Oil sands and our future pensions / Oljesand och våra framtida pensioner

“Swesif”, Sweden’s Forum for Sustainable Investment, had invited me to a symposium on tar sands – an ethical pitfall?” The reason for the discussion on tar sands is that Norway’s Statoil is going to invest huge amounts into the tar sands and Swedish pension funds are investors in Statoil. My task was to describe the role of Canada’s tar sands in the global energy system and to discuss the significance of tar sands for global energy supply. Very roughly speaking, one can say that the oil that was formed millions of years ago can be divided into three fractions, “light and sweet”, “sour” and “heavy”. The volumes of each of the fractions that can be produced can be debated, but we have used approximately 1000 billion barrels and there is approximately 1000 billion barrels of the light and sweet and sour oil left to consume. The dregs, the heavy oil that includes Canada’s tar sands, is a further 1000 billion barrels. Canada has the world’s next largest “oil reserves” after Saudi Arabia (although some think that tar sands should not be classed as oil since they are more like bitumen).

Today, Canada produces 3.3 million barrels of oil per day, Mb/d, which is 4.1% of total world production. (As a comparison, Norway produces 2.56 Mb/d the same year.) The proportion of Canadian oil production made up by the tar sands is growing. In 2007 it constituted 44% of production or 1.5 Mb/d. Their goal is to double that or more. In our research report from 2006 we noted that a high production level would require nuclear energy for provision of boiling water. I shall return to this point.

Andrew Nikiforuk is a journalist and the author of the book “Tar Sands”. He described the contemporary tar sands industry and its effect on the environment. (Read his article “Canada’s Hidhway to Hell“.)It is difficult to appreciate the size of the area that is affected. The area in Alberta with tar sands is the same size as the state of Florida in the USA. Tar sands exist at different depths. Down to 75 meters one can mine them using open-cut methods. It is not just the cathedral in Uppsala that could be placed in the pits that are dug but the entire city of Uppsala. And they are not digging just one hole. Those that wish to see the reality can go to Google Earth and zoom in on Alberta. When they wash out the thick flowing oil from the sand it creates large lakes of waste water. Today these lakes cover an area of 130 square kilometers.

The other extraction method that can be used when the tar sands lie at greater depths is called “In situ”. They boil water to create steam and direct this down into the ground to make the heavy oil more fluid. Then they try to pump it up. The infrastructure around each drilling site destroys the environment and changes the animal life in the area.

It was pleasant to hear that Andrew considered that our research report on future mining of tar sands, “A Crash Program Scenario for the Canadian Oil Sands Industry”, was very good and that our “truth” was difficult for the authorities. Our assertion that they needed nuclear energy to be able to continue production in future has now been confirmed by the fact that they are planning 5 nuclear power stations in order to increase oil production from the tar sands. For the first time in history they are planning to use nuclear energy to increase carbon dioxide emissions. When I approve of nuclear energy it is for reduction of CO2 emissions.

John O’Conner had worked as a family doctor for an Indian village nearby the area where tar sands are being mined. He became world famous when he reported on increased rates of cancer in the village. The authorities have tried in every way possible to tone down the risks but they have not succeeded. Now some companies have begun to negotiate on ameliorative measures. There is much to tell about this and I recommend that you do a search for John O’Conner and tar sands/oil sands.

The traditional occupation of people living in the area was hunting and the last to speak was a young lady that lives in a village of 500 people in the northwest part of the tar sands area. They are badly affected by the industrial wastes. The number of wild animals to hunt is declining and many have malignant tumours. The human population that live in the area are also affected by a higher frequency of tumours and the young lady’s mother had cancer.

The symposium had been organized for investors to learn more about oil sand and the other speakers at the symposium were supported by Green Peace. The obvious question is if it is right to support Statoil with investment money from KPA, the Swedish state pension funds, in this industry. For me it did not seem OK. Representatives for the found was present at the meeting, and Kerstin Grönwall, KPA environmental manager, has just made the following statement: “We feel that if Statoil cannot protect the environment, it should withdraw from Alberta — this goes with our criteria for environmental investments.”

Continued and increased mining of the tar sands are of greatest importance to the USA. Today Canada is the largest exporter of oil to the USA with 1.9 Mb/d. On the list of exporters to the USA one also finds Saudi Arabia with 1.5 Mb/d and Iraq with 0.6 Mb/d. The official policy from President Obama is that importation of oil from the Middle East must end. However, if one considers that production in Mexico (the next largest exporter to the USA) is declining then increased importation from Canada will be essential in the future. The America market will demand it.

Sweden will never draw any benefit from the tar sands in Canada. We can make money and the wealth of our pension funds can increase but there are other investments for the future that we must undertake. When I began to discuss Peak Oil in 2001 there were two people in Sweden that were most prominent in declaring that I did not understand anything. They were Marian Radetzki and Tommy Nordin, a professor in economy and the former managing director of the Swedish Petroleum Institute, who thought that I was crazy and one of the reasons they presented was the enormous resources that exist in Canada’s tar sands. The resources exist, but the question is whether we shall destroy an area the size of Florida to quench our thirst for oil. In reality, the tar sands will only moisten our throats.

Energy is needed for the survival of the planet but the question is if we are going to sacrifice particular areas so that others will benefit. For Alberta and the tar sands in Canada the question is quite justified. Compared with the planet’s 6.7 billion people, the 40,000 that live in the affected area is a small number.

Swesif, Sveriges forum för hållbara investeringar, hade bjudit in till ett seminarium om ”Oljesand – en etisk fallgrop?” Anledningen till diskussionen om oljesanden är att norska Statoil skall satsa enorma summor i oljesand och att svenska pensionsfonder satsar på Statoil. Min uppgift var att placera in Kanadas oljesand i det globala energisystemet och diskutera oljesandens betydelse för den globala energiförsörjningen. Mycket grovt kan man säga att den mängd olja som bildades för miljoner år sedan kan delas in i tre fraktioner, light and sweet, sour and heavy. Hur mycket som kan utvinnas utav de olika fraktionerna kan diskuteras, men vi har använt cirka 1000 miljarder fat och av den söta och sura oljan finns det omkring 1000 miljarder till att konsumera. Bottenskrapet, den tunga oljan inklusive oljesanden i Kanada, är ytterligare 1000 miljarder fat. Efter Saudiarabien har Kanada världens näst största ”oljereserv” (några anser att oljesand inte skall behandlas som olja då det är mer likt tjära).

I dag producerar Kanada 3.3 miljoner fat olja om dagen, Mb/d, vilket är 4.1 % av världens totala oljeproduktion (som jämförelse kan nämnas att Norges produktion är 2.56 Mb/d). Oljesandens andel ökar och 2007 utgjorde den 44% eller 1.5 Mb/d. Målsättningen är en fördubbling eller mer. I vår forskningsrapport från 2006 markerar vi att höga produktionstal krävde kärnkraft för att koka vatten. Jag skall återkomma till detta.

Andrew Nikiforuk, journalist och författare till boken Tar Sand, beskrev dagens industri och den miljöpåverkan som finns. Det är svårt för oss att tänka oss hur stort område som berörs. Området i Alberta med oljesand är av samma storlek som delstaten Florida i USA. Oljesanden finns på olika djup och ner till 75 meter kan man ha dagbrott. Det är inte bara domkyrkan i Uppsala som kan placeras i de gropar som grävs utan hela Uppsala och det är inte bara ett hål som man gräver. Ni som vill se verkligheten kan gå till Google och zooma in på Alberta. Då man tvättar ur den tjockflytande oljan blir det stora dammar av avfallsvatten och idag täcker dessa dammar en yta av 130 kvadratkilometer.

Den andra metoden man kan använda då oljesanden ligger djupt kallas för In-Situ. Man kokar vatten till ånga och leder ner ångan i marken för att göra den tunga oljan flytande. Sedan försöker man pumpa upp olja. Infrastrukturen runt varje utvinningsplats förstör miljön och förändrar djurlivet i området.

Det var trevligt att höra att Andrew ansåg att vår forskningsrapport om framtida utvinning av oljesand var mycket bra och att vår ”sanning” var besvärande för myndigheterna. Vårt påstående att man behövde kärnkraftverk för att klara utav framtida produktion var nu bekräftat i och med att man planerar 5 kärnkraftverk för att få en större produktion från oljesanden. För första gången planerar man kärnkraft för att öka koldioxidutsläpp. Då jag säger ja till kärnkraft så är det för att minska CO2-utsläpp.

John O’Connor har arbetat som husläkare för en indianby i närheten av utvinningen av oljesand. Han blev världsberömd då han rapporterade om förhöjda cancerfall i byn. Myndigheterna har på alla sätt försökt att tysta ner riskerna, men man har inte lyckats. Nu börjar bolagen förhandla om åtgärder. Det finns mycket mer att berätta om detta och jag rekommenderar att ni söker på John O’Connor och tar sand/oil sand.

Den klassiska yrkesutövningen i området var jägare och sist ut var en ung dam som bor i en by med 500 personer i nordvästra delen av oljesandsområdet. Man är drabbade av utsläppen. Antalet vilda djur att jaga minskar och flera har elakartade tumörer. Även befolkningen som bor i området är drabbade av ökad tumörfrekvens och hennes mor hade cancer.

Seminariet hade ordnats för att diskutera om det var rätt att placera pengar från Svenska statens pensionsfonder i denna verksamhet. Det kändes inte helt OK.

Fortsatt utvinning och ökad utvinnig är av största vikt för USA. Idag är Kanada det största exportlandet av olja till USA med 1,9 Mb/d. På listan av exportländer finns Saudiarabien med 1.5 Mb/d och Irak med 0.6 Mb/d. Officiell politik från President Obama är att importen från Mellanöstern skall bort. Med tanke på att produktionen i Mexiko, som är näst största exportören till USA, minskar så är en ökad import från Kanada ett måste i framtiden. Det är den amerikanska marknaden som driver på.

Sverige kommer aldrig att få någon nytta av oljesanden i Kanada. Vi kan tjäna pengar och vår pensionsfond kan öka i värde, men det finns andra investeringar för framtiden som vi behöver göra. Visst behöver världen energi och även olja i framtiden. Då jag började diskutera Peak Oil 2001 var det framförallt två personer som ansåg att jag inte förstod något ting. Det var Marian Radetzki och Tommy Nordin, fd VD på Svenska Petroleum Institutet, som framförallt tyckte att jag var tokig och en av anledningarna som man förde fram var de enorma resurserna som fanns i Kanadas oljesand. Det finns resurser, men frågan är om vi skall förstöra en yta av Floridas storlek för att släcka vår törst på olja. I verkligheten kommer oljesanden bara att fukta strupen.

Energi behövs för planetens överlevnad men frågan är om vi måste offra vissa områden för att andra skall ha det bra. Vad det gäller Alberta och oljesanden i Kanada är frågan väl berättigad. Jämfört med 6.7 miljarder är ju 40000 som bor i områden som kan beröras ett litet antal.

Posted in: Dagsaktuellt