumtion med 8.4 procent om året. Den kinesiska oljeprodukt­ionen förväntades 2005 nå ett maximum runt år 2010. Om 21 procent av den globala befolkningen då skulle konsumera 21 procent av oljan så motsvarade det 2005 en oljekonsumtion på 17.6 miljoner fat olja om dagen. Jag frågade åhörarna om de tyckte det var rimligt att Kina med 21 procent av världens befolkning också konsumerade 21 procent av världens oljeproduktion? Vi beslöt oss för att rösta om det, och till min förvåning blev det fullt med armar i luften för att det var rätt.

Fig 1-2 Capitolium

Figur 1.2. Chris Flavin och Kjell Aleklett i maktens korridorer i Capitolium, Washington, USA.

Jag är fortfarande förvånad över att en majoritet av maktens assistenter gav detta svar och alltså accepterade tanken att Kina skulle öka sin oljekonsumtion med 11 miljoner fat om dagen. Jag förklarade vad det skulle betyda för USA, man skulle år 2030 tvingas använda mindre olja än vad man gjorde 2005. Med Peak Oil i antågande skulle Kinas kraftigt ökande konsumtion tvinga även oss alla andra till en förändrad kon­sumtion. Den stora frågan är hur en minskad tillgång på olja och gas påverkar ekonomierna i USA, EU och Japan. Vad som hänt sedan 2005 kommer att diskuteras längre fram i boken.

Chris Flavin och jag lämnade föreläsningssalen på Capitolium mycket nöjda. Vi hade lyckats sprida budskapet om Peak Oil och att produktionen av olja kommer att minska i framtiden. Då jag senare besökte World Watch Institute diskuterade vi också min artikel om toppar och dalar i vår framtida oljeproduktion, A Bumpy Road Ahead. Den publi­cerades i World Watch Magazine i januari 2006.

Vad jag inte visste då jag lämnade Capitolium, var att jag bara några veckor senare skulle få en inbjudan att komma tillbaka för att vittna om Peak Oil inför representanthusets utskott för energi och handel. Självfallet tackade jag med glädje ja till denna inbjudan som hade följande lydelse:

Professor Aleklett,

I am Counsel to the House of Representatives Committee on Energy and Commerce. The Chairman of my Committee is Mr. Joe Barton. The Committee is planning a hearing on the topic of “Peak-Oil” on December 7th and Chairman Barton and I would like to extend an invitation to you to testify at this hearing.  Please let us know if you would be available.

Best regards.

Maryam Sabbaghian,

Counsel, U.S. House of Representatives, Committee on Energy and Commerce

Jag återkommer till vittnesmålet i Representanthuset.

I oktober 2005 då jag besökte Capitolium, var jag också inbjuden att tala på en workshop om trender i utbud och efterfrågan av olja samt potentialen för maximal produktion av konventionell olja (Workshop on Trends in Oil Supply and Demand and Potential for Peaking of Conventional Oil Production). En av initiativtagarna till workshopen var Dr Robert Hirsch, som jag då kände som huvudförfattare till rapporten Peaking of World Oil Production: Impacts, Mitigation, and Risk Management. Dr Hirsch hade fått i uppdrag av USA:s energidepartement (DoE) att studera framtidens oljeproduktion, och betänkandet, som numera kallas Hirsch-rapporten, författade han tillsammans med Roger Bezdek och Robert Wendling. Rapporten färdigställdes under 2004, men det var först i februari 2005 som DoE gjorde den tillgänglig för allmänheten. Jag återkommer till rapporten längre fram i boken, men de varningsflaggor som Hirschrapporten hissade var en anledning till Washingtons intresse för Peak Oil.

Workshopen organiserades gemensamt av National Academy of Sciences (NAS), National Academy of Engineering (NAE), Institute of Medicine (IOM), National Research Council (NRC) och Board on Energy and Environmental Systems (BEES). Washington hade verkligen laddat upp för ett prestigefyllt möte om Peak Oil. Målet var att ”främja dialog och kommunikation om trender i utbud och efterfrågan av olja, belysa sannolikheten för en framtida topp av den globala produktionen av konventionell olja, diskutera om det fanns tillräckligt med data och analyser, samt alternativen för att möta framtidens efterfrågan av olja.”

Några av de 20 inbjudna talarna var, förutom Robert Hirsch och jag själv, Fatih Birol, International Energy Agency, Thomas Ahlbrandt, United States Geological Survey, Matt Simmons, Simmons & Company International, Scott Nauman, ExxonMobil och Donald Paul, Chevron Corporation. Där fanns också representanter från OPEC och Cambridge Energy Research Associates liksom experter på tung olja, oljesand, oljeskiffer (som inte skall förväxlas med skifferolja, tät olja) och framställning av oljeprodukter från kol. Mycket av det som berördes fanns med som delar av den forskning som vi då påbörjat vid Uppsala universitet och som nu finns presenterad i vetenskapliga artiklar. I boken diskuteras allt detta mer i detalj liksom ”fracking” och tät olja, som inte fanns på agendan år 2005.

Inbjudna talare fick erbjudande om att bo på samma hotell och det slumpade sig så att jag åt frukost tillsammans med Dr Adnan Shihab-Eldin, som 2005 var verkställande generalsekreterare för OPEC. Som doktorand och som forskare fram till slutet av 1970-talet studerade jag egenskaper hos kortlivade radioaktiva isotoper. Data från de forskningsrapporter som vi publicerade sammanställdes i boken Table of Isotopes av en grupp forskare vid Lawrence Berkeley Laboratory (LBL) utanför San Francisco i Kalifornien.  Dr Shihab-Eldin var en av dessa forskare och själv var jag gästforskare hos Nobelpristagaren Glenn T Seaborg vid LBL åren 1978-79 och 1983. Underligt var att oljan 25 år senare skulle föra oss samman. Under frukosten diskuterade vi inte Peak Oil och alla detaljer om reserver och produktion av olja som resten av boken skall behandla – i stället drömde vi oss tillbaka till San Francisco, Berkeley och Kalifornien.

Posted in: Uncategorized