En resa genom Eagle Ford, november 2013

(English in a separate blogg)

Produktionen av olja från Eagle Ford Shale har nu passerat en miljon fat om dagen (1 fat är 159 liter) och under de närmaste tre åren kan vi förvänta oss en ökning av produktionen. Alla producenter i Texas måste varje månad rapportera sin produktion till Railrood Commission of Texas, RCT, som rapporterat att medelproduktionen per dag från januari tom augusti 2013 är 636,343 fat olja och 176,748 fat NGL (naturligt flytande gas). Det betyder att andelen NGL är 22% vilket är en minskning jämfört med förra året då den var 28%. De nya brunnarna har alltså en större andel olja.

Eagle Ford är en gammal välkänd geologisk sedimentformation, som är ungefär 90 miljoner år gammal. Formationen lutar en aning. Den finns i dager väster om Dallas för att sedan bli allt djupare ju längre sydöst man kommer. Den sträcker sig från Louisiana i öster och fram till, och även över, den Mexikanska gränsen. Oljebärande sedimentlager måste ha en marin bakgrund. Det betyder att Eagle Ford markerar kustlinjen för 90 miljoner år sedan. Ju djupare formationen når desto varmare blir den och då temperaturen når ca 100 grader Celsius (ca 200 Fahrenheit) omvandlas det lagrade biologiska materialet till olja. Vid en nivå där temperaturen är ca 150 grader Celsius (ca 300 Fahrenheit) bryts de organiska produkterna ner till naturgas och i ett mellanintervall till kondensat, naturligt flytande naturgas. Ovanför Eagle Ford finns ett annat sedimentlager som heter Austin Chalk. Olja och gas som migrerat ut ur Eagle Ford har samlats i Austin Chalk och varit en del av den tidigare oljeproduktionen i Texas. De olika regionerna för olja, kondensat och naturgas har rapporterats av USA Energy Information Administration(se figur).

Totalt finns det 24 Counties som rapporterar produktion från Eagle Ford och i dessa fanns det första oktober 4476 brunnar som rapporterades som oljebrunnar och 2193 som gasbrunnar. RCT rapporterade också att det fanns 5225 tillstånd för att borra nya brunnar. Många av dessa tillstånd kan redan vara påbörjade.

Under min vistelse i Texas skall jag försöka samla material till en dokumentärfilm om oljan i Texas. En av anledningarna till att besöka Eagle Ford var att filma så mycket som möjligt, som har att göra med fracking. På lördag åkte vi från Austin HW183 söder ut till Gonzales, där den koncentrerade frackingen börjar i östra delen av Eagle Ford. Gonzales är också intressant ur ett historiskt perspektiv för det var här som Texasrevolutionen startade 1835 med en strid om en kanon (Gonzales, Texas). Den berömda kanonen kunde vi studeras på plats.

Innan vi kom fram till Gonzales passerade vi några gamla rostiga pumpar, rester av den gamla oljeproduktionen i Texas. Den oljan fanns i Austin Chalk. De gamla pumparna producerar fortfarande i medeltal 6 fat om dagen. Längs vägen fanns det också ett gammalt reservdelslager, som mest liknade ett skrotlager.

Från Gonzales körde vi längs HW72 mot Three Rivers och fastän det enligt RCT skall finnas mängder med brunnar var det få som man kunde se från vägen. Alla områden var avspärrade så vi fick nöja oss med att se vad som är synligt från de allmänna vägarna. Vi stannade vid den första platsen där det fanns spår av aktivitet och till min förvåning visade det sig att det var norska Statoil som var på plats och borrade. För skoj skull frågade jag vakten om vi kunde åka in, men självklart blev svaret nej. Han berättade att man just nu hade en rigg som borrade och han trodde att det var fyra platser där aktiviteter pågick. Vi åkte vidare och några hundra meter senare såg vi plattformen där man borrade.

Three Rivers med sina 1848 invånare levde ett lugnt liv ute på landet innan man 2008 på allvar började borra och ”fracka” efter olja. Nu är Three Rivers en ”Boom Town” där inget är sig likt. Då vi närmade oss staden längs HW72 såg vi uppställningsplatser för lastbilar, nya kvarter med ”Man Camps” (husvagnsstäder), mm.

Vi ett av stadens tre trafikljus väntade en rad av lastbilar med nödvändiga ingredienser för att framställa frackingvätska (se bild). Den första hade finkornig sand, den andra vatten och den tredje kemikalier till blandningen. Fantastiskt att fånga dem alla vid samma ljussignal. Målet för kvällens filmning var att fånga några av alla de lågor (flair) som lyser upp natthimlen i Eagle Ford och vi lyckades nå detta mål!

För att fånga den verkliga aktiviteten insåg vi att vi måste vara där en vardag, vi behövde komma tillbaka på måndag. Efter den lyckade filmningen av flairs åkte vi ner till kusten och Corpus Christi där vi på söndagen kunde filma oljeraffinaderier mm. Då vi på måndag kom tillbaka till Three Rivers bestämde vi oss för att även filma raffinaderiet där. För några år sedan hade man diskuterat att lägga ner det raffinaderiet, men nu med all olja från Eagle Ford upplever det en ny blomstringstid. Vid filmandet kom en polis och undrade vad jag gjorde. Han godtog min förklaring och sa att det var helt OK. Jag passade på att fråga vart vi skulle åka för att verkligen se all den aktivitet som pågick och han var mycket vänlig och förklarade att vi skulle åka HW37 mot San Antonio och då vi kom till väg 99 skulle vi svänga av öster ut.

Vi gjorde så och där fick vi valuta för vår resa. Längs vägen var det framförallt två bolag som var verksamma. Det var Pioneer Natural Resources och Marathon Oil. (Marathon Oil har en mycket bra illustration av fracking på sin hemsida). Pioneer hade valt att måla sina pumpar klart gula medan Marathon hade valt en grågrön kamouflagefärg.

Den typ av bilar som lugnt stod och väntade på grönt ljus i Three Rivers körde nu mycket fort på den smala vägen. Dammet yrde och vi försökte hålla oss åt sidan. Längre fram bromsade några in och körde in till en plats där det vara full aktivitet. Med zoom gick det att fånga en del av aktiviteten. Vi körde fram till grinden och naturligtvis kunde vi inte köra in och filma, men från grinden gick vi göra det. Det var Marathon Oil som frackade och bilen, som körde in, hade med sig sand. Fantastiskt att få uppleva lite av aktiviteterna vid Eagle Ford.

Med blandade känslor lämnade vi Eagle Ford. Jag hade förväntat mig att alla tusentals brunnar skulle påverka landskapsbilden mer än vad de gjorde. Tusentals vindkraftverk skulle synts mycket mer. Med det sagt vill jag inte påstå att tusen oljepumpar är att föredra framför 1000 vindkraftverk, men att på plats studera och uppleva är viktigt då man skall debattera vår framtida energiförsörjning.

På väg tillbaka till Austin passerade vi San Antonio under rusningstid och då man upplevde den intensiva trafiken med långtradare och stora bilar är det bara att konstatera att alternativa fordonsbränslen fortfarande är långt borta. Peak Oil kommer att tvinga fram en förändring.

Advertisement

Posted in: Uncategorized